Bokföring

Så gott som alla sammanslutningar samt stiftelser som vår lagstiftning känner är bokföringsskyldiga. Dessutom är en fysisk person, som driver rörelse eller utövar yrke, bokföringsskyldig i fråga om sin verksamhet.

Bestämmelser om bokföring finns i bokföringslagen och bokföringsförordningen. För utvecklandet av dem svarar arbets- och näringsministeriet. Utöver dessa finns det specialbestämmelser om bokföring i flera speciallagar.

Grund för bokföringslagen utgör EU:s direktiv om redovisning som reglerar innehållet i redovisningarna medan den löpande bokföringen fortsättningsvis i princip lyder under nationell reglering. Bokföringslagen ändrades i början av 2016 genom lagen 1620/2016.

Ett boksluts allmänna uppgift har ansetts vara att ge en riktig och tillräcklig bild av resultatet av den bokföringsskyldiges verksamhet och om dennes ekonomiska ställning.

Internationella standarder för bokslut

Den internationella utvecklingen håller på att leda till en allt större internationell harmonisering av boksluten. I den av EU:s ministerråd godkända s.k. IAS-förordningen åläggs medlemsstaternas börsnoterade bolag att upprätta sina sammanställda redovisningar i enlighet med de internationella bokslutsstandarderna. Medlemsstaterna kan fritt besluta också om ett vidare tillämpningsområde för förordningen och därmed också för standarderna i fråga.

Bokföringsnämnden, som är verksam i samband med arbets- och näringsministeriet, har till uppgift att ge anvisningar och utlåtanden om tillämpningen av bokföringslagen. Nämnden kan också av ett särskilt skäl bevilja undantag för en viss tid från vissa tvingande bestämmelser i bokföringslagen.

Nämndens allmänna anvisningar samt offentliggjorda utlåtanden och beviljade undantag.

Lagstiftning:

  • Bokföringslagen (1336/1997) och bokföringsförordningen (1339/1997)
  • Förordningen om bokföringsnämnden (784/1973)

Ytterligare uppgifter: marja.hanski(at)tem.fi, mika.bjorklund(at)tem.fi