EU:s energipolitik

De grundläggande principerna för EU:s energipolitik är hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. De grundläggande målsättningarna för EU:s energipolitik är samstämmiga med Finlands nationella målsättningar.

Genom unionens gemensamma energipolitik eftersträvas konkurrenskraftiga energipriser, säkerställande av en tillräcklig och ostörd energitillförsel och en minskning av miljöverkningar.

Ända sedan de första grundfördragen om den europeiska integrationen har energin varit motor för integrationen och omfattats av regleringen. Lissabonfördraget, som trädde i kraft år 2009, var det första fördrag som inbegrep ett avsnitt som handlade om energi. I det fördraget fastställdes en fördelning av behörigheten på området energipolitik mellan Europeiska unionens medlemsstater.

 Varje medlemsstat ansvarar också fortsättningsvis för sin egen energimix, men enligt artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) är målet för EU:s energipolitik att  

  • säkerställa en fungerade energimarknad
  • säkerställa försörjningstryggheten i fråga om energi
  • främja energieffektiviteten och energisparandet samt utvecklingen av förnybara energikällor
  • främja sammanlänkningen av energinät

Energirådet

De energifrågor som behandlas i rådet för transport, telekommunikation och energi (Transport, Telecommunications and Energy Council, TTE) hör till arbets- och näringsministeriet. I den sammansättning som inkluderar energiministrarna sammanträder TTE-rådet tre gånger om året. Utöver detta arrangerar varje EU-ordförandeland ett informellt möte för energiministrarna under sin halvårslånga ordförandeperiod. Vid rådsmötet behandlas alla frågor som hänför sig till EU:s energipolitik, med undantag för kärnenergifrågorna som omfattas av ett särskilt grundfördrag (Euratom) och som behandlas och godkänns i rådet för allmänna frågor.

Ytterligare information: ville.niemi(at)tem.fi