- Företag
- Näringspolitik
- Innovationspolitik
- Prioriteringar
- Reglering av företagets verksamhet
- Företagens internationalisering
- Företagstjänster
- Samhällsansvar
- Företagsstatistik
- EU's inre marknad
- Företagsfinansiering
- Arbetsliv
- Arbetslagstiftning
- Arbetsavtal och anställningsförhållande
- Arbetstid och semester
- Utveckling och upprätthållande av arbetstagarnas kompetens
- Likabehandling och jämställdhet i arbetslivet
- Integritetsskydd i arbetslivet och arbete med barn
- Samarbetsförfarandet och övriga system för personalens medbestämmande
- Kärnpunkterna i samarbetslagen
- Samarbete inom finska företagsgrupper
- Samarbete inom grupper av gemenskapsföretag
- Personalrepresentation i europabolag (SE) och europeiska kooperativa föreningar (SCE)
- Personalfonder
- Kollektivavtal och medling i arbetstvister
- Beställarsansvar
- Arbetstagarens skydd vid arbetsgivarens insolvens
- Utveckling av arbetslivet
- Integration av invandrare
- Integrationspolitiken
- Lagstiftning och anvisningar
- Integrationsfrämjande tjänster
- Förvaltning och aktörer inom integrationsfrämjandet
- Uppföljning av integrationsfrämjandet
- Informationspaketet - Mottagande av flyktingar
- Informationspaket om integration
- SIB-projektet för integration
- Sysselsättning
- Stöd och ersättningar
- Sysselsättningsöversikt och Arbetsförmedlingsstatistik
- Arbetslagstiftning
- Energi
- Energi- och klimatstrategi
- Elmarknaden
- Naturgasmarknaden
- Utsläppshandeln
- Förnybar energi
- Energieffektivitet
- Energi- och investeringsstöd
- Kärnenergi
- Energiförsörjningstryggheten
- EU-samarbetet och det internationella samarbetet på energiområdet
- Konkurrens och konsumenter
- Regionerna
- Målen för och planeringen av regionutvecklingen
- Regionala innovationer och försök
- Stadsutveckling
- Strukturomvandling
- EU:s regional- och strukturpolitik
- Närings-, trafik- och miljöcentralerna
Den finländska flyktingpolitiken
Landsflykt är inget nytt fenomen i Finland, men vanligen har orsakerna bakom flyttning till Finland varit arbete, studier eller familj, inte humanitära skäl. Finland blev aktiv inom flyktingpolitiken på 1980-talet, då landet förband sig till UNHCR:s vidarebosättningsprogram. I Finland är det inrikesministeriet som ansvarar för beredningen av lagstiftningen gällande invandring och medborgarskap, medan arbets- och näringsministeriet ansvarar för beredningen av ärenden beträffande integration.
Riksdagen besluter om storleken på den årliga flyktingkvoten i samband med budgeten. För kvoten fastställs även prioriteringar, till exempel för sårbara grupper. Inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet samt utrikesministeriet utarbetar ett förslag för statsrådet om vilka nationaliteter som väljs inom kvoten och från vilka områden man ska ta emot kvotflyktingar. Inrikesministern fattar beslut i ärendet efter att ha diskuterat det med ministergruppen. Dessutom anländer självständiga asylsökande i Finland.
I den finländska flyktingpolitiken har samarbetet mellan staten och kommunerna en nyckelroll både i fråga om ordnandet av mottagandet och i styrningen till kommunerna samt i att hjälpa flyktingarna att bli kommuninvånare. Det civila samhällets aktörer har också en mycket viktig roll i att ta emot och integrera flyktingar.