Frågor och svar om lagen om regionutveckling och tillväxttjänster

  • Fortsätter Navigator-verksamheten?

    Man har goda erfarenheter av Navigator-verksamheten, och den fortsätter. Navigatorn är ett serviceställe där unga under 30 år erbjuds tjänster från den offentliga, den privata och den tredje sektorn under samma tak. I hela landet finns det sammanlagt 41 Navigator-serviceställen. I och med att det just nu pågår en ansökningsperiod om finansiering från Europeiska socialfonden (ESF) kommer det troligtvis att öppnas fler Navigator-serviceställen. 

  • Innebär reformen ändringar i verkstadsverksamheten?

    Reformen inverkar inte på kommunalt finansierad verkstadsverksamhet. Landskapen och de som producerar tillväxttjänster kan även i fortsättningen hänvisa arbetslösa till sådan verkstadsverksamhet som kommunerna erbjuder för närvarande.

  • Vad sker med det lönesubventionerade arbetet hos kommunerna?

    Reformen medför inga ändringar i hur kommunerna kan använda sig av lönesubvention. Kommunerna kan t.ex. anställa arbetslösa i verkstadsverksamhet med hjälp av lönesubvention utan att kommunen behöver ändra på sitt nuvarande tillvägagångssätt. Att det i fortsättningen är landskapet och inte arbets- och näringsbyråerna som beviljar lönesubventionen inverkar inte på verksamheten hos de organisationer som beviljas lönesubventionen.

  • Vilka är kommunens livskraftsuppgifter?

    Livskraftsuppgifter är alla de uppgifter som stärker den lokala ekonomins livskraft. En del av livskraftsuppgifterna är lagstadgade och en del är icke lagstadgade uppgifter, som kommunen frivilligt har åtagit sig att sköta. Till livskraftsuppgifterna hör t.ex. näringspolitik, sysselsättningstjänster, yrkesutbildning och annan utbildning, främjande av hälsa och välfärd samt uppgifter som hör samman med markanvändning och infrastruktur.

    Kommunerna sköter de livskraftsuppgifter som hör till deras allmänna kompetens på många olika sätt. Lagen om regionutveckling och tillväxttjänster berör kommunernas uppgifter.

    Målet är dock att landskapen och kommunerna ska samordna de uppgifter som främjar livskraften i regionen.

  • Har kommunerna uppgifter som hänför sig till tillväxttjänsterna och regionens livskraft?

    Inom ramen för sin allmänna kompetens har kommunerna stor frihet att ordna och producera tjänster för kommuninvånare och företag. Bortsett från skyldigheten att sysselsätta personer som länge varit arbetslösa har kommunerna inga lagstadgade skyldigheter att ordna tillväxttjänster. De ungdoms-, bildnings- och boendetjänster som är på kommunernas ansvar har dock en nära koppling till tillväxttjänsterna.

    I synnerhet de större städerna satsar i betydande utsträckning på åtgärder som främjar livskraften och konkurrenskraften. Enligt kommunernas bokslutsuppgifter för 2015 använde kommunerna sammanlagt 528 miljoner euro för sysselsättningsfrämjande tjänster.

    Tillväxttjänstreformen ger dock kommunerna en möjlighet att vid marknadsbrist producera tillväxttjänster på landskapsnivå för landskapen. En aktör som producerar tjänster för landskapet kan inte vara en kommun eller en sådan till kommunen anknuten enhet som avses i 15 § i lagen om offentlig upphandling och koncession annat än i situationer med marknadsbrist. I sådana situationer kan landskapet göra en direktupphandling även med en kommun eller en till kommunen anknuten enhet.

    .

  • Börjar landskapen sköta kommunernas livskraftsuppgifter?

    Tillväxttjänstreformen ändrar inte kommunernas uppgifter. I samband med tillväxttjänstreformen överförs till landskapen uppgifter endast från statens närings-, trafik- och miljöcentraler och arbets- och näringsbyråer och inte från kommunerna.  Kommunerna får även i fortsättningen sköta de uppgifter som de för närvarande sköter inom ramen för sin allmänna kompetens.

  • Hurdan är personalens ställning?

    I och med landskapsreformen kommer personal att övergå till landskapen från närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna, deras utvecklings- och förvaltningscenter och Statens informations- och kommunikationstekniska center Valtori (dock inte genom den lag om regionutveckling och tillväxttjänster som nu är under behandling i riksdagen). Även personal som sköter stöduppgifter hos staten övergår i anställning hos landskapen.
    Personalen övergår i den nya arbetsgivarens tjänst genom överlåtelse av rörelse som s.k. gamla arbetstagare.

  • Hur får kunderna i landskapen tillgång till de riksomfattande tillväxttjänsterna?

    De tjänster som producenterna av riksomfattande tillväxttjänster erbjuder kommer på samma sätt som tidigare att vara tillgängliga för tillväxtföretag och andra företag oberoende av var de finns. Arbets- och näringsministeriet ansvarar i egenskap av anordnare för de tillväxttjänster som produceras på riksomfattande nivå. I lagen om regionutveckling och tillväxttjänster föreskrivs det inte om innehållet i de riksomfattande tillväxttjänsterna eller om den verksamhet som bedrivs av de riksomfattande aktörerna inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde, såsom Finnvera Abp, Finlands Industriinvestering Ab eller Innovationsfinansieringsverket Business Finland.

  • Hur ska kunderna/svårsysselsatta personer hitta lämpliga tjänster?

    Landskapet ser till att kunderna får information om sina rättigheter, skyldigheter och förmåner samt svarar för att tjänsterna motsvarar kundernas behov.

    Eftersom landskapet är den som ska ordna tillväxttjänsterna, ansvarar landskapet också för att kundens tjänster samordnas, om en kund även behöver andra tjänster än tillväxttjänster för att få arbete. Samordningen kan ingå i till exempel tjänsteupphandlingar där kunden enligt behov kan erbjudas olika tjänstehelheter eller stödda tjänster. Om det är svårt för en kund att få arbete på grund av till exempel problem med hälsan eller funktionsförmågan, blir det i landskapsmodellen lättare än nu att kombinera social- och hälsovårdstjänster med tillväxttjänster eftersom det är landskapet som ansvarar för ordnandet av bägge.

    Företagen kan till exempel med hjälp av nya resultatbaserade ersättningsförfaranden sporras till att anställa långtidsarbetslösa, om landskapen är intresserade av att pröva något sådant.

  • Hur säkerställer man att kunderna/de arbetslösa behandlas jämlikt i de olika landskapen?

    Landskapens nya möjlighet att producera tjänster som motsvarar behoven hos deras kunder kan stärka kundernas jämlikhet. Landskapen ska iaktta de internationella förpliktelser som är bindande för Finland, och staten kan ställa krav på landskapen med anknytning till dessa. Sådana förpliktelser är särskilt jämlikhet i fråga om tillgången till tjänster och icke-diskriminerande behandling av olika kundgrupper och enskilda kunder. En utvärdering av hur de har förverkligats görs varje år i en dialog mellan staten och landskapen.

    I lagstiftningen har i fråga om tillväxttjänsterna föreskrivits minimikrav som gäller alla landskap.

    Styrningen av och tillsynen över tjänsteproduktionen hör till kärnan i landskapens organiseringsuppgifter.  Landskapet ska utarbeta ett program för egenkontroll för att övervaka produktionen av tillväxttjänsterna och tillgången och kvaliteten på dem.

    Arbets- och näringsministeriet följer hur lika tillgång till tillväxttjänster och tillräcklig finansieringsnivå för tjänsterna uppnås på riksomfattande nivå och i landskapen.

  • Vilka utmaningar kan alliansmodellen vara förknippad med?

    Att använda sig av alliansmodellen kan till en början vara utmanande, eftersom den i så stor grad ändrar invanda verksamhetsmodeller. Å andra sidan har stora städer (t.ex. Helsingfors, Åbo, Tammerfors och Uleåborg) redan erfarenhet av alliansmodellen.

    Alliansmodellen passar bäst för komplicerade helheter där det finns rum för innovationer. För små, klara upphandlingar är det bäst att använda traditionella metoder.

  • Hurdana erfarenheter har man av alliansmodellen inom tjänstesektorn?

    Exempelvis utvecklingsprojektet för det center (hyvinvointikeskus) i Tesoma i Tammerfors som ska erbjuda social- och hälsovårdstjänster och bl.a. kulturtjänster genomförs med hjälp av en alliansmodell. I centret ska finnas både kommersiella tjänster och flera av de offentliga tjänster som hittills har producerats av Tammerfors stad, bl.a. hälsovård, tandvård och bibliotekstjänster.

    Modellen krävde noggrannhet vid planering och utarbetande av upphandlingsprocessen och anbudsförfrågningshandlingarna. I projektet skapades en verksamhetsmodell där de kommunala social- och hälsovårdstjänsterna integrerades med övriga välfärdstjänster. Centret är avsett för alla, och inte bara för kunder vid social- och hälsostationen. Avtalsperioden är tio år, och en preliminär bedömning är att omfattningen av tjänsterna är sammanlagt 140 miljoner euro.

  • Tillåter alliansmodellen att landskapen/kommunerna har egen produktion?

    Lagen om tillväxttjänster ger landskapen prövningsrätt i fråga om egen eller extern produktion. Kommunerna har likaså inom ramen för sitt eget uppgiftsområde prövningsrätt i fråga om egen eller extern produktion. I alliansen kan därmed ingå anordnarnas egen produktion inom deras eget uppgiftsområde.

  • Kan även annat än tillväxttjänsterna och livskraftsuppgifterna skötas av alliansen?

    Det är beställarna som bestämmer vilka uppgifter alliansen ska sköta. Det kan till exempel visa sig vara en god idé att sköta landskapens social- och hälsovårdstjänster och kommunernas välfärdstjänster inom samma allians.

  • Hurdant är ett alliansavtal?

    Ett alliansavtal upprättas mellan den upphandlande enheten och tjänsteproducenten.  I en allians kan även ingå flera upphandlande enheter (ett landskap och kommuner) och tjänsteproducenter. Där fastställs målen, innehållet (bl.a. vad produceras, vad upphandlas), roller, finansiering och kostnadsfördelning samt organisering, t.ex. gemensam projektorganisation, ledningsgrupp o.d.

    Ett alliansavtal ändrar inte landskapets eller kommunernas lagstadgade skyldigheter, utan det gäller samarbete i organiseringsuppgifterna.

  • Hur främjar alliansmodellen användningen av konkurrenspräglad produktion?

    Alliansmodellen är i första hand avsedd att vara en samarbetsform i enlighet med upphandlingslagstiftningen mellan anordnare och externa producenter för planeringen, utvecklingen och genomförandet av tjänster.  I modellen tillämpas bestämmelser om konkurrensneutralitet m.m., precis som vid övrig upphandling.

    Landskapen och kommunerna kan samarbeta vid upphandling och använda sig av alliansmodellen för att ordna tjänsterna. Ur marknadens synvinkel kan detta innebära större projekt och intressanta affärsmöjligheter.

  • Vad är en allians för tillväxttjänster?

    En ny riktlinje i propositionen är att det uppmuntras till att genomföra landskapets företags- och sysselsättningstjänster och kommunernas livskraftstjänster gemensamt med hjälp av en alliansmodell.

    Ett landskap kan med kommuner i landskapet avtala om att samtidigt konkurrensutsätta de tillväxttjänster som är på landskapets organiseringsansvar och de livskraftstjänster som en kommun eller kommunerna ordnar och som ska samordnas med tillväxttjänsterna. Genom konkurrensutsättningen söker man efter lämpliga partner för en allians för tillväxttjänsterna.

    Grunden för alliansen utgörs av det avtal som ingåtts mellan landskapet, kommunerna och tjänsteproducenterna. Parterna svarar för att tillsammans, genom en gemensam organisation planera och genomföra tillväxttjänsterna och tjänsterna inom de livskraftsuppgifter som hör till kommunens allmänna kompetens. Parterna delar på de fördelar och risker som hör samman med projektet och iakttar principerna om öppenhet i fråga om information.

  • Vad är de pilotprojekt som gäller tillväxttjänsterna och vad är syftet med dem?

    De pilotprojekt som gäller tillväxttjänsterna stöder landskapen och tjänsteproducenterna i övergången till nya verksamhetsmodeller. Vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna håller man på att starta upp projekt som passar behoven och situationen i regionen i fråga. Genom projekten tas de första stegen för att göra produktionsstrukturen för tillväxttjänsterna mångsidigare.  Ett mål med dem är också att testa konkurrensmässiga verksamhetsmodeller och väcka marknaden.

    I pilotprojekten testas olika innehåll (företagskunder, kunder som är arbetssökande) och modeller för genomförande (köpta tjänster, företagande, partnerskap, allians). De inleds mellan slutet av 2018 och början av 2019. Avtalsperioderna fortsätter t.ex. till slutet av 2020, så att det säkerställs att tjänsterna fortsätter kontinuerligt under övergångsperioden.

  • Hur löses frågor som gäller informationssystem och elektroniska tjänster?

    Arbets- och näringsministeriet ordnar riksomfattande informationssystem som stöder tillväxttjänsterna. Landskapen och alla som ordnar och producerar de riksomfattande tillväxttjänsterna kan stödja sig på samma informationssystem.

    Vid behov utvecklar och förvaltar landskapet dessutom informationssystem och plattformar som stöder tillväxttjänsterna inom landskapets område och samarbetet mellan landskapet och kommunerna i regionen.

  • Hur säkerställs det att landskapen har tillräcklig sakkunskap för att kunna upphandla tillväxttjänster?

    En väl genomförd upphandling kräver i första hand kännedom om den tjänst som ska upphandlas, och det har den nuvarande personalen vid NTM-centralerna och arbets- och näringsbyråerna gott om.  Vid statens ämbetsverk har det under de senaste åren även arbetats systematiskt med att utveckla kunnandet och verksamhetsmodellerna när det gäller upphandling, och jobbet med att förbättra kunnandet om upphandling fortgår. I samband med landskapsreformen bör man se till att goda verksamhetsmodeller utnyttjas och att kunskapen hos de anställda som överförs bevaras och att de får den fortbildning de behöver.

  • Finns det en marknad för produktion av tillväxttjänster överallt i Finland?

    Uppbyggnaden av en konkurrenspräglad och hållbar marknad är en kritisk framgångsfaktor för reformen. Det tar åratal för en marknad att utvecklas, och hur den utvecklas beror också på vilka lösningar landskapet väljer i fråga om hur den ska styras. Landskapen bör genom de åtgärder de genomför (även gemensamma) främja uppbyggnaden av en marknad.

    Med marknadsbrist avses en situation där det inte finns tillräckligt många tjänsteproducenter på marknaden som uppfyller kriterierna. Kriterierna kan till exempel gälla tjänstens tillgänglighet, tillräcklighet, skälighet i fråga om pris samt resultat. Huruvida det råder marknadsbrist kan konstateras i olika situationer och på olika sätt, till exempel genom ett öppet samrådsförfarande, en extern bedömning eller annonsering om en kartläggning av marknaden på portalen för annonsering vid offentlig upphandling.

  • Hur blir det möjligt för små och medelstora företag att erbjuda landskapet tjänster?

    Det är av största vikt för reformen att även små företag ska kunna vara verksamma på marknaden. I sin landskapsstrategi ska landskapet även besluta om en strategi för produktionen av tjänsterna. Där bör de små och medelstora företagens möjlighet att erbjuda tjänster beaktas.

    Produktionen av tillväxttjänster ska byggas upp på ett sådant sätt i landskapen att även mindre aktörer har möjlighet att erbjuda sina tjänster. Reformen öppnar upp marknaden för tillväxttjänster och ökar konkurrensen. Detta ökar kundernas valmöjligheter, skapar via konkurrensen organisationsstrukturer som stöder utvecklingen av tjänsternas kvalitet och medför nya tjänsteinnovationer och effektivare verksamhetssätt.

  • Varför öppnas produktionen av tillväxttjänster för marknaden?

    Tjänsterna ses över i samband med landskapsreformen så att de bättre än tidigare motsvarar den snabba förändringstakten inom ekonomin och på arbetsmarknaden. Den nuvarande lagstiftningen om tjänsterna har lett till att expertresurser och kunnande inte i alla situationer tillräckligt väl kan riktas in på de snabbt föränderliga behoven inom arbetslivet och näringslivet.

    Rekryteringstjänster och arbetsförmedling kräver till exempel allt oftare specialkunskaper, branschkännedom och service som går djupare in i näringslivets och den arbetssökandes situation, vilket är svårt att upprätthålla och genomföra med det nuvarande systemet, som starkt grundar sig på lagstiftning.

    Det ligger i allas intresse att arbetsmarknaden fungerar. Arbetslöshet medför enorma ekonomiska förluster för såväl de enskilda individerna, företagen som den offentliga sektorn. De direkta kostnaderna för arbetslösheten är cirka 6 miljarder euro om året.

     

  • Hur väljs tjänsteproducenterna?

    Landskapet kan i stället för eller utöver egen produktion välja en eller flera tjänsteproducenter. För valet av de övriga tjänsteproducenterna kan landskapet ingå ett ramavtal eller ett upphandlingskontrakt med en tjänsteproducent efter att först ha konkurrensutsatt tjänsteproducenterna eller på basis av anmälan godkänna de producenter av tillväxttjänster som uppfyller alla förutsättningar och har förbundit sig till de villkor för produktionen av tillväxttjänsterna som landskapet har ställt upp.  I olika delar av landskapet eller inom olika typer av tillväxttjänster kan man för att öka kundens valfrihet också utnyttja båda sätten att välja tjänsteproducenter.

    Syftet är att få kunniga arbetstagare och företagens behov att mötas bättre än nu, vilket förbättrar den ekonomiska tillväxten i regionerna. Reformen skapar klarhet i tjänsterna och ökar genom konkurrens deras kundorientering. Tillväxttjänsterna ska stödja de arbetssökande i arbetslivets olika skeden, om det så gäller att hitta ett nytt jobb, att utveckla karriären eller att inleda företagsverksamhet.

    För människor som behöver mer omfattande och djupgående stöd för sysselsättningen ska det byggas upp nya tjänstehelheter där man bättre än tidigare också kan dra nytta av social- och hälsovårdstjänsterna.

  • Kan landskapet självt producera tillväxttjänster?

    Ja, det kan det. Landskapet ska i sin egen verksamhet skilja åt ordnande och produktion av tillväxttjänster. Om landskapet producerar tillväxttjänster i ett konkurrensläge på marknaden, ska landskapet låta ett aktiebolag, ett andelslag, en förening eller en stiftelse sköta uppgiften. Om landskapet producerar tillväxttjänster, ska det dessutom i sin bokföring särredovisa tillväxttjänsterna separat från annan verksamhet.

  • Vilka organiseringsuppgifter har landskapet?

    Landskapet ordnar tillväxttjänster för att trygga en fungerande arbetsmarknad och tillgången till kompetent arbetskraft samt för att främja integrationen av invandrare.

    Landskapet reserverar anslag för beviljande av lönesubvention.

    Landskapet kan ordna tillväxttjänster för att främja företagsverksamhet, företagande och internationalisering samt tjänster som skapar förutsättningar för utveckling av innovationer.

    Landskapet fattar beslut om valet av producenter av tillväxttjänsterna (egen produktion, övrig tjänsteproduktion) och säkerställandet av tillgången till tillväxttjänster, så att kunden i fråga om så många tjänster som möjligt kan välja en producent för den tjänst som kunden behöver bland fler än ett alternativ.

    Landskapet ska informera om kundens rättigheter, skyldigheter och förmåner och ge vägledning och rådgivning om användningen av tjänsterna. Landskapet ska också ge kunderna råd och stöd för användningen av valfriheten inom tillväxttjänsterna.

    Landskapet ska dessutom se till att tjänsteproducenterna samarbetar sinsemellan, så att kunderna har tillgång till samordnade tjänster.

    Landskapet är skyldigt att iaktta internationella förpliktelser, särskilt när det gäller likabehandling och tillgänglighet i fråga om tillgången till tjänsterna samt att olika kundgrupper och enskilda kunder ska behandlas på ett icke-diskriminerande sätt.

  • Vilken roll har staten, landskapen och kommunerna i regionutvecklingen?

    Inga betydande innehållsmässiga ändringar föreslås i regleringen om regionutvecklingen. Regionutvecklingen fortsätter som ett samarbete mellan olika förvaltningsområden, regioner, den lokala nivån och andra aktörer. Staten svarar för den riksomfattande regionutvecklingen. Landskapen och kommunerna svarar för regionutvecklingen inom sina områden.

    För samarbetet mellan staten och landskapen skapas ett förfarande genom vilket diskussioner om regionutveckling som hör till flera ministeriers ansvarsområden årligen förs i fråga om målen för och genomförandet av regionutvecklingen.

    I egenskap av förvaltningsmyndighet svarar arbets- och näringsministeriet för förvaltningen och genomförandet av strukturfondsprogrammet. Förmedlande organ svarar för de uppgifter som anknyter till beviljande, utbetalning och övervakning av stöd i enlighet med vad som särskilt föreskrivs i lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster. Förmedlande organ är landskapen, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och Innovationsfinansieringsverket Business Finland.

    Arbets- och näringsministeriet svarar för regionutvecklingen och samordningen i samband med den, och de andra ministerierna deltar i regionutvecklingen inom ramen för sitt eget ansvarsområde. Arbets- och näringsministeriet bereder i samarbete med ministerierna, landskapen och andra aktörer som är centrala med avseende på regionutvecklingen ett regionutvecklingsbeslut som omfattar de riksomfattande prioriteringarna i regionutvecklingen samt de nationella strukturfondsprogrammen.

    Landskapet är regionutvecklingsmyndighet inom sitt eget område och samarbetar i synnerhet med kommunerna i området.

  • Hurdan är personalens ställning?

    I och med landskapsreformen kommer personal att övergå till landskapen från närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna, deras utvecklings- och förvaltningscenter och Statens informations- och kommunikationstekniska center Valtori (dock inte genom den lag om regionutveckling och tillväxttjänster som nu är under behandling i riksdagen). Även personal som sköter stöduppgifter hos staten övergår i anställning hos landskapen.
    Personalen övergår i den nya arbetsgivarens tjänst genom överlåtelse av rörelse som s.k. gamla arbetstagare.

  • Vad är riksomfattande tillväxttjänster?

    Arbets- och näringsministeriet ansvarar i egenskap av anordnare för de tillväxttjänster som produceras på riksomfattande nivå. De riksomfattande tillväxttjänsterna ordnas centraliserat och finns tillgängliga i hela landet.

    Bestämmelser om aktörerna på riksnivå inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och om de tjänster som de producerar samt om t.ex. Finnveras, Finlands Industriinvesterings och Innovationsfinansieringsverket Business Finlands behörighet att fatta finansieringsbeslut utfärdas separat. Andra aktörer med riksomfattande verksamhet är t.ex. Business Finland Ab och Finlands Industriinvestering Ab.

  • Varför har det skapats en särlösning för Nyland?

    Huvudstadsregionen kan anses vara i en mycket annorlunda situation när man beaktar nyckeltalen för ekonomin och arbetsmarknaden samt antalet invandrare. Möjligheterna till inflytande för de övriga kommunerna i Nyland tryggas genom en lösning som innebär att alla kommuner i Nyland har rätt att bli medlemmar i samkommunen.

    I huvudstadsregionen bor 44 procent av dem som är långtidsarbetslösa i Finland och 48 procent av dem som har ett främmande språk som modersmål. I huvudstadsregionen finns 22 procent av hela landets arbetskraft och 30 procent av alla jobb inom den privata sektorn.

    Särlösningen för Nyland baserar sig också på att produktionen är åtskild från ordnandet. Samkommunen svarar för ordnandet av tillväxttjänsterna, och dess dotterbolag svarar för