Frågor och svar om lagen om regionutveckling och tillväxttjänster

  • Innebär reformen ändringar i verkstadsverksamheten?

    Reformen inverkar inte på kommunalt finansierad verkstadsverksamhet. Landskapen och de som producerar tillväxttjänster kan även i fortsättningen hänvisa arbetslösa till sådan verkstadsverksamhet som kommunerna erbjuder för närvarande.

  • Vad sker med det lönesubventionerade arbetet hos kommunerna?

    Reformen medför inga ändringar i hur kommunerna kan använda sig av lönesubvention. Kommunerna kan t.ex. anställa arbetslösa i verkstadsverksamhet med hjälp av lönesubvention utan att kommunen behöver ändra på sitt nuvarande tillvägagångssätt. Att det i fortsättningen är landskapet och inte arbets- och näringsbyråerna som beviljar lönesubventionen inverkar inte på verksamheten hos de organisationer som beviljas lönesubventionen.

  • Fortsätter verksamheten med Navigator-serviceställen för unga? Erfarenheterna av den har varit mycket goda.

    Navigatorn är ett serviceställe där unga under 30 år erbjuds tjänster från den offentliga, den privata och den tredje sektorn under samma tak. I hela landet finns det sammanlagt 41 Navigator-serviceställen. Med den pågående utlysningen av ESF-medel för projekt kan fler verksamhetsställen öppnas. År 2016 togs det vid Navigator-verksamhetsställena emot 50 000 kundbesök och därutöver gavs 60 000 unga handledning i grupp.

    I överensstämmelse med de beslut som regeringen fattade vid sin halvtidsöversyn kommer arbets- och näringsministeriet att anvisa ett anslag på fem miljoner euro för rekrytering av personal till Navigator-verksamhetsställena för att stödja etableringen av verksamheten.

  • Har kommunerna uppgifter som hänför sig till tillväxttjänsterna och regionens livskraft?

    Inom ramen för sin allmänna kompetens har kommunerna stor frihet att ordna och producera tjänster för kommuninvånare och företag. Bortsett från skyldigheten att sysselsätta personer som länge varit arbetslösa har kommunerna inga lagstadgade skyldigheter att ordna tillväxttjänster. De ungdoms-, bildnings- och boendetjänster som är på kommunernas ansvar har dock en nära koppling till tillväxttjänsterna.

    I synnerhet de större städerna satsar dock i stor utsträckning på åtgärder som främjar livskraften och konkurrenskraften. Enligt kommunernas bokslutsuppgifter för 2015 använde kommunerna sammanlagt 528 miljoner euro för sysselsättningsfrämjande tjänster.

    Tillväxttjänstreformen medför att kommunerna utöver de tjänster som de producerar inom ramen för sin allmänna kompetens även kan erbjuda sig att producera tillväxttjänster för landskapet.

  • Kan tillväxtavtal mellan städer och staten ingås även i fortsättningen?

    Ja. För genomförandet av de mål som gäller regionutveckling kan samarbetsavtal upprättas även i fortsättningen. Denna möjlighet föreskrivs det om i 11 § i utkastet till lag om regionutveckling och tillväxttjänster. Avtalsförfarandet kan utvecklas i en riktning där avtalet har en starkare styrande verkan än för närvarande och där avtalsparternas partnerskap ger ett större mervärde än i nuläget.

  • Varför genomförs denna reform?

    Syftet är att få kunniga arbetssökande och företagens behov att mötas bättre än nu. Detta är en nyckelfaktor för att man ska få tillväxt i regionerna. Reformen skapar klarhet i tjänsterna och ökar bland annat genom konkurrens deras kundorientering. Genom tillväxttjänster stöder man de arbetssökande i olika skeden av arbetskarriären. Detta gäller oberoende av om det är fråga om att söka ett nytt jobb, en ny karriär eller ett alternativ för företagsverksamhet.

    För dem som behöver ett mera omfattande och djupgående stöd för sysselsättningen ska det byggas upp nya servicekedjor, även som ett samarbete mellan tillväxttjänsterna och social- och hälsotjänsterna. Lagförslaget ingår i landskapsreformen, där uppgifter ska föras över till landskapen.

  • Varför öppnas produktionen av tillväxttjänster för marknaden?

    Tjänsterna ses över i samband med landskapsreformen så att de bättre än tidigare motsvarar den snabba förändringstakten inom ekonomin och på arbetsmarknaden. Den nuvarande lagstiftningen om tjänsterna har lett till att expertresurser och kunnande inte i alla situationer tillräckligt väl kan riktas in på de snabbt föränderliga behoven inom arbetslivet och näringslivet. Rekryteringstjänster och arbetsförmedling kräver till exempel allt oftare specialkunskaper, branschkännedom och service som går djupare in i näringslivets och den arbetssökandes situation, vilket är svårt att upprätthålla och genomföra med det nuvarande systemet, som starkt grundar sig på lagstiftning.

    Arbetslösheten medför enorma ekonomiska förluster för de enskilda individerna, företagen och de offentliga samfunden. De direkta utgifterna för arbetslösheten är cirka 6 miljarder euro om året.

  • Hur kan man med tillväxttjänster få Finlands sysselsättningsgrad att stiga till den eftersträvande nivån på 72 procent?

    I tillväxttjänsterna förenas företags- och arbetskraftstjänsterna, vilket innebär att det finns bättre möjligheter än tidigare att på ett övergripande sätt bemöta företagens tillväxtsituationer och i förlängningen sysselsättningen, i och med att de tjänster som stöder tillgången på arbetskraft är nära kopplade till andra tjänster som stöder företagens konkurrenskraft och tillväxt.

    De nationella sysselsättningsmålen utgör en viktig del av landskapets tillväxtstrategi, skötseln av kundrelationer och arbetet med att utveckla marknaden för tjänster.

  • Vad är personalens ställning?

    Alla som arbetar vid en NTM-central eller TE-byrå (cirka 2 900 personer) överförs i enlighet med principerna vid överlåtelse av rörelse till landskapen den 1 januari 2020. Personalen överförs alltså som så kallade gamla anställda och behåller de rättigheter och skyldigheter som gäller för arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet.

    Detta gäller även personer som vidareöverförs från ett landskap till ett landskapsbolag före utgången av 2020. Landskapet behåller de anställda som arbetar med landskapets myndighetsuppgifter och de som blir kvar för att sköta organiseringsuppgifter.

    TE-byråernas nuvarande uppgifter i anslutning till utkomstskyddet för arbetslösa torde föras över till arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten år 2018. Avsikten är att de av TE-byråernas anställda som sköter de här uppgifterna ska flyttas över i arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens tjänst.

  • Landskapets myndighetsuppgifter/organiseringsuppgifter

    Landskapets myndighetsuppgifter kommer bland annat att vara uppgifter som gäller beviljande av stöd. Dessutom ska beslutsfattandet om projekt som hör till den innevarande strukturfondsperioden skötas inom ramen för landskapets myndighetsuppgifter.

    Organiseringsuppgifterna kan inte definieras exakt, men exempel är bland annat rådgivning, behovsprövning i fråga om tjänster, resursfördelning, val av och tillsyn över tillväxttjänstproducenter och samordning av tjänster.

    TE-byrån avgör för närvarande de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få arbetslöshetsförmån. Denna uppgift är förenad med utövning av offentlig makt. Dessa uppgifter torde överföras till arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten.

  • Hur kan man med hjälp av tillväxttjänster säkerställa att arbetsmarknaden fungerar över regiongränserna och i hela landet samt arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet? Hur kan man genom tillväxttjänster säkerställa stora rekryteringar över landskapsgränserna?

    Riksomfattande system i anslutning till tillväxttjänsterna (arbetsmarknadstorget, telefon, chat) är ett sätt att stödja arbetets och arbetskraftens rörlighet över regiongränserna och i hela landet.

    De arbetssökandes yrkesmässiga rörlighet underlättas med hjälp av tillväxttjänsternas tjänster för utveckling av kompetensen, där tyngdpunkten ligger på flexibla företagsspecifika utbildningar (bl.a. rekryterings-/tillväxttjänstutbildningar). Med hjälp av tillväxttjänsternas servicepaket för positiv strukturomvandling möter man stora rekryteringsbehov över regiongränserna.

  • Hur säkerställer man att kunderna/de arbetslösa behandlas jämlikt i de olika landskapen?

    Landskapens nya möjlighet att producera tjänster som motsvarar behoven hos deras kunder kan stärka kundernas jämlikhet. Landskapen ska följa de internationella förpliktelser som är bindande för Finland och staten kan ställa krav på landskapen i anknytning till dessa. Sådana förpliktelser är särskilt jämlikhet i fråga om tillgången till tjänster och icke-diskriminerande behandling av olika kundgrupper och enskilda kunder. En utvärdering av hur de har förverkligats görs varje år i en dialog mellan staten och landskapen.

  • Hur ska kunderna/svårsysselsatta personer hitta lämpliga tjänster?

    Landskapet ska se till att det görs en god bedömning av kundernas servicebehov. Landskapets tjänster ska så bra som möjligt motsvara kundernas servicebehov. Det är landskapet som ansvarar för att kunderna får information om sina rättigheter, skyldigheter och förmåner.

    Eftersom landskapet är den som ska ordna tillväxttjänster ansvarar det också för att kundernas tjänster samordnas ifall en kund även behöver andra tjänster än tillväxttjänster för att få arbete. Samordningen kan ingå i till exempel tjänsteupphandlingar där kunden enligt behov kan erbjudas olika samlade tjänster eller stödda tjänster. Om det är svårt för en kund att få arbete på grund av till exempel problem med hälsan eller funktionsförmågan, blir det i landskapsmodellen lättare än nu att kombinera hälsotjänster med tillväxttjänster eftersom det är landskapet som ansvarar för ordnandet av bägge.

    Företagen kan till exempel med hjälp av nya resultatbaserade ersättningsförfaranden sporras till att anställa långtidsarbetslösa, ifall landskapen är intresserade av att pröva något sådant.

  • Tillämpas valfrihet även på tillväxttjänsterna? Hur?

    Ja. Kunden ska ha rätt att välja den tjänsteproducent som han eller hon önskar bland de tjänsteproducenter som landskapet har valt ut. Kunden får också anlita de tillväxttjänster som tillhandahålls i vilket annat landskap som helst, om han eller hon till exempel söker arbete i ett annat landskap eller om en företagskund har för avsikt att etablera sig eller utveckla sin företagsverksamhet i ett annat landskap.

  • Vad är riksomfattande tillväxttjänster? Hur får kunderna i landskapen tillgång till riksomfattande tillväxt-tjänster?

    Med riksomfattande tillväxttjänster avses riksomfattande företagstjänster inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Exempel på riksomfattande tillväxttjänster är Finnvera Abp, Finpro Oy, Finlands Industriinvestering Ab och Innovationsfinansieringsverket Tekes.

    De tjänster som producenterna av riksomfattande tillväxttjänster erbjuder kommer på samma sätt som tidigare att vara tillgängliga för tillväxtföretag och andra företag oberoende av var de finns.

  • Börjar landskapen sköta kommunernas livskraftsuppgifter?

    Syftet med reformen är inte att ingripa i kommunernas uppgifter. I och med tillväxttjänstreformen överförs till landskapen endast sådana uppgifter som för närvarande sköts av statliga myndigheter. Kommunerna får även framöver sköta samma uppgifter som de nu sköter inom ramen för sin allmänna kompetens.

  • Vad är de kommunägda bolagens roll?

    I motsats till vad som gäller i social- och hälsovårdsreformen får kommunägda bolag som är verksamma på marknaden producera tillväxttjänster. Om ett kommunägt bolag däremot samtidigt är en anknuten enhet enligt upphandlingslagen får det inte producera tillväxttjänster.

    Anknutna enheter skulle snedvrida konkurrensen genom att dra nytta av affärsverksamhet som de får av kommunen utan konkurrensutsättning. Även en försäljning på bara någon procent av en stor anknuten enhets affärsverksamhet kan i praktiken innebära att enheten skulle kunna producera en betydande andel av tjänsterna på marknaden för tillväxttjänster och på så sätt styra prisbildningen. Denna prissättning kan hålla en sådan nivå att en privat aktör inte kan producera tjänster så att det blir en lönsam affärsverksamhet. Då kan den anknutna enhetens verksamhet på marknaden förhindra att det uppstår en marknad för tillväxttjänster. Konkurrensrättsligt har man ansett att anknutna enheter har en sådan ställning i förhållande till den upphandlande enheten som har en snedvridande effekt på konkurrensen.

  • Varför fick det bli en särlösning för Nyland?

    Huvudstadsregionen kan anses vara i en mycket annorlunda situation när man beaktar nyckeltalen för ekonomin och arbetsmarknaden samt antalet invandrare. Möjligheterna till inflytande för de övriga kommunerna i Nyland tryggas genom en lösning som innebär att alla har rätt att bli medlemmar i samkommunen.

    I huvudstadsregionen bor 44 procent av dem som är långtidsarbetslösa i Finland och 48 procent av dem som har ett främmande språk som modersmål. Huvudstadsregionens andel av hela landets arbetskraft är 22 procent och andelen av arbetstillfällena inom den privata sektorn är 30 procent.

    Särlösningen för Nyland grundar sig på avknoppning av produktionsverksamheten. Samkommunen ansvarar för ordnandet av tillväxttjänster och dess dotterbolag för produktionen av tjänsterna ifall det skulle råda marknadsbrist.

  • Hur blir det möjligt för små och medelstora företag att erbjuda landskapet tjänster?

    Det är av största vikt för reformen att även små företag ska kunna vara verksamma på marknaden. I sin landskapsstrategi ska landskapet även besluta om en strategi för produktionen av tjänster. Där bör de små och medelstora företagens möjlighet att erbjuda tjänster beaktas.

    Produktionen av tillväxttjänster ska byggas upp på ett sådant sätt i landskapen att även mindre aktörer har möjlighet att erbjuda sina tjänster. Reformen öppnar upp marknaden för tillväxttjänster och ökar konkurrensen. Detta ökar kundernas valmöjligheter, skapar via konkurrensen organisationsstrukturer som stöder utvecklingen av tjänsternas kvalitet och medför nya tjänsteinnovationer och effektivare verksamhetssätt.

  • Finns det en marknad på alla ställen i Finland?

    Uppbyggnaden av en konkurrenspräglad och hållbar marknad är en kritisk framgångsfaktor för reformen. Det tar åratal för en marknad att utvecklas och hur den utvecklas beror också på vilka lösningar landskapet väljer i fråga om hur den ska styras. Landskapen bör genom de åtgärder de genomför (även gemensamma) främja uppbyggnaden av en marknad.

    Med marknadsbrist avses en situation där det inte finns tillräckligt många tjänsteproducenter på marknaden som uppfyller kriterierna. Kriterierna kan till exempel gälla tjänstens tillgänglighet, tillräcklighet och skälighet i fråga om pris. Att det råder marknadsbrist kan konstateras i olika situationer och på olika sätt, till exempel genom ett öppet samrådsförfarande, en extern bedömning eller annonsering om en kartläggning av marknaden på portalen för annonsering vid offentlig upphandling.

  • Hur kan det säkerställas att landskapen har tillräcklig sakkunskap för att kunna upphandla tillväxttjänster?

    En väl genomförd upphandling kräver i första hand kännedom om den tjänst som ska upphandlas, och det har den nuvarande personalen vid NTM-centralerna och TE-byråerna gott om. Vid statens ämbetsverk har det under de senaste åren även arbetats systematiskt med att utveckla kunnandet och verksamhetsmodellerna när det gäller upphandling. I samband med landskapsreformen bör man se till att goda verksamhetsmodeller utnyttjas och att kunskapen hos dem som överförs bevaras och att de får den fortbildning de behöver.

  • Vad avses med att ansvaret för regionutvecklingen ligger hos landskapen i fråga om deras områden, hos kommunerna i fråga om deras områden och hos staten i fråga om den riksomfattande regionutvecklingen?

    När det gäller regionutveckling måste ansvaret fördelas över olika nivåer. Staten har hand om landet som helhet och landskapen och kommunerna har hand om sina respektive områden. Genom gott samarbete kan de här olika nivåerna bilda en fungerande helhet som stöder sådan tillväxt som gagnar hela landet.

  • Vad avses med att staten och landskapen årligen diskuterar regionutvecklingen?

    Staten har ett starkt intresse av att främja tillväxten i hela Finland och livskraften i alla regioner. I detta syfte fastställer regeringen varje regeringsperiod vad som ska prioriteras i regionutvecklingen. Landskapen utarbetar å sin sida egna strategier och landskapsprogram. I diskussionerna samordnar staten och landskapen sina ståndpunkter. Regionutvecklingen förutsätter ett nära samarbete mellan olika ministerier i fråga om bland annat tillgänglighet, expertis, befolkningens välmående, sysselsättning, näringslivets möjligheter och landsbygdsutveckling. Därför är det nödvändigt att regionutvecklingen granskas gemensamt och på ett övergripande sätt i de olika landskapen.