Konsumentsäkerhetslagen är en allmän lag om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet

Utgångspunkten i konsumentsäkerhetslagstiftningen är att konsumtionsvaror och konsumenttjänster ska vara säkra. En vara eller tjänst får inte medföra fara för någons hälsa eller egendom. Ansvaret för att en vara eller tjänst är säker vilar på verksamhetsutövaren, dvs. tillverkaren, importören och distributören av en vara eller tjänsteleverantören.

Den gällande konsumentsäkerhetslagen (920/2011) trädde i kraft den 1 januari 2012. Syftet med konsumentsäkerhetslagen och den lagstiftning som föregick den är att säkerställa att konsumtionsvaror och konsumenttjänster är säkra och förebygga sådana faror för hälsa och egendom som konsumtionsvaror eller konsumenttjänster kan förorsaka. När en fara uppstår ska det säkerställas att faran kan undanröjas på ett tillräckligt effektivt sätt och att skador kan förebyggas eller minimeras.

Varor och tjänster får inte vara farliga

Genom konsumentsäkerhetslagen ställs det krav på en säker konsumtionsvara och konsumenttjänst. Samtidigt anges grunder för bedömningen av huruvida de är farliga. Verksamhetsutövaren ska se till att en vara eller tjänst inte är farlig. När en verksamhetsutövare upptäcker en fara ska verksamhetsutövaren underrätta tillsynsmyndigheten om detta. Verksamhetsutövaren ska samtidigt uppge vilka åtgärder han eller hon redan har vidtagit med tanke på faran.

En verksamhetsutövare ska ha tillräckliga uppgifter om de varor som han eller hon saluhåller och kunna bedöma vilka risker som är förenade med dessa. Utöver detta ska verksamhetsutövaren förse konsumenterna med bl.a. bruks- och skötselanvisningar för att de ska kunna bedöma vilka faror som är förenade med en produkt. Närmare bestämmelser om konsumentinformation finns i statsrådets förordning om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster (613/2004).

Ett säkerhetsdokument ska göras om tjänster som innebär risker

En aktör som tillhandahåller tjänster som är förenade med vissa betydande risker ska göra en skriftlig säkerhetsplan, dvs. ett säkerhetsdokument, för sin verksamhet.

Tjänster för vilka ett säkerhetsdokument ska upprättas är exempelvis nöjesparker, gym, lekplatser, äventyrs- och upplevelsetjänster, klättercenter, badstränder, simhallar och skidcenter.

Närmare bestämmelser om innehållet i och upprättandet av säkerhetsdokumentet har utfärdats genom statsrådets förordning om säkerhetsdokument för vissa konsumenttjänster (1110/2011).

Konsumentsäkerhetslagen innehåller inga bestämmelser om skadeståndsansvar

I konsumentsäkerhetslagstiftningen föreskrivs det inte om t.ex. frågor som gäller skadeståndsansvar. Utgångspunkten är att den inte heller innehåller bestämmelser om sådant som föreskrivs i konsumentskyddslagen och inte heller straffrättsliga frågor. Lagen omfattar inte heller bl.a. miljöskador, kunders eventuella missnöje med varor eller tjänster eller kvalitetsfrågor till den del det inte samtidigt är fråga om produktsäkerhet.

Konsumentsäkerhetslagen är en allmän lag, vilket innebär att den i regel inte tillämpas i de fall då det någon annanstans i lagstiftningen finns bestämmelser om säkerheten i fråga om vissa konsumtionsvaror och konsumenttjänster.

Om säkerhetsbestämmelserna i speciallagstiftningen dock inte täcker alla säkerhetsfrågor eller speciallagstiftningen inte förutsätter minst samma säkerhetsnivå eller om de administrativa tvångsmedlen inte är lika täckande, kan den allmänna lagen tillämpas i sådana fall i anslutning till konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet där speciallagstiftningen inte medför en tillräckligt hög nivå av säkerhet.

Ytterligare information: laura.holkko(at)tem.fi