”Vad dålig världen har blivit.” ”EU bestämmer om onödiga saker igen.” Det är lätt att slänga ur sig kritiserande kommentarer. Det är lätt att skylla allt möjligt på EU. Ibland får EU skulden för sådant som EU inte ens har inflytande över. Men, låt oss begrunda frågan djupare än så. Hur skulle handeln och ekonomin fungera om nuvarande EU med en inre marknad omfattande en halv miljard människor inte fanns?

Stater, företag och system har blivit oerhört mycket mer beroende av varandra under de senaste decennierna. I praktiken måste man vara med i nätverk, vare sig det är fråga om system för betalningsförmedling eller datatrafik. Allt detta har möjliggjort en stor utveckling.

Ett litet slutet land får inte sin röst hörd

På grund av de inbördes beroendeförhållandena och handelns internationalisering är det klart att någon slags integration på marknaden är oundviklig. Om inte EU fanns, skulle det kunna finnas något slags hansaförbund, där områdets största ekonomi och stat skulle vara ledande och andra stater skulle harmonisera sin praxis med ledarens.

Vi skulle inte klara oss som en sådan sluten ekonomi som Finland var ännu på 1970-talet. Det beror på att länderna runtomkring har bildat nätverk och drar nytta av fördelarna med en fri och öppen ekonomi.

I den marknadsekonomiska världen i väst finns det inte längre länder vars handel baserar sig på export- och importlicenser, prisreglering och skydd för inhemsk tillverkning. Dessa verktyg från den gamla världen kan på rak arm kännas lockande. Men när man funderar på saken närmare, förstår man varför den öppna marknadsekonomin och den inre marknaden är till nytta för vår lilla öppna ekonomi i Finland.

Produktionen i ett slutet land skulle begränsa sig till landets gränser

Om vi i Finland hade egna nationella lagar och standarder för produktkrav på samma sätt som på 1980-talet, skulle de i praktiken inte längre ha någon betydelse. I motsats till 1980-talet tillverkas produkter nuförtiden i fjärran länder och samtidigt kommer produkterna ut på marknaden utan respekt för nationalstaternas gränser. Om EU:s gemensamma produktkrav inte fanns, skulle produkterna tillverkas i överensstämmelse med kraven på den största marknaden, dvs. i praktiken Tyskland. Vi skulle vara tvungna att nöja oss med det. Vi skulle dock kunna ändra våra lagar och standarder i överensstämmelse med kraven i Tyskland eller så skulle vi kunna ha våra egna krav, papperstigrar, och nöja oss med det som vi får, utan att själva kunna påverka saker och ting.

Ett annat faktum är att den finländska industrin för produkter som utgör investeringar (tunga maskiner och anordningar) måste tillverka dessa produkter så att de motsvarar köparnas krav. Det finns flera mellanfaser i produkttillverkningen. Råvaror och halvfabrikat rör sig mellan länder. Enhetliga produktkrav inom ett större marknadsområde underlättar i stor grad tillverkningen och handeln, och medför lägre kostnader för alla. Inte så tokigt med tanke på företag och sysselsättning!

Även länder utanför EU vill dra nytta av fördelarna med den inre marknaden

Tanken att vi utanför EU skulle ha frihet att nationellt göra vad som helst som vi anser vara ändamålsenligt är inte sanningsenlig. Det visar vårt grannland Norge. Norge används som exempel på en stat som inte lämnat över bestämmanderätt till Bryssel.

Det är ett faktum att Norge inte är medlem i EU. Ändå vill Norge dra nytta av fördelarna med den inre marknaden, så landet är med på den inre marknaden via EES-avtalet. Norge betalar för det till EU och har harmoniserat sin lagstiftning med EU:s inre marknad, på samma sätt som om landet var medlem i EU. När nya EU-bestämmelser införs, ändrar Norge sina lagar därefter. Skillnaden är bara den att Norge inte är med om att bereda de gemensamma reglerna.

Norge har inte möjlighet att påverka innehållet och får inte rösta om direktiven i slutfasen av beredningen.

Norge lever alltså i praktiken som en EU-medlemsstat, men måste följa reglerna utan möjlighet att påverka dem och är ändå tvungen att betala på samma sätt som en medlem. En god deal? Norges utanförskap påverkar även Finland. I Norden är vi på samma linje som norrmännen i många frågor. Om Norge var med i EU, skulle vi få mer pondus för de nordiska synpunkterna.

Europa är Finlands hem och EU vår bästa vän

Den fria rörligheten för människor, varor, tjänster och kapital förenar oss med övriga Europa och skapar inbördes beroendeförhållanden, vilket förbättrar Finlands internationella ställning. Medlemskapet i Europeiska unionen och det att vi är med på den inre marknaden ger oss stabilitet och trygghet, och visar tydligt till vilken värdegemenskap vi hör.

Är det så att vi tar utvecklingen och de fördelar som EU:s inre marknad medför som självklarheter? Vi kommer alltid ihåg att med hög röst kritisera till och med de minsta problem och nackdelar som dyker upp. Man måste komma ihåg att EU och den inre marknaden utgör en helhet. Man kan inte enbart plocka russinen ur kakan. Världen runtomkring har förändrats mycket med tiden – det finns ingen återvändo till ”den gamla goda tiden”. Den gamla goda tiden var ju inte alltid så god.

Glad Europadag till oss finländare, som får njuta av fördelarna med EU:s inre marknad!

Tomi Lounema, handelsråd, arbets- och näringsministeriet