FI SV

Läroavtalsutbildning är en utmärkt, men än så länge inte så välkänd väg till arbetslivet

Arbets- och näringsministeriet 25.1.2019 14.44 | Publicerad på svenska 30.1.2019 kl. 14.45
Nyhet

Vikten av kommunikation, identifiering av företagens behov och det stöd som lärare behöver lyftes fram, när den av arbetsminister Jari Lindström sammankallade expertgruppen sökte metoder för att öka lärandet på arbetsplatser vid rundabordssamtalet på Ständerhuset.

Regeringens reform av yrkesutbildningen gör läroavtalsutbildningen till en allt flexiblare väg att skaffa sig sådant yrkeskunnande som behövs i arbetslivet. En lagändring som trädde i kraft vid ingången av 2018 medförde att även den som ordnar läroavtalsutbildning får lika villkor för totalfinansieringen jämfört med examensinriktad yrkesutbildning.

En grupp företrädare för arbetsmarknadsorganisationer, företag, utbildningsanordnare och ministerier samlades för att utbyta information om god praxis och utvecklingsobjekt nu, när man har ett års erfarenhet av de nya möjligheterna. 

Rundabordssamtalet hade som mål att finna metoder för att öka läroavtalsutbildningen och i synnerhet antalet unga deltagare. I nuläget är endast en av fem läroavtalsstuderande yngre än 25 år.

Enligt arbetsminister Jari Lindström, som öppnade samtalet, är det bästa med läroavtalsutbildningen att den erbjuder kompetens som genast är relevant i arbetslivet. 

”Läroavtalsutbildningen är det bästa sättet att lära sig ett yrke för unga personer som känner att skolan inte är deras grej. Utbildningen kan också vara till stor nytta i andra änden av karriären, när kunnande kan överföras från mästare till gesäller”, konstaterade arbetsminister Lindström i sitt inledningsanförande.

”Av egen erfarenhet vet jag att stora företag har sina egna utbildningsprogram – men hur ska vi få även små och medelstora företag att delta?” sade arbetsministern för att väcka diskussion.

Utbildning för lärare – ”Ta på arbetskläder och jobba!”

I den livliga diskussionen ansåg utbildningsanordnare att riksomfattande samutveckling är den starka sidan med läroavtalsutbildningen. Samma personliga utvecklingsplaner för kunnandet (PUK) och bedömningsgrunder för yrkesprov överallt garanterar studerande en enhetlig service och kvalitet.

Den ändrade finansieringsmodellen fick tack, på samma sätt som det att läroavtalsutbildningen enligt den nya lagstiftningen inte längre är en separat del av yrkesutbildningen – och inte längre ska betraktas som sådan.

Exempelvis Sari Slöör från Stadin ammatti- ja aikuisopisto och Eija Pelamo från HUS Stödtjänster talade om systemets välfungerande delar och om utvecklingsidéer med över ett decenniums erfarenhet av samarbete.

Den flexibilitet som den nya verksamhetsmiljön möjliggör lyckas inte i en handvändning ens för utbildningsanordnare, påpekade Slöör. Läroavtalsutbildningen är en omfattande och krävande helhet. Av läraren krävs förutom arbetslivsorienterat pedagogiskt kunnande dessutom kännedom om särdragen i det egna verksamhetsområdet.

Det är därför nödvändigt att lärare följer med till företag för att stödja sina elever. Vid HUS Stödtjänster finns det goda erfarenheter av detta.

”Lärarna får samvård hos oss. Det innebär att de tar på sig arbetskläder och går till jobbet”, åskådliggjorde Eija Pelamo.

”Ett utmärkt verktyg, men hur många känner till det?”

Information och marknadsföring framhävdes i nästa alla anföranden. Företag, i synnerhet små företag, är inte tillräckligt insatta i möjligheterna med läroavtalsutbildningen. Problemet gäller både systemet överlag och dess detaljer, som uttryckligen har byggts upp för att sänka tröskeln för ingående av avtal.

Studeranden kan skaffa sig kompetens antingen helt på basis av läroavtal eller utbildningsavtal, eller kombinera dessa. Skillnaden mellan modellerna är att studeranden i den förstnämnda modellen är visstidsanställd hos företaget och får lön för arbetet. I den sistnämnda modellen kvarstår personens studerandestatus och då är personen inte anställd och får inte lön.

Enligt överdirektör Mika Tammilehto från undervisnings- och kulturministeriet har man med lösningen som inbegriper två modeller eftersträvat just flexibilitet. Om ingående av läroavtal utgör en hög tröskel för företaget, kan den som lär sig i arbetet börja som studerade i utbildningsprövning och senare övergå till läroavtal med anställningsförhållande.

Ett annat sätt att sänka tröskeln är utbildningsersättning som fortfarande kan betalas till arbetsgivaren. En person som lär sig yrket kan skaffa läroavtalsutbildning från flera företag, så det finns inte heller något hinder för samarbete mellan företag.

Men känner arbetsgivare till detta? Enligt experternas anföranden inte tillräckligt, både i FFC:s till förtroendemän riktade enkät och i Företagarna i Finlands företagargallup var det få som berättade att de utnyttjade läroavtalsutbildning.

I Helsingfors finns det mycket erfarenhet av att läroavtalsutbildning genom tilläggsstöd också fungerar som en god väg till integration av invandrare. I diskussionerna lyftes det dock också fram skillnader mellan regionerna. Utmaningarna med läroavtalsutbildningen tar sig ett annat uttryck i regioner som lider av flyttningsförlust, där det kan finnas många mycket små företag.

Man fick ett åskådliggörande exempel på detta. Företag kämpar för att hitta lämpliga arbetstagare, men företagare kan eller hinner trots det inte söka information på brokiga webbsidor om var till exempel svetsare utbildas.

Läroavtalsutbildning är en investering för företaget

Enligt en färsk undersökning har läroavtalsutbildningen en klart positiv inverkan på både sysselsättning och inkomster. Jämfört med andra arbetskraftspolitiska åtgärder orsakar läroavtalsutbildning också minst kostnader för den offentliga sektorn, när kostnaderna beräknas per deltagare och år.

Med arbetsminister Jari Lindströms ord: läroavtalsutbildningen producerar arbetstagare med preciserad utbildning för uppgifter som på riktigt utförs i arbetslivet. 

Enligt sakkunnigdiskussionen förutsätter utökat lärande på arbetsplatsen i Finland mycket tätare samarbete mellan företag, utbildningsanordnare och staten. I praktiken innebär det åtminstone att lyckade exempel sprids, att serviceprocessen görs enhetligare, att byråkratin minimaliseras, kännedom om behoven i det lokala arbetslivet och att man frångår överdriven examensinriktning. 

Man måste kunna erbjuda företag fakta om vad läroavtalsutbildning är. Med andra ord måste man hitta de motiveringar som får företag att förstå att läroavtalsutbildning är en nyttig investering.

Det av arbetsminister Jari Lindström sammankallade rundabordssamtalet ordnades på Ständerhuset den 24 januari 2019.