Hoppa till innehåll
Media

Från köldtoppar till undantagsförhållanden – hur trygga energiförsörjningen i en föränderlig omvärld?

15.12.2017 11.11
Kolumn

Energi behövs oavbrutet för att det ska vara möjligt att leva, röra sig och bedriva företagsverksamhet. Hur kan man säkerställa tillgången till el, värme och bränsle såväl under normala förhållanden som vid kriser? Hur kan man förbereda sig på nya hot som det digitala samhället för med sig?

Vi ser tillgången till energi till stor del som en självklarhet. Stora störningar i eldistributionen förekom i Finland senast på 1970-talet. Riskerna i fråga om bränsledistributionen har varit mer förknippade med arbetstvister än att det skulle ha rått brist på bränsle i vårt land.

Vi kan dock inte invagga oss i trygghet; beredskapen för efterfrågetoppar och exceptionella situationer måste fortgå och utvecklas. Digitaliseringen i samhället och de förändringar som energi- och klimatpolitiken medför för energisystemet måste beaktas på många sätt.

Leveranssäkerhet en hörnsten i energisektorn

Med leveranssäkerhet avses att rätt produkt levereras i enlighet med ett kommersiellt avtal till rätt plats, vid rätt tidpunkt, med rätt transportsätt, till rätt pris och med rätt kvalitet.

Inom energisektorn är detta mest utmanande när det gäller elnätet, där efterfrågan och utbud ständigt måste vara i balans. På elleveranssäkerheten inverkar både överförings- och distributionsnätens leveranssäkerhet och huruvida effekten – den aktuella produktionen och importen – räcker till.

Eftersom elleveranssäkerheten är kritisk för det moderna samhället bland annat med tanke på datakommunikationen, föreskrivs det om skyldigheter för utveckling av distributionsnäten i lag. År 2028 får avbrott i eldistributionen vara högst sex timmar i tätorter och 36 timmar utanför tätort – även när stormar har fällt träd över kraftlinjerna. För att kraven ska uppfyllas krävs betydande investeringar i elnäten, vilket i sista hand naturligtvis betalas av elförbrukarna, som är de som drar nytta av leveranssäkerheten.

Tillräcklig effekt i elsystemet är ett mer mångfasetterat problem. Vår kondensproduktionskapacitet, som kan justeras vid tider med lågt elpris, har krympt. Den väderberoende vind- och solkraften medför samtidigt att den tillgängliga effekten blir mer oförutsägbar.

Enligt Energimyndighetens bedömning är effektbehovet i Finland vid förbrukningstoppar under vintern cirka 15 200 megawatt och den produktionskapacitet som då är tillgänglig cirka 12 000 megawatt (inkl. effektreserven). Vid normala förhållanden är visserligen också starka utlandsförbindelser i bruk, och deras sammanlagda effekt är cirka 5 100 megawatt. Läget blir mer utmanande om det blir något fel i en viktig utlandsförbindelse eller ett stort kraftverk under en efterfrågetopp.

Verksamhetsbetingelserna för kraftvärmeproduktion utvecklas

Just nu pågår arbete för att förbättra verksamhetsbetingelserna för kombinerad produktion av el och värme (CHP), som är viktig vid förbrukningstopparna under vintern. Arbets- och näringsministeriet och finansministeriet söker under de närmaste månaderna tillsammans metoder för att utveckla bränslebeskattningen så att den bland annat blir mer sporrande för kraftvärmeproduktion.

Redan på grund av storleken på det stöd som skulle behövas lämpar sig produktions- och investeringsstöd inte för att lösa frågan om kraftvärmeproduktion på ett heltäckande sätt, utan det behövs mer vittomfattande åtgärder. Därför är beskattningen ett viktigt styrmedel. I sista hand är det dock det antagna elpriset på lång sikt som är avgörande för investeringsbesluten. Att utveckla utlandsförbindelserna samt smarta elnät och nya lösningar är också viktigt för att göra efterfrågan och utbudet flexiblare.

Inom bränsleförsörjningen är leveranssäkerheten mest kritisk när det gäller gas, som inte i någon nämnvärd omfattning kan lagras i Finland. Lagren av bränntorv kan variera kraftigt från år till år, eftersom den mängd torv som skördas är beroende av sommarens väder. Störningar i civilsamhället, i synnerhet utdragna arbetskonflikter, kan å sin sida leda till åtminstone lokala problem i distributionen av drivmedel.

Vad händer när problemen hopar sig?

Med försörjningsberedskap avses förmåga att upprätthålla sådana ekonomiska basfunktioner i samhället som är nödvändiga för att trygga befolkningens livsmöjligheter, samhällets funktion och säkerhet samt försvarets materiella förutsättningar vid allvarliga störningar och undantagsförhållanden.

Vårt lands försörjningsberedskap baserar sig på en fungerande marknad och en konkurrenskraftig ekonomi. Detta räcker dock inte ensamt vid olika störningssituationer och exceptionella situationer, t.ex. om våra sjötransporter inte fungerar normalt.

Finlands energibehov är stort på grund av kallt klimat, långa transportavstånd och energiintensiv industri. Vår energiförsörjning baserar sig på ett decentraliserat och mångsidigt produktionssystem. El och fjärrvärme produceras effektivt av många inhemska bränslen och importerade bränslen.

Försörjningsberedskapsorganisationen i Finland baserar sig på ett internationellt sett unikt samarbete mellan förvaltningen och näringslivet. Energiförsörjningssektorn svarar för beredskapsplaneringen för undantagsförhållanden och allvarliga störningar, i praktiken i stor utsträckning via kraftförsörjningspoolen Voimatalouspooli och oljepoolen Öljypooli.

Målen för energiförsörjningsberedskapen har senast fastställts 2013 i statsrådets beslut om målen med försörjningsberedskapen. Strävan är att upprätthålla samhällets funktionsförmåga vid allvarliga störningar och undantagsförhållanden, inklusive försvarstillstånd.

Med tanke på eventuella störningar i tillgången på importerad energi hålls importerat bränsle i lager i en mängd som motsvarar normalförbrukningen under fem månader. Största delen av dessa lager är statens säkerhetsupplag, som vi är förpliktade att hålla även enligt EU-lagstiftningen och internationella överenskommelser (IEA). Importörer av råolja och oljeprodukter måste å sin sida enligt lag lagra en mängd som motsvarar den genomsnittliga importen under två månader. Säkerhetsupplagringen av naturgas sköts i praktiken med ersättande bränslen, t.ex. lätt brännolja. Stenkol lagras i närheten av kraftverk.

Säkerhetsupplag för bränntorv, som används i stor utsträckning i flerbränsleanläggningar, kan vid behov inrättas och upprätthållas för att ha beredskap för variationer i produktionsförhållandena. Den obligatoriska upplagringen och skyddsupplagen förvaltas av Försörjningsberedskapscentralen, som också upprätthåller och sköter statens säkerhetsupplagring. Arbets- och näringsministeriet svarar för beredningen av den lagstiftning som gäller detta.

Innehavare av kärnkraftverk svarar för lagringen av kärnbränsle utifrån anvisningarna från ministeriet och sina egna behov. I praktiken ingår i beredskapen också att sörja för en pålitlig leveranskedja för bränslen. Inom Europeiska unionen förvaltas avtalen om leverans av kärnbränsle av Euratoms försörjningsbyrå (Euratom Supply Agency).

Frågor som bör beaktas i utvecklandet av försörjningsberedskapen under de närmaste åren är bland annat en minskad användning av fossila bränslen samt en ökad andel av biobränslen som drivmedel. Särskilt nedkörningen av användningen av stenkol under nästa decennium bör beaktas, liksom även utvecklingen av vår narturgasmarknad som öppnas för konkurrens år 2020.

Inom elförsörjningen är skillnaden mellan försörjningsberedskap och leveranssäkerhet ofta hårfin: produktionskapaciteten och nätens kapacitet samt en tillräcklig effekt över huvud taget måste det sörjas för både under normala förhållanden och med tanke på kriser. Det vore till exempel en mycket dyr lösning att upprätthålla reservkraftverkskapacitet endast med tanke på försörjningsberedskapen.

Nya hot?

Digitaliseringen och decentraliseringen av elsystemet har ändrat och ändrar de risker som är förknippade med det, när allt fler fjärrstyrda anläggningar deltar på elmarknaden och i upprätthållandet av effektbalansen. Det kan uppstå betydande hot när anläggningarna kopplas upp till internet, om informationssäkerheten inte är under kontroll. Även om enskilda företag och andra aktörer sörjer för sina informationssystems och anläggningars informationssäkerhet, måste också datatrafiken mellan aktörerna göras informationssäker.

Samverkan mellan elsystem och kommunikationsnät är en central faktor i beredskapen. Till exempel det centraliserade informationshanteringssystem (datahubb) som Fingrid byggt för detaljhandeln med el har en informationssäkerhet på mycket hög nivå.

Cybersäkerhet är ett centralt beredskapsobjekt inom energisektorn med tanke på både sektorn själv och den verksamhet som är beroende av den. Där kombineras i synnerhet informationssäkerhet och resiliens. Störningar i el- och nätverksbaserade system kan i värsta fall lamslå hela samhället – oberoende om störningen uppstått i själva systemen eller den till exempel orsakats av en massiv överbelastningsattack från utlandet. Även av denna orsak hänger cybersäkerhet oskiljaktigt samman med den grundläggande verksamheten inom energisektorn.

Riku Huttunen är överdirektör för energiavdelningen vid arbets- och näringsministeriet och ordförande för försörjningsberedskapsorganisationens energiförsörjningssektor

Kolumn
Tillbaka till toppen