Utredning: Elförbrukningen inom metallbearbetningsindustrin troligtvis oförändrad fram till 2030

Arbets- och näringsministeriet 9.3.2017 13.37
Pressmeddelande

När det gäller elförbrukningen inom metallbearbetningsindustrin finns inga betydande ändringar att förvänta fram till 2030, eftersom produktionen enligt verksamhetsutövarnas uppskattning kommer att kvarstå på ungefär den nuvarande nivån. Den energibesparing som görs genom den tekniska utvecklingen kompenseras huvudsakligen av den ökande efterbehandlingen samt av anskaffningen av sådan utrustning och införandet av sådana processer som de nya miljöskyddskraven förutsätter. Bedömningen ovan görs i arbets- och näringsministeriets färska utredning som handlar om energiförbrukningen och elpriset inom metallbearbetningsindustrin.

Metallbearbetningen är en energiintensiv bransch där 10−40 procent av tillverkningskostnaderna hänför sig till energiförbrukningen. Energipriset och energitillgången har således en stor betydelse för lönsamheten och verksamhetsförutsättningarna inom sektorn.

Investeringsbesluten inom branschen påverkas utöver elpriset också av tryggheten i energiförsörjningen och prisstabiliteten. På samma sätt som konkurrentländerna har Finland försökt hejda ökningen av kostnaderna inom den energiintensiva industrin genom lättare energibeskattning. Detta har i praktiken genomförts med hjälp av systemet för delvis återbäring av elskatten. Höjningen av elpriset på grund av utsläppshandeln kompenseras för de sektorer som löper avsevärd risk för koldioxidläckage. En lag som riksdagen har godkänt kommer att träda i kraft genom en förordning som utfärdas senare i år.

Statsmakten stöder i viss mån också sådana investeringar som syftar till energibesparing, effektivisering av energiproduktionen, minskning av miljöolägenheterna och till ökad användning av olika former av förnybar energi. Stöden omfattar dock inte rena ersättningsinvesteringar, även om dessa skulle inbegripa införande av ny teknik som eventuellt är förenad med risker.

Energitillgången, energipriset och beskattningen är viktiga faktorer vid jämförelsen av investeringarnas lönsamhet, eftersom fabrikerna i Finland konkurrerar om investeringar med enheter som är belägna i andra länder. Fabrikernas anläggningar är energieffektiva i en internationell jämförelse. Från råvaran avskiljs och tillvaratas värdemetaller och energi. Sidoströmmar återvinns för att det ska uppstå så litet avfall som möjligt. Spillvärme utnyttjas i de egna processerna och säljs till andra som fjärrvärme.

Marknadspriset på el för industrin är i Finland högre än priset i Sverige och Norge, trots att vi tillhör samma marknadsområde. Detta beror huvudsakligen på att kapaciteten för elöverföring mellan Sverige och Finland är otillräcklig. Stamnätsbolagen i nämnda länder har dock meddelat att de förbereder byggandet av en ny elöverföringsförbindelse mellan länderna, vilket skulle förbättra elförsörjningstryggheten och minska prisskillnaden i förhållande till Sverige. De två kärnanläggningar som är under byggnad tryggar för sin del företagens eltillförsel och prisstabiliteten också på längre sikt och minskar importberoendet. Finland har en mångsidig energimix som håller på att kompletteras genom biodrivmedel och kondenserad naturgas.

Med tanke på investeringarna och planeringen av verksamheten är det är viktigt att företagen kan vara tillräckligt säkra på energitillförseln och prisutvecklingen på lång sikt. Energiprisets betydelse framhävs av det att en stor del av de produkter som tillverkas på fabrikerna i Finland hamnar på exportmarknaden. På världsmarknaden bestäms produktpriserna enligt den globala efterfrågan och det globala utbudet.

Den kinesiska stålindustrin, som svarar redan nu för hälften av ståltillverkningen i världen, bestämmer i praktiken både råvarupriset och priset på slutprodukterna på världsmarknaden. Det uppskattas att det finns en fjärdedels överkapacitet inom branschen jämfört med den nuvarande konsumtionen. För att stävja importen från Kina har många länder väckt talan om dumpning och infört strafftullar på importen. En hållbar lösning skulle förutsätta att kapaciteten skärs ned globalt till en nivå som motsvarar konsumtionen.

Kina har också blivit en viktig köpare av anrikad malm. Detta har försvårat tillgången på anrikade malmer och höjt världsmarknadspriset på dem. De producenter av icke-järnmetaller som är verksamma i Finland, t.ex. Boliden och Norilsk Nickel, kommer sannolikt att i större utsträckning än tidigare stödja sig på de råvaror som fås från bolagens egna gruvor.

Utredningen har samband med arbets- och näringsministeriets projekt för kartläggning av företagens internationella konkurrenskraft.

Mer information på webben:
Rapporten Energian kulutus ja sähkön hinta metallinjalostusteollisuudessa (med svenskt referat) (Arbets- och näringsministeriets publikationer 15/2017)

Ytterligare upplysningar:
branschdirektör Kirsti Loukola-Ruskeeniemi, ANM, tfn 029 50 60080