Den nya arbetstidslagen i ett nötskal

Arbetstidslagen har ett allmänt tillämpningsområde. Lagen tillämpas både på arbete som utförs på grundval av ett anställningsförhållande och på grundval av ett tjänsteförhållande. Bestämmelser om undantag från tillämpningsområdet finns i 2 §.

Arbetstidslagen tillämpas inte på personer som har arbetstidsautonomi och som utför sådant arbete som ingår i förteckningen i 2 §. En arbetstagare har arbetstidsautonomi om arbetstiden inte fastställs i förväg och användningen av arbetstiden inte övervakas och arbetstagaren således själv får bestämma om sin arbetstid. Då det bedöms om en arbetstagare har arbetstidsautonomi är arbetstagarens faktiska möjligheter att påverka arbetets längd och förläggning av avgörande betydelse. Bestämmelsen om arbetstidsautonomi är ny i arbetstidslagen.

Arbetstidslagen innehåller en uttömmande definition av de situationer där arbetstidslagen inte tillämpas när kriterierna för arbetstidsautonomi uppfylls. Utanför arbetstidslagens tillämpningsområde ställs arbete som till följd av de uppgifter som hör till arbetet och arbetstagarens ställning i övrigt ska anses innebära att arbetstagaren leder ett företag, en sammanslutning eller en stiftelse eller en självständig del därav eller sköter en självständig uppgift som direkt kan jämställas med en sådan ledningsuppgift. Till denna del påverkar den nya lagen inte den rådande situationen.

Lagen tillämpas inte heller på religiösa förrättningar eller på arbete som utförs av en familjemedlem. Lagens tillämpningsområde omfattar inte heller arbete som på grund av verksamhetens särdrag utförs under sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens sak att övervaka hur den arbetade tiden är ordnad. Utanför lagen ställs exempelvis arbete som utförs någon annanstans än på ett fast verksamhetsställe och som inte alls eller nästan inte alls övervakas av arbetsgivaren eller mobilt arbete eller ett arbete där arbetstiden till stor del bestäms utifrån tidsscheman som arbetstagaren kommit överens om direkt med en kund (handelsresande, fastighetsmäklare).

Lagen omfattar inte heller anställningsförhållanden inom sjöfarten, om vilka det finns särskilda bestämmelser. Detsamma gäller undervisnings- och forskningspersonal, personer som utför skogs-, skogsförbättrings- eller flottningsarbeten samt Gränsbevakningsväsendets personal och personer med lotsningsuppgifter, förutsatt att man har avtalat om deras arbetstider i ett kollektivavtal eller tjänstekollektivavtal. Maskinellt skogs- eller skogsförbättringsarbete och maskinell närtransport av virke som sker i terrängen omfattas däremot av lagen.

Den största förändringen jämfört med den gamla lagen är att arbete som utförs i hemmet och s.k. distansarbete omfattas av lagen. I arbetstidslagen har man därmed beaktat att arbete allt oftare utförs oberoende av tid och plats.

Arbetstid är den tid som används till arbete och den tid under vilken arbetstagaren är skyldig att stå till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället (3 §). Lagen innehåller fortfarande en särskild bestämmelse om hur den tid som används för resa ska räknas in i arbetstiden: liksom tidigare ska den tid som används för resa bara räknas in i arbetstiden om den samtidigt ska anses vara en arbetsprestation. Detta är fallet när en montör eller hemvårdare under arbetsdagen förflyttar sig från en arbetsplats till en annan. Till övriga delar räknas resa inte in i arbetstiden, men arbetsgivaren är skyldig att se till att resandet inte innebär en oskälig belastning för arbetstagaren. Detta är en ny skyldighet i arbetstidslagen.

Motsatsen till arbetstid är vilotid, som inte uttryckligen definieras i lagen. I vissa fall behöver man därför överväga gränsdragningen mellan arbetstid och vilotid i fråga om olika tider då arbetstagaren är bunden till arbetet. Deltagande i obligatorisk utbildning och obligatoriska hälsokontroller ska räknas in i arbetstiden, medan exempelvis deltagande i rekreationsverksamhet som arbetsgivaren ordnar inte ska räknas in. Den tid som personalrepresentanter använder till skötsel av förtroendeuppdrag ska inte räknas in i arbetstiden.

På motsvarande sätt som i den gamla lagen får arbetsgivaren och arbetstagaren komma överens om beredskap som infaller under vilotid och om den ersättning som betalas för beredskapstiden. När ett avtal om beredskap ingås ska arbetstagaren enligt 4 § i arbetstidslagen känna till beredskapsersättningens storlek eller grunderna för hur ersättningen bestäms och villkoren för beredskap. Beredskapstiden ska inte räknas in i arbetstiden. Om arbetsgivaren under beredskapstiden är skyldig att befinna sig på arbetsplatsen (jour) eller i dess omedelbara närhet ska dock även beredskapstiden räknas in i arbetstiden. Arbete som utförs under beredskapen räknas naturligtvis in i arbetstiden. Bestämmelserna om beredskap motsvarar till stor del bestämmelserna i den gamla arbetstidslagen.

Enligt den allmänna bestämmelsen är den ordinarie arbetstiden högst åtta timmar om dygnet och 40 timmar i veckan. Arbetstiden per vecka får dock ordnas så att den i genomsnitt är 40 timmar under en tidsperiod av högst 52 veckor, utan att den ordinarie dagliga arbetstiden på åtta timmar överskrids.

Arbetstiden får ordnas i perioder i de arbeten som uttryckligen anges i lagen. I den nya lagen är de branscher där periodarbete får förekomma mer allmänt definierade, och förteckningen har utformats för att motsvara de behov som förändringarna i arbetslivet medfört. Förteckningen är uttömmande, och de arbeten som nämns i den är av sådan art att de måste utföras 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan eller åtminstone under största delen av dygnet för att kontinuiteten i funktionerna ska kunna tryggas.

Den ordinarie arbetstiden får ordnas som periodarbete bl.a.

• i säkerhets-, bevaknings-, övervaknings- och trafikregleringsuppgifter, räddningsväsendets uppgifter samt i fångvård,
• i pressarbete, i redaktionellt radio- och televisionsarbete samt i teletjänster som förutsätter nattarbete,
• i tjänster inom småbarnspedagogik som förutsätter nattarbete samt i social-, hälso- och veterinärtjänster som är tillgängliga den största delen av dygnet,
• vid person- och godstransporter samt vid lastning och lossning av fartyg och järnvägsvagnar,
• i inkvarterings-, förplägnads- och kulturtjänster samt lägerverksamhet samt
• i nödvändiga stödfunktioner som krävs för att hålla i gång dessa uppgifter och funktioner.

I periodarbete är arbetstiden högst 120 timmar under en period av tre veckor och högst 80 timmar under en period av två veckor. För att arbetet ska kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt eller för att undvika oändamålsenliga arbetsskift för arbetstagarna får den ordinarie arbetstiden dock ordnas så att den under två på varandra följande perioder av tre veckor eller under tre på varandra följande perioder av två veckor är högst 240 timmar. Den ordinarie arbetstiden får då inte under någon period av tre veckor överstiga 128 timmar och inte under någon period av två veckor överstiga 88 timmar. Bestämmelsen motsvarar det som föreskrivs i den gamla arbetstidslagen.

I 8 § i arbetstidslagen föreskrivs om villkoren för när nattarbete får utföras. Regelbundet nattarbete är endast tillåtet i samband med de uppgifter som anges i lagen. Tillfälligt nattarbete är däremot tillåtet enligt den nya lagen. Detta är en betydande förändring jämfört med den gamla arbetstidslagen.

Nattarbete är även i fortsättningen arbete som utförs mellan klockan 23 och klockan 06. I riksomfattande kollektivavtal är det emellertid möjligt att avvika från förläggningen av nattarbete på så sätt att nattarbetet definieras som en 7 timmars tidsperiod som är förlagd så att där ingår tid mellan klockan 24 och klockan 05.

Det är tillåtet att utföra regelbundet nattarbete inom branscher med periodarbete oberoende av om arbetet är ordnat som periodarbete. På motsvarande sätt är nattarbete tillåtet vid skiftarbete oberoende av antalet skift. Arbetet kan i fortsättningen ordnas exempelvis i två skift på 12 timmar. I detta hänseende avviker bestämmelserna från bestämmelserna i den gamla arbetstidslagen.

Nattarbete får även utföras i service- och reparationsarbete som är nödvändigt för att hålla i gång arbetsgivarens normala verksamhet samt i arbete som inte kan utföras samtidigt med det normala arbetet på arbetsplatsen, bl.a. på grund av att arbetet ger upphov till buller och damm.

En förändring jämfört med den gamla arbetstidslagen är att antalet på varandra följande nattskift begränsas till högst fem i periodarbete och kontinuerligt skiftarbete (i stället för till sju, vilket tidigare var fallet).  Med arbetstagarens samtycke får dock de på varandra följande nattskiften uppgå till sju. I detta fall ska arbetstagaren ge sitt samtycke separat för vardera skiftet. Med nattskift avses ett arbetsskift av vilket minst tre timmar infaller mellan klockan 23 och klockan 06. Efter det sista nattskiftet ska arbetstagaren ges en oavbruten ledighet på minst 24 timmar.

I särskilt farliga eller i fysiskt eller psykiskt hänseende mycket ansträngande arbeten får arbetstagaren vid nattarbete arbeta högst åtta timmar inom en 24-timmarsperiod. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas eller genom ett kollektivavtal avtalas om vilka arbeten som är särskilt farliga eller i fysiskt eller psykiskt hänseende mycket ansträngande. Någon sådan förordning har ännu inte utfärdats.

Enligt 39 § i lagen kan Regionförvaltningsverket bevilja tillstånd till undantag som innebär att nattarbete regelbundet får utföras i arbete som på grund av verksamhetens art måste utföras på natten och som inte utan svårigheter kan utföras enbart dagtid. I riksomfattande kollektivavtal är det även möjligt att avtala om att arbetet utförs som nattarbete även i samband med sådana uppgifter som inte hör till de branscher med nattarbete som anges i lagen.

I och med den nya lagen ökar möjligheterna att utföra nattarbete. Genom att begränsa antalet på varandra följande nattskift försöker man dock beakta de hälso- och säkerhetsrisker som förekommer i samband med nattarbete.

Arbetsgivaren och arbetstagaren får komma överens om att förlänga den ordinarie arbetstiden per dygn med högst två timmar, om inte något annat följer av bestämmelserna om avtalande av ordinarie arbetstid i det kollektivavtal som tillämpas på arbetet. Den ordinarie arbetstiden per vecka ska då utjämnas till högst 40 timmar i veckan under en utjämningsperiod av högst fyra månader. Den ordinarie arbetstiden per vecka får vara högst 48 timmar. Tidsgränserna för den arbetstid som arbetsgivaren och arbetstagaren får komma överens om har utvidgats jämfört med den gamla arbetstidslagen (tidigare 9 timmar/dag och 45 timmar/vecka).

Avtalet får ingås att gälla tills vidare eller för viss tid. Avtal som gäller tills vidare och tidsbestämda avtal för två veckor eller längre än så ska upprättas skriftligt. Ett avtal om ordinarie arbetstid som ingåtts att gälla tills vidare kan sägas upp så att det upphör vid utgången av utjämningsperioden för arbetstiden. Ett tidsbestämt avtal för längre än ett år kan när det gått fyra månader från det att avtalet ingicks sägas upp på samma sätt som ett avtal som har ingåtts att gälla tills vidare.

Bestämmelsen om flextidsarrangemang motsvarar till stor del det som föreskrivs i den gamla lagen, men flexgränserna har utvidgats. Arbetsgivaren och arbetstagaren ska avtala om flextid.  Vid flextid får den ordinarie arbetstiden per dygn förkortas eller förlängas med högst fyra timmar, i stället för tre timmar enligt den gamla lagen. Flextiden får förläggas i början av arbetsdagen eller omedelbart efter att den fasta arbetstiden har upphört eller under kvällstid efter arbetsdagens slut.

När flextid tillämpas får den ordinarie arbetstiden per vecka vara högst 40 timmar i genomsnitt under en uppföljningsperiod av fyra månader. När uppföljningsperioden löper ut får överskridningarna sammanlagt uppgå till högst 60 timmar (i stället för till 40 timmar enligt den gamla lagen) och underskridningarna sammanlagt till högst 20 timmar. Under uppföljningsperioden får arbetstidssaldot vara 60 timmar eller högre, så länge överskridningen sjunker till tillåtet maximum när perioden upphör. Arbetstidssaldot kan minskas genom kortare arbetsdagar eller lediga dagar.

I riksomfattande kollektivavtal får det avtalas om maximum för överskridningar, en utjämningsperiod på fyra månader samt volymen av överskridningar och underskridningar av arbetstidssaldot.

En ny bestämmelse om utökad flextid har tagits in i arbetstidslagen. Arbetsgivaren och arbetstagaren får, med avvikelse från kollektivavtalets bestämmelser om den ordinarie arbetstidens längd och förläggning, avtala om ett arbetstidsvillkor som gäller utökad flextid, där minst hälften av arbetstiden är sådan att arbetstagaren självständigt får bestämma dess förläggning och arbetsstället. Utökad flextid kan tillämpas i arbete som inte är bundet till en viss tid på dygnet, en viss veckodag eller ett visst arbetsställe. Utökad flextid lämpar sig för sakkunnigarbete, där arbetet styrs av mål som ställts upp för arbetstagaren och inte bara av att arbetet ska utföras vid en viss tidpunkt och på ett visst ställe.

I avtal om utökad flextid ska åtminstone följande bestämmas:

1. de dagar på vilka arbetstagaren får förlägga arbetstid,
2. förläggning av veckovilan,
3. eventuell fast arbetstid, som dock inte får förläggas till tiden mellan klockan 23 och 06,
4. den arbetstid som tillämpas efter det att avtalet om utökad flextid löpt ut.

Arbetsgivaren ska utifrån de uppgifter som arbetstagaren lämnar kontrollera att veckoledigheten förverkligas och vid behov ingripa i arbetstagarens förläggning av arbetstiden. Sistahandsalternativet är att arbetsgivaren säger upp avtalet om utökad flextid.

Den ordinarie arbetstiden per vecka får vid utökad flextid vara högst 40 timmar i genomsnitt under en utjämningsperiod av fyra månader. Arbetstagaren kan till exempel emellanåt arbeta längre dagar och på motsvarande sätt ha längre lediga perioder. Utökad flextid får inte användas vid utförande av regelbundet nattarbete.

Ett avtal om utökad flextid ska upprättas skriftligt och kan samtidigt fungera som en i 30 § avsedd arbetsskiftsförteckning. Ett avtalsvillkor om utökad flextid får sägas upp så att det upphör att gälla i slutet av den utjämningsperiod som följer på den löpande utjämningsperioden. Uppsägningen behöver inte motiveras särskilt.

Även bestämmelsen om en arbetstidsbank är ny. Med arbetstidsbank avses ett system för samordning av arbetstid och ledig tid, där arbetstid, intjänad ledighet eller penningförmåner som omvandlats till ledighet kan sparas och sammanslås. Arbetsgivaren och förtroendemannen, eller om en förtroendeman inte har valts, ett förtroendeombud eller någon annan företrädare för arbetstagarna eller personalen eller en personalgrupp tillsammans får avtala skriftligt om införande av en arbetstidsbank. Ett avtal om en arbetstidsbank som ingåtts av en arbetstagarföreträdare är bindande för de arbetstagare som företrädaren anses företräda.

I avtal om en arbetstidsbank ska åtminstone följande bestämmas:

1. vilka av de i 3 mom. angivna poster som kan överföras till arbetstidsbanken,
2. hur mycket arbetstid som kan sparas i arbetstidsbanken,
3. upphörande av arbetstidsbanken och ersättning av poster som finns i arbetstidsbanken när den upphör,
4. principerna för uttagning av ledighet och förfaringssätten vid uttagning av ledighet för den arbetstid som sparats i arbetstidsbanken.

Med arbetstagarens samtycke separat för varje gång eller för en bestämd kortare tid kan arbetsgivaren till arbetstidsbanken överföra

1. mertids- och övertidstimmar,
2. högst 60 arbetstimmar som intjänats i ett flextidssystem under en uppföljningsperiod på fyra månader,
3. på lag eller avtal baserade penningförmåner efter att de först omvandlats till tid.

När arbetstagaren sedan tar ut tid som sparats i arbetstidsbanken som ledighet, betalas till arbetstagaren den vid ledighetstidpunkten gällande ordinarie lönen för timmarna.

Förmåner som sparas i arbetstidsbanken kan till exempel vara ersättningar för mertids- och övertidsarbete, förhöjningsdelar till söndagsarbete, ersättning för att veckovila inte kunnat tas ut, arbetstidsförkortningspenning eller semesterpenning. Lön som betalas för ordinarie arbetstid och kostnadsersättningar eller fordringar av ersättningskaraktär får dock inte överföras till arbetstidsbanken och inte heller penningförmåner som har förfallit till betalning.

Den arbetstid som sparats i arbetstidsbanken får inte öka med mer än 180 timmar under ett kalenderår, och den totala arbetstiden i arbetstidsbanken får inte överstiga en arbetstidsmängd som motsvarar sex månaders arbetstid.

När de ovan avsedda posterna överförs till arbetstidsbanken, ersätts de på lag eller avtal baserade villkoren för när ledighet ges eller när posterna förfaller till betalning med villkoren i arbetstidsbanksystemet. 

Arbetstagaren har rätt att av den ledighet som sparats i arbetstidsbanken ta ut minst två veckor per kalenderår. Om över tio veckor ledighet har sparats i arbetstidsbanken, har arbetstagaren dock rätt att under ett år få ledighet som motsvarar minst en femtedel av den i arbetstidsbanken intjänade tiden. Arbetsgivaren ska på yrkande av arbetstagaren ge ledigheten under de följande sex månaderna. Om arbetsgivaren bestämmer tidpunkten för ledigheten, har arbetstagaren om denna så yrkar rätt att i stället för ledighet få ersättning i pengar.

En lagbaserad arbetstidsbank utgör ett alternativ i de situationer där det i ett för arbetsgivaren bindande kollektivavtal finns bestämmelser om en arbetstidsbank. På ett i kollektivavtalet avsett arrangemang ska uteslutande tillämpas kollektivavtalets bestämmelser i frågan och på en lagstadgad arbetstidsbank uteslutande bestämmelserna i arbetstidslagen.

Om en arbetstagare av sociala skäl eller hälsoskäl vill ha en kortare arbetstid än den ordinarie arbetstiden, ska arbetsgivaren försöka ordna arbetet så att arbetstagaren kan utföra deltidsarbete.

Om en arbetstagare för att gå i partiell förtida ålderspension eller delinvalidpension vill ha kortare arbetstid än den ordinarie arbetstiden, ska arbetsgivaren i första hand ordna arbetet så att arbetstagaren kan utföra deltidsarbete. Om arbetsgivaren vägrar ordna deltidsarbete ska arbetsgivaren ge en motivering till sin vägran. Denna bestämmelse är ny.

Arbetstiden förkortas på det sätt som arbetsgivaren och arbetstagaren avtalar med beaktande av arbetstagarens behov samt arbetsgivarens produktions- och serviceverksamhet. Bestämmelsen motsvarar till stor del det som föreskrivs i den gamla arbetstidslagen.

För mertids- eller övertidsarbete förutsätts arbetsgivarens initiativ. Om flextid eller utökad flextid iakttas ska mertids- och övertidsarbete överenskommas uttryckligen. Arbete som utförs på arbetstagarens eget initiativ kan inte ersättas som mertids- eller övertidsarbete.

När allmän arbetstid iakttas är övertidsarbete per dygn arbete som överstiger åtta timmar om dygnet. Övertidsarbete per vecka är arbete som överstiger 40 timmar i veckan utan att vara övertidsarbete per dygn. Om det har avtalats om en veckoarbetstid som understiger 40 timmar, är mertidsarbete sådant arbete som utförts utöver den i arbetsskiftsförteckningen antecknade arbetstiden och som inte är övertidsarbete.

När genomsnittlig ordinarie arbetstid iakttas är övertidsarbete per dygn det arbete som utförs utöver den i arbetsskiftsförteckningen antecknade ordinarie arbetstiden per dygn. Övertidsarbete per vecka är det arbete som utförs utöver den ordinarie arbetstiden och som inte är övertidsarbete per dygn. Om det har avtalats att den genomsnittliga arbetstiden utjämnas till mindre än 40 timmar i veckan, är det arbete som utförs utöver den ordinarie arbetstiden dock mertidsarbete upp till 40 timmar i veckan.

I fråga om avtal om varierande arbetstid har arbetsgivaren skyldighet att be om arbetstagarens samtycke för att anteckna timmar som överstiger minimiarbetstiden i arbetsskiftsförteckningen. Då är de timmar som på basis av samtycket antecknats i arbetsskiftsförteckningen ordinarie arbetstid. Om arbetet har erbjudits först efter att arbetsskiftsförteckningen getts, är dessa timmar mertidstimmar tills övertidsarbete börjar uppkomma. Denna bestämmelse är ny.

Vid periodarbete är övertidsarbete det arbete som överstiger den maximala ordinarie arbetstiden enligt 7 §. Om det har avtalats om en periodvis ordinarie arbetstid som understiger arbetstiden enligt 7 §, är mertidsarbete det arbete som överstiger den avtalade ordinarie arbetstiden utan att överstiga maximiantalet timmar för perioden enligt 7 §.

När flextid iakttas är övertidsarbete per dygn sådant arbete som överstiger åtta timmar om dygnet och övertidsarbete per vecka sådant arbete som utförs en dag som enligt arbetsskiftsförteckningen är ledig och som överstiger 40 timmar utan att vara övertidsarbete per dygn. Övertidsarbete är också arbete som på arbetsgivarens order utförts utöver den fasta arbetstiden och som resulterar i att den maximala tiden enligt 12 § 2 mom. överskrids när uppföljningsperioden avslutas. Mertidsarbete är sådant arbete utfört utöver den ordinarie arbetstiden som inte är övertidsarbete. Denna bestämmelse är ny.

När utökad flextid iakttas är övertidsarbete per dygn sådant arbete som överstiger åtta timmar om dygnet och övertidsarbete per vecka sådant arbete som utförs under ledighet som överenskommits i avtalet om utökad flextid utan att vara övertidsarbete per dygn. Mertidsarbete är sådant arbete utfört utöver den ordinarie arbetstiden som inte är övertidsarbete. Denna bestämmelse har inte funnits tidigare.

Alla bestämmelser om krav på arbetstagarens samtycke har förts samman i en paragraf oberoende av om det är fråga om mertids- eller övertidsarbete, inledande arbete eller söndagsarbete.

Övertidsarbete förutsätter att arbetstagaren samtycker till det separat för varje gång. Arbetstagaren kan dock i vissa situationer ge sitt samtycke till övertidsarbete för en bestämd, kortare tidsperiod åt gången, om detta är behövligt med tanke på arbetsarrangemangen. Arbetstagaren ska då känna till för en hur lång period samtycket ges.

Mertidsarbete förutsätter att arbetstagaren samtycker till det, om inte arbetsavtalet innehåller en överenskommelse om mertidsarbete. Även om arbetstagaren i arbetsavtalet har förbundit sig att utföra mertidsarbete som arbetsgivaren erbjuder, har arbetstagaren rätt att av grundad personlig anledning vägra utföra mertidsarbete på de dagar han eller hon enligt arbetsskiftsförteckningen är ledig.

Om arbetstagarens arbetsavtal innehåller en överenskommelse om varierande arbetstid, förutsätter mertidsarbete som utförs utöver den arbetstid som antecknats i arbetsskiftsförteckningen att arbetstagaren ger sitt samtycke för varje gång. Samtycke kan också ges för en kortare tidsperiod åt gången.

Arbetsgivaren och arbetstagaren får avtala om s.k. inledande och avslutande arbete. Arbetsgivaren kan då utan arbetstagarens separata samtycke låta arbetstagaren utföra arbete som är nödvändigt för att övriga arbetstagare på arbetsplatsen ska kunna arbeta under hela sin ordinarie arbetstid eller som behövs i skiftarbete för utbyte av information när arbetsskiften avlöser varandra. Inledande och avslutande arbete får utföras högst fem timmar i veckan.

Arbete på söndagar och nationella helgdagar (söndagsarbete) förutsätter att det har överenskommits i arbetsavtalet eller att arbetstagaren har gett sitt samtycke till det. Samtycke behövs dock inte om arbetet på grund av sin art regelbundet utförs på dessa dagar.

För tjänstemän och tjänsteinnehavare gäller en särskild bestämmelse. Om mertids- eller övertidsarbete är nödvändigt på grund av arbetets art och av synnerligen tvingande skäl, får tjänstemän och tjänsteinnehavare inte vägra utföra sådant arbete.

Den nya arbetstidslagen innehåller inte längre några bestämmelser om maximiantalet övertidstimmar. Däremot innehåller lagen bestämmelser om maximiantalet arbetstimmar för den totala arbetstiden.

Arbetstagarens arbetstid inbegripet övertidsarbete får inte överstiga i genomsnitt 48 timmar i veckan under en tidsperiod av fyra månader. Perioden kan förlängas till 12 månader i riksomfattande kollektivavtal. 

I maximiantalet arbetstimmar räknas alla arbetade timmar in, vare sig det är fråga om ordinarie arbetstid, mertidsarbete, övertidsarbete, inledande eller avslutande arbete eller nödarbete. När maximiantalet arbetstimmar räknas ut beaktas hela den tid som räknas som arbetstid.

Principerna om utförande av nödarbete är i huvudsak oförändrade i den nya arbetstidslagen. En skillnad är att arbetstiden när nödarbetet avslutats ska utjämnas till högst det föreskrivna maximiantalet timmar (48 timmar/4 månader) och arbetstagaren ska ges ersättande dygnsvila och veckovilan ska ersättas.

Liksom tidigare ska det för mertidsarbete betalas en ersättning som åtminstone motsvarar lönen för den avtalade arbetstiden. För övertidsarbete per dygn ska lönen för de första två arbetstimmarna betalas förhöjd med 50 procent och för de följande timmarna förhöjd med 100 procent. För övertidsarbete per vecka ska lönen betalas förhöjd med 50 procent. Till dessa delar är bestämmelserna oförändrade. Även i fråga om periodarbete motsvarar bestämmelserna om ersättning för övertidsarbete bestämmelserna i den gamla lagen.

Lönen för mertids- eller övertidsarbete samt enligt den nya arbetstidslagen även förhöjningsdelen för söndagsarbete kan bytas ut mot ledighet. Dessutom får arbetsgivaren och arbetstagaren avtala om att ledigheten överförs till en arbetstidsbank som används på arbetsplatsen eller slås samman med sparad ledighet som avses i semesterlagen.

Om en arbetstagares kontinuerliga arbetstid per dygn är längre än sex timmar och arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen inte är nödvändig för att arbetet ska kunna fortgå, ska arbetstagaren under arbetsskiftet ges tillfälle till en regelbunden rast på minst en timme, under vilken han eller hon får avlägsna sig från arbetsplatsen. Den dagliga rasten får inte förläggas i början eller i slutet av arbetsdagen. Om arbetstagarens arbetstid överstiger 10 timmar om dygnet, har arbetstagaren dessutom rätt att hålla en rast på högst en halv timme efter åtta timmars arbete. Om arbetstiden i skiftarbete eller periodarbete är längre än sex timmar, ska arbetstagaren ges tillfälle till minst en halv timmes rast eller tillfälle att inta en måltid under arbetstiden.

Avvikande från bestämmelserna i den gamla arbetstidslagen kan arbetsgivaren och arbetstagaren trots kollektivavtalet komma överens om en kortare rast som dock ska vara minst en halv timme.

Arbetstagaren ska under de 24 timmar som närmast följer på arbetsskiftets början ges en oavbruten dygnsvila på minst 11 timmar, med undantag för arbete som utförts under beredskapstid. Avvikande från bestämmelserna i den gamla arbetstidslagen är huvudregeln även vid periodarbete en oavbruten dygnsvila på 11 timmar. Vid periodarbete får dygnsvilan dock av skäl som hänför sig till arbetsarrangemang förkortas till nio timmar. 

Liksom i den gamla arbetstidslagen föreskrivs det även i den nya arbetstidslagen om situationer där dygnsvilan får förkortas till sju timmar (flextid och utökad flextid) eller tillfälligt till och med till fem timmar. När dygnsvilan förkortas ska arbetstagaren ges vilotider som ersätter den förkortade dygnsvilan i samband med därpå följande dygnsvila, eller om det inte är möjligt på grund av vägande skäl som hänför sig till arbetsarrangemangen, så snabbt som möjligt, dock senast inom 14 dygn. Den ersättande vilotiden ska vara oavbruten och lika lång som den tid med vilken dygnsvilan förkortats. Den får inte förläggas till beredskapstid. Den ersättande vilotiden får förläggas utanför den ordinarie arbetstiden, t.ex. under arbetstagarens ledighet, varför den inte förkortar arbetstagarens ordinarie arbetstid. Det finns ett undantag som gäller ersättande dygnsvila: den behöver inte ges när en arbetstagare med flextid eller utökad flextid själv har beslutat att dygnsvilan ska förkortas till sju timmar.

Bestämmelsen om ersättande vilotid utgör tvingande rätt, det kan inte avtalas på ett avvikande sätt om den i ett arbetsavtal eller kollektivavtal. Bestämmelsen om ersättande vilotid är strängare än motsvarande bestämmelse i den gamla arbetstidslagen, och den förbättrar arbetstagarens arbetstidsskydd.

Arbetstiden ska ordnas så att arbetstagaren en gång per sju dagar får en minst 35 timmar lång oavbruten vilotid. Givandet av veckovila är inte längre knutet till en kalendervecka. Veckovilan kan förläggas till början av den första perioden och nästa ledighet till slutet på den följande sjudagarsperioden. Således är det möjligt att det finns högst 12 arbetsdagar mellan veckovilorna. Veckovilan ska, på motsvarande sätt som i den gamla arbetstidslagen, om möjligt ges i samband med söndagen.

Veckovilan får också ordnas så att den uppgår till 35 timmar i genomsnitt under en period av 14 dygn. Vilotiden ska då vara minst 24 kontinuerliga timmar under varje sjudagarsperiod. I kontinuerligt skiftarbete får veckovilan ordnas så att den uppgår till 35 timmar i genomsnitt under en tid av 12 veckor. Vilotiden ska då uppgå till minst 24 kontinuerliga timmar under en sjudagarsperiod.

Om arbetstagaren arbetar under veckovilan ska den tid som använts till arbete ersättas arbetstagaren så snart som möjligt, dock inom tre månader från utförandet av arbetet, så att arbetstagarens ordinarie arbetstid förkortas med en tid som motsvarar den vilotid som arbetstagaren inte kunnat få. Om arbetstagaren samtycker till det, kan sådant arbete ersättas även genom att arbetstagaren utöver eventuella övertids- och söndagsersättningar får en särskild penningersättning.

Arbetsskiftsförteckningen ska uppgöras för en så lång tidsperiod som möjligt, dock för minst en vecka i taget. I arbete där förläggningen av den ordinarie arbetstiden inte varierar eller där flextid eller utökad flextid tillämpas, får arbetsskiftsförteckningen dock ges så att den gäller tills vidare. Ett avtal om flextid eller utökad flextid ersätter då arbetsskiftsförteckningen.

Arbetsskiftsförteckningen ska delges arbetstagarna skriftligen och i god tid, senast en vecka innan den tidsperiod som anges i förteckningen börjar. Därefter får arbetsskiftsförteckningen ändras endast om arbetstagaren ger sitt samtycke till det eller av vägande skäl som hänför sig till arbetsarrangemangen.

Arbetsgivarens skyldighet att bokföra arbetstiden motsvarar i huvudsak den gamla arbetstidslagen. Arbetsgivaren kan ordna arbetstidsbokföringen på två sätt. I bokföringen ska antecknas antingen den ordinarie arbetstidens arbetstimmar, antalet arbetstimmar i mertids-, övertids-, nöd- och söndagsarbete samt de ersättningar som betalats för dem eller alla arbetstimmar samt separat antalet arbetstimmar i övertids-, nöd- och söndagsarbete och den förhöjda ersättning som betalats för dem.

När utökad flextid iakttas ska arbetstagaren för varje lönebetalningsperiod lämna arbetsgivaren en förteckning över antalet ordinarie arbetstidstimmar som arbetstagaren utfört, så att där framgår arbetstiden per vecka och veckovilan. Arbetsgivaren är skyldig att föra in dessa av arbetstagaren lämnade uppgifter i arbetstidsbokföringen. Bestämmelsen är ny.

Arbetsgivaren ska även föra bok över de poster som arbetstagaren sparat i arbetstidsbanken samt över uttag av ledighet som svarar mot de poster som överförts till arbetstidsbanken.

Den nya arbetstidslagen innehåller många bestämmelser som gör det möjligt att avtala på ett sätt som avviker från lagens bestämmelser.

 I ett arbetsavtal kan det bland annat avtalas om

• beredskap och den ersättning som betalas för beredskapen,
• en förlängning av den ordinarie arbetstiden (2 timmar/dygn och 48 timmar/vecka under en utjämningsperiod på 4 månader),
• flextidsarrangemang,
• införande av utökad flextid,
• förkortad arbetstid,
• en förkortning av den dagliga rasten till en halv timme.

Genom arbetsplatsspecifika avtal kan man avtala om flextidsarrangemang och införande av en arbetstidsbank. På personalens vägnar får avtalet ingås av förtroendemannen, eller om en förtroendeman inte har valts, någon annan företrädare för arbetstagarna eller personalen eller en personalgrupp tillsammans.

Arbetsgivaren och arbetstagaren får komma överens om att mertids- och övertidsersättningar eller ersättning för söndagsarbete betalas som en särskild månadsersättning, om

1. arbetstagarens huvudsakliga uppgift är att leda och övervaka andra arbetstagares arbete, eller
2. arbetstagaren har ingått ett avtal om utökad flextid.

Ett avtal om månadsersättning ska upprättas skriftligt. Om inte något annat har avtalats, kan avtalet sägas upp så att det upphör vid utgången av därpå följande lönebetalningsperiod. Om ett avtal om särskild ersättning hänför sig till utökad flextid som iakttas i anställningsförhållandet, upphör avtalet att gälla senast när avtalet om utökad flextid upphör att gälla. Bestämmelsen avviker i viss mån från bestämmelsen om särskild ersättning i den gamla arbetstidslagen.

I ett riksomfattande kollektivavtal kan det avtalas om

• beredskap, dock inte sådan beredskap som strider mot definitionen av tid som ska räknas som arbetstid.
• den ordinarie arbetstiden,
• branscher med periodarbete,
• uppgifter som får utföras nattid,
• utökad flextid,
• flexgränserna, maximum för överskridningar och uppföljningsperiodens längd vid flextid,
• en arbetstidsbank,
• varaktigheten av ett avtal om förkortad arbetstid,
• samtycke till söndagsarbete,
• utjämningsperioden för maximiarbetstiden,
• ersättning för mertid, övertid och söndagsarbete samt givande av ersättning i form av ledighet,
• dagliga raster, dygnsvila och veckovila,
• utjämningsschema och arbetsskiftsförteckning.

I riksomfattande kollektivavtal får man dessutom avtala om exceptionell ordinarie arbetstid i arbete som endast tidvis utförs inom den arbetstid per dygn då arbetstagaren ska vara beredd att arbeta. Man får även avtala om överskridning av maximiarbetstiden när det gäller jourhavande läkare på sjukhus eller djursjukhus, när maximiarbetstiden överskrids på grund av jour som räknas som arbetstid.

Det kan även avtalas om den ordinarie arbetstiden i ett företagsspecifikt kollektivavtal. Om ett allmänt bindande kollektivavtal har en bestämmelse som ger rätt att ingå lokala avtal om den ordinarie arbetstiden, är det även möjligt för icke-organiserade arbetsgivare som följer kollektivavtalet i fråga att ingå lokala avtal. Ett lokalt avtal ska ingås inom de gränser som kollektivavtalet medger, och avtalet får på personalens vägnar ingås av förtroendemannen, eller om en förtroendeman inte har valts, någon annan företrädare för arbetstagarna eller personalen eller en personalgrupp tillsammans. Till denna del motsvarar bestämmelsen det som föreskrivs i den gamla arbetstidslagen.