Frågor och svar: Corona och arbetsplikt inom hälso- och sjukvården

Arbetsplikt inom hälso- och sjukvården kan tas i bruk under undantagsförhållanden som orsakats av storolyckor och pandemi.

Enligt beredskapslagen har arbetskraftsmyndigheten (arbets- och näringsbyrån) befogenhet att ge en person som omfattas av arbetsplikt ett arbetsförordnande. Den som omfattas av arbetsplikten inom hälso- och sjukvården och har fått ett arbetsförordnande är skyldig att utföra nödvändigt arbete inom hälso- och sjukvården. Ett förordnande får ges för längst två veckor åt gången. Förordnandet kan förnyas en gång.

Arbetsplikt är en befogenhet som föreskrivs i beredskapslagen. Den kan aktiveras genom en ibruktagningsförordning.

Beredskapslagen känner till arbetsplikt och arbetsplikt inom hälso- och sjukvården. Den allmänna arbetsplikten gäller människor som arbetar inom alla branscher. Arbetsplikten inom hälso- och sjukvården som tagits i bruk på grund av coronaepidemin och gäller dem som har hälso- och sjukvårdsutbildning.

Internationella konventioner om förbud mot tvångsarbete omfattar inte arbets- och tjänstgöringsskyldighet i ett läge där till exempel en fara eller olycka som beror på en epidemi hotar samhällets existens eller välfärd. I det nu aktuella undantagsförhållandet är det fråga om detta.

Bestämmelser som ingriper i de rättigheter som tryggas i grundlagen ska bedömas med avseende på de allmänna kriterierna för begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna, exempelvis med avseende på ett godtagbart syfte och bestämmelsernas proportionalitet.

Med arbetsplikten för hälso- och sjukvårdspersonalen strävar man efter att säkerställa tillräcklig tillgång på hälso- och sjukvårdspersonal för att sköta coronavirusepidemin och skydda befolkningens liv och hälsa. Med hjälp av arbetsplikten vill man säkerställa att det finns tillräckligt med arbetskraft inom hälso- och sjukvården är så att den arbetskraftsbrist som coronavirusepidemin orsakat inte äventyrar människoliv.

Med tanke på proportionalitetsprincipen är det också väsentligt att de föreslagna bestämmelserna ska gälla endast en kort tid. Det bedöms att det finns godtagbara skäl att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna.

I beredskapslagen finns bestämmelser om begränsningar i fråga om arbetsplikt och omständigheter som ska beaktas. Ett arbetsförordnande ges efter individuell prövning och den arbetspliktige hörs.

Ett arbetsförordnande får bland annat inte ges den som för den tid arbetet varar inte kan avlägsna sig från sitt hem på grund av skötseln av ett barn eller en annan person som kräver fortlöpande omsorg och i regel inte till en person i ett sådant anställningsförhållande där en oavbruten verksamhet under undantagsförhållanden är nödvändig.

Innan arbetsförordnandet utreder arbets- och näringsbyrån den arbetspliktiges möjligheter att ta emot arbete. Den arbetspliktiges möjlighet att ta emot arbete påverkas till exempel av hans eller hennes ålder, hälsotillstånd, kunnande och övriga motsvarande begränsningar som gäller uppgiften. De som befinner sig nära den övre åldersgränsen för dem som omfattas av arbetsplikt ges i regel inte arbetsförordnande vid en coronapandemi beroende på att vi vet att risken för en coronainfektion ökar med ålder och underliggande sjukdomar.

Ändring kan sökas i ett arbetsförordnande som getts av arbets- och näringsbyrån . Ett förvaltningsbeslut (arbetsförordnande) ska dock trots besvär iakttas genast enligt beredskapslagen, om inte myndigheten (arbets- och näringsbyrån) föreskriver något annat.

Ett arbetsförordnande ges för högst två veckor och den kan förnyas en gång.  Genom arbetsförordnandet och förlängningen kan man ta i bruk personens arbetsinsats för högst en månad.

Den som fått ett arbetsförordnande står i arbetspliktsförhållande till den arbetsgivare under vilkens ledning och övervakning arbets- och näringsbyrån har förordnat honom eller henne.

Att ge ett arbetsförordnande förutsätter inte den arbetspliktiges samtycke. Ett arbetsförordnande kan ges för högst två veckor och det kan förnyas en gång.

En arbetspliktig utför mot vederlag arbete åt arbetsgivaren under dennes ledning och övervakning dock utan att stå i anställningsförhållande till arbetsgivaren på det sätt som avses i arbetsavtalslagen.  En arbetspliktig står i arbetspliktsförhållande. Arbetspliktsförhållandet liknar anställningsförhållandet mycket.

• Den arbetspliktiges arbete är arbete som utförs mot vederlag.
• Villkoren i ett arbetspliktsförhållande bestäms enligt det arbets- eller tjänstekollektivavtal som binder arbetsgivaren. Om ett bindande kollektivavtal inte finns, ska till den arbetspliktige betalas lön som skäligen motsvarar de uppgifter som han eller hon förordnats att utföra.
• I arbete som utförs på basis av ett arbetspliktsförhållande iakttas i tillämpliga delar vad som föreskrivs eller överenskommits om arbetsavtals- och tjänsteförhållanden samt om arbete som utförs på basis av dem.
• Bland annat arbetarskyddslagen tillämpas på arbetspliktiga på motsvarande sätt som på arbetsgivarens egna arbetstagare som arbetar sida vid sida med den arbetspliktige.

Ett arbetsförordnande ges av arbetskraftsmyndigheten, dvs. arbets- och näringsbyrån när en aktör inom hälso- och sjukvården som behöver arbetskraft först har godkänt den arbetspliktige för hans eller hennes arbete. Hälso- och sjukvårdsenheterna meddelar och fastställer för arbets- och näringsbyrån sitt behov av personal som inte kan uppfyllas på något annat sätt. De främsta sätten att säkerställa tillräcklig tillgång på arbetskraft är upphandling av tjänster och frivillig rekrytering av mer personal samt vissa undantagsbefogenheter som tagits i bruk.

Arbetsplikten inom hälso- och sjukvården gäller i princip yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och studerande i medicin, farmaci och hälso- och sjukvård som framskridit långt i sina studier. Som utgångspunkt vid kartläggning av arbetspliktiga använder myndigheten personer som införts i Terhikki, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens centralregister över yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. 

I beredskapslagen föreskrivs separat om begränsningar i fråga om arbetsförordnanden och andra omständigheter som ska beaktas. Ett arbetsförordnande ges alltid till var och en endast efter individuell prövning.

Arbets- och näringsministeriet inrättar ett arbetspliktsregister. Till registret kan man få preliminära uppgifter från Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens register Terhikki för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården för att skapa en målgrupp av arbetspliktiga. En närmare anvisning om vilka som omfattas av arbetsplikten bereds som ett samarbete mellan ministerierna och förvaltningen.

Arbets- och näringsbyrån ordnar anmälan till arbetsplikt och ger ett arbetsförordnande till de arbetspliktiga som enheterna inom hälso- och sjukvården behöver och för vilkas del det enligt en individuell bedömning inte har en begränsning eller ett annat hinder för arbetsförordnande som avses i beredskapslagen.

Ändring får också sökas i ett arbetsförordnande på samma sätt som i andra förvaltningsbeslut. Ett arbetsförordnande ska dock trots besvär iakttas genast, om inte arbets- och näringsbyrån föreskriver något annat.

Ett arbetsförordnande ges till hälso- och sjukvårdens behov så att enheterna inom hälso- och sjukvården fastställer behovet att komplettera sin personal och de hörs om ifall den person som föreslås till uppgiften är lämplig för behovet.

Den arbetspliktige har rätt att återgå till sitt tidigare arbete.

I ett arbetspliktsförhållande fortsätter det arbetsavtals- eller tjänsteförhållande utan avbrott som personen var anställd i omedelbart innan arbetsplikten aktiverades.

Tiden för arbetspliktsförhållandet jämställs med arbete vid beräkningen av andra sådana förmåner som bestäms på basis av arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet än lön och semester och som kräver att arbetsvillkoret uppfylls.

Användning av arbetsplikt är en sista utväg för att säkerställa hälso- och sjukvårdens resurser.

De främsta sätten är redan aktiverade flexibla tidsfrister vid ordnandet av icke brådskande vård i enlighet med beredskapslagen, flexibilitet i fråga om bestämmelserna i arbetstids- och semesterlagen samt interna arrangemang och arrangemang mellan verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården och frivillig rekrytering av mer personal och köpta tjänster.

Om det inte är möjligt att ta i bruk dessa sätt eller att de inte är tillräckliga, kan hälso- och sjukvårdens resurser säkerställas genom att arbetsplikt införs. Genom att införa arbetsplikt kan hälso- och sjukvårdens resurser säkerställas i vilka som helst uppgifter. Genom arbetsförordnanden kan tillgången på personal vid vård av pandemipatienter säkerställas, i de uppgifter där resurser har överförts till mer kritiska uppgifter och överallt där det föreligger svårigheter att säkerställa tillräckliga hälsovårdstjänster när personalen är sjuk eller antalet patienter växer okontrollerat.