Investeringar och västmarknaden ersatte rysk energi – priserna återspeglar den nya verkligheten
Före Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 importerades cirka en tredjedel av den energi som användes i Finland från Ryssland. Denna andel pressades genom målmedvetna åtgärder till nästan noll inom några månader, och det energikrig som Ryssland inledde kunde människor inte undgå att märka i konsumentpriserna. När energimarknaden hittar en ny form är det bra att granska vad som ersatte den ryska energin och vilka mer bestående konsekvenser förändringarna i handeln har.
Kraftverk i drift vid lämplig tidpunkt
Elimporten från Ryssland upphörde i maj 2022 varefter en helt exceptionell mängd ny kraftverkskapacitet har färdigställts i Finland. I våras togs den största kärnkraftverksenheten i Europa, Olkiluoto 3 med en effekt på 1 600 megawatt, i kommersiell drift. Kapaciteten för landbaserad vindkraft ökade i fjol med hela 2 400 megawatt. Byggandet fortsätter livligt och före utgången av året förväntas vindkraftens produktionseffekt i landet öka till 7 200 megawatt – produktionen fördubblas alltså på mindre än två år. Också investeringarna i solkraft ökar snabbt.
Tack vare investeringar på flera miljarder euro är vi redan nära självförsörjningsgraden på årsnivå och har samtidigt tagit oss rejält över 90 procent när det gäller marknadsandelen för icke-fossil el. Detta undanröjer inte på något sätt behovet av att stärka elnätet och förbindelserna till våra grannländer i väst och söder. Ökningen av den produktion som varierar enligt vädret framhäver betydelsen av en gränsöverskridande handel som en utjämnare av utbud och efterfrågan nu när Rysslands import, som haft en betydande roll, har upphört. När det gäller el bör man också beakta att man redan har hittat en ersättande leveranskedja i väst för det ryska kärnbränsle som används i Lovisa.
Råolja och naturgas kommer nu från väst
Före anfallskriget var cirka 80 procent av den råolja som importerades till Finland rysk och importens årliga värde cirka tre miljarder euro. Under våren och sommaren 2022 upphörde importen snabbt och man övergick till andra oljekvaliteter. Enligt handelsstatistiken från början av året är de viktigaste importländerna Norge, Förenta staterna och Storbritannien.
Ännu mer dramatiskt förändrades marknadsläget för naturgas. Det blev tvärstopp i importen av Gazproms rörledningsgas i maj 2022 på grund av krav på rubelhandel. Strax före kriget täckte importen från Ryssland två tredjedelar av konsumtionen i Finland, och för några år sedan i praktiken hela den använda mängden.
Den enda importrutten för ledningsgas var Balticconnector mellan Estland och Finland, som färdigställdes 2020. Dess betydelse för leveranssäkerheten och försörjningsberedskapen är uppenbar. Rörledningens överföringskapacitet räcker dock inte i alla situationer, i synnerhet inte under vinterns efterfrågetoppar. Av denna anledning förvärvade och tog det statsägda Gasgrid Finland i bruk en stor flytande terminal för flytande naturgas (LNG) i Ingå. Projektet genomfördes inom en helt exceptionell tidtabell i fråga om såväl företaget som myndighetsbesluten. Kapaciteten för import av LNG uppnåddes ännu under 2022.
Endast annan än rysk gas får importeras till Ingå, men det är åtminstone tills vidare tillåtet att även importera rysk gas till våra mindre LNG-terminaler. Trots att importen av rysk gas till Europa har rasat är den tills vidare inte en produkt som omfattas av EU-sanktioner. Den lagstiftning som är på slutrakan i unionens beslutsfattande (det s.k. gaspaketet) gör det möjligt för en medlemsstat att ”tillfälligt” själv begränsa importen av gas till sitt territorium från Ryssland eller Belarus. Denna möjlighet kan alltså snart också Finland och Orpos regering dra upp riktlinjer för.
I vilket fall som helst är helhetsbilden att Finland och vårt gemensamma marknadsområde med de baltiska länderna har övergått till att använda gas från väst. Marknaden och aktörerna bestämmer var LNG slutligen köps. I början av året importerades den i betydande grad åtminstone från Förenta staterna och Norge.
Stenkolsförbrukningen minskar snabbt i Finland på klimat- och prisgrunder. Den omfattande importen från Ryssland har sedan sommaren 2022 ersatts med bland annat stenkol från Australien och Nordamerika.
En mer central utmaning med tanke på värmeförsörjningen är att virkeshandeln med Ryssland upphör. Andelen billig rysk skogsflis av allt vårt energivirke var cirka en femtedel före de ömsesidiga sanktionerna. Ersättande energi finns i många källor: andra bränslen – åtminstone temporärt också bränntorv – samt nya lösningar såsom utnyttjande av spillvärme och lagring av värme. De regionala och lokala skillnaderna i situationen och i eventuella lösningar är dock stora.
Vad händer med priserna?
Leveranssäkerheten ser för närvarande bra ut, men det energikrig som Ryssland inledde syntes på hösten och vintern i form av höga priser och konsekvenserna kommer inte att vara helt över ens nästa vinter.
På elmarknaden utjämnade importen från Ryssland tidigare pristoppar, särskilt under vintern. Den inhemska vindkraften sänker visserligen priserna i genomsnitt, men leder också till att prisvariationen ökar. Under vintern kan man alltså förvänta sig relativt höga priser, vilket framhäver betydelsen av tidsmässig fördelning av efterfrågan, energisparande och energilagring. Förra vintern lyckades vi rationalisera energianvändningen i hög grad, och det är motiverat att fortsätta med både företagens och konsumenternas åtgärder och bland annat med hjälp av intelligenta flexibla lösningar.
Priset på naturgas bestämmer också kraftigt elpriset i Europa. Prognoserna på kort sikt förutspår ett relativt lågt pris på gas, dvs. cirka 30 euro/MWh. Samtidigt är fyllnadsgraden i EU:s gaslager utmärkt, även nu mitt i sommaren cirka 80 procent.
Den ekonomiska utvecklingen i Kina, den begränsade globala produktionskapaciteten och den nuvarande, minskade importen från Ryssland, vilka påverkar priset på LNG, skapar dock osäkerhet inför den kommande vintern i Europa – vid sidan av dess eventuella stränghet. En väsentlig förändring är i vilket fall som helst att man övergår från långsiktiga avtal om ledningsgas till LNG-handel och smidigt till ett pris som bestäms enligt marknaden.
Världsmarknaden för råolja är uppdelad på grund av västländernas sanktioner. G7, EU och Australien har förbjudit skeppnings- och försäkringstjänster för rysk råolja vars pris överstiger 60 USD per fat (raffinerade oljeprodukter har motsvarande prisgränser). Oljan har under alla omständigheter hittat sin marknad i tredjeländer som Indien och Turkiet. Priset på den fria marknaden är högre, över 80 USD per fat, men långt ifrån de högsta priserna i historien. Saudiarabien har fortfarande en central roll i fastställandet av OPEC:s utbud och därigenom den globala prisnivån.
Sammantaget kan vi vara lugna när det gäller energiförsörjningen under den kommande vintern. Upphörandet av importen från Ryssland har dock varaktigt förändrat marknaden för energiprodukter bland annat med tanke på fastställandet av priserna. Finland har också ur ett europeiskt perspektiv anpassat sig exceptionellt snabbt till den förändrade situationen. Detta har underlättats både av en energipolitik som baserar sig på konkurrensutsatta marknader och av en omfattande beredskap inför sämre tider.
Riku Huttunen, överdirektör, chef för energiavdelningen vid arbets- och näringsministeriet