Kolumn: Främjande av sysselsättningen – från statsrådets mål till förverkligandet av sysselsättningsområdena
Vår sakkunniga Lari Anttonen granskar i vår kolumn hur de mål som ställts upp för sysselsättningsområdena har uppnåtts och berättar att metoderna för att nå målen finslipas i korridorerna i de regionala samarbetsdiskussioner som för närvarande ordnas av livskraftscentralerna för sysselsättningsområdena i deras regioner.
I december 2024 ställde statsrådet för första gången upp riksomfattande mål för främjandet av sysselsättningen som en del av reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024. Ansvaret för att ordna arbetskraftsservicen överfördes från staten till de kommunbaserade arbetskraftsmyndigheter i början av 2025. Målen styr utvecklingen av arbetskraftsservicen och skapar en gemensam riktning för sysselsättningsområdena. Syftet med dem är att garantera lika tjänster på båda nationalspråken, att förbättra ställningen för grupper med låg sysselsättningsgrad, att stödja snabb sysselsättning av arbetssökande med hjälp av effektiv service, att stödja arbetskraftens rörlighet samt att stärka den regionala livskraften i samarbete med olika aktörer.
Målen är strategiska till sin natur och genomförandet av dem följs upp med hjälp av uppföljningsindikatorer som UF-centret upprätthåller. Uppföljningsuppgifterna för det första året blev klara i april och en analys av dem ger ett värdefullt perspektiv på verksamhetsfältet för främjandet av sysselsättningen.
Omvärlden utmanar och regionala skillnader accentueras
Uppföljningsuppgifterna bekräftar det som redan är allmänt känt: arbetskraftsmyndigheterna verkar i en utmanande omvärld. De nya sysselsättningsområdena inledde sin verksamhet i en situation där den ekonomiska tillväxten har varit långsam och det har funnits få lediga jobb. Detta kommer oundvikligen att synas i uppföljningen.
Sysselsättningsområdena avviker avsevärt från varandra, vilket också syns i de indikatorer som beskriver sysselsättningen för olika kundgrupper. Till exempel sysselsättningsläget för unga och personer med utländsk bakgrund varierar avsevärt mellan olika regioner. I vissa regioner är situationen mycket oroande. Skillnaderna återspeglar framför allt de regionala arbetsmarknadsförhållandena, men delvis också tillgången till och inriktningen av tjänster.
När befolkningen åldras framhävs frågan om hur i synnerhet unga och personer med utländsk bakgrund ska fås att etablera sig på arbetsmarknaden. Det handlar inte bara om individernas situation, utan också om regionernas livskraft och de offentliga finansernas hållbarhet. Lösningar behövs både på lokal och nationell nivå.
Stödjande av arbetskraftens regionala rörlighet – utvecklingspotential?
Att förbättra arbetskraftens regionala rörlighet är ett centralt men svårgenomförbart mål. Arbetskraftsmyndigheterna har begränsade möjligheter att påverka rörligheten, särskilt på grund av boendefaktorer. Myndigheterna har dock en central roll när det gäller att främja efterfrågan på och utbudet av arbetskraft.
För närvarande verkar åtgärderna för att stärka den regionala rörligheten vara ganska obetydliga. Enligt uppföljningsuppgifterna ges arbetssökande sällan jobberbjudanden om jobb i en annan region. Det bör dock noteras att jobberbjudanden för närvarande över huvud taget är ett arbetsredskap som utnyttjats relativt lite och att det svaga konjunkturläget minskar antalet lediga jobb.
Det centrala är inte bara antalet arbetsplatser, utan också hur aktivt arbetsmöjligheterna identifieras och kombineras över regiongränserna. När den ekonomiska tillväxten stärks behöver företagen kompetent arbetskraft både i Finland och internationellt. Då måste matchningen mellan arbete och arbetstagare säkerställas genom ett nära samarbete mellan regionerna, och rörligheten får inte bli en flaskhals för tillväxten.
Snabbhet och varaktighet i fråga om sysselsättningen
Snabbheten och varaktigheten i fråga om sysselsättningen följs upp med hjälp av indikatorer som baserar sig på inkomstregistret, och de är helt nya indikatorer inom arbetskraftsservicen. Enligt dem får i genomsnitt cirka hälften av de arbetssökande löneinkomster inom tre månader från jobbsökningens början. Nästan en tredjedel av de sysselsatta återgår dock till arbetslöshet inom tre månader från det att de blev sysselsatta. Uppföljningen tyder bland annat på att en del av anställningsförhållandena blir mycket kortvariga.
Även om tidsserien (2024 och 2025) fortfarande är kort, är det positivt att snabbheten i fråga om sysselsättningen i vissa regioner har förbättrats jämfört med 2024 – trots det svaga arbetsmarknadsläget. Enskilda uppföljningsindikatorer anger visserligen inte entydigt om utvecklingen beror på effekterna av tjänsterna eller på förändringar på arbetsmarknaden, men bidrar till att synliggöra sysselsättningen och dess varaktighet. I fortsättningen kommer man vid uppföljningen av arbetskraftsservicen i allt högre grad att utnyttja just indikatorer som baserar sig på inkomstregistret såväl i den nationella som den regionala uppföljningen. Då kan vi bättre än tidigare få reda på vilka konsekvenser olika åtgärder har för den arbetssökandes sysselsättning.
Starka sidor: regionalt samarbete och kundernas erfarenheter
Trots det utmanande arbetsmarknadsläget finns det också tydliga starka sidor inom arbetskraftsservicen som man kan stödja sig på även i fortsättningen. Det regionala samarbetet mellan olika aktörer är på en god nivå, vilket stöder utvecklingen av regionernas livskraft. För att lösa den ihållande arbetslösheten behövs därför ett starkt nationellt, men särskilt starkt regionalt samarbete där olika aktörers kompetens utnyttjas.
Dessutom är kundernas erfarenheter av lika behandling och jämlikt bemötande inom tjänsterna i huvudsak positiva, vilket för sin del skapar en grund för ett resultatrikt arbete.
Riktningar för samarbetet i regionala diskussioner
Utfallet av de riksomfattande målen för främjande av sysselsättningen behandlas i de regionala samarbetsdiskussioner med sysselsättningsområdena som inleddes i maj och som sammankallas av livskraftscentralerna. I diskussionerna utvärderas resultaten från det första verksamhetsåret och blicken riktas mot framtiden genom att söka fungerande lösningar för att främja sysselsättningen. I ljuset av den färska arbetsmarknadsstatistiken finns mycket arbete, men utifrån de diskussioner om samarbete och uppföljning som redan förts utförs det också ett betydande och verkningsfullt utvecklingsarbete i regionerna.
Lari Anttonen, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet