Frågor och svar om reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024

Regeringen beslutade vid sin halvtidsöversyn våren 2021 att gå vidare med beredningen av en överföring av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna. Tjänsterna överförs den 1 januari 2025. Målet med reformen är en servicestruktur som på bästa möjliga sätt främjar snabb sysselsättning och ökar arbets- och näringstjänsternas effektivitet, tillgänglighet, resultat och mångsidighet. I reformen beaktas lika tillgång till tjänsterna.

Överföringen av tjänsterna till kommunerna för tjänsterna närmare kunderna. När samma anordnare ansvarar för sysselsättningstjänsterna, kommunens utbildningstjänster och näringstjänsterna stöder de bättre målen för snabb sysselsättning. Kommunerna har goda förutsättningar att erbjuda kunderna målinriktade tjänster som lämpar sig för behoven på den lokala arbetsmarknaden.

En väsentlig del av reformen är att skapa en finansieringsmodell för kommunerna som sporrar kommunerna att utveckla och tillhandahålla effektiv service.

Ur den arbetssökandes perspektiv blir tjänsterna mera kundorienterade när servicen produceras som närservice i kommunerna. Kommunerna kan utveckla tjänsterna utifrån de behov som de egna kommuninvånare och arbetsgivarna i regionen har, vilket stärker områdenas livskraft och konkur-renskraft. I reformen beaktas också den regionala rörligheten.

I reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024 är det centrala att det i samband med överföring-en skapas en sporrande finansieringsmodell.  Modellen sporrar kommunerna att utveckla sin verk-samhet så att den främjar sysselsättningen på ett sätt som gör att 7 000–10 000 fler blir sysselsatta.

Vid sidan av beredningen av överföringen av arbets- och näringstjänsterna har regeringen berett flera andra reformer som ska förbättra servicen för arbetssökande och främja sysselsättningen. Av dessa trädde till exempel den nya kundservicemodellen (den s.k. nordiska modellen för arbets-kraftsservice) i kraft 2.5.2022 och Jobbkanalen Ab 1.7.2022. Tillsammans har dessa reformer en positiv inverkan på hur sysselsättningen utvecklas.
 

Läs om andra reformer under arbets- och näringsministeriets aktuella projekt

Regeringspropositionen om överförandet av arbets- och näringstjänsterna antogs av riksdagen den 1 mars 2023. Organiseringsansvaret överförs till kommunerna 1.1.2025. 

Den så kallade sporrande finansieringsmodellen utgör kärnan i reformen. En kommun som förkortar arbetslöshetsperioderna drar ekonomisk nytta när en kommuninvånare blir sysselsatt.

Kommunens ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmåner ska i fortsättningen utöver arbetsmarknadsstödet också gälla grunddagpenningen samt en andel av den inkomstrelaterade dagpenningen som är lika stor som grunddelen. Kommunens finansieringsansvar bestäms utifrån hur många dagar den arbetssökande får arbetslöshetsförmån. Enligt den sporrande finansieringsmodellen ska aktiveringen av arbetslösa, det vill säga hänvisandet till tjänster, i fortsättningen inte påverka kommunens finansieringsansvar för utkomstskyddet för arbetslösa. Kommunens ansvar för finansieringen av utkomstskyddet för arbetslösa börjar tidigare än för närvarande och ökar stegvis.

Överföringen av finansieringsansvaret för utkomstskyddet för arbetslösa ska i fråga om förhållandet kommunen-staten genomföras kostnadsneutralt.

Reformen kan inte direkt jämföras med hur kommunförsöken med sysselsättning genomförs i 118 kommuner. Genomförandet av kommunförsöken och de permanenta servicestrukturer som uppstår i och med reformen av arbets- och näringstjänsterna kommer i hög grad att skilja sig från varandra och därför kan man inte säga att kommunförsöken blir permanenta. Till exempel den sporrande finansieringsmodellen är något nytt och den tillämpas inte på de pågående kommunförsöken. Goda lärdomar och servicevägar från kommunförsöken kommer att användas i reformen av arbets- och näringstjänsterna.

Målet med kommunförsöken med sysselsättning är att på ett effektivare sätt än hittills främja att arbetslösa arbetssökande får arbete och styrs till utbildning och att få fram nya lösningar för att säkerställa tillgången till kompetent arbetskraft. Genom försöken försöker kommunerna hitta sätt att samordna olika tjänster bättre och hitta effektiva tjänster.

Ursprungligen var avsikten att kommunförsöken skulle upphöra den 30 juni 2023. Försöken får fortsätta tills tjänsterna varaktigt överförts till kommunerna.

Läs mer om kommunförsöken med sysselsättning

Syftet med kommunförsöken var inte att påverka välfärdsområdenas lösningar. Avsikten med kommunförsöken var att ge bättre möjligheter att i praktiken bygga upp kontaktytor för tjänsterna tillsammans med välfärdsområdena. De kunder som behöver stöd för sysselsättningen behöver inte alltid social- och hälsovårdstjänster.

Överföringen av arbets- och näringstjänsterna har förberetts i samarbete med andra ministerier, kommunerna, arbets- och näringstjänsterna, närings-, trafik- och miljöcentralerna, utvecklings- och förvaltningscentret och andra intressentgrupper.

Reformen och det förberedande arbetet för reformen och regeringspropositionen utförs i sex tjänstemannaberedningsgrupper. Ärenden som grupperna ansvarar för och som det ska fattas beslut om vid beredningen:

1. Kommunernas organiseringsansvar: Hur garanteras lika tillgång till tjänster och kommunernas möjligheter att sköta sina uppgifter?
2. Finansieringsmodell: Hur sporras kommunerna att utveckla sin verksamhet så att den blir effektivare och har större genomslagskraft i skötseln av sysselsättningen?
3. Tjänster: Vilka tjänster ska kommuninvånarna få från kommunen och vilka tjänster ska centraliseras nationellt?
4. Styrning, statens uppgifter och kunskapsbaserad ledning: Med vilka sätt att leda kunskapsbaserat och finansieringssätt kan staten styra kommunerna i fortsättningen?
5. Personal och förändringsledarskap: Hur stöds personalen i reformen och hurdant förändringsledarskap kräver reformen?
6. Informationssystem och övergripande arkitektur: Vad är den framtida IKT-lösningen och hur tjänar den både olika kommuner och statens centraliserade informationshantering?

Tjänstemannaberedningsgrupperna sparras av ca 400 sakkunniga från intressentgrupperna. Underarbetsgruppen för arbetskraftspolitikens servicestruktur behandlar de förslag som uppkommer vid tjänstemannaberedningen, varefter de förs vidare till en grupp som består av kanslichefer. Gruppen bereder de förslag utifrån vilka ministerarbetsgruppen för främjande av sysselsättningen drar upp riktlinjer för den fortsatta beredningen.

Regeringspropositionen om överförandet av arbets- och näringstjänsterna gavs till riksdagen 6.10.2022.

Ministerarbetsgruppen för främjande av sysselsättningen

Ministerarbetsgruppen för främjande av sysselsättningen fastställde den 31 augusti 2021 att tjänsterna ska överföras till en kommun eller ett samarbetsområde vars arbetskraftsbas är minst 20 000 personer. Det motsvarar minimistorleken i de pågående kommunförsöken med sysselsättning. På detta sätt säkerställs att det finns tillräckliga resurser för att ordna arbets- och näringstjänster och att de arbetssökande har lika tillgång till tjänsterna överallt i Finland.

Om en kommun inte ensam uppfyller kriterierna för ordnandet av tjänsterna ska den bilda ett samarbetsområde med en eller flera andra kommuner. Samarbetsområdena ska vara fungerande med tanke på arbetsmarknaden och arbetslivet. Dessutom ska de kommuner som bildar ett samarbetsområde hänga ihop geografiskt. De kommuner som är förpliktade att samarbeta kan själva besluta om samarbetsformen i enlighet med vad som föreskrivs i kommunallagen, det vill säga om de till exempel bildar en samkommun eller avtalar om en modell med en ansvarig kommun. Kommunerna kan också själva besluta om det område inom vilket samarbetet genomförs, dock ska de beakta de kriterier som anges ovan.

För att säkerställa att samarbetet mellan kommunerna genomförs ska det till lagstiftningen fogas en tidsfrist, inom vilken kommunerna måste besluta om sitt samarbete. Om inget beslut fattats inom utsatt tid, är det statsrådet som fattar beslutet.

Ministerarbetsgruppen fastställde den 7 juli att undantag från organiseringsansvaret kan sökas för att säkerställa skärgårdskaraktären, de långa avstånden samt de språkliga och kulturella rättigheterna samt för ordnandet av vissa tjänster, behovet av dem samt särskilda faktorer som hänför sig till kostnaderna.

I fråga om alla undantag gäller kravet att kommunen eller sysselsättningsområdet har anvisat tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för ordnandet av sysselsättningstjänster och att servicenivån inte försämras till följd av undantaget. Kommunen eller sysselsättningsområ-det ska ansöka om undantag hos statsrådet och till ansökan foga en plan för ordnande av arbets-kraftsservice. 

Till skillnad från social- och hälsovårdstjänsterna är det i huvudsak den arbetsföra befolkningen som är arbets- och näringstjänsternas kunder, inte hela befolkningen. Därför har arbetskraftsunderlaget ansetts vara ett bättre kriterium för kommunernas organiseringsansvar än befolkningsunderlaget.

Arbetskraft är enligt den officiella definitionen i Statistikcentralens sysselsättningsstatistik personer i åldern 15–74 år som aktivt står till arbetsmarknadens förfogande. Arbetskraften delas upp i sysselsatta och arbetslösa. Statistikcentralen beräknar och bedömer årligen arbetskraftsvolymen i varje kommun och region. Uppgifterna är alltid cirka ett år gamla.

Den kommun eller det samarbetsområde som har organiseringsansvar förutsätts tillhandahålla tillräckliga resurser för de arbets- och näringstjänster som överförs för att den jämlika tillgången till tjänster ska kunna tryggas.

Enligt kommunallagen ska den kommun eller samkommun som ansvarar för organiseringen av uppgifterna i fråga om de tjänster och andra åtgärder som ska organiseras svara för lika tillgång till tjänsterna och åtgärderna, fastställandet av behovet, mängden och kvaliteten i fråga om dem, det sätt som de produceras på, tillsynen över produktionen och utövandet av myndigheternas befogenheter.

Syftet med de kriterier som ställs på den som har organiseringsansvaret är uttryckligen att säkerställa att tillgången till tjänster på lika villkor kan tryggas. I samband med överföringen av organiseringsansvaret ändras finansieringssystemet betydligt och även personalresurserna överförs, vilket i sista hand säkerställer att jämlika tjänster kan tryggas.

Tvåspråkiga kommuner eller samarbetsområden förpliktas att avtala om samarbete sinsemellan när vissa kriterier uppfylls och om arbetsfördelning när arbets- och näringstjänster på svenska organiseras. På så sätt tryggas tillgången till tjänster som är väsentliga för arbetssökanden på svenska.

Idén med den sporrande finansieringsmodellen är att kommunerna ska ha ett ekonomiskt incitament att främja att varje arbetslös i kommunen blir sysselsatt. Incitamentet beaktar inte i vilken kommun personen blir sysselsatt. Om en person blir sysselsatt i en annan kommun är det lika sporrande för personens boendekommun som om personen skulle ha blivit sysselsatt i boendekommunen. Incitamenten fungerar på så sätt också mellan kommunerna och sporrar delvis till att utvidga pendlingsregionerna.

När arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna övergår även arbets- och näringsbyråernas personal till att arbeta för kommunerna. När personalen övergår till att arbeta för kommunerna iakttas de principer som gäller överlåtelse av rörelse i enlighet med statstjänstemannalagen. Personalen övergår i samband med överlåtelsen av rörelse i den nya arbetsgivarens tjänst som så kallade gamla arbetstagare och bevarar då de rättigheter och skyldigheter i anslutning till anställningsförhållandet som är i kraft vid tidpunkten för övergången. Reformen strävar inte efter personalminskningar.

Vid reformen tar kommunerna över största delen av de kund-, arbetsgivar- och företagartjänster som för närvarande hör till närings-, trafik- och miljöcentralernas ansvar. Även om organiseringsansvaret överförs är det staten som ansvarar för servicesystemet för skötseln av sysselsättningen och för att det fungerar på en riksomfattande nivå. Utöver det övergripande ansvaret har staten en överregional och riksomfattande roll som samordnare av servicehelheterna, och främjar tillsammans med kommunerna nationellt betydande sysselsättningsåtgärder. Servicehelheterna kan till exempel gälla positiva och negativa strukturförändringar och internationell rekrytering. 

Närings-, trafik- och miljöcentralernas upphandlingsuppgifter beror i regel på servicelösningen.  Därför gäller förändringarna särskilt de uppgifter inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde som hör till ansvarsområdet näringar, arbetskraft och kompetens (ansvarsområde E). Statens roll, processer och kontaktytor i fråga om uppgifterna med skötseln av sysselsättningen omorganiseras. Samtidigt statens framtida roll i regionutvecklingen definieras. Närings-, trafik- och miljöcentralerna är fortfarande de statliga regionförvaltningsmyndigheter som ansvarar för tillgodoseendet av näringarnas, arbetsmarknadens och landsbygdens föränderliga behov.

I och med reformen ska NTM-centralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och för-valtningscenter (UF-centret) få en starkare roll vid verkställandet av styrningen av det riksomfat-tande servicesystemet för skötseln av sysselsättningen. Utvecklings- och förvaltningscentrets upp-gifter ska organiseras så att centret kan stödja genomförandet av överföringen av organiseringsans-varet 2023 och 2024.

Vid reformen tar kommunerna över största delen av de kund-, arbetsgivar- och företagartjänster som för närvarande hör till närings-, trafik- och miljöcentralernas ansvar. Även om organiseringsansvaret överförs är det staten som ansvarar för servicesystemet för skötseln av sysselsättningen och för att det fungerar på en riksomfattande nivå. Utöver det övergripande ansvaret har staten en överregional och riksomfattande roll som samordnare av servicehelheterna, och främjar tillsammans med kommunerna nationellt betydande sysselsättningsåtgärder. Servicehelheterna kan till exempel gälla positiva och negativa strukturförändringar och internationell rekrytering. 

Ministerarbetsgruppen har slagit fast att krävande sakkunnigutlåtanden och lönegarantiuppgifter inom utkomstskyddet för arbetslösa i reformen ska förbli statens uppgifter. 

Ministerarbetsgruppen har fastställt också att arbets- och näringstjänstrelaterade utbetalningsuppgifter ska överföras på kommunernas ansvar. Rådgivnings- och kundserviceuppgifterna hos arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter överförs till kommunerna till den del som tjänsterna överförs till kommunerna.

Arbetstagarnas ansökningar om uppehållstillstånd sköts tills vidare i en tvåfasig process som går ut på att arbets- och näringsbyrån fattar ett delbeslut utifrån en helhetsbedömning och Migrationsverket fattar ett slutligt beslut efter den övriga tillståndsprövningen. Delbeslutet gäller tillgången på arbetskraft (prövning av tillgången), bedömning av anställningsvillkoren och utredning av arbetsgivarens förutsättningar.

Enligt riktlinjerna från ministerarbetsgruppen för främjande av sysselsättningen ska de arbetsuppgifter som rör delbeslut om uppehållstillstånd för arbetstagare övergå från arbets- och näringsbyråerna till Migrationsverket. Efter reformen ska Migrationsverket alltså sköta alla uppgifter som gäller arbetstillstånd.   

Att upphöra med den tvåfasiga processen bidrar till regeringens mål om att göra behandlingen av arbetstillstånd snabbare, det vill säga att behandlingen i genomsnitt ska ta högst en månad. Utöver arbetsuppgifterna ska även resurserna och kunnandet övergå från arbets- och näringsbyråerna till Migrationsverket.

Staten ansvarar för att systemet för skötseln av sysselsättningen fungerar i hela landet.  Staten ska ansvara för styrningen av servicesystemet och i samarbete med kommunerna för utvärderingen av hur helheten fungerar. 

Statsrådet ska för varje regeringsperiod fastställa de sysselsättningsskötselmål som ligger till grund för styrningen och dialogen. I anslutning till arbets- och näringsministeriet ska det inrättas en dele-gation som tillsätts av statsrådet för en fyraårsperiod. Delegationen ska ha till uppgift att följa upp och utvärdera genomförandet av skötseln av sysselsättningen samt att stödja den nationella styr-ningen av skötseln av sysselsättningen. I delegationen ska ministerierna och kommunerna vara representerade.

Om en kommun eller ett samarbetsområde inte kan ordna sådan service som avses i lagen eller i statsrådets riktlinjer, kan ministeriet besluta att en utvärderingsprocess som gäller förverkligandet av ansvaret för att ordna service ska inledas. 

Under utvärderingsförfarandet ska kommunen eller samarbetsområdet tillsammans med staten utarbeta en handlingsplan för att trygga tillräckliga tjänster inom sitt område. Det ska utfärdas sär-skilda bestämmelser om förutsättningarna och processen för inledande av  utvärderingsförfarandet. 

Ett decentraliserat servicesystem förutsätter att kundernas tjänster samlas enligt modellen med ett enda serviceställe och att kundinformationssystemen bildar en fungerande helhet. På riksnivå är det också ändamålsenligt att upprätthålla ett gemensamt datalager som samtidigt möjliggör kun-skapsbaserad ledning och styrning. Kommunerna ska åläggas en skyldighet att använda statens kundinformationssystem för att praxis för registrering av kunduppgifter ska förbli enhetlig, för att datasäkerhets- och informationssäkerhetsrisker i samband med behandlingen av kunduppgifter ska kunna minskas, för att de svårigheter som upphandlingslagstiftningen medför ska kunna undvikas samt för att kostnaderna för utveckling och upprätthållande av informationssystemen och därige-nom de ekonomiska konsekvenserna av ändringen ska dämpas.

Jobbmarknad ska fortsättningsvis vara en riksomfattande serviceplattform för arbetssökande och arbetsgivare också när tjänsterna har överförts till kommunerna.

De sysselsättningstjänster som överförs till kommunerna i och med reformen av arbets- och nä-ringstjänsterna 2024 ger kommunerna ett nytt statsandelsåliggande, som finansieras via statsan-delssystemet för kommunal basservice. För de nya statsandelsåliggandena beviljas på riksnivå hundraprocentig statsandelsfinansiering. 

Finansieringen av de arbets- och näringstjänster som överförs till kommunerna ska ingå i statsan-delssystemet genom användning av ett kombinationskriterium:

• 50 procent av finansieringen ska anvisas på basis av befolkning i arbetsför ålder 
• 50 procent av finansieringen ska anvisas på basis av antal arbetslösa enligt en bred förståelse av arbetslöshetsbegreppet. 

Med arbetslöshet i bred bemärkelse avses det sammanlagda antalet arbetslösa och personer som deltar i service, vilket innebär att också de som deltar i servicen beaktas i grunderna för fördelning av statsandelarna. Med kombinationskriteriet strävar man efter att anvisa kommunerna finansie-ring enligt servicebehov, så att effekterna av den sporrande finansieringsmodellen inte försvagas avsevärt.

Övergången till kalkylerad statsandelsfinansiering ska ske stegvis under två års tid för att de änd-ringar som gäller kommunerna ska förbli måttliga.

Med avvikelse från denna huvudsakliga lösning anvisas finansiering till kommunerna för integrat-ionsutbildning för andra än flyktingar via statsandelssystemet på basis av antal invånare med ett främmande språk som modersmål. I fråga om flyktingarna ska integrationsutbildningen även i fort-sättningen finansieras genom en kalkylerad ersättning från staten. Ersättningen betalas direkt till den kommun dit flyktingen flyttar.

I fortsättningen får kommunerna en statsandel för de arbets- och näringstjänster som överförs till dem. Statsandelen till kommunerna är allmän icke-öronmärkt finansiering. Kommunerna bestämmer om användningen av statsandelen med beaktande av lagstiftningens krav om ordnandet av tjänsterna.  

Finansieringsmodellen är ett incitament för kommunerna att främja sysselsättning genom kostnadseffektiva tjänster. Den är ett incitament därför att kommunen efter att den använt statsandelen för skötseln av sysselsättningen kan använda eventuella resterande medel för något annan, förutsatt att tjänsterna ordnats effektivt och ändamålsenligt.

Välfärdsområdena ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna för arbetslösa och för samordningen av tjänsterna till helheter. Välfärdsområdet deltar i de uppgifter som hör till dess samarbetsskyldighet enligt lagstiftningen om myndigheternas samarbetsskyldigheter. 

Vem som helst kan anmäla sig som arbetssökande och använda de tjänster som stöder sysselsättningen. Arbetet kan också vara deltidsarbete, och arbetsuppgifterna kan anpassas enligt kundens arbetsförmåga.

Lagstiftningen om sektorsövergripande service som främjar sysselsättningen ska reformeras som en del av reformen av lagstiftningen om organiseringsansvaret för arbets- och näringstjänsterna. Genom att uppdatera lagen säkerställer man att de framtida aktörerna inom skötseln av sysselsättningen såsom kommunen, välfärdsområdet och FPA kan samarbeta när det gäller de kunder som behöver sektorsövergripande stöd för sysselsättningen. Kontaktytorna för det konkreta samarbetet byggs dock upp i områdena. Lagen utgör ramen och innehåller bemyndigandena, men kommunerna och välfärdsområdena kan själva bestämma hur verksamheten ska verkställas på bästa möjliga sätt.

Det finns inga särskilda center för detta, utan det är fråga om en verksamhetsmodell enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Det ska vara möjligt att använda någon liknande nätverksmodell också i framtiden. 

Den centrala idén med den gällande lagen är att erbjuda en samordnad helhet av tjänster för en särskild kundgrupp. Att samordna tjänsterna så att de motsvarar kundens servicebehov är viktigt också i fortsättningen.

Syftet med lagen är bara att ge en ram för detta. Kommunerna, FPA och välfärdsområdena ska förhandla om hur tjänsterna ska samordnas och genomföras i respektive område. Geografiskt sett avgränsas nätverken enligt arbets- och näringsbyråernas verksamhetsområden. Områdena för sköt-seln av sysselsättningen kommer sannolikt att organiseras på samma sätt. 

Syftet med reformen av lagstiftningen är att skapa en tydlig ram för organisationernas arbetsfördelning - men så att områdena också har utrymme att avtala om genomförandet och beakta regionala särdrag och behov. Nyckeln till en tydlig arbetsfördelning har således områdena, och lagstiftningen är ryggstödet.