Konkurrenslagstiftningen
Konkurrenslagen och EU:s konkurrensregler förbjuder sådana konkurrensbegränsningar som anses i regel alltid ha skadliga effekter på den ekonomiska konkurrensen (förbudsprincip). Sådana förbjudna begränsningar är bl.a.
- missbruk av dominerande marknadsställning
- ömsesidiga avtal och arrangemang mellan konkurrerande företag i syfte att begränsa konkurrensen (karteller).
I konkurrenslagen finns motsvarande materiella bestämmelser som i artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I konkurrenslagen finns dessutom bestämmelser om konkurrensneutralitet och en bestämmelse om dominerande marknadsställning inom dagligvaruhandeln. De bestämmelserna finns inte i EU-lagstiftningen. EU:s konkurrensregler ska tillämpas i situationer där ett arrangemang påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Konkurrenslagen å andra sidan tillämpas i de fall då ingen inverkan på handeln sker.
Med stöd av konkurrenslagen går det att ingripa i företagsverksamhet som begränsar konkurrensen i Finland eller som berör den finländska kundkretsen. Konkurrenslagen gör det möjligt att placera Konkurrens- och konsumentverkets uppgifter i prioritetsordning och att rikta dess resurser mot de viktigaste konkurrensproblemen.
Dominerande marknadsställning inom dagligvaruhandeln
Enligt konkurrenslagen har en aktör inom dagligvaruhandeln en dominerande marknadsställning på marknaden för dagligvaror, om dess marknadsandel av detaljförsäljningen i dagligvaruhandlen i Finland överskrider 30 %. Med marknaden för dagligvaror avses både detaljmarknaden och upphandlingsmarknaden. Företag som överskrider marknadsandelsgränsen ska i sin verksamhet iaktta konkurrenslagens förbud mot missbruket av dominerande marknadsställning. Bestämmelsen inverkar inte på rekvisitet för missbruk av dominerande marknadsställning.
Dominerande marknadsställning och avtal mellan företag
Missbruk av dominerande marknadsställning, vilket är förbjudet enligt konkurrenslagen och artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, kan gälla prissättningen, t.ex. oskäligt hög prissättning, marginalpress, underprissättning eller prisdiskriminering. Missbruk kan också vara t.ex. leveransvägran, kopplingsförbehåll eller ensamåterförsäljaravtal eller exklusiva inköpsavtal.
Med stöd av konkurrenslagen och artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan man ingripa i sådana avtal och förfaranden mellan sinsemellan konkurrerande företag inom samma produktions- eller distributionsled som begränsar konkurrensen mellan företagen. Sådana är t.ex. pris- och anbudskarteller, uppdelning av marknader eller inköpskällor samt begränsning av produktionen.
Likaledes kan man med stöd av konkurrenslagen och artikel 101 ingripa i leverans- och distributionsavtal mellan företag inom olika produktions- och distributionsled som innehåller konkurrensbegränsningar. Exempel på sådana är avtal om försäljning av ett enda varumärke (konkurrensklausul), ensamåterförsäljning, exklusiv tilldelning av kunder, selektiv distribution, exklusiva leverantörsavtal, kopplingsförbehåll samt rekommenderade och högsta återförsäljningspriser.
Både i konkurrenslagen och EU:s konkurrenslagstiftning finns dessutom bestämmelser om tillsynen över företagsförvärv.
Ändringar i konkurrenslagen
Konkurrenslagen trädde i kraft den 1 november 2011. Därefter har det gjorts flera ändringar i konkurrenslagen. Vid ingången av september 2013 trädde konkurrenslagens bestämmelser om konkurrensneutralitet i kraft och vid ingången av 2014 trädde en paragraf om dominerande marknadsställning inom dagligvaruhandeln i kraft.
Också konkurrenslagens paragraf om inspektioner har kompletterats. I den ändring som trädde i kraft vid ingången av mars 2015 förtydligades Konkurrens- och konsumentverkets rätt till insyn i tillsynen över efterlevnaden av konkurrenslagen när ett företag har lagt ut sin informationsförvaltning på en utomstående tjänsteleverantör.
Det nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor och några ändringar av konkurrenslagen i anslutning till den trädde i kraft i slutet av november 2018.
Konkurrenslagen ändrades genom ändringar som trädde i kraft den 17 juni 2019 (RP 68/2018 rd, 721/2019). Dessa gällde bl.a. bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets behörighet, förfarande och rätt att få information. I konkurrenslagens neutralitetsbestämmelser togs dessutom in en bestämmelse om särredovisning av bokföringen, som tillämpas från ingången av 2020.
I konkurrenslagen gjordes flera ändringar genom de ändringar som trädde i kraft den 24 juni 2021 (RP 210/2020 rd, 546/2021). Ändringarna baserade sig i huvudsak på det nationella genomförandet av det s.k. ECN +-direktivet ((EU) 2019/1). Ändringarna stärkte och förenhetligade medlemsstaternas konkurrensmyndigheters befogenheter att verkställa EU:s konkurrensregler. De ändringar som görs med stöd av direktivet stärkte Konkurrens- och konsumentverkets befogenheter att undersöka, fatta beslut om och sanktionera konkurrensbegränsningar. Utöver de ändringar som direktivet förutsätter ändrades bl.a. bestämmelserna om bedömning av påföljdsavgifternas belopp.
Vid ingången av 2023 trädde en ändring av konkurrenslagen (RP 172/2022 rd, 1297/2022) i kraft. på basis av ändringen har flera företagsförvärv kommit till Konkurrens- och konsumentverket för prövning. Från ingången av 2023 ska ett företagsförvärv anmälas till Konkurrens- och konsumentverket, om parternas sammanräknade omsättning i Finland överstiger 100 miljoner euro och minst två av parterna i företagsförvärvet har en omsättning i Finland som för vardera parten överstiger 10 miljoner euro.
Konkurrenslagens 39 § om informationsutbyte mellan myndigheter ändrades genom en ändring som trädde i kraft vid ingången av 2025. Enligt den ändring av 39 § i konkurrenslagen (RP 84/2024 rd, 749/2024) som stiftades i samband med ändringen av livsmedelsmarknadslagen kan Konkurrens- och konsumentverket, om de föreskrivna förutsättningarna uppfylls, på eget initiativ lämna ut uppgifter till livsmedelsmarknadsombudsmannen. Ändringarna i livsmedelsmarknadslagen och 39 § i konkurrenslagen förbättrade möjligheterna till samarbete mellan Konkurrens- och konsumentverket och livsmedelsmarknadsombudsmannen.
Ytterligare upplysningar: virve.haapajarvi(at)gov.fi och iiro.ihanamaki(at)gov.fi