Konkurrenslagstiftningen
Konkurrenslagen och EU:s konkurrensregler förbjuder sådana konkurrensbegränsningar som anses i regel alltid ha skadliga effekter på den ekonomiska konkurrensen (förbudsprincip). Sådana förbjudna begränsningar är bl.a.
- missbruk av dominerande marknadsställning
- ömsesidiga avtal och arrangemang mellan konkurrerande företag i syfte att begränsa konkurrensen (karteller).
I konkurrenslagen finns motsvarande materiella bestämmelser som i artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I konkurrenslagen finns dessutom bestämmelser om konkurrensneutralitet och en bestämmelse om dominerande marknadsställning inom dagligvaruhandeln. De bestämmelserna finns inte i EU-lagstiftningen. EU:s konkurrensregler ska tillämpas i situationer där ett arrangemang påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Konkurrenslagen å andra sidan tillämpas i de fall då ingen inverkan på handeln sker.
Med stöd av konkurrenslagen går det att ingripa i företagsverksamhet som begränsar konkurrensen i Finland eller som berör den finländska kundkretsen. Konkurrenslagen gör det möjligt att placera Konkurrens- och konsumentverkets uppgifter i prioritetsordning och att rikta dess resurser mot de viktigaste konkurrensproblemen.
Dominerande marknadsställning inom dagligvaruhandeln
Enligt konkurrenslagen har en aktör inom dagligvaruhandeln en dominerande marknadsställning på marknaden för dagligvaror, om dess marknadsandel av detaljförsäljningen i dagligvaruhandlen i Finland överskrider 30 %. Med marknaden för dagligvaror avses både detaljmarknaden och upphandlingsmarknaden. Företag som överskrider marknadsandelsgränsen ska i sin verksamhet iaktta konkurrenslagens förbud mot missbruket av dominerande marknadsställning. Bestämmelsen inverkar inte på rekvisitet för missbruk av dominerande marknadsställning.
Dominerande marknadsställning och avtal mellan företag
Missbruk av dominerande marknadsställning, vilket är förbjudet enligt konkurrenslagen och artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, kan gälla prissättningen, t.ex. oskäligt hög prissättning, marginalpress, underprissättning eller prisdiskriminering. Missbruk kan också vara t.ex. leveransvägran, kopplingsförbehåll eller ensamåterförsäljaravtal eller exklusiva inköpsavtal.
Med stöd av konkurrenslagen och artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan man ingripa i sådana avtal och förfaranden mellan sinsemellan konkurrerande företag inom samma produktions- eller distributionsled som begränsar konkurrensen mellan företagen. Sådana är t.ex. pris- och anbudskarteller, uppdelning av marknader eller inköpskällor samt begränsning av produktionen.
Likaledes kan man med stöd av konkurrenslagen och artikel 101 ingripa i leverans- och distributionsavtal mellan företag inom olika produktions- och distributionsled som innehåller konkurrensbegränsningar. Exempel på sådana är avtal om försäljning av ett enda varumärke (konkurrensklausul), ensamåterförsäljning, exklusiv tilldelning av kunder, selektiv distribution, exklusiva leverantörsavtal, kopplingsförbehåll samt rekommenderade och högsta återförsäljningspriser.
Både i konkurrenslagen och EU:s konkurrenslagstiftning finns dessutom bestämmelser om tillsynen över företagsförvärv.
Konkurrenslagen trädde i kraft den 1 november 2011
Efter det har det gjorts en del ändringar i konkurrenslagen. I början av september 2013 trädde konkurrenslagens bestämmelser om konkurrensneutralitet i kraft, och vid ingången av 2014 trädde konkurrenslagens paragraf om dominerande marknadsställning inom dagligvaruhandeln i kraft.
Det har även gjorts kompletteringar i en av konkurrenslagens paragrafer som gäller inspektioner. I en ändring som trädde i kraft vid ingången av mars 2015 förtydligades Konkurrens- och konsumentverkets inspektionsrätt i samband med tillsynen över efterlevnaden av konkurrenslagen, när ett företag har lagt ut sin informationsförvaltning på en extern tjänsteleverantör.
Arbets- och näringsministeriet har för revidering av konkurrenslagen tillsatt en arbetsgrupp vars mandatperiod var 1.9.2015–28.2.2017.
Ytterligare upplysningar: virve.haapajarvi(at)gov.fi och iiro.ihanamaki(at)gov.fi