Tryggande av skyddsarbete vid arbetskonflikter 

Med skyddsarbete avses i allmänhet arbete som det är nödvändigt att sköta under en arbetskonflikt för att till exempel liv, hälsa, maskiner och anordningar på arbetsplatsen eller miljön inte ska äventyras.

Det finns för närvarande inga bestämmelser i lag om skyddsarbete under arbetskonflikter i fråga om anställda i arbetsavtalsförhållande, utan beslut om skyddsarbete fattas av den arbetstagarförening som deltagit i arbetskonflikten och vid behov förhandlar arbetstagar- och arbetsgivarsidan om det. Arbetstagarföreningarnas förfaringssätt när det gäller att besluta om skyddsarbete varierar.

År 2022 stiftades på grund av en arbetskonflikt inom vårdbranschen en temporär lag om säkerställande av nödvändig hälso- och sjukvård och hemvård under en arbetskonflikt. I samband med att lagen stiftades förutsatte riksdagen att statsrådet utreder utvecklingsbehoven i fråga om skyddsarbete och vid behov bereder lagstiftningsförslag genom vilka organiseringen av skyddsarbete tryggas i konfliktsituationer.
 
Uttalandet baserar sig på social- och hälsovårdsutskottets förslag. Social- och hälsovårdsutskottet ansåg det vara viktigt att man efter att de pågående arbetskonflikterna avslutats utreder behovet av lagstiftning som närmare och mer omfattande definierar de ur samhällets synvinkel kritiska funktioner där stridsåtgärderna kan hota människors liv eller allvarligt äventyra människors hälsa. Samhället har enligt utskottet en omfattande skyldighet att se till att rätten till liv tryggas trots stridsåtgärder och att stridsåtgärderna inte allvarligt äventyrar människors hälsa. Utskottet anser att man i samband med utredningsarbetet också bör granska behovet att utveckla ett eventuellt separat medlingsförfarande och förfarandet vid skyddsarbete.

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering verkställer regeringen uttalandet av riksdagen (se föregående fråga och svar) och bereder lagstiftning genom vilken organiseringen av skyddsarbete tryggas i konfliktsituationer.

Arbetstagar-, tjänstemanna- och tjänsteinnehavarföreningar ska åläggas en lagstadgad omsorgsplikt. Detta innebär att de när de verkställer en arbetskonflikt ska se till att arbetskonflikten inte allvarligt äventyrar till exempel liv, hälsa, arbetsgivarens egendom eller miljön. Skyldigheten förutsätter att vissa uppgifter eller funktioner helt lämnas utanför arbetskonflikten eller alternativt tillhandahålls tillräckligt med skyddsarbete.

Arbetsgivaren kan kräva att domstolen förbjuder en sådan arbetskonflikt i samband med vilken arbetstagarföreningen inte begränsar arbetskonflikten eller tillhandahåller skyddsarbete på det sätt som förutsätts i lagen.

Uppgifterna kan inte definieras på ett uttömmande sätt på lagnivå. Därför föreslås det att arbetstagarföreningar åläggs en skyldighet att genom en begränsning av arbetskonflikten eller genom skyddsarbete se till att arbetskonflikten inte allvarligt äventyrar de betydande skyddsintressen som tryggas genom bestämmelserna. Dessa så kallade skyddsintressen som ska tryggas under arbetskonflikten är 

• liv och hälsa
• egendom som är nödvändig för att produktionen eller serviceverksamheten ska kunna fortsätta 
• annan materiell egendom som är betydande för en enskild aktör 
• miljön
• djurs välfärd 
• försvaret
• funktionen för det högsta statliga beslutsfattandet
• tillgång till energi, vatten, läkemedel och andra nödvändiga nyttigheter
• vissa nödvändiga informations- och kommunikationstekniska tjänster och informationssystem
• allmänna betalningsväsendet.

Ja. Omsorgsplikten ska dock åläggas arbetstagarföreningar, inte enskilda arbetstagare. Utgångspunkten är att arbetstagarföreningarna beslutar i vilka uppgifter skyddsarbetet utförs och vilka arbetstagare som berörs av arbetet.

Ja. Både de som är i arbetsavtalsförhållande och de som är i tjänsteförhållande har uppgifter som är väsentliga med tanke på tryggandet av ovan nämnda skyddsintressen. I samma uppgifter som är väsentliga med tanke på tryggandet av viktiga skyddsintressen kan det också finnas personal i såväl arbetsavtals- som tjänsteförhållande. Detta gäller till exempel sjukhus.

Ja. Bestämmelserna förpliktar arbetstagarföreningarna. Förslaget inverkar inte på att övertidsarbete och skiftesbyte förutsätter arbetstagarens samtycke eller på att uppsägning är en möjlighet som står till förfogande för varje arbetstagare.

I första hand bedöms frågan av den arbetstagarförening som verkställer arbetskonflikten. Om arbetsgivaren är av annan åsikt om huruvida en arbetstagarförening fullgör sin omsorgsplikt, kan den föra ärendet till domstol för avgörande.

Bestämmelserna innebär att den konflikträtt som tryggas som grundläggande fri- och rättighet begränsas. Konflikträtten ska begränsas endast i den mån det är nödvändigt för att trygga ovannämnda skyddsintressen, såsom till exempel liv eller hälsa.

Den lagstadgade omsorgsplikt som åläggs arbetstagarföreningar säkerställer redan i sig att skyddsarbete tillhandahålls i tillräcklig utsträckning under arbetskonflikter. 

Arbetsgivaren kan vid behov hos domstol ansöka om förbud mot arbetskonflikt, om skyddsarbete inte tillhandahålls i samband med den på det sätt som förutsätts i lagen. Dessutom förebyggs lagstridiga arbetskonflikter genom bestämmelser om kompensation som en arbetstagarförening som på ett uppenbart sätt brutit mot omsorgsplikten ska betala. Kompensationsbeloppet är högst 150 000 euro.

Vid beredningen har internationella avtal beaktats. Enligt Internationella arbetsorganisationen ILO:s praxis för övervakning av konventioner och den reviderade europeiska sociala stadgan kan det förutsättas att så kallade minimitjänster tillhandahålls under arbetskonflikter. Lagstiftningen om skyddsarbete är möjlig i enlighet med denna praxis i fråga om minimitjänster.

Nej, det har de inte.

Utkastet till regeringsproposition har beretts på trepartsbasis i en arbetsgrupp för tryggande av skyddsarbete vid arbetskonflikter som tillsatts av arbets- och näringsministeriet den 25 mars 2024. Utöver arbets- och näringsministeriet var Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, STTK rf, Akava ry, Finlands näringsliv EK, Företagarna i Finland rf, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT och Statens arbetsmarknadsverk representerade i arbetsgruppen. Arbetsgruppen var inte enig i sitt arbete. Finlands näringsliv EK, Löntagarnas centralorganisationer Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Akava ry och STTK rf anmälde avvikande mening. Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT lämnade ett kompletterande uttalande.
 
Arbets- och näringsministeriet ordnar en remissbehandling av arbetsgruppens betänkande 22.11.2024−3.1.2025.

Avsikten är att regeringen ska lämna propositionen i början av 2025.

Lagändringarna avses träda i kraft så snart som möjligt efter riksdagsbehandlingen.