Utveckling av medlingssystemet

Medlare i en arbetstvist kan vara riksmedlaren, en medlare med uppgiften som bisyssla eller en medlingsnämnd. 

En medlingsnämnd kan tillsättas för ett visst medlingsuppdrag. Riksmedlaren eller någon annan medlare som sköter arbetstvisten gör en framställning till arbets- och näringsministeriet om tillsättande av en medlingsnämnd, och arbets- och näringsministeriet förordnar medlingsnämndens ordförande och de övriga medlemmarna.

Med medlingsåtgärder avses ett medlingsförfarande under ledning av medlare som inleds för att lösa en arbetstvist.

Vid fullgörandet av medlingsuppgifterna är ett förslag till uppgörelse en sista utväg för att åstadkomma en uppgörelse. Medlaren kan för parterna lägga fram ett skriftligt förslag till uppgörelse om medlaren inte lyckas bilägga tvisten genom förhandlingar eller på annat sätt. Medlaren kan uppmana parterna att inom en kort, av medlaren utsatt tid godkänna förslaget till uppgörelse. Det är medlaren som avgör om ett förslag till uppgörelse ska läggas fram och som bestämmer innehållet i förslaget.

Nej. Beslutet att godkänna ett förslag till uppgörelse lämnat av medlare är parternas. Om parterna i tvisten inte godkänner förslaget till uppgörelse, ska medlaren överväga om medlingen ska fortsätta eller avbrytas.

Regeringen har i sitt program slagit fast att förhandlingssystemet på arbetsmarknaden ska utvecklas. Regeringen har som mål att stärka Finlands arbetsmarknadsmodell för att förbättra den långsiktiga konkurrenskraften och samhällsekonomins bärkraft.

I sitt betänkande föreslår arbetsgruppen att det till lagen fogas en bestämmelse av allmän karaktär genom vilken de principer som medlaren redan nu tillämpar vid fullgörandet av medlingsuppgifterna befästs i lag. Vid fullgörandet av sina medlingsuppgifter är medlaren skyldig att i syfte att trygga samhällsekonomin och övrigt allmänintresse förfara så att lönebildningen fungerar på bästa möjliga sätt och arbetsmarknadens funktion inte äventyras. 

Enligt förslaget ska medlaren vägleda parterna i arbetstvisten till att hitta lösningar som är väl avvägda med tanke på Finlands konkurrenskraft och en välfungerande lönebildning. En fungerande lönebildning på arbetsmarknaden främjas av att lönejusteringar enligt den allmänna linjen och andra kostnadseffekter beaktas vid medling. Medlare ska enligt förslaget iaktta denna princip i de olika faserna av medlingsförfarandet inklusive vid framläggning av ett förslag till uppgörelse. 

För närvarande finns det inga närmare bestämmelser i lag eller förordning om medlingsnämndens uppgifter eller innehållet i ett förslag till uppgörelse.

I arbetsgruppens betänkande föreslås ändringar som skapar enhetliga villkor för medlingsnämnders verksamhet. Riksmedlaren eller en av denne förordnad medlare är fortsättningsvis ordförande i medlingsnämnden. Arbets- och näringsministeriet förordnar de övriga medlemmarna i medlingsnämnden på framställning av riksmedlaren. 

Medlingsnämnden föreslås vara bunden av samma bestämmelser som medlaren i sitt förfarande. Genom bestämmelserna främjas en fungerande arbetsmarknad. Bestämmelserna i lagen om medling i arbetstvister om framläggande av förslag till uppgörelse ska också tillämpas på medlingsnämndens förslag till uppgörelse.  

Reformen innebär inga ändringar i den praxis som medlaren för närvarande tillämpar. Ett förfarande som redan utgör praxis vid medling – iakttagande av den så kallade allmänna linjen för justering av löner – befästs i lag. Medlarna har redan i årtionden ansett sig vara bundna vid den s.k. allmänna linjen för lönejusteringar på arbetsmarknaden vid medling.  

Ändringarna har däremot betydelse i synnerhet för medlingsnämnders verksamhet. En medlingsnämnd följer vedertagen praxis vid riksmedlarens byrå eller kommer överens om sin praxis när den inleder sitt arbete. Medlingsnämnder har dock tillsatts så sällan att det inte har uppstått någon etablerad praxis. 

Den allmänna linjen på arbetsmarknaden påverkar lönenivån och nivån för effekterna av andra kostnadsgenererande bestämmelser inom olika branscher och under avtalsperioder.

I arbetsgruppens betänkande föreslås en modell där det i lagen inte tas in någon definition av en allmän linje. I motiveringen till lagen ges dock riktlinjer för hur den allmänna linjen kan anses ha bildats.

Vid medling ska hänsyn tas till den allmänna linjen när en sådan anses ha uppstått. Uppkomsten av en allmän linje framgår bland annat av att de övriga branscherna i sina lösningar har följt kostnadseffekten inom en viss betydande bransch som varit löneledare.  

Finlands ekonomi är exportdriven och den kostnadsnivå som tryggar samhällsekonomins konkurrenskraft bildas inom exportbranscherna. Därför är det motiverat att som allmän linje beakta den kostnadseffekt som baserar sig på kollektivavtal inom exportbranscherna.

Den allmänna linjen kan basera sig endast på riksomfattande kollektivavtal. 

Medlaren ska beakta kostnadseffekten enligt den allmänna linjen i den mån det är möjligt utifrån de uppgifter som han eller hon har tillgång till. Det finns inte nödvändigtvis information om alla kostnadseffekter av de enskilda bestämmelserna i det avtal som fastställer den allmänna linjen. Det är inte meningen att de kalkylerade kostnadseffekterna av förslaget till uppgörelse och den allmänna linjen ska motsvara varandra exakt, med beaktande av alla inverkande faktorer. Medlaren har handlingsutrymme för att söka olika lösningar, förutsatt att de inte äventyrar arbetsmarknadens funktion, samhällsekonomins bärkraft och konkurrenskraft samt den offentliga ekonomins hållbarhet.

Nej. Ändringen gäller medlarens och medlingsnämndens medlingsverksamhet och innehållet i förslaget till uppgörelse.

Finland är bland annat bundet av internationella förpliktelser som gäller facklig föreningsfrihet och kollektiv förhandlingsrätt. Av de internationella förpliktelser som är bindande för Finland kan det inte härledas något hinder för att medlaren när han eller hon lämnar sitt förslag till uppgörelse beaktar frågor som hänför sig till allmänintresset, såsom hur lönebildningen fungerar eller olika samhällsekonomiska aspekter. 

Förslagen gäller endast medlarens och medlingsnämndens verksamhet. Genom förslaget ingriper man inte i arbetsmarknadsparternas autonomi när det gäller att besluta om förhandlingsmål eller fackföreningarnas rätt att främja medlemmarnas levnads- och arbetsförhållanden. Förslaget ingriper inte heller i arbetsmarknadsparternas rätt att komma överens om lönenivån och andra arbetsvillkor oberoende av hur den så kallade allmänna linjen har utformats.

I Finland råder en kraftig yrkesmässig segregation. Således har ändringar i arbetslagstiftningen i praktiken alltid könsrelaterade konsekvenser, även om bestämmelserna inte i sig särbehandlar kvinnor och män. 

Löneökningar inom de viktigaste exportbranscherna höjer männens löner mer än kvinnornas eftersom fler män än kvinnor arbetar inom exportbranscherna. Att följa linjen för lönejusteringar inom exportbranscherna som sådan kan innebära att sådana löneskillnader mellan könen som beror på att kvinnor och män arbetar ojämnt inom centrala exportbranscher eller andra branscher inte förändras.

Medlaren beaktar vid sidan av andra faktorer de sektors- och uppgiftsspecifika behov som gäller utvecklandet av lönen. I förslaget ges medlaren det handlingsutrymme som behövs för att söka olika lösningar inom ramen för den allmänna linjen. Förslaget begränsar inte arbetsmarknadsparternas rätt att sinsemellan avtala om lösningar som överskrider den allmänna linjen. I Sverige, som förbundit sig till den exportdrivna arbetsmarknadsmodellen, har löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskat och reallönerna utvecklats positivt. 

En remissbehandling ordnades den 8 november 2023 av de föresatser i regeringsprogrammet som gäller den exportdrivna arbetsmarknadsmodellen och utvecklingen av medlingssystemet. Sammanlagt lämnades 70 utlåtanden.

Arbets- och näringsministeriet tillsatte en arbetsgrupp på trepartsbasis för tiden 1 februari–31 maj 2024 med uppdrag att bereda lagändringarna. Ordförande för arbetsgruppen var arbetsministerns statssekreterare Mika Nykänen. I arbetsgruppen ingick utöver arbets- och näringsministeriet även företrädare för Finlands näringsliv, Statens arbetsmarknadsverk, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Kyrkans arbetsmarknadsverk, FFC, STTK, Akava och en gemensam representant för löntagarnas centralorganisationer. Arbetsgruppen var inte enhällig i sitt arbete. Avvikande mening om betänkandet framfördes av Finlands näringsliv, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT och löntagarnas centralorganisationer FFC, Akava och STTK.

Arbets- och näringsministeriet ordnar ett remissförfarande om arbetsgruppens betänkande 4.6.−30.7.2024.

Ja. Som ett alternativ till lagstiftningsändringarna har regeringen uppmuntrat arbetsmarknadens parter till tvåpartsförhandlingar om den finländska arbetsmarknadsmodellen. Regeringens förhoppning är att arbetsmarknadens parter sinsemellan ska nå en överenskommelse om arbetsmarknadsmodellen. Hittills har inga tvåpartsförhandlingar inletts.

En remissbehandling av betänkandet ordnas av arbets- och näringsministeriet 4.6−30.7.2024. Därefter fortsätter tjänstemannaberedningen. Målet är att regeringspropositionen överlämnas till riksdagen i september 2024.

Enligt arbetsgruppens betänkande ska den föreslagna lagen och förordningen träda i kraft den 1 december 2024.