Frågor och svar om konkurrensförbudsavtal

I arbetsavtalslagen och lagen om sjöarbetsavtal avses med konkurrensförbudsavtal ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren som begränsar arbetstagarens rätt att

• ingå ett arbetsavtal om ett arbete som ska börja sedan anställningsförhållandet upphört med en arbetsgivare som idkar verksamhet som konkurrerar med den förstnämnda arbetsgivaren, eller 
• idka konkurrerande verksamhet för egen räkning.

I konkurrensförbudsavtalet avtalas om en tidsperiod under vilken arbetstagaren är skyldig att avhålla sig från verksamhet som konkurrerar med den tidigare arbetsgivaren. Detta kallas för bindningstid den nya lagen. 

Arbetsgivaren och arbetstagaren kan ingå ett konkurrensförbudsavtal antingen när anställningsförhållandet inleds eller medan det varar.  

Ett konkurrensförbudsavtal hindrar inte att arbetstagaren övergår i anställning hos en annan arbetsgivare eller inleder egen företagsverksamhet, om det inte är fråga om verksamhet som konkurrerar med en tidigare arbetsgivare.

Konkurrensförbudsavtalet gäller tiden efter anställningsförhållandet. Under anställningsförhållandet baserar sig förbudet mot arbetstagarens konkurrerande verksamhet på arbetsavtalslagen eller lagen om sjöarbetsavtal.

Bestämmelser om förutsättningarna för att ingå ett konkurrensförbudsavtal finns i arbetsavtalslagen och lagen om sjöarbetsavtal.

Ingåendet av ett konkurrensförbudsavtal förutsätter att det finns synnerligen vägande skäl som har samband med arbetsgivarens verksamhet eller anställningsförhållandet. Vid bedömningen av om det finns särskilt vägande skäl ska hänsyn tas till 

• arten av arbetsgivarens verksamhet
• behov av skydd som beror på bevarande av arbetsgivarens företagshemligheter
• arbetsgivarens behov av skydd som beror på specialutbildning som ordnats för arbetstagaren
• arbetstagarens ställning och uppgifter samt
• andra motsvarande omständigheter. 

Före varje konkurrensförbudsavtal ska det alltså göras en helhetsbedömning från fall till fall, där arbetstagaren, arbetsuppgifterna och branschen i fråga samt deras särdrag ska beaktas. Enbart arbetsgivarens strävan att begränsa konkurrensen är inte någon godtagbar orsak att ingå ett avtal, utan arbetsgivaren ska ha ett särskilt vägande skäl att använda sig av ett konkurrensförbudsavtal.

Arbetsgivaren kan i typiska fall ha ett verkligt behov av ett konkurrensförbudsavtal, om arbetstagarens arbetsuppgifter hänför sig till produktutvecklings- och forskningsverksamhet och om arbetsgivaren har sådan kunskap och kompetens som konkurrenterna i allmänhet inte har tillgång till.

Lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 2022. Efter att den nya lagen trätt i kraft ska det betalas ersättning till arbetstagaren för alla konkurrensförbudsavtal. Nuförtiden gäller ersättningsskyldigheten endast konkurrensförbudsavtal som varar över sex månader. 

I den nya lagen föreskrivs också om omfattningen av ersättningsskyldigheten, tidpunkten för utbetalning samt arbetsgivarens rätt att säga upp ett konkurrensförbudsavtal och den uppsägningstid som då ska tillämpas.

Arbetsgivaren ska betala ersättning till arbetstagaren för konkurrensförbud. Ersättningen är antingen 40 eller 60 procent av arbetstagarens normala lön under hela den tid konkurrensförbudet är i kraft. 

• Om bindningstiden är högst sex månader ska arbetsgivaren betala ersättning till 40 procent av arbetstagarens lön för hela bindningstiden.
• Om bindningstiden är över sex månader, ska arbetsgivaren betala 60 procent av lönen för hela bindningstiden.

Arbetsgivaren ska betala ersättning efter att anställningsförhållandet upphört inom den begränsningstid som anges i konkurrensförbudsavtalet. 

Ersättningen ska betalas under bindningstiden med iakttagande av den praxis för utbetalning av lön som tillämpats under anställningsförhållandet. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan avtala något annat om praxis för utbetalning av ersättning efter det att anställningsförhållandet har upphört. 

Arbetsgivaren har enligt den nya lagen rätt att säga upp ett konkurrensförbudsavtal under anställningsförhållandet.

Uppsägningstiden är enligt lagen minst en tredjedel av bindningstiden för konkurrensförbudet, dock minst två månader. 

Arbetsgivaren kan dock inte längre ensidigt säga upp ett konkurrensförbudsavtal efter det att arbetstagaren har avslutat sitt anställningsförhållande, det vill säga lämnat sitt meddelande om uppsägning till arbetsgivaren. 

Arbetsgivaren skall inte betala ersättning i det fall att anställningsförhållandet har upphört av skäl som beror på arbetsgivaren, såsom ekonomiska eller produktionsmässiga skäl. I ett sådant fall är konkurrensförbudsavtalet inte bindande för arbetstagaren. 

I ett konkurrensförbudsavtal kan man i regel avtala om ett konkurrensförbud på högst ett år, precis som för närvarande. Den maximala längden på ett år gäller dock inte arbetstagare i ledande ställning. 

Ja. 

Ja, ersättningen följer av att ett konkurrensförbudsavtal ingåtts.

Den nya regleringen tillämpas på gamla konkurrensförbudsavtal som ingåtts innan den nya lagens ikraftträdande först efter en övergångsperiod, det vill säga från och med den 1 januari 2023. Enligt övergångsbestämmelserna kan arbetsgivaren under övergångsperioden utan uppsägningstid säga upp ett gammalt konkurrensförbudsavtal. Avtalet behöver inte sägas upp innan arbetstagaren har sagt upp sig.

Den nya regleringen tillämpas också på konkurrensförbudsavtal som ingåtts före ikraftträdandet. Tillämpningen av den nya lagen på dem börjar dock först efter en övergångsperiod på ett år, det vill säga den 1 januari 2023.

Under övergångsperioden kan arbetsgivaren säga upp ett gammalt konkurrensförbudsavtal utan uppsägningstid och således undvika ersättningsskyldighet enligt den nya lagen.

Den nya regleringen kommer inte att tillämpas på ett gammalt konkurrensförbudsavtal om arbetsgivaren redan

• helt eller delvis har betalat en rimlig ersättning enligt gällande lagstiftning för ett konkurrensförbudsavtal som varar längre än sex månader eller 
• börjat betala den i delar innan den nya regleringen träder i kraft.