Ökning av användningen av lokala avtal

Begreppet lokala avtal har inte definierats i lagstiftningen. Med lokala avtal avses ofta företagsspecifika avtal om någon bestämmelse i kollektivavtalet, såsom arbetstider, semester eller löner.

Eftersom det saknas en enda korrekt definition på lokala avtal måste man särskilja vad det är exakt är fråga om när man talar om det.

1. Företagsspecifika kollektivavtal: Arbetsgivaren och en riksomfattande arbetstagarorganisation ingår ett kollektivavtal om de arbetsvillkor som ska iakttas i anställningsförhållandet.
2. Lokala avtal som baserar sig på ett riksomfattande kollektivavtal: Organisationerna har i ett kollektivavtal avtalat om att en viss fråga kan avtalas lokalt mellan arbetsgivaren och personalens representant/personalen. Lokala avtal kan då gälla
   1. Frågor som det inte finns lagstiftning om, utan som enbart beslutas genom kollektivavtal. Till exempel storleken på lönen eller semesterpenning.
   2. Frågor som i huvudsak regleras i lag, men genom riksomfattande arbets- eller tjänstekollektivavtal kan man avvika från huvudprincipen. Parterna i arbets- eller tjänstekollektivavtalet kan i sitt avtal befullmäktiga parterna på arbetsplatsen att avtala om frågan. Dessa möjligheter till lokala avtal gäller i nuläget inte icke organiserade arbetsgivare, med vissa undantag.
3. Lokala avtal som baserar sig på lagstiftning: Lagstiftningen ger vissa möjligheter till ingående av lokala avtal som arbetsplatserna kan utnyttja direkt med stöd av lagen. På arbetsplatser kan man till exempel ingå ett lokalt avtal om ibruktagande av en arbetstidsbank med stöd av arbetstidslagen.

De ändringar som förs fram i regeringsprogrammet gäller de två första definitionerna av dessa, dvs. företagsspecifika kollektivavtal samt lokala avtal som baserar sig på ett riksomfattande kollektivavtal. Reformen gäller inte lokala avtal som baserar sig på lagstiftning.

Arbetslagstiftningen och kollektivavtalen fastställer vilka frågor som kan avtalas lokalt och vilka som kan vara parter i lokala avtal. Dessutom innehåller de närmare bestämmelser om förfaringssätt och villkor för ingående av lokala avtal.

Ett kollektivavtal är ett avtal som en eller flera arbetsgivare eller en arbetsgivarförening sluter med en eller flera arbetstagarföreningar. Avtalet ingås om de villkor som ska iakttas i arbetsavtal eller anställningsförhållanden. Villkoren omfattar bland annat löner, arbetstider, semester och andra förmåner som tillämpas inom avtalets tillämpningsområde.

Kollektivavtalen har två viktiga funktioner:

1. Kollektivavtalet tryggar en miniminivå för arbetstagarnas anställningsvillkor.
2. Kollektivavtalet är förknippat med en arbetsfredsplikt. Då kollektivavtalet är i kraft får inga stridsåtgärder vidtas mot avtalet i fråga.

Kollektivavtal är antingen allmänt bindande eller normalt bindande. 

Ett allmänt bindande kollektivavtal förpliktar varje arbetsgivare inom branschen oavsett om arbetsgivaren är organiserad, dvs. om denne hör till ett arbetsgivarförbund. I ett allmänt bindande kollektivavtal fastställs minimianställningsvillkoren inom branschen.

Nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan fastställer genom sitt beslut om ett riksomfattande kollektivavtal är allmänt bindande. Nämnden finns i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet.

Arbetsfredsplikten gäller inte det allmänt bindande fältet.

Ett kollektivavtal är normalt bindande då arbetsgivaren hör till ett sådant arbetsgivarförbund som har ingått kollektivavtalet med ett arbetstagarförbund inom samma bransch. Ett kollektivavtal är också normalt bindande då arbetsgivaren inte hör till ett arbetsgivarförbund, men har ingått kollektivavtalet med ett arbetstagarförbund inom sin bransch.

Med personalrepresentant avses en person som företräder de anställda när ett lokalt avtal ingås.

Kollektivavtalet tillsammans med arbetslagstiftningen anger vilka som kan vara avtalsparter i ett lokalt avtal. Ganska ofta anges i det i kollektivavtal att ett lokalt avtal kan ingås av arbetsgivaren och förtroendemannen.

En förtroendeman är en personalrepresentant som de organiserade anställda på arbetsplatsen har valt bland sig. Förtroendemannens uppgift är att övervaka att kollektivavtalet, arbetslagstiftningen och övriga anställningsvillkor iakttas på arbetsplatsen. Dessutom är förtroendemannen arbetstagarorganisationens representant på arbetsplatsen. Förtroendemannen är avtalspart i lokala avtal, om det så anges i kollektivavtalet. 

Förtroendemannens ställning och befogenheter baserar sig på kollektivavtalet. Kollektivavtal innehåller bestämmelser, enligt vilka förtroendemannen har rätt att få tillräcklig information av arbetsgivaren för utförandet av sina uppgifter.

Ett förtroendeombud kan väljas bland de anställda som inte har en sådan förtroendeman som avses i bindande kollektivavtal med stöd av lagen om kollektivavtal. Bestämmelser om förtroendeombud finns i arbetsavtalslagen.

Ett förtroendeombud har rätt att få den information som hen behöver för att utföra sina uppgifter enligt lagen samt tillräcklig befrielse från sitt arbete för utförandet av uppgifterna.

Arbetslagstiftningen innehåller indispositiva dvs. helt tvingande bestämmelser. Det betyder att lagen anger de anställningsvillkor som man inte kan avvika från i någon situation varken med kollektivavtal eller lokala avtal.

Arbetslagstiftningen innehåller semidispositiva dvs. halvtvingande bestämmelser. Det betyder att lagen anger de anställningsvillkor som man kan avvika från, men endast genom riksomfattande kollektivavtal.

Det är möjligt att lokalt avtala om halvtvingande bestämmelser om 

• det så sägs i det riksomfattande kollektivavtalet och
• arbetsgivaren är organiserad, dvs. hör till en arbetstagarorganisation. 

I icke organiserade företag kan man i nuläget inte avtala lokalt om halvtvingande bestämmelser. 

Bestämmelserna är dispositiva om inga halvtvingande eller helt tvingande bestämmelser har utfärdats om anställningsvillkoren. Detta innebär att arbetstagaren och arbetsgivaren kan avtala om anställningsvillkoren om detta inte begränsas genom kollektivavtalet.

Ett gult kollektivavtal är ett konstgjort arrangemang där arbetstagarföreningen som är avtalspart i kollektivavtalet inte genuint företräder de anställda, utan de facto agerar föreningen i arbetsgivarföretagets intressen. 

Med en gul fackförening avses att föreningens ledning i praktiken består av arbetsgivarsidans företrädare och föreningens genuina syfte är inte att bevaka de anställdas intressen.

Regeringen har målet att öka antalet lokala avtal för att utveckla företagens verksamhet och förbättra produktiviteten.

Regeringen reformerar lagstiftningen så att lokala avtal ska vara möjliga på lika villkor i alla företag, oberoende av om företaget hör till en arbetsgivarorganisation eller om det finns en förtroendeman vid företaget eller ej.

I nuläget är det möjligt att avvika från flera bestämmelser i arbetslagstiftningen genom ett kollektivavtal mellan nationella arbetsgivar- och arbetstagarföreningar. I fortsättningen ska det finnas en motsvarande möjlighet att ingå även arbetsgivarspecifika kollektivavtal. I fortsättningen kan även en medlemsförening i en riksomfattande arbetstagarförening vara en avtalspart som företräder arbetstagarsidan.

Skenavtal där arbetstagarföreningen som är avtalspart inte genuint företräder arbetstagarna är inte heller i dagens läge tillåtna enligt lagen om kollektivavtal. I och med reformen görs dock en precisering av lagen om kollektivavtal, enligt vilken både föreningens formella syfte och dess verkliga mål och verksamhet ska beaktas när arbetstagarföreningens syfte bedöms. Syftet med ändringen är att säkerställa att som kollektivavtal betraktas endast sådana avtal där avtalsparterna genuint företräder arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

En icke-organiserad arbetsgivare ska följa åtminstone bestämmelserna i ett allmänt bindande kollektivavtal, om ett sådant finns inom branschen. Allmänt bindande kollektivavtal kan innehålla bestämmelser som gör lokala avtal möjliga. Arbetsavtalslagen, arbetstidslagen, semesterlagen och lagen om studieledighet innehåller dock i nuläget bestämmelser, enligt vilka man på en icke-organiserad arbetsplats inte får tillämpa de kollektivavtalsbestämmelser som gör det möjligt att avvika från lagen och som förutsätter lokala avtal. Detta har försatt organiserade och icke-organiserade arbetsplatser i en ojämlik situation.

I fortsättningen ska även icke-organiserade arbetsplatser få tillämpa de bestämmelser som möjliggör lokala avtal. I arbetslagstiftningen har alltså slopats de förbud mot lokala avtal som gäller icke-organiserade företag som iakttar ett allmänt bindande kollektivavtal.

Ett lokalt avtal som grundar sig på ett kollektivavtal ska i princip också i fortsättningen ingås mellan de avtalsparter som krävs enligt kollektivavtalet. Om det i kollektivavtalet förutsätts att en förtroendeman ska vara avtalspart från personalens sida och personalen har valt en sådan, ska avtalet ingås med förtroendemannen. Om det inte finns någon förtroendeman och det i kollektivavtalet inte har överenskommits hur avtalet ska ingås i avsaknad av en förtroendeman, kan den alternativa metod som föreskrivs i lag tillämpas. Då kan det lokala avtalet ingås med förtroendeombudet. 

Den nya modellen respekterar kollektivavtalsparternas avtalsautonomi, eftersom det alternativ som föreskrivs i lagen endast ska tillämpas som ett sista alternativ.

Ändringen baserar sig på att en förtroendeman inte har valts av personalen på alla arbetsplatser. Avsaknaden av förtroendeman hindrar att ett lokalt avtal ingås, om det inte i kollektivavtalet har avtalats något alternativt sätt att ingå ett lokalt avtal.

För att kunna ingå lokala avtal krävs att en företrädare för personalen har tillräcklig kapacitet. Om ett förtroendeombud ingår lokala avtal som företrädare för personalen, ska arbetsgivaren främja ombudets färdigheter i fråga om kompetens och kännedom om arbetsplatsens verksamhetsmiljö.

Under avtalsförhandlingarna har förtroendeombudet rätt att behandla betydelsen av avtalet tillsammans med personalen.

Förtroendeombudets skydd motsvarar förtroendemannens skydd enligt den gällande lagstiftningen.

Tillsynen och avgörandet av tvister kommer att höra till samma aktörer som i nuläget. 

I fråga om det organiserade fältet övervakar förbunden efterföljandet av kollektivavtalen och de lokala avtal som ingåtts med stöd av dem. Meningsskiljaktigheter avgörs i arbetsdomstolen.

På det icke-organiserade fältet avses arbetarskyddsmyndigheten övervaka att lokala avtal hålls inom de ramar som lagen och kollektivavtalen tillåter. Meningsskiljaktigheter avgörs i en allmän domstol.

Det som är nytt är skyldigheten för icke-organiserade företag att lämna lokala avtal till arbetarskyddsmyndigheten. Skyldigheten gäller inte avtal som ingåtts med en enskild arbetstagare.  För försummelse av denna skyldighet tas ut en försummelseavgift (1 000–10 000 euro).

Efter ändringen kan alla företag avtala om de frågor som organiserade företag redan nu kan avtala om. Reformen innebär alltså inte att man kan avtala lokalt om vad som helst i företagen.

Personalens ställning tryggas även av det att ett lokalt avtal ska kunna sägas upp när som helst.

Åtgärderna har beretts i en trepartsarbetsgrupp. Arbetsgruppen var inte enig om resultatet. Löntagarcentralorganisationerna FFC, STTK och Akava ry meddelade avvikande åsikter.

Arbetsgruppens betänkande var på remiss 1.3–12.4.2024.

Under riksdagsbehandlingen preciserades bestämmelserna om vilken slags lokala avtal som ska ingås inom det oorganiserade fältet och lämnas till arbetarskyddsmyndigheten. Skyldigheten gäller lokala avtal som ingåtts med företrädare för personalen. Dessutom gäller skyldigheten lokala avtal som gäller personalen kollektivt, om en bestämmelse i kollektivavtalet tillåter sådana avtal. Skyldigheten gäller inte avtal som ingåtts med en enskild arbetstagare.

Riksdagen godkände lagändringarna den 13 december 2024, men med villkoret att arbets- och näringsministeriet följer upp reformens effekter. Ministeriet ska enligt riksdagens uttalande före utgången av 2026 göra en utredning om hur reformen påverkar avtalsparterna. Utredningen ska särskilt bedöma om och hur även lokala avtal med personalen eller en personalgrupp kan bli möjliga.

Lagändringarna trädde i huvudsak i kraft den 1 januari 2025.

Övergångsbestämmelsen gäller möjligheten att ingå ett lokalt avtal med förtroendeombudet med avvikelse från kollektivavtalet. Denna möjlighet gäller endast i de fall då det kollektivavtal som ligger till grund för det lokala avtalet har ingåtts efter det att lagen har trätt i kraft.

Avsikten med övergångsbestämmelsen är att ge kollektivavtalsparterna möjlighet att innan bestämmelserna börjar tillämpas skapa alternativa sätt att ingå lokala avtal om ingen förtroendeman har valts på arbetsplatsen.