Ökning av användningen av lokala avtal

Begreppet lokala avtal har inte definierats i lagstiftningen. Med lokala avtal avses ofta företagsspecifika avtal om någon bestämmelse i kollektivavtalet, såsom arbetstider, semester eller löner.

Eftersom det saknas en enda korrekt definition på lokala avtal måste man särskilja vad det är exakt är fråga om när man talar om det.

1. Företagsspecifika kollektivavtal: Arbetsgivaren och en riksomfattande arbetstagarorganisation ingår ett kollektivavtal om de arbetsvillkor som ska iakttas i anställningsförhållandet.
2. Lokala avtal som baserar sig på ett riksomfattande kollektivavtal: Organisationerna har i ett kollektivavtal avtalat om att en viss fråga kan avtalas lokalt mellan arbetsgivaren och personalens representant/personalen. Lokala avtal kan då gälla
   1. Frågor som det inte finns lagstiftning om, utan som enbart beslutas genom kollektivavtal. Till exempel storleken på lönen eller semesterpenning.
   2. Frågor som i huvudsak regleras i lag, men genom riksomfattande arbets- eller tjänstekollektivavtal kan man avvika från huvudprincipen. Parterna i arbets- eller tjänstekollektivavtalet kan i sitt avtal befullmäktiga parterna på arbetsplatsen att avtala om frågan. Dessa möjligheter till lokala avtal gäller i nuläget inte icke organiserade arbetsgivare, med vissa undantag.
3. Lokala avtal som baserar sig på lagstiftning: Lagstiftningen ger vissa möjligheter till ingående av lokala avtal som arbetsplatserna kan utnyttja direkt med stöd av lagen. På arbetsplatser kan man till exempel ingå ett lokalt avtal om ibruktagande av en arbetstidsbank med stöd av arbetstidslagen.

De ändringar som förs fram i regeringsprogrammet gäller de två första definitionerna av dessa, dvs. företagsspecifika kollektivavtal samt lokala avtal som baserar sig på ett riksomfattande kollektivavtal. Reformen gäller inte lokala avtal som baserar sig på lagstiftning.

Arbetslagstiftningen och kollektivavtalen fastställer vilka frågor som kan avtalas lokalt och vilka som kan vara parter i lokala avtal. Dessutom innehåller de närmare bestämmelser om förfaringssätt och villkor för ingående av lokala avtal.

Ett kollektivavtal är ett avtal som en eller flera arbetsgivare eller en arbetsgivarförening sluter med en eller flera arbetstagarföreningar. Avtalet ingås om de villkor som ska iakttas i arbetsavtal eller anställningsförhållanden. Villkoren omfattar bland annat löner, arbetstider, semester och andra förmåner som tillämpas inom avtalets tillämpningsområde.

Kollektivavtalen har två viktiga funktioner:

1. Kollektivavtalet tryggar en miniminivå för arbetstagarnas anställningsvillkor.
2. Kollektivavtalet är förknippat med en arbetsfredsplikt. Då kollektivavtalet är i kraft får inga stridsåtgärder vidtas mot avtalet i fråga.

Kollektivavtal är antingen allmänt bindande eller normalt bindande. 

Ett allmänt bindande kollektivavtal förpliktar varje arbetsgivare inom branschen oavsett om arbetsgivaren är organiserad, dvs. om denne hör till ett arbetsgivarförbund. I ett allmänt bindande kollektivavtal fastställs minimianställningsvillkoren inom branschen.

Nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan fastställer genom sitt beslut om ett riksomfattande kollektivavtal är allmänt bindande. Nämnden finns i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet.

Arbetsfredsplikten gäller inte det allmänt bindande fältet.

Ett kollektivavtal är normalt bindande då arbetsgivaren hör till ett sådant arbetsgivarförbund som har ingått kollektivavtalet med ett arbetstagarförbund inom samma bransch. Ett kollektivavtal är också normalt bindande då arbetsgivaren inte hör till ett arbetsgivarförbund, men har ingått kollektivavtalet med ett arbetstagarförbund inom sin bransch.

Med personalrepresentant avses en person som företräder de anställda när ett lokalt avtal ingås.

Kollektivavtalet tillsammans med arbetslagstiftningen anger vilka som kan vara avtalsparter i ett lokalt avtal. Ganska ofta anges i det i kollektivavtal att ett lokalt avtal kan ingås av arbetsgivaren och förtroendemannen.

En förtroendeman är en personalrepresentant som de organiserade anställda på arbetsplatsen har valt bland sig. Förtroendemannens uppgift är att övervaka att kollektivavtalet, arbetslagstiftningen och övriga anställningsvillkor iakttas på arbetsplatsen. Dessutom är förtroendemannen arbetstagarorganisationens representant på arbetsplatsen. Förtroendemannen är avtalspart i lokala avtal, om det så anges i kollektivavtalet. 

Förtroendemannens ställning och befogenheter baserar sig på kollektivavtalet. Kollektivavtal innehåller bestämmelser, enligt vilka förtroendemannen har rätt att få tillräcklig information av arbetsgivaren för utförandet av sina uppgifter.

Ett förtroendeombud kan väljas bland de anställda som inte har en sådan förtroendeman som avses i bindande kollektivavtal med stöd av lagen om kollektivavtal. Bestämmelser om förtroendeombud finns i arbetsavtalslagen.

Ett förtroendeombud har rätt att få den information som hen behöver för att utföra sina uppgifter enligt lagen samt tillräcklig befrielse från sitt arbete för utförandet av uppgifterna.

Arbetslagstiftningen innehåller indispositiva dvs. helt tvingande bestämmelser. Det betyder att lagen anger de anställningsvillkor som man inte kan avvika från i någon situation varken med kollektivavtal eller lokala avtal.

Arbetslagstiftningen innehåller semidispositiva dvs. halvtvingande bestämmelser. Det betyder att lagen anger de anställningsvillkor som man kan avvika från, men endast genom riksomfattande kollektivavtal.

Det är möjligt att lokalt avtala om halvtvingande bestämmelser om 

• det så sägs i det riksomfattande kollektivavtalet och
• arbetsgivaren är organiserad, dvs. hör till en arbetstagarorganisation. 

I icke organiserade företag kan man i nuläget inte avtala lokalt om halvtvingande bestämmelser. 

Bestämmelserna är dispositiva om inga halvtvingande eller helt tvingande bestämmelser har utfärdats om anställningsvillkoren. Detta innebär att arbetstagaren och arbetsgivaren kan avtala om anställningsvillkoren om detta inte begränsas genom kollektivavtalet.

Ett gult kollektivavtal är ett konstgjort arrangemang där arbetstagarföreningen som är avtalspart i kollektivavtalet inte genuint företräder de anställda, utan de facto agerar föreningen i arbetsgivarföretagets intressen. 

Med en gul fackförening avses att föreningens ledning i praktiken består av arbetsgivarsidans företrädare och föreningens genuina syfte är inte att bevaka de anställdas intressen.

Regeringen har som mål att öka användningen av lokala avtal, eftersom det är fråga om ett redskap för att förbättra konkurrenskraften och utveckla verksamheten för företagen.

Regeringen vill förnya lagstiftningen så att lokala avtal ska vara möjliga på lika villkor i alla företag, oberoende av om företaget hör till en arbetsgivarorganisation eller hurdan arbetstagarnas representation är i företaget.

I nuläget är det möjligt att avvika från flera bestämmelser i arbetslagstiftningen genom ett kollektivavtal mellan nationella arbetstagar- och arbetsgivarföreningar. I arbetsgruppens betänkande föreslås det att det i fortsättningen ska finnas en motsvarande möjlighet att ingå även företagsspecifika kollektivavtal. I fortsättningen kan även en medlemsförening i en riksomfattande arbetstagarförening vara en avtalspart som företräder arbetstagarsidan.

Skenavtal där arbetstagarföreningen som är avtalspart inte genuint företräder arbetstagarna är inte heller i dagens läge tillåtna enligt lagen om kollektivavtal. I arbetsgruppens betänkande föreslås dock en precisering av lagen om kollektivavtal, enligt vilken både föreningens formella syfte och dess verkliga mål och verksamhet ska beaktas när arbetstagarföreningens syfte bedöms. Syftet med ändringen är att säkerställa att enbart sådana avtal där avtalsparterna genuint företräder arbetsgivar- och arbetstagarsidan räknas som kollektivavtal.

En icke organiserad arbetsgivare ska åtminstone tillämpa bestämmelserna i ett allmänt bindande kollektivavtal, om ett sådant finns inom branschen. Allmänt bindande kollektivavtal kan innehålla bestämmelser som gör lokala avtal möjliga. Arbetsavtalslagen, arbetstidslagen, semesterlagen och lagen om samarbete innehåller dock i nuläget bestämmelser, enligt vilka man på en icke organiserad arbetsplats inte får tillämpa de kollektivavtalsbestämmelser som gör det möjligt att avvika från lagen och som förutsätter lokala avtal. Detta har försatt organiserade och icke organiserade arbetsplatser i ojämlik ställning.

I arbetsgruppens betänkande föreslås det att även icke organiserade arbetsplatser i fortsättningen ska få tillämpa de bestämmelser som möjliggör lokala avtal. I arbetslagstiftningen slopas alltså de förbud mot lokala avtal som gäller icke organiserade företag som iakttar ett allmänt bindande kollektivavtal.

I arbetsgruppens betänkande föreslås en modell, enligt vilken ett lokalt avtal på grundval av ett kollektivavtal i princip ingås mellan de avtalsparter som anges i kollektivavtalet. Om det enligt kollektivavtalet krävs en förtroendeman som avtalspart för personalens del, och personalen har valt en sådan, ska avtalet ingås med förtroendemannen. Om det inte finns någon förtroendeman, och det inte har avtalats i kollektivavtalet hur ett avtal ska ingås om det inte finns någon förtroendeman, ska ett lagstadgat alternativt sätt kunna tillämpas. Då kan ett lokalt avtal ingås med förtroendeombudet eller den personal som omfattas av kollektivavtalet. 

Den föreslagna modellen respekterar kollektivavtalsparternas avtalsautonomi, eftersom det lagstadgade alternativa sättet ska tillämpas som ett alternativ i sista hand.

Ändringen baserar sig på att en förtroendeman inte har valts av personalen på alla arbetsplatser. Lokala avtal kan inte ingås om det inte finns någon förtroendeman, om inget alternativt sätt att ingå lokala avtal har avtalats i kollektivavtalet.

För att ingå lokala avtal krävs det tillräckliga färdigheter av personalens representant. Om förtroendeombudet ingår lokala avtal som personalrepresentant ska arbetsgivaren främja dennes färdigheter i fråga om kunnande och kännedom om arbetsplatsens verksamhetsmiljö.

Under avtalsförhandlingarna ska förtroendeombudet ha rätt att behandla betydelsen av avtalet tillsammans med personalen.

Förtroendeombudets skydd motsvarar förtroendemannens skydd enligt den gällande lagstiftningen.

Inga ändringar föreslås i förfarandet vid rättstvister, dvs. tillsynen och avgörandet av meningsskiljaktigheter.

I fråga om det organiserade fältet övervakar förbunden efterföljandet av kollektivavtalen och de lokala avtal som ingåtts med stöd av dem. Meningsskiljaktigheter avgörs i arbetsdomstolen.

Inom det icke organiserade fältet avses arbetarskyddsmyndigheten övervaka att lokala avtal hålls inom de ramar som lagen och kollektivavtalen tillåter. Meningsskiljaktigheter avgörs i en allmän domstol.

Efter ändringen avses alla företag kunna avtala om de frågor som organiserade företag redan nu kan avtala om. Reformen innebär alltså inte att man kan avtala lokalt om vad som helst i företagen.

Personalens ställning tryggas även av det att ett lokalt avtal ska kunna sägas upp när som helst.

Arbets- och näringsministeriet tillsatte 3.7.2023 en arbetsgrupp på trepartsbasis, vars uppgift var att utifrån regeringsprogrammets föresatser utarbeta ett betänkande i form av en regeringsproposition. Arbetsgruppen hade sitt sista möte 14.2.2024. Arbetsgruppen var inte enhällig i sitt arbete. Löntagarcentralorganisationerna FFC, STTK och Akava ry meddelade avvikande åsikter.

Arbets- och näringsministeriet ordnade remissbehandling om betänkandet 1.3–12.4.2024. Därefter fortsätter tjänstemannaberedningen. Avsikten är att regeringen lämnar en proposition om lokala avtal till riksdagen i juni 2024.

Enligt arbetsgruppens betänkande ska lagändringarna träda i kraft 1.1.2025.

I propositionen föreslås en övergångsbestämmelse som avses gälla möjligheten att ingå lokala avtal avvikande från kollektivavtalet tillsammans med förtroendeombudet eller personalen. Denna möjlighet avses endast gälla situationer där kollektivavtalet som ingåendet av det lokala avtalet baseras på har slutits efter lagens ikraftträdande.

Avsikten med övergångsbestämmelsen är att ge kollektivavtalsparterna möjlighet att innan bestämmelserna börjar tillämpas skapa alternativa sätt att ingå lokala avtal om ingen förtroendeman eller annan representant har valts på arbetsplatsen.