EU:s industripolitik
EU:s industripolitik syftar i första hand till att säkerställa en hållbar konkurrenskraft för den europeiska industrin. Industripolitiken har ett nära samband med unionens andra viktiga politikområden, såsom den inre marknaden, forskningen, utvecklingen och innovationen (FoUI), handeln, sysselsättningen, energifrågorna och miljömålen.
Riktlinjerna och aktörerna
I mars 2020 offentliggjorde kommissionen ett paket om EU:s industripolitik med meddelanden om EU:s nya industripolitiska strategi, strategi för små och medelstora företag, hinder på den inre marknaden samt en långsiktig handlingsplan för att förbättra genomförandet och kontrollen av reglerna för den inre marknaden. På grund av covid-19-pandemin uppdaterade kommissionen strategin redan i maj 2021 för att se till att EU:s industripolitiska åtgärder till fullo beaktar de nya förhållandena efter krisen.
Syftet med EU:s industristrategi är att främja en mer hållbar, digital, motståndskraftig och globalt konkurrenskraftig ekonomi som skapar nya arbetstillfällen. I den uppdaterade strategin beaktas också de erfarenheter som gjorts av krisen för att stärka den inre marknadens funktion, kristålighet och återhämtning samt för att öka EU:s öppna strategiska oberoende.
Målet med industristrategin är att säkerställa att den europeiska industrin hör till världstoppen och att den med stöd av sina styrkor och på ett globalt konkurrenskraftigt sätt kan leda en grön och digital omställning. Strategin lägger tonvikten vid stöd till alla slags aktörer för varje ekosystem- och värdekedja, betonar industrins grundläggande faktorer – innovation, konkurrens och en stark och välfungerande inre marknad – och stärker den globala konkurrenskraften genom öppna marknader och lika verksamhetsförutsättningar.
Förutom meddelandet om en industripolitik innehöll uppdateringen i maj 2021 tre arbetsdokument från kommissionen:
- den årliga rapporten om den inre marknaden, inklusive analyser av pandemins inverkan på den inre marknadens funktion, framstegen med att undanröja hinder och genomföra åtgärder, samt 14 industriella ekosystem och centrala indikatorer för prestanda
- en analys av EU:s strategiska beroendeförhållanden och beredskap
- en lägesbeskrivning av stålindustrins konkurrenskraft.
Genom industripolitiken genomförs unionens strategiska prioriteringar och den har ett nära samband med unionens övriga centrala politikområden. Bland annat den europeiska gröna given (Green Deal), Europas digitala beredskap (Digital Decade), Fit for 55 och NextGeneration EU ställer upp både mål och innehåller åtgärder för företagens verksamhet.
Unionens behörighet i fråga om industripolitik fastställs i artikel 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I praktiken bedrivs industripolitiken genom kommissionens och medlemsstaternas samarbete.
Ur närings- och industripolitisk synvinkel är kommissionens viktigaste generaldirektorat ”Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag” (DG GROW). Även generaldirektoraten ”Konkurrens” (DG COMP), ”Forskning och innovation” (DG RTD), ”Klimatåtgärder” (DG CLIMA), ”Energi” (DG ENER) och ”Kommunikationsnät, innehåll och teknik” (DG CONNECT) för en politik som påverkar företagsklimatet.
I Europaparlamentet ansvarar utskottet för ”industrifrågor, forskning och energi” (ITRE) för näringspolitiken.
Ytterligare upplysningar:
Anita Silanterä - anita.silantera(at)gov.fi
Janne Peltola - janne.peltola(at)gov.fi