Bättre arbetsfred på arbetsmarknaden

Arbetsfred innebär att när ett kollektivavtal är i kraft får inga stridsåtgärder vidtas mot avtalet i fråga.

I betänkandet föreslås det att det i fortsättningen inte ska vara tillåtet att under tiden för arbetsfreden ordna oproportionerliga sympatiaktioner eller politiska arbetskonflikter som varar längre än 24 timmar.

Konflikträtten tryggas i grundlagen och i flera internationella konventioner. I grundlagen tryggas den fackliga föreningsfriheten, som också omfattar konflikträtten. Det är dock möjligt att genom lag föreskriva om innehållet i konflikträtten.

Stridsåtgärder som gäller kollektivavtal får inte ordnas när kollektivavtalet är i kraft. Detta krav kallas arbetsfred. Bestämmelser om arbetsfred och påföljder vid brott mot den finns i lagen om kollektivavtal.

Lagstiftningen innehåller för närvarande inga särskilda krav som gäller arbetskonflikter. I rättspraxis har det dock fastställts att de inte får strida mot god sed eller vara rättsvidriga.

Den fackliga organisationsrätten är tryggad enligt flera internationella konventioner som Finland förbundit sig att följa. Konflikträtten har i regel ansetts ingå i organisationsrätten. De viktigaste avtalen har ingåtts inom ramen för Internationella arbetsorganisationen (ILO). Andra konventioner som tryggar organisationsrätten är åtminstone: 

• FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
• Europakonventionen
• Den reviderade europeiska sociala stadgan
• FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
• Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Internationella åtaganden tryggar konflikträttens existens, men det är inte helt obegränsat att utöva konflikträtten. Stater kan ställa villkor för utövandet av konflikträtten.

Utövandet av konflikträtten kan regleras genom lag, även om själva konflikträtten är skyddad i grundlagen och internationella konventioner. Den nationella lagstiftningen ska dock uppfylla specialvillkoren i internationella avtal.

Lagstiftningen förbjuder också i nuläget sådana stridsåtgärder som vidtagits under fredstid och som riktar sig mot det egna kollektivavtalet (s.k. olaglig strejk). Dessutom har man i rättspraxis ingripit i arbetskonflikter som har bedömts strida mot god sed och vara rättsvidriga. Strejkrätten har också kunnat begränsas för att trygga ett tillräckligt skyddsarbete till exempel vid arbetskonflikter inom vårdbranschen för att patienternas liv och hälsa inte ska äventyras.

I regeringsprogrammet ingår förslag som gäller arbetsfred och som har beretts i en trepartsarbetsgrupp. Arbetsgruppen skulle bereda ett betänkande i form av en regeringsproposition med förslag till lagstiftningsändringar.

Ändringarna kan sammanfattas i tre helheter som presenteras närmare nedan:

1. Effektivisering av påföljdssystemet: I betänkandet föreslås det att påföljdssystemet i samband med olagliga arbetskonflikter ska effektiviseras. Storleken på plikt ska höjas.
2. Oproportionerliga sympatiaktioner begränsas: En sympatiaktion får inte verkställas medan fredsplikt råder, om sättet på vilket den genomförs eller de skadliga konsekvenserna för utomstående som inte är parter i huvudtvisten står i uppenbar disproportion till det mål som eftersträvas. När fredsplikt inte råder ska den ovan nämnda begränsningen endast gälla situationer där den arbetskonflikt som stöds inte har inletts i syfte att ingå kollektivavtal. Största delen av de tidigare sympatiaktionerna ska också i fortsättningen vara tillåtna. Det ska inte finnas rätt till en sympatiaktion eller så ska den verkställas lindrigare, om en utomstående arbetsgivare som berörs av sympatiaktionen förorsakas betydande skada.
3. Tidsmässig begränsning av politiska arbetskonflikter: Enligt betänkandet får politiska arbetsinställelser pågå i högst 24 timmar och andra stridsåtgärder i högst två veckor.

Ändringarna ingriper inte i lagliga strejker för de egna arbetsförhållandena.

Allmänt taget är strejker som riktar sig mot det egna kollektivavtalet förbjudna när kollektivavtalet är i kraft, dvs. arbetsfred råder. Arbetsgivaren kan anse sig köpa arbetsfred genom att förbinda sig till de arbetsvillkor som avtalats i kollektivavtalet.

I arbetsgruppens betänkande föreslås ett förbud mot oproportionerliga sympatiaktioner och politiska arbetskonflikter som varar längre än 24 timmar. Fredsplikten ska också anses omfatta avstående från oproportionerliga sympatiaktioner eller långvariga politiska arbetskonflikter.

Arbetskonflikter är tillåtna när det inte råder arbetsfred, dvs. kollektivavtalet är inte i kraft. När kollektivavtalet har upphört att gälla är arbetsfreden inte i kraft. Då är konflikträtten en naturlig del av förhandlingssystemet för arbetsvillkor. Parterna i arbetstvisten kan inleda stridsåtgärder mot varandra för att påskynda förhandlingarna i syfte att nå en överenskommelse. De lagändringar som beretts ingriper inte i arbetskonflikter som syftar till bättre arbetsvillkor inom den egna branschen.

Det förekommer tidvis störningar på arbetsmarknaden även under arbetsfreden. Huruvida sådana stridsåtgärder är tillåtna beror på om stridsåtgärden riktar sig mot det egna kollektivavtalet eller inte medan avtalet är i kraft. Enligt lagen om kollektivavtal ska parterna undvika alla stridsåtgärder mot kollektivavtalet i sin helhet eller mot en enskild bestämmelse i avtalet. Om åtgärden gäller det egna avtalet, är det fråga om en s.k. olaglig strejk och på basis av den kan plikt dömas ut.

Genom sympatiaktioner stöds andra arbetstagargruppers arbetskonflikter, och de är i princip tillåtna. De är förbjudna om arbetskonflikten anses gälla ett eget avtal eller i en situation där den egentliga arbetstvisten som stöds genom en sympatiaktion är lagstridig. 

Enligt arbetsgruppens betänkande omfattas sympatiåtgärder vid arbetskonflikter av en proportionalitetsbedömning och av anmälningsskyldigheten enligt lagen om medling i arbetstvister. En sympatiaktion får inte verkställas medan fredsplikt råder, om sättet på vilket den genomförs eller de skadliga konsekvenserna för utomstående som inte är parter i huvudtvisten står i uppenbar disproportion till det mål som eftersträvas. När fredsplikt inte råder ska den ovan nämnda begränsningen endast gälla situationer där den arbetskonflikt som stöds inte har inletts i syfte att ingå kollektivavtal.

Demonstrativa stridsåtgärder kan till exempel vara spontana utmarscher. I rättspraxis anses det av hävd att utmarscher under kollektivavtalsperioden strider mot fredsplikten.

Med politisk arbetskonflikt avses en arbetskonflikt som verkställs av en arbetstagarorganisation och som riktar sig mot en politisk beslutsfattare eller ett politiskt beslutsfattande, såsom till exempel landets regerings planer på att ändra lagstiftningen. För närvarande finns det ingen lagstiftning om politiska arbetskonflikter i Finland.

När det gäller huruvida arbetskonflikter är tillåtna är det framför allt fråga om i vilken mån det är tillåtet att inleda arbetskonflikter under arbetstiden eller i samband med organiseringen av arbetet (t.ex. förbud mot skiftesbyte). Däremot är det inte fråga om vad arbetstagare eller organisationer kan göra utanför arbetstiden.

Enligt betänkandet får politiska arbetsinställelser pågå i högst 24 timmar och andra stridsåtgärder i högst två veckor.

Plikt kan dömas ut som påföljd för brott mot fredsplikten, om inte något annat bestäms i kollektivavtalet. Maximibeloppet för plikt är för närvarande 37 400 euro. 

I regeringsprogrammet har det skrivits in att nivån på den plikt som döms ut för olagliga arbetskonflikter ska höjas så att plikten är högst 150 000 euro och minst 10 000 euro. I arbetsgruppens betänkande föreslås det att om det finns särskilda skäl kan plikt dömas ut till ett lägre belopp eller efterskänkas helt.

Plikt ska betalas i stället för skadestånd, dvs. den ersätter inte nödvändigtvis de faktiska skador som orsakats. Domstolen fastställer pliktbeloppet utifrån en helhetsbedömning som ska beakta till exempel skadans storlek, graden av skuld, den anledning till överträdelsen som den andra parten möjligen givit och föreningens eller företagets storlek. Om särskilda skäl föreligger, behöver plikt inte ådömas.

Om egendomsskada har uppkommit betalas utdömd plikt till den som lidit skada, om inte något annat bestäms i kollektivavtalet. I övrigt betalas plikten till den part på vars yrkande domen har meddelats. 

Finns det flera parter som har rätt till pliktbeloppet bestäms det i domen hur det utdömda beloppet ska fördelas mellan parterna. Då beaktas storleken på den skada som respektive part eller deras medlemmar och de personer som företräds har lidit. För flera parter kan alltså inte dömas ut maximibeloppet av plikten, utan beloppet fördelas mellan parterna.

För närvarande kan plikt dömas ut endast till föreningar och arbetsgivare som är delaktiga och i övrigt bundna i kollektivavtal och som är bundna av fredsplikt. I arbetsgruppens betänkande föreslås en ändring i detta. Om arbetstagaren fortsätter med en arbetskonflikt som förklarats olaglig i domstol och är medveten om domstolens avgörande, ska arbetstagaren betala arbetsgivaren 200 euro i plikt.

I Tyskland är politiska arbetskonflikter förbjudna. I de nordiska länderna har de politiska arbetskonflikterna inte begränsats genom lagstiftning, men deras längd har bedömts i rättspraxis. Exempelvis i Sverige har åtminstone kortvariga politiska arbetskonflikter och i Danmark åtminstone korta politiska arbetskonflikter på några timmar ansetts vara tillåtna i rättspraxis.

Åren 2018–2022 har Finland enligt Statistikcentralens statistik över arbetskonflikter haft i genomsnitt 100 arbetskonflikter per år och i dessa har årligen i genomsnitt 350 000 arbetsdagar gått förlorade. Omkring 10 procent av detta förklaras av stödstrejker och något under 10 procent av politiska strejker. Antalet arbetskonflikter varierar stort från år till år.

Enligt arbets- och näringsministeriets uppskattning har det under åren 2018–2022 förekommit i genomsnitt 40 olagliga arbetskonflikter per år och uppskattningsvis 25 000–40 000 årsverken per år har gått förlorade. Detta motsvarar 7–12 procent av alla arbetsdagar som gått förlorade i strejker.

Antalet strejker varierar från år till år. År 2022 fanns det till exempel 46 strejker i Finland, medan det i Sverige fanns tre, varav en var lockout. I Norge var antalet strejker och lockout sammanlagt fem och i Danmark 93. (Källa: Medlingsinstitutet)

Arbets- och näringsministeriet bedömer att lagändringarna minskar antalet arbetsdagar som går förlorade i strejker med uppskattningsvis 5–10 procent. Antalet strejker kan minska relativt sett mer, eftersom största delen av de olagliga arbetskonflikterna är små.

De föreslagna ändringarna har positiva sysselsättningseffekter men det är svårt att uppskatta den exakta omfattningen av dem. Uppskattningen preciseras när beredningen framskrider.

Att förbättra arbetsfreden är en del av en större helhet av arbetsmarknadsreformer. Allt som allt har denna helhet en betydande positiv effekt på sysselsättningen och företagens tröskel att anställa arbetstagare.

Enligt regeringsprogrammet bereds lagen på trepartsbasis med utnyttjande av kunnandet hos näringslivet och löntagarna. Arbets- och näringsministeriet tillsatte för tiden den 3 juli 2023–15 oktober 2023 en trepartsarbetsgrupp som behandlade frågor som gäller arbetsfreden. Den skulle utarbeta sitt betänkande i form av en regeringsproposition.

I arbetsgruppen ingick företrädare för:

• Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT
• Finlands näringsliv EK
• Företagarna i Finland rf
• Statens arbetsmarknadsverk
• Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC
• Akava rf
• STTK rf
• Löntagarnas centralorganisationer PSKJ (gemensam företrädare)

Arbetsgruppen var inte enhällig i sitt arbete. FFC, STTK och Akava lämnade en gemensam avvikande åsikt. Likaså EK, SY och KT.

Regeringens proposition är under behandling i riksdagen. Efter att behandlingen har avslutats kommer riksdagens svar att föras till statsrådets sammanträde. Därefter är avsikten att republikens president stadfäster lagen.