Bättre arbetsfred på arbetsmarknaden
Att förbättra arbetsfreden är en av regeringens arbetsmarknadsreformer. Finland ska vara ett tillförlitligt och leveranssäkert land för investeringar.
Frågor och svar om arbetsfred och konflikträtt
Att förbättra arbetsfreden är en av regeringens arbetsmarknadsreformer. Reformen trädde i kraft den 18 maj 2024.
Arbetsfred innebär att när ett kollektivavtal är i kraft får inga stridsåtgärder vidtas mot avtalet i fråga.
I och med reformen ska det inte vara tillåtet att under tiden för arbetsfreden ordna oproportionerliga sympatiaktioner eller politiska stridsåtgärder som varar längre än 24 timmar.
Konflikträtten tryggas i grundlagen och i flera internationella konventioner. I grundlagen tryggas den fackliga föreningsfriheten, som också omfattar konflikträtten. Det är dock möjligt att genom lag föreskriva om innehållet i konflikträtten.
Stridsåtgärder som gäller kollektivavtal får inte ordnas när kollektivavtalet är i kraft. Detta krav kallas arbetsfred. Bestämmelser om arbetsfred och påföljder vid brott mot den finns i lagen om kollektivavtal.
Lagstiftningen innehåller för närvarande inga särskilda krav som gäller arbetskonflikter. I rättspraxis har det dock fastställts att de inte får strida mot god sed eller vara rättsvidriga.
Den fackliga organisationsrätten är tryggad enligt flera internationella konventioner som Finland förbundit sig att följa. Konflikträtten har i regel ansetts ingå i organisationsrätten. De viktigaste avtalen har ingåtts inom ramen för Internationella arbetsorganisationen (ILO). Andra konventioner som tryggar organisationsrätten är åtminstone:
- FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
- Europakonventionen
- Den reviderade europeiska sociala stadgan
- FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
- Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Internationella åtaganden tryggar konflikträttens existens, men det är inte helt obegränsat att utöva konflikträtten. Stater kan ställa villkor för utövandet av konflikträtten.
Utövandet av konflikträtten kan regleras genom lag, även om själva konflikträtten är skyddad i grundlagen och internationella konventioner. Den nationella lagstiftningen ska dock uppfylla specialvillkoren i internationella avtal.
Lagstiftningen har också tidigare förbjudit sådana stridsåtgärder som vidtagits medan arbetsfred råder och som riktar sig mot det egna kollektivavtalet (s.k. olaglig strejk). Dessutom har man i rättspraxis ingripit i arbetskonflikter som har bedömts strida mot god sed eller vara rättsvidriga. Strejkrätten har också kunnat begränsas för att trygga ett tillräckligt skyddsarbete till exempel vid arbetskonflikter inom vårdbranschen för att patienternas liv och hälsa inte ska äventyras.
I regeringsprogrammet ingår förslag som gäller arbetsfred och som bereddes i en trepartsarbetsgrupp.
Ändringarna kan sammanfattas i tre helheter som presenteras närmare nedan:
- Effektivisering av påföljdssystemet: Påföljdssystemet i samband med olagliga arbetskonflikter effektiviseras. Storleken på kompensationen ska höjas.
- Oproportionerliga sympatiaktioner begränsas: Medan fredsplikt råder ska sådana sympatiaktioner som har oproportionerliga skadliga följder för utomstående parter inte få verkställas. Största delen av de tidigare sympatiaktionerna ska också i fortsättningen vara tillåtna. Det ska inte finnas rätt till en sympatiaktion eller så ska den verkställas lindrigare, om en utomstående arbetsgivare som berörs av sympatiaktionen förorsakas betydande skada.
- Tidsmässig begränsning av politiska stridsåtgärder: Politiska arbetsinställelser får pågå i högst 24 timmar och andra stridsåtgärder i högst två veckor.
Ändringarna ingriper inte i lagliga strejker för de egna arbetsförhållandena.
Allmänt taget är strejker som riktar sig mot det egna kollektivavtalet förbjudna när kollektivavtalet är i kraft, dvs. arbetsfred råder. Arbetsgivaren kan anse sig köpa arbetsfred genom att förbinda sig till de arbetsvillkor som avtalats i kollektivavtalet.
Reformen innebär ett förbud mot oproportionerliga sympatiaktioner och politiska stridsåtgärder som varar längre än 24 timmar. Fredsplikten anses också omfatta avstående från oproportionerliga sympatiaktioner eller långvariga politiska stridsåtgärder.
Arbetskonflikter är tillåtna när det inte råder arbetsfred, dvs. kollektivavtalet är inte i kraft. När kollektivavtalet har upphört att gälla är arbetsfreden inte i kraft. Då är konflikträtten en naturlig del av förhandlingssystemet för arbetsvillkor. Parterna i arbetstvisten kan inleda stridsåtgärder mot varandra för att påskynda förhandlingarna i syfte att nå en överenskommelse. Genom lagändringarna ingriper man inte i arbetskonflikter som syftar till bättre arbetsvillkor inom den egna branschen.
Det förekommer tidvis störningar på arbetsmarknaden även under arbetsfreden. Huruvida sådana stridsåtgärder är tillåtna beror på om stridsåtgärden riktar sig mot det egna kollektivavtalet eller inte medan avtalet är i kraft. Enligt lagen om kollektivavtal ska parterna undvika alla stridsåtgärder mot kollektivavtalet i sin helhet eller mot en enskild bestämmelse i avtalet. Om åtgärden gäller det egna avtalet, är det fråga om en s.k. olaglig strejk och på basis av den kan kompensation dömas ut.
Politiska stridsåtgärder som pågår i mindre än ett dygn samt sympatiaktioner som genomförs inom ramen för lagstiftningen är också fortsättningsvis tillåtna.
Genom sympatiaktioner stöds andra arbetstagargruppers arbetskonflikter, och de är i princip tillåtna. De är förbjudna om arbetskonflikten anses gälla det egna kollektivavtalet eller i en situation där den egentliga arbetstvisten som stöds genom en sympatiaktion är lagstridig.
I och med reformen omfattas sympatiåtgärder vid arbetskonflikter av en proportionalitetsbedömning och av anmälningsskyldigheten enligt lagen om medling i arbetstvister. Medan fredsplikt råder får en sympatiaktion inte verkställas om den har oproportionerliga skadliga följder för utomstående parter. När fredsplikt inte råder ska den ovan nämnda begränsningen endast gälla situationer där den arbetskonflikt som stöds inte har inletts i syfte att ingå kollektivavtal.
Meddelande om sympatiaktioner som ordnas i form av arbetsinställelse ska i fortsättningen lämnas till den arbetsgivare och den part i kollektivavtalet som är föremål för arbetskonflikten samt till riksmedlarens byrå senast sju dagar innan den inleds.
Demonstrativa stridsåtgärder kan till exempel vara spontana utmarscher. I rättspraxis anses det av hävd att utmarscher under kollektivavtalsperioden strider mot fredsplikten.
Med politisk stridsåtgärd avses en arbetskonflikt som verkställs av en arbetstagarorganisation och som riktar sig mot en politisk beslutsfattare eller ett politiskt beslut, såsom till exempel landets regerings planer på att ändra lagstiftningen. Det har tidigare inte funnits lagstiftning om politiska stridsåtgärder i Finland.
När det gäller huruvida arbetskonflikter är tillåtna är det framför allt fråga om i vilken mån det är tillåtet att inleda arbetskonflikter under arbetstiden eller i samband med organiseringen av arbetet (t.ex. förbud mot skiftesbyte). Däremot är det inte fråga om vad arbetstagare eller organisationer kan göra utanför arbetstiden.
Reformen innebär att politiska arbetsinställelser får pågå i högst 24 timmar och andra stridsåtgärder i högst två veckor. En tidigare ordnad politisk stridsåtgärd får inte upprepas inom ett år från det att den ursprungliga stridsåtgärden inleddes i syfte att uppnå samma mål.
I fråga om politiska stridsåtgärder ska ett meddelande när fredsplikt råder lämnas till parten i kollektivavtalet och riksmedlaren senast sju dagar innan dessa inleds.
Kompensation kan dömas ut som påföljd för brott mot fredsplikten, om inte något annat bestäms i kollektivavtalet.
I och med reformen höjs nivån på den kompensation som döms ut för en olaglig arbetskonflikt. Maximibeloppet för kompensationen var före reformen 37 400 euro. Den övre gränsen för kompensation är nu 150 000 euro och den nedre gränsen 10 000 euro. Om det finns särskilda skäl kan dock kompensation dömas ut till ett lägre belopp än minimibeloppet eller efterskänkas helt.
Kompensation ska betalas i stället för skadestånd, dvs. den ersätter inte nödvändigtvis de faktiska skador som orsakats. Domstolen fastställer kompensationsbeloppet utifrån en helhetsbedömning som ska beakta till exempel skadans storlek, graden av skuld, den anledning till överträdelsen som den andra parten möjligen givit och föreningens eller företagets storlek. Om särskilda skäl föreligger, behöver kompensation inte dömas ut.
Om egendomsskada har uppkommit betalas utdömd kompensation till den som lidit skada, om inte något annat bestäms i kollektivavtalet. I övrigt betalas kompensationen till den part på vars yrkande domen har meddelats.
Finns det flera parter som har rätt till kompensationsbeloppet bestäms det i domen hur det utdömda beloppet ska fördelas mellan parterna. Då beaktas storleken på den skada som respektive part eller deras medlemmar och de personer som företräds har lidit. För flera parter kan alltså inte dömas ut maximibeloppet av kompensationen, utan beloppet fördelas mellan parterna.
Innan reformen har kompensation kunnat dömas ut endast till föreningar och arbetsgivare som är parter i kollektivavtal eller som i övrigt är bundna av fredsplikt. Om arbetstagaren fortsätter en arbetskonflikt som domstolen har förklarat olaglig och är medveten om domstolens avgörande, ska arbetstagaren i fortsättningen betala arbetsgivaren en kompensation på 200 euro. Arbetsgivaren ska skriftligen underrätta arbetstagaren om att domstolen har konstaterat att arbetsinställelsen är lagstridig. Arbetsgivaren har rätt att kvitta kompensationen mot lönen endast med arbetstagarens uttryckliga samtycke. I övrigt förutsätter kvittningen att kompensationen redan har dömts ut genom en lagakraftvunnen dom.
I Tyskland är politiska arbetskonflikter förbjudna. I de nordiska länderna har de politiska arbetskonflikterna inte begränsats genom lagstiftning, men deras längd har bedömts i rättspraxis. Exempelvis i Sverige har åtminstone kortvariga politiska arbetskonflikter och i Danmark åtminstone korta politiska arbetskonflikter på några timmar ansetts vara tillåtna i rättspraxis.
Åren 2018–2022 har Finland enligt Statistikcentralens statistik över arbetskonflikter haft i genomsnitt 100 arbetskonflikter per år och i dessa har årligen i genomsnitt 350 000 arbetsdagar gått förlorade. Omkring 10 procent av detta förklaras av stödstrejker och något under 10 procent av politiska strejker. Antalet arbetskonflikter varierar stort från år till år.
Enligt arbets- och näringsministeriets uppskattning har det under åren 2018–2022 förekommit i genomsnitt 40 olagliga arbetskonflikter per år och uppskattningsvis 25 000–40 000 årsverken per år har gått förlorade. Detta motsvarar 7–12 procent av alla arbetsdagar som gått förlorade i strejker.
Antalet strejker varierar från år till år. År 2022 fanns det till exempel 46 strejker i Finland, medan det i Sverige fanns tre, varav en var lockout. I Norge var antalet strejker och lockout sammanlagt fem och i Danmark 93. (Källa: Medlingsinstitutet)
Arbets- och näringsministeriet bedömer att lagändringarna minskar antalet arbetsdagar som går förlorade i strejker med uppskattningsvis 5–10 procent. Antalet strejker kan minska relativt sett mer, eftersom största delen av de olagliga arbetskonflikterna är små.
Ändringarna har positiva sysselsättningseffekter men det är svårt att uppskatta den exakta omfattningen av dem.
Att förbättra arbetsfreden är en del av en större helhet av arbetsmarknadsreformer. Allt som allt har denna helhet en betydande positiv effekt på sysselsättningen och företagens tröskel att anställa arbetstagare.
Arbets- och näringsministeriet tillsatte för tiden den 3 juli 2023–15 oktober 2023 en trepartsarbetsgrupp som behandlade frågor som gäller arbetsfreden. Den skulle utarbeta sitt betänkande i form av en regeringsproposition.
I arbetsgruppen ingick företrädare för:
- Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT
- Finlands näringsliv EK
- Företagarna i Finland rf
- Statens arbetsmarknadsverk
- Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC
- Akava rf
- STTK rf
- Löntagarnas centralorganisationer PSKJ (gemensam företrädare)
Arbetsgruppen var inte enhällig i sitt arbete. FFC, STTK och Akava lämnade en gemensam avvikande åsikt. Likaså EK, SY och KT.
Arbets- och näringsministeriet ordnade ett remissförfarande om arbetsgruppens betänkande 23.10–4.12.2023. Responsen behandlades vid den fortsatta beredningen innan regeringspropositionen lämnades.
Regeringen lämnade ett lagförslag om arbetsfred till riksdagen den 1 februari 2024. Riksdagen gjorde förtydligande preciseringar i bestämmelserna med anledning av grundlagsutskottets utlåtande.
Ordalydelsen i bestämmelserna om sympatiaktioner och politiska stridsåtgärder preciserades.
Dessutom fogades till bestämmelserna om maximal längd för politiska stridsåtgärder en tidsfrist på ett år. En tidigare ordnad politisk stridsåtgärd får inte fortsätta innan tidsfristen har gått ut.
Politiska stridsåtgärder och sympatiaktioner ska i fortsättningen också anmälas till riksmedlarens byrå.
Grundlagsutskottet förutsatte att bestämmelserna om kompensation på 200 euro för fortsatt arbetsinställelse som konstaterats vara lagstridig preciseras. Därför preciserades bestämmelserna i riksdagen så att arbetsgivaren skriftligen ska underrätta arbetstagaren om att domstolen har konstaterat att arbetsinställelsen är lagstridig. Arbetsgivaren har rätt att kvitta kompensationen mot lönen endast med arbetstagarens uttryckliga samtycke. I övrigt förutsätter kvittningen att kompensationen redan har dömts ut genom en lagakraftvunnen dom.
Till lagstiftningen fogades dessutom övergångsbestämmelser för de eventuella situationer där en politisk stridsåtgärd eller en sympatiaktion har inletts innan lagen trädde i kraft och fortfarande pågår när lagen träder i kraft.
Riksdagen godkände de ändrade lagförslagen den 8 maj 2024.
Riksdagens svar behandlades vid statsrådets sammanträde den 16 maj 2024.
Ändringarna trädde i kraft den 18 maj 2024.