Arbetsgruppen utredde åtgärder för att förbättra energieffektiviteten 2021-2030

Energieffektivitetsarbetsgruppen, som arbets- och näringsministeriet hade tillsatt i november 2018, överlämnade sin slutrapport till näringsminister Katri Kulmuni den 4 oktober 2019. Arbetsgruppen hade till uppgift att begrunda möjligheterna att effektivisera energieffektivitetsåtgärderna åren 2021–2030 för att EU:s krav skulle kunna uppfyllas.

I energieffektivitetsdirektivet har som ett allmänt mål för energieffektiviteten inom EU fastställts ett gemensamt mål på 32,5 % och medlemsstaterna ska med beaktande av detta mål fastställa sina nationella riktgivande mål och åtgärder för energieffektiviteten. Medlemsstaterna har dessutom ålagts en årlig energibesparingsskyldighet för perioden 2021–2030 som i Finlands fall är cirka 1,90-2,36 TWh/år.

Arbetsgruppen kartlade energieffektivitetsåtgärder inom olika sektorer. I detta arbete biträddes arbetsgruppen av tematiska expertgrupper. Det visade sig att de åtgärder som redan vidtagits har varit ganska täckande, men att det dock finns behov av ytterligare effektivisering. Verkställandet av energieffektivitetsavtalen kan effektiviseras t.ex. genom att energibesiktningarna, energistödet, kommunikationen och rapporteringen ökas och utvecklas.

Expertgrupperna identifierade sammanlagt 53 energieffektivitetsåtgärder, som samlades på åtgärdskort. Det gjordes också konsekvensbedömningar av dem. De åtgärder som antecknats på energieffektivitetsarbetsgruppens åtgärdskort utgör underlag i arbetet för ökad energieffektivitet i Finland de kommande åren.

Energieffektivitetsavtalen har fortfarande en viktig betydelse också med tanke på uppnåendet av målen för EU:s energieffektivitetsdirektiv. Den pågående avtalsperioden löper ut 2025, men för att Finland ska kunna nå sina mål bör det i god tid säkerställas att avtalen får en fortsättning - antingen genom att man förlänger den pågående avtalsperioden till 2030 eller att man förhandlar fram en förlängning av avtalsverksamheten utan något avbrott från och med ingången av 2026.

Energieffektivitetsavtalen är den primära metoden att främja en effektiv användning av energin i Finland. Frivilliga avtal mellan staten och olika sektorer (industrin, service- och fastighetsbranschen, energisektorn, kommunerna etc.) är det sätt som valts gemensamt för att Finland ska kunna fullgöra sina internationella förpliktelser i fråga om energieffektivitet. De utgör hörnstenen i Finlands energieffektivitetsåtgärder också under avtalsperioden 2017–2025.

Ett fåtal helt nya energieffektivitetsåtgärder identifierades. Arbetsgruppen lyfter fram exempelvis effektivare utnyttjande av överskottsvärmen, också som fjärrvärme. Bland de åtgärder som arbetsgruppen identifierat beräknas de största energibesparingarna uppstå av beskattningen av drivmedel, värmepumpar för småhus och radhus samt energilösningar på gårdar. Betydelsen av informationsstyrning, kunnande, anskaffningar och investeringar för energisparandet och den ökade energieffektiviteten kan inte förbigås.

Huvudteman för främjande av energieffektiviteten hos konsumenterna är 1) tjänstefieringen av energieffektivitet, såsom servicen för boendet och rörligheten, 2) de förändringar som är förenade med teknik och finansiering samt 3) de förändringar som gäller konsumenternas vanor, kunnande och handlingsmöjligheter. Nämnda teman har samband med det pågående ombrytningsskedet inom energisektorn, där konsumenterna har en viktig roll som påskyndare av förändringar: hushållens förbrukningsflexibilitet innebär att förbrukningen tidsmässigt kan förläggas till sådana tidpunkter då det är möjligt att skaffa rent producerad energi på marknaden.

Åtgärderna för främjande av energieffektiviteten inom servicesektorn kan delas in i fem grupper: 1) metoder och handlingsmodeller för energieffektivitet, 2) kunnande, 3) informationsstyrning, 4) teknik samt åtgärder, förändringar och utmaningar i samband med data samt 5) finansiering. Åtgärderna inom sektorn skapar förutsättningar för t.ex. utvecklande av handlingsmodeller för energiledarskap, effektivare användning av lokaler eller utveckling av affärskoncept, ekonomiskt stöd och finansieringsmodeller. Förbättring av energiprestandan hos befintliga byggnader samt ökning av kunskapen hos användare av lokaler och om underhållet av lokaler är viktiga sparåtgärder också i framtiden och därför bör resurser riktas till dem i syfte att aktivera en större grupp aktörer än nuförtiden. Svårare att bedöma är ökningen av smarta lösningar och utnyttjandet av teknik och data samt de möjligheter som öppnar sig genom energisammanslutningar.

Energieffektivitetsåtgärderna inom jordbrukssektorn under den kommande strukturfondsperioden påverkas i stor utsträckning av riktlinjerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och av den tillgängliga finansieringen. Enligt planerna ska den nya perioden inledas vid ingången av 2021. Huvudparten av energieffektivitetsåtgärderna inom jordbruket genomförs också i fortsättningen via programmet. Enligt den beredning som skett hittills har energieffektivitetsåtgärderna inom jordbrukssektorn planerats fortsätta huvudsakligen oförändrade. Den kalkylmässigt viktigaste åtgärden är stödet för gårdarnas investeringar i produktionen av förnybar energi, vilket ska fortsätta enligt planerna.

De viktigaste metoderna för utveckling av energieffektiviteten inom transportsektorn kan delas in i fyra klasser: 1) förbättring av energiprestandan hos person- och paketbilbeståndet, 2) förbättring av energiprestandan hos tunga fordon, 3) effektivare användning av personbilar och inverkan på valet mellan olika transportsätt samt 4) höjning av energieffektiviteten hos varutransporterna och inverkan på fördelningen mellan olika transportslag.

När det gäller transportsektorn har beskattningsfrågorna en central roll. Arbetsgruppen behandlade inte dessa. Arbetsgruppen tog åtgärderna för transportsektorn direkt från slutrapporten från arbetsgruppen för klimatpolitiken inom transportsektorn och räknade fram uppskattade besparingar.

När det gäller sektorkopplingen av energiförbrukningen intar elektrifieringen en nyckelroll. Transportsystemet befinner sig i initialskedet av omvälvningen och söker lösningar särskilt hos elektriciteten. Också processerna inom industrin håller på att elektrifieras, t.ex. när bränsle ersätts med effektiva värmepumpar. Elektrifieringen och energieffektivitetsåtgärderna står inte i strid med varandra utan de stöder varandra. Elektrifieringen ökar energieffektivitetsåtgärdernas potentiella möjligheter och energieffektiviteten å sin sida ökar lönsamheten hos elektrifieringen.

Arbetsgruppen bedömde också behovet att reformera den gällande lagstiftningen. Revideringen av EU-regleringen om energieffektivitet medför behov att ändra energieffektivitetslagen och den nationella lagstiftning som anknyter till boende.

Ytterligare upplysningar:
Juhani Tirkkonen, industriråd, ANM, tfn 029 506 2140 (arbetsgruppens ordförande)

Pia Outinen, specialsakkunnig, ANM tfn 029 504 7229 (arbetsgruppens sakkunnigsekreterare)

Päivi Laitila, direktör, Motiva, tfn 040 525 5471 (arbetsgruppens sakkunnigsekreterare)