Klimat- och energistrategin överlämnades som en redogörelse till riksdagen – Strategin är ett handlingsprogram för att uppnå koldioxidneutralitet 2035

Statsrådet överlämnade den 30 juni 2022 den nationella klimat- och energistrategin som en redogörelse till riksdagen. Strategin är ett övegripande handlingsprogram på medellång sikt. Genom strategin uppfyller Finland EU:s förpliktelser för 2030 och uppnår koldioxidneutralitet 2035. Strategin inbegriper alla utsläpp av växthusgaser inom utsläppshandelssektorn, ansvarsfördelningssektorn och markanvändningssektorn samt kolsänkor inom markanvändningssektorn och de övriga sektorerna.

I centrum för strategin står den gröna omställningen och avvecklingen av användningen av fossil energi från Ryssland, som blev aktuell under våren. Importen av fossil energi från Ryssland har upphört nästan helt. I strategin ingår riktlinjer för försörjningsberedskapen. Riktlinjerna fastställdes av ministerarbetsgruppen för beredskap, som leds av minister Saarikko. Centrala utgångspunkter för energipolitiken är också säkra energileveranser och en trygg energiförsörjning samt ett konkurrenskraftigt pris, som är väsentligt för energiförbrukarna och den ekonomiska tillväxten.

Enligt strategin kan Finland uppnå sina klimatmål, dvs. minska de totala utsläppen av växthusgaser med 60 procent 2030 jämfört med 1990 års nivå och bli koldioxidneutralt 2035. Då kan utsläppen vara högst lika stora som den mängd som kan bevaras i kolsänkorna. Av energimålen håller målet att förnybar energi ska utgöra åtminstone 51 procent av den slutliga energiförbrukningen på att bli verklighet. Det nya mål som EU föreslagit för Finland, att den slutliga energiförbrukningen ska vara högst 250 TWh år 2030, är däremot fortfarande öppet.

Tre fjärdedelar av de klimatuppvärmande växthusgaserna kommer från energiproduktionen och energiförbrukningen, bland annat från transporter. Därför är energipolitiken och klimatpolitiken tätt hopkopplade. Det tydligaste tecknet på detta är främjandet av energieffektivitet och rena energikällor. Finland har redan länge arbetat för att utveckla ett koldioxidsnålt energisystem genom att investera i ren teknik.

Systemet för handel med utsläppsrätter och en långsiktig, förutsägbar klimat- och energipolitik är centrala styrmedel i strategin. Investeringar förutsätter en stabil verksamhetsmiljö. Även satsningar på ny teknik hjälper. Det är emellertid företagen som gör investeringar, men den offentliga förvaltningen kan genom sin egen verksamhet främja dessa investeringar genom att förbättra verksamhetsförutsättningarna, till exempel genom tydliga och smidiga tillståndsbestämmelser och genom ekonomiska incitament.

I strategin ingår analyser av de fem dimensionerna för EU:s energiunion: koldioxidsnålhet, inklusive förnybar energi, energieffektivitet, energimarknad och energisäkerhet, samt forskning, innovationer och konkurrenskraft.

I strategin behandlas genomgående ämnesområden som är av central betydelse i fråga om att minska utsläpp. Dessa är:

•    elektrifiering och utnyttjande av systemintegration, vilket gör det möjligt att minska utsläppen inom sektorer där det är svårt att minska utsläppen,
•    främjande av värmeproduktion som inte är baserad på förbränning
•    skattebemötande av spillvärme (även datorhallar) och värmepumpar av industriell storleksklass,
•    landbaserad vindkraft som växer på marknadsvillkor, demonstrationer av havsbaserad vindkraft och satsningar på denna vindkraft, utnyttjande av vattenområden som hyrs ut i Finlands territorialvatten,
•    uppdatering till tillämpliga delar 2023 av de färdplaner för koldioxidsnålhet som färdigställdes för branscherna 2020. Arbetet har fortsatt målmedvetet och flera branscher har förankrat färdplanerna på företagsnivå.
•    Finland överträffade tydligt EU:s bindande energisparförpliktelse 2014–2020. Även andra mål om att spara energi uppnåddes. EU:s 55 %-paket och REPowerEU-förslagen stramar åt energieffektivitetsmålen ytterligare, både i fråga om att minska den absoluta energiförbrukningen och i fråga om åtagandet att åstadkomma kumulativa energibesparingar. I fortsättningen blir det svårare och dyrare att uppnå de skärpta målen.
•    Nationella vätestrategin, väteekonomi och elektrobränslen. Det finns kvantitativa mål för vätets elektrolyskapacitet. Utvecklingen kan även gå fortare, om den tekniska utvecklingen är snabb.
•    Småskaliga modulära SMR-reaktorer som serietillverkats för att ersätta fossila bränslen i el- och värmeproduktionen.

Tilläggsfinansiering för att främja ny teknologi, inhemsk flis och väteekonomi

Enligt kalkylerna i strategin behövs det under de kommande åren tilläggsfinansiering på 150 miljoner i energistöd för stora demonstrationsprojekt inom energiteknik från och med 2024 och framåt. En del av detta går till att främja väteekonomi, ett tillägg på 10 miljoner euro till grundläggande fullmakt för energistödet från och med 2024 till 40 miljoner euro, stöd för att främja koldioxidsnål industri (stödet kan komma via prisdifferensavtalet för kol, CCfD). Dessutom behövs tilläggsfinansiering för överföringen och distributionen av väte. I detta ingår finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF). Ministergruppen för beredskap har lagt fram flera förslag om att öka utbudet av skogsflis i Finland. För dessa förslag har det reserverats 53 miljoner euro och en miljon euro per år för energirådgivning riktad till konsumenter.

Strategin är statsrådets gemensamma projekt med arbets- och näringsministeriet, kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet som deltagare. Arbetet har samordnats av ministerarbetsgruppen för klimat- och energipolitik. Strategin har beretts parallellt med markanvändningssektorns klimatplan och den klimatpolitiska planen på medellång sikt som gäller ansvarsfördelningssektorn.

Till stöd för beredningen av strategin och planerna för klimatpolitiken gjordes en omfattande bakgrundsstudie med namnet ”Kolneutralt Finland 2035 – effekter av klimat- och energipolitiska åtgärder” (HIISI, Hiilineutraali Suomi 2035 – ilmasto- ja energiapolitiikan toimet ja vaikutukset). Bakgrundsstudien finansierades av statsrådets forsknings- och utredningsverksamhet. I februari 2022 blev den fortsatta utredningen (HIISI) klar. Det var nödvändigt med en fortsatt utredning eftersom en rad nya klimatriktlinjer godkändes i regeringens budgetförhandlingar i september 2021. Det var inte möjligt tidsmässigt att bedöma dessa formuleringar i den ursprungliga utredningen, som publicerades den 1 december 2021. Flera olika forskningsinstitut deltog i arbetet med utredningarna.

När strategin färdigställdes gjordes konsekvensbedömningar av helheten av politiska åtgärder i fråga om miljökonsekvenser, konsekvenser för jämställdheten mellan könen, konsekvenserna för samhällsekonomin, konsekvenserna för statens ekonomi samt de sociala och regionala konsekvenserna.

Mer information:
Petteri Kuuva, industriråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4819 (anträffbar 4 juli →)
Riku Huttunen, överdirektör, arbets- och näringsministeriet, tfn 050 431 6518, (anträffbar 4 juli →)
Markku Kinnunen, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4792
Bettina Lemström, ledande sakkunnig, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4116