Allt mer typiskt med atypiska anställningar

Deltidsanställningar och visstidsanställningar tilltalar arbetstagare. Nästa regering bör sätta upp sina sysselsättningsmål så att de också beskriver vidare ökningar i produktionen, skriver understatssekreterare Elina Pylkkänen.

Inom färdplansprojektet för tillgång på arbetskraft framställde arbets- och näringsministeriets analytiker en detaljerad redogörelse för situationen på den finländska arbetsmarknaden. I den genomgripande analysen beskrivs efterfrågan på och utbudet av arbetskraft från de senaste åren till denna dag med Beveridgekurvan. Kurvans koordinater visar antalet arbetslösa arbetssökande och lediga jobb vid olika tidpunkter. Kurvan kan också beskriva situationen i olika områden i Finland. Våra skickliga analytiker har satt samman en animation som presenterar matchningen på arbetsmarknaden, till och med enligt yrke.

Det lär inte längre förvåna någon att både bristen på arbetskraft och matchningsproblemen mellan arbete och arbetssökande bara har försvårats efter covid-19-epidemin. Brist på arbetskraft innebär att det saknas arbetskraft med relevant yrkeskunnighet som kan ta emot lediga jobb. Matchningsproblem avser å andra sidan att det finns kunnig arbetskraft som skulle kunna ta emot lediga jobb, men av en eller annan orsak möts inte arbetssökandena och de lediga jobben. Tyvärr finns det också ett överutbud av arbetskraft, vars yrkesskicklighet inte har efterfrågan på arbetsmarknaden.

En sysselsättningsgrad på 80 procent är inte utopi

Antalet lediga jobb ökade kontinuerligt från 2016 till våren 2022, med undantag för coronaåret 2020. Det finns fortfarande gott om lediga jobb, även om det inte längre är fråga om några rekordsiffror. I januari 2023 anmäldes cirka 115 000 nya jobb till de offentliga arbets- och näringstjänsterna. Samtidigt fanns det cirka 65 000 tidigare anmälda obesatta jobb. Dessa är fortfarande verkligen stora siffror. Jobb som blivit besatta var i genomsnitt lediga i cirka 40 dygn. 

Även om antalet sysselsatta har ökat med omkring 120 000 personer under de senaste fyra åren, bedömer vi att över 130 000 anställningar på grund av brist på arbetskraft och matchningsproblem inte alls har uppstått. Samtidigt finns det sammanlagt omkring 360 000 arbetslösa och arbetssökande inom olika tjänster (så kallad omfattande arbetslöshet). Det finns alltså ett överutbud av arbetslösa arbetssökande. Om situationen var sådan att lediga jobb tillsattes omedelbart, skulle Finlands sysselsättningsgrad ha kunnat stiga till hela 77 procent.

En sysselsättningsgrad på 80 procent skulle alltså inte vara ett utopiskt mål. Särskilt inte i nuläget, när närmare hälften av de lediga jobben är så kallade atypiska anställningar, dvs. deltids- eller visstidsanställningar eller hyrt arbete. En stor del av den ökade sysselsättningen består av just denna typ av anställningar. Det är också vanligt att de som tagit emot sådant arbete inte ens vill arbeta på heltid. Antalet personer som motvilligt är anställda på deltid har inte ökat. Det verkar som om atypiska anställningar är på väg att bli både typiska och eftertraktade. Arbetsgivare som erbjuder atypiska anställningar har ändå stora svårigheter att hitta arbetstagare. 

Indikatorerna för sysselsättning bör ses över

Särskilt de unga och de äldre arbetstagarna tar gärna emot arbete på deltid eller för viss tid. Det samma gäller föräldrar under småbarnsåren. Också antalet personer i ett anställningsförhållande som uthyrd arbetskraft har ökat inom den privata och den offentliga servicebranschen. Denna utveckling signalerar att människor i allt högre grad uppskattar och vill ha kontroll över sin egen tid.

Sysselsättningsgraden är kanske ändå inte det bästa måttet för att beskriva situationen på arbetsmarknaden eller i ekonomin. I takt med att deltidsanställningar blir vanligare kan det totala antalet arbetade timmar inom ekonomin till och med sjunka, trots att sysselsättningsgraden stiger. Därför bör nästa regering sätta upp sina sysselsättningsmål så att de också beskriver ökningar i produktionen, inte bara den andel av befolkningen i arbetsför ålder som utför minst en timme arbete i veckan. 

Understatssekreterare Elina Pylkkänen