Saknar den finländska arbetsmarknaden effektivitet?

Trots att ekonomin redan har befunnit sig i en i lågkonjunktur i ett par år har den finländska arbetsmarknaden visat en överraskande stresstålighet. I bakgrunden lyfts dock fram strukturella utmaningar, t.ex. den ökade långtidsarbetslösheten, som leder till ineffektivitet i arbetsmarknadens funktion. 

Ännu syns inga tecken på att den ekonomiska tillväxten har kommit igång eller åtminstone visar sysselsättnings- och arbetslöshetssiffrorna inte på någon konjunkturvändning. De uppgifter som nu publiceras är dock uppgifter för fjolårets sista månad. Situationen är dock inte helt dyster, eftersom det verkar finnas ett något större utbud av säsongarbetsplatser och deltidsarbete. På detta sätt börjar också arbetsmarknaden återhämta sig. 

Sysselsättningen har dock hållit sig på en godtagbar nivå, även om ekonomin redan har befunnit sig i en lågkonjunktur i ett par år. Arbetsmarknaden har en överraskande god motståndskraft mot lågkonjunkturen i en situation där den inhemska konsumtionsefterfrågan till och med har minskat, exporten inte har ökat nämnvärt, investeringarna har sjunkit kraftigt i och med krisen inom byggbranschen och även den offentliga konsumtionen har stått på sparlåga. Det vill säga utvecklingen av bruttonationalproduktens alla kontributionsposter har varit mycket svag. 

Man kan säga att i den aktuella lågkonjunkturen har vår arbetsmarknad god motståndskraft, eftersom sysselsättningsgraden trots att antalet lediga jobb rasat har hållit sig på en relativt hög nivå. Antalet lediga jobb har minskat med över 70 procent från toppnivån våren 2022. Samtidigt har dock arbetslöshetsgraden stigit relativt lite, endast med en dryg procentenhet.

Arbetslösheten minskar bara inte 

Efterfrågan på arbetskraft ökade snabbt från och med 2016 och nådde sin toppnivå 2022. Inte ens då sjönk arbetslösheten till under 7 procent. Förklaringen är att många jobb tillsattes med dolt arbetslösa, varvid ökningen av antalet sysselsatta hade en mindre inverkan på arbetslöshetsgraden. En annan förklaringsfaktor har redan länge varit en synlig trend i fråga om längre arbetskarriärer, dvs. att sysselsättningsgraden bland personer över 55 år har stigit. Den tredje förklaringen är att arbetslösheten också har ökat till följd av att antalet personer som registrerat sig som arbetssökande har ökat till följd av invandring, såsom till exempel ukrainarnas inträde på arbetsmarknaden. Alla arbetssökande har inte fallit från anställningsförhållanden till arbetslöshet, utan håller först på att söka sig till arbetsmarknaden.

Vår arbetsmarknad saknar effektivitet

Även om sysselsättningsgraden tills vidare med marginal har hållit sig på den bättre sidan av 70 procent i fråga om personer i åldern 20–64 år, är arbetslösheten ett stort problem inte bara för arbetslösa utan också för den finländska samhällsekonomin. Mycket högklassig produktionspotential utnyttjas inte, särskilt som vi bevisligen är det smartaste folket på basis av det internationella PIAAC-testresultatet. 

Med tillämpning av ekonomiska mätmetoder för arbete kan man säga att vår arbetsmarknad lider av ineffektivitet. Som indikator används en estimerad bedömning av nivån på den effektiva arbetslösheten. En effektiv arbetslöshetsgrad innebär en optimal balans där det inte finns för många lediga jobb och där arbetskraften inte underutnyttjas. Om efterfrågan på arbetskraft ökar och arbetslösheten sjunker under denna nivå finns det risk för att inflationen tilltar och produktiviteten sjunker. Ökningen av sysselsättningen täcker inte längre sina kostnader mätt med produktivitetsökningen. 

Enligt en utredning som rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken låtit göra är den effektiva arbetslöshetsgraden nu cirka sex procent. En så hög siffra är ett arv från depressionen i början av 1990-talet och av konjunkturnedgångarna efter den. Enligt beräkningar var den effektiva arbetslöshetsgraden före dessa kriser hälften lägre. Som jämförelse är den effektiva arbetslösheten i USA cirka fyra procent. 

Den höga nivån på effektiv arbetslöshet berättar om att långtidsarbetslösheten har kumulerat och om strukturella problem. Orsakerna till ineffektivitet finns dock inte enbart bland arbetssökandena. För att skapa nya arbetsplatser och anställningsförhållanden krävs kapital, ansträngning och tid också av arbetsgivare. Produktionsstrukturen är i ständig förändring. Arbetsförmedling, arbetskraftsservice och utbildningsutbud är också viktiga delar i en välfungerande och dynamisk arbetsmarknad.   

I väntan på uppgång

Vi följer oupphörligt vad som händer på andra sidan Atlanten när det gäller det ekonomiska läget och sysselsättningsläget i USA, eftersom världens största ekonomi har återverkningar globalt och särskilt på läget i Europa. Arbetsmarknadsläget i USA ser ut att vara nära full sysselsättning. Även om arbetslösheten har stigit från drygt tre procent till något över fyra procent, har sysselsättningssiffrorna från månad till månad överraskat de ekonomiska prognosmakarna positivt. Rädslan för ökad inflation anses vara över, eftersom centralbanken har sänkt styrräntan några gånger i slutet av förra året. Sysselsättningen kunde dock öka ytterligare, eftersom graden av arbetskraftsdeltagande har stigit särskilt i och med att möjligheterna till distansarbete och hybridarbete har ökat. 

Nästan alla EU-länder befinner sig i en lågkonjunktur och lider också av ökad arbetslöshet. Skulle centralbankens räntesänkningar också ge den finländska ekonomin en boost som ökar efterfrågan på arbetskraft? Åtminstone inflationshotet har tills vidare avtagit också över Europa och marknadsförväntningarna har orienterat sig mot centralbankens inflationsmål på 2 procent. En sänkning av styrräntan skulle minska hushållens ränteutgifter och öka konsumtionsefterfrågan, vilket skulle stimulera den ekonomiska aktiviteten.

Elina Pylkkänen, understatssekreterare, arbets- och näringsministeriet