Indrivningsverksamhet

I indrivningslagen finns bestämmelser om indrivning av fordringar som förfallit till betalning samt om övriga omständigheter som har samband med indrivningen och som påverkar parternas ställning i ett skuldförhållande.

Med indrivning avses åtgärder vilkas syfte är att förmå gäldenären att frivilligt betala en borgenärs fordran som förfallit till betalning. I lagen finns bestämmelser om iakttagande av god indrivningssed. När indrivningen gäller en konsumentfordran, övervakar konsumentombudsmannen att bestämmelserna i indrivningslagen iakttas.

Enligt lagen om tillståndsplikt för indrivningsverksamhet är indrivning av fordringar för någon annans räkning tillståndspliktigt. Borgenären kan indriva sina egna fordringar utan koncession.

Beviljande av koncession förutsätter att den som ansöker om koncession är tillförlitlig och solvent. Sökanden ska ha en anställd som är insatt i indrivning och som ansvarar för indrivningsverksamheten. Den ansvariga personen ska se till att god indrivningssed iakttas i verksamheten och att verksamheten också i övrigt bedrivs lagenligt.

Sökanden ska också ha förmåga att sköta de medel som drivs in för uppdragsgivarens räkning samt sörja för att de uppgifter som gäller uppdragsgivaren och gäldenären skyddas på ett ändamålsenligt sätt.

Arbets- och näringsministeriet ansvarar för beredningen av indrivningslagen. Tillstånds- och tillsynsmyndighet är Regionförvaltningsverket i Södra Finland.   

Ytterligare upplysningar: tuomo.knuuti(at)tem.fi