En bakgrundsutredning till ett lagprojekt bedömer förslag till effektivisering av byggandet av elöverföringsnät i och med att samhället elektrifieras kraftigt
I och med energiomställningen förväntas elproduktionen och elförbrukningen öka kraftigt i Finland under de närmaste åren. Detta innebär utmaningar också för överföringsnäten. Ett av målen i regeringsprogrammet är att stärka elöverföringsnätens funktion och tillräcklighet.
Arbets- och näringsministeriet tillsatte våren 2024 en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta ett förslag till revidering av elmarknadslagen i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpo. Syftet med revideringen är att effektivisera integreringen av den kraftigt ökande elproduktionen och den ökande förbrukningen i stamnätet och distributionsnätet med högspänning.
"Toppfarten i samhällets elektrifiering och industrins investeringsplaner ställer stora krav på utvecklingen av Finlands elsystem. Regeringens högspänningsnätsprojekt syftar till att säkerställa byggandet av elöverföringsnät som behövs för viktiga industriinvesteringar, den kraftigt ökande produktionen av förnybar el samt elektrifieringen av fjärrvärme. Det är också avgörande att behålla Finland som ett enhetligt elprisområde," säger miljö- och klimatminister Kai Mykkänen.
Till stöd för lagprojektet beställde ministeriet en bakgrundsutredning av AFRY Management Consulting Oy, där konsekvenserna av de ändringsförslag som arbetsgruppen granskat bedöms. Utredningen stöder sig på en bedömning av utvecklingsutsikterna för elöverföringen, en internationell jämförelse samt intervjuer med intressentgrupper och expertbedömningar.
Utredningen ger en bakgrund till och beskriver det förväntade förändringstrycket på elsystemet särskilt med tanke på den ökande elproduktionen och industrins ökande belastning och bedömer konsekvenserna av de föreslagna ändringarna i lagstiftningen. Utredningen fokuserade på elöverföring med hög spänning. Den granskar inte elöverföring i medel- och lågspänningsnät.
Enligt utredningen kommer elproduktionen och elförbrukningen att öka kraftigt fram till år 2040, men geografiskt inom olika områden. För att sammanlänka dem behövs det starka överföringsnät för att Finland ska förbli ett enhetligt prisområde för elhandeln. Ny produktion byggs särskilt i Österbotten, medan konsumtionen koncentreras kraftigt till Södra Finland.
En flaskhals torde i synnerhet bli den knappa anslutningskapaciteten i fråga om produktionen i Österbotten och på andra håll vid Bottniska vikens kust och i fråga om konsumtionen i Södra Finland och tillväxtcentrumen. När produktions- och förbrukningsobjektens nominella effekt ökar ökar behovet av att öka anslutningskapaciteten särskilt i de kraftfullaste näten med 400 kilovolt. För närvarande kan lokala och regionala nätbolag som har kopplingar till produktion eller försäljning av el inte bygga ett sådant nät.
Ett av syftena med de förslag till ändring av lagstiftningen som bedömdes i utredningen är att göra det möjligt att bygga elnät på över 110 kilovolt också för andra aktörer än endast stamnätsbolaget Fingrid. Syftet med ändringen är att förtydliga utvecklingsansvaret för stamnäts- och distributionsnätsinnehavarna så att Fingrid i fortsättningen tydligare ska ansvara för utvecklandet av det riksomfattande elnätet medan distributionsnäten sköter utvecklingen av sina lokala och regionala nät.
Samtidigt kan behovet av elöverföring för nationellt viktiga industrikoncentrationer tryggas för att möjliggöra industriinvesteringar samt för att främja placeringen av de stora investeringar som förbrukar och producerar el nära varandra utan behov av att ansluta sig till stamnätet. Genom att bygga uppsamlingsnät för produktion kan man effektivisera kostnaderna för anslutning av produktionen och markanvändningen.
De viktigaste utmaningarna med ändringsförslagen är nätinnehavarnas faktiska möjligheter att investera i det kraftfullaste elnätet på 400 kilovolt samt en jämlik behandling av nätinnehavarna med tanke på placeringen av sammanlänkningar.
I utredningen har man också granskat en rättvis fördelning av kostnaderna mellan nya lokala och regionala förbrukare som ansluter sig till överföringsledningarna och slutförbrukare som tidigare anslutit sig till elsystemet.
Enligt en internationell jämförelse (Sverige, Norge, Tyskland och Holland) kan ett distributionsnät med högspänning i de flesta länder vara över 110 kilovolt och definitionen av ett stamnät innehåller andra kvalitativa faktorer än enbart spänningsnivån. När det gäller anslutning av stora förbrukningsobjekt ligger ansvaret för utvecklandet ofta på det regionala nätet.
Mer information:
Arto Rajala, regeringsråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 064 828