Tal om brist på kompetent arbetskraft kan snedvrida lägesbilden av arbetskraften i Finland
Det torde inte vara oklart för någon att det i Finland råder en skriande brist på kompetent arbetskraft som bromsar den ekonomiska tillväxten nu och i framtiden. För att komma fram till denna slutsats räcker det med en liten titt på de utredningar och rubriker som publicerats i ämnet. Produktivitetsnämndens rapport från oktober i fjol sammanfattar det så här i sin rubrik: Kompetensbrist hotar produktivitetstillväxten i framtiden.
Man har länge klagat över bristen på kompetent arbetskraft, även om ropandet har dämpat sig något i och med lågkonjunkturen. Man söker en lösning på situationen i synnerhet i utlandet. Likväl, om man med kompetent arbetskraft avser högskoleutbildade, så finns det nu väldigt många som står till förfogande för att arbeta. Enligt de senaste arbetskraftsuppgifterna finns de i tusentals, dvs. omkring 6 500 fler än för ett år sedan. Arbetslösheten bland högskoleutbildade har ökat relativt sett mer än bland andra, och detta har skett i alla åldersklasser.
I åldersgruppen 40 år och personer över 60 år finns det fler arbetslösa än någonsin tidigare efter 2011. Detta framgår av ett pressmeddelande från Centralorganisationen för högutbildade i Finland Akava. Och mer är på gång eftersom besparingarna i de offentliga finanserna under de närmaste åren kommer att gälla just högskoleutbildade.
Högskoleutbildad – alltså kompetent?
Nu finns det alltså kompetent arbetskraft som kan arbeta. Tillväxten kan mycket väl fås i gång med dessa arbetskraftsreserver beroende på vad arbetsgivare och experter i ekonomi avser med kompetens. Kan vi verkligen skilja mellan vilka av våra 400 000 arbetslösa som är kompetenta och vilka som inte är det?
Det gör inte rättvisa åt några arbetssökande att klassificeringen som kompetent endast görs på basis av examen och utbildningsnivå. Det rådande allmänna talet om kompetent arbetskraft kan också låta förnedrande för de arbetssökande som inte får arbete trots försök.
En snäv definition av kompetent arbetskraft skulle kräva nytänkande
Det vore bra att definiera begreppen innan vi börjar förbanna att problemen i Finland beror på brist på kompetent arbetskraft och vi börjar åtgärda det halvhjärtat genom att ropa efter kompetent arbetskraft.
Kompetent arbetskraft skulle också kunna definieras genom negation: De som enligt fastställda kriterier inte är okunniga är således kompetenta. Då måste vi naturligtvis först kunna fastställa kriterierna för okunniga. Uppgiften blir att göra upp en förteckning över sådana kunskaper och färdigheter som om de saknas hos vissa räknas dessa som okunniga. När dessa kriterier inte uppfylls, ska personen räknas som kompetent.
Den föreställning som skapats av bristen på kompetent arbetskraft kan vara fel
Denna oändliga slutledning på en något sluttande yta visar att det inte är lätt att fastställa kriterier för s.k. okunniga. Det är inte heller klokt, särskilt inte i ett land där befolkningen åldras och nativiteten sjunker.
Det är också mycket problematiskt att tala om brist på kompetent arbetskraft. När man talar om brist på kompetent arbetskraft hänvisas det till personer och uttryckligen till personer som inte existerar. Jag skulle vilja påstå att detta kränker både dem som redan står i anställningsförhållande och de arbetslösa arbetssökandena. På detta sätt skapas en på förhand bestämd uppfattning om människans nästan medfödda egenskaper och kunnande. Man kan inte bli kompetent och kompetensen kan inte utvecklas hos individer. Det leder till ett snedvridet tänkande att vissa typer av individer – kompetent arbetskraft – måste fås från någon annanstans när vi saknar sådana.
Att ställa frågor efter definitionerna eller göra en bokstavlig tolkning av rubrikerna blir lätt hårklyveri. Å andra sidan skapar rubrikerna föreställningar för människor. Alla kan i sinnet föreställa sig en idealbild och en prototyp av en kompetent människa: en examen på en viss nivå inom ett visst område, en viss ålder med en viss arbetserfarenhet och till och med ett visst utseende och en viss karaktär. När en sådan uppfattning förankras i oss, utesluter den många från platsen för spetskompetens.
Ingen är smed från födseln
I stället för benämningen kompetent arbetskraft som hänvisar till en person bör man tala om människors kunnande och överväga kunnighet snarare genom förmågan att lära och tillägna sig. Jag tror inte att personer utan förmåga att lära sig lämnar den grundskola som bedöms vara bäst i världen i samma omfattning som vi har arbetslösa. De uppgår till nästan en halv miljon. När det upprepade budskapet är att vi har brist på kompetent arbetskraft, avses med detta de facto att de arbetssökande inte är tillräckligt kunniga för att lära sig eller anses det vara för sent för dem?
Att tala om avlagda examina som kriterium på kompetens och kapital kan minska den faktiska kompetenspotentialen. Därför är det nödvändigt att veta vilken kompetens företag behöver och var man kan lära sig detta.
I det enklaste fallet kan svaret på bristen på kompetent arbetskraft vara att människor kompletterar sitt kunnande med sådana examensdelar eller tillägg som i stället för långvariga examensutbildningar ger en skräddarsydd komplettering till det tidigare kunnandet. Detta skulle således kunna producera skräddarsydd och snabbt eftertraktad kompetens för våra företags behov. Man får inte glömma att också lärande i arbetet ofta ger spetskompetens – inom alla branscher.
Elina Pylkkänen
understatssekreterare