Utredning om främjande av kärnkraften beskriver sätten att öka kärnkraften och lönsamheten samt bedömer sätten att främja kärnkraften och deras konsekvenser
Den utredning om alternativen för att främja produktionen av kärnenergi samt om kostnaderna och konsekvenserna för elmarknaden som arbets- och näringsministeriet beställt av AFRY Management Consulting Oy har färdigställts. Utredningen överlämnades till miljö- och klimatminister Sari Multala den 25 mars 2026.
högklassig diskussion om kärnenergi. Utredningen gör en bra bedömning av kärnkraftens roll till exempel när det gäller att utjämna fluktuationer i elpriset och minska sannolikheten för effektbrist. Jag är verkligen nöjd över att utredningen synliggör den här typen av fördelar med kärnkraften”, säger minister Sari Multala.
”Kärnkraftens betydelse för Finland har skrivits in i regeringsprogrammet och senast i energi- och klimatstrategin som sändes till riksdagen i december. Kärnkraft behövs för att säkerställa finländarnas tillgång till el och värme till rimligt pris och för leveranssäkerheten under alla förhållanden och för att trygga vår industriella konkurrenskraft. Denna utredning är en viktig källa till tilläggsinformation för att arbeta för denna helhet i framtiden”, fortsätter Multala.
”Kärnkraftsprojekten har mycket olika ekonomi. Investeringskostnaderna varierar beroende på projekttyp liksom projektens lönsamhet. Ministeriet har beredskap att inleda lagstiftningsarbetet för att främja utsläppandet av ny SMR-teknik på marknaden och fortsätta utvärderingen av stora projekt”, säger Multala.
Utredningen bedömer möjligheterna med olika former av kärnkraftsproduktion
De alternativ som granskades i utredningen är indelade i tre huvudgrupper: traditionell storskalig kärnkraft, småskalig kärnkraft, dvs. SMR-lösningar och förlängning av de nuvarande anläggningarnas livslängd.
Stora nya kärnkraftsprojekt är enligt nuvarande antaganden inte lönsamma på marknadsvillkor. Genomförandet av dem förutsätter omfattande statligt stöd. På basis av en jämförelse av fördelar och kostnader överstiger de direkta fördelarna med att stödja ny kärnkraftskapacitet som producerar el kostnaderna endast i scenariot med högt elpris.
Förlängningen av den nuvarande kärnkraftskapacitetens livslängd ger däremot en betydande nettofördel i alla de granskade scenarierna, eftersom den sänker elpriset och inte kräver statligt stöd. Enligt utredningen är det med tanke på förhållandet mellan kostnad och nytta motiverat att trygga den nuvarande kapaciteten så länge som möjligt.
SMR-lösningar som producerar värme bedöms ha bättre förutsättningar för genomförande på marknadsvillkor, även om de fortfarande är förenade med betydande risk i fråga om projektet och genomförandet. I fråga om mindre lösningar beräknas investeringen i en SMR-samproduktionsanläggning med en effekt på 300 megawatt uppgå till 3 miljarder euro och i en SMR-värmeanläggning med en effekt på 100 megawatt till 0,4 miljarder euro.
Lösningar som endast är avsedda för värmeproduktion kan också stödja en förnyelse av fjärrvärmeproduktionen. Om projekten började främjas nu, skulle ny kärnkraft kunna göras kommersiellt tillgänglig på 2030-talet.
Efterfrågan på el ökar – Kärnkraften kan sänka elpriset och stärka leveranssäkerheten
Efterfrågan på el beräknas öka betydligt i Finland i alla granskade scenarier fram till 2040. Enligt utredningen har utbyggnaden av kärnkraften på lång sikt en sänkande effekt på elpriset: den granskade tilläggskapaciteten på 2 400 megawatt beräknas sänka det årliga genomsnittspriset på el med cirka 5–7 euro per megawattimme åren 2040–2060.
Dessutom stärker kärnkraften leveranssäkerheten i elsystemet. Ökningen av andelen väderberoende förnybar produktion, bortfallet av värmekraftskapacitet från marknaden och den ökade efterfrågan på el ökar behovet av en stabil basproduktion. Enligt modellerna minskar kärnkraften risken för effektbrist och kan minska behovet av ytterligare investeringar i topproduktionskapaciteten särskilt i scenariot med hög efterfrågan. Samtidigt jämnar kärnkraften ut variationen i elpriset.
Prisdifferenskontrakt (CfD) och finansieringsinstrument betonas i stödmodellerna för traditionell kärnkraft
Utredningen granskar också olika sätt för staten att främja genomförandet av traditionella stora investeringar. I andra europeiska länder har en typisk lösning varit att kombinera det dubbelriktade differenskontraktet, dvs. CfD-modellen med finansieringsinstrument, såsom statsborgen, räntestöd eller statlig kapitalisering. I praktiken har man på detta sätt säkerställt projektets intäkter och minimerat riskerna för den aktör som genomför projektet.
Att stödja ett traditionellt storskaligt kärnkraftsprojekt med en sammanlagd effekt på 2400 MW med hjälp av en riskdelningsmodell kan enligt utredningen, beroende på prisutvecklingen för el, innebära årliga CfD-utgifter på 330–820 miljoner euro samt lånegarantier på cirka 11 miljarder euro.
Det stöd som SMR-samproduktions- och värmeanläggningar behöver är klart mindre och deras finansieringsunderskott kan täckas till exempel endast med stödinstrument som sänker kapitalkostnaderna, om de inte är lönsamma på marknadsvillkor.
Stödet är också förenat med marknadsrisker
Utredningen betonar att stödjandet av traditionella storskaliga kärnkraftsprojekt också har skadliga konsekvenser som kan vara svåra att förutse. I synnerhet CfD-modellen kan försvaga prissignalerna på elmarknaden och öka trycket på att senare utvidga stödsystemen också till annan teknik.
Vid bedömningen av eventuella stödlösningar måste man noggrant överväga fördelarna med leveranssäkerhet, prisstabilitet och främjande av investeringar i förhållande till marknadens funktion.
Mer information:
Riku Huttunen, överdirektör, arbets- och näringsministeriet, tfn 050 431 6518
Juuso Kilpinen, miljö- och klimatministerns specialmedarbetare, tfn 050 322 9636
Joel Sarasti, direktör, AFRY Management Consulting Oy, tfn 050 431 7253
Juho Korteniemi, industriråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 504 7054 (anträffbar från och med 28.3)