Ett sammandrag av utlåtandena om utkastet till energi- och klimatstrategi har publicerats
Arbets- och näringsministeriet har publicerat ett sammandrag av utlåtandena om utkastet till nationell energi- och klimatstrategi. Ministeriet fick sammanlagt 195 utlåtanden under remissbehandlingen i juli–augusti. Synpunkter begärdes särskilt i fråga om de politiska riktlinjerna i strategiutkastet och konsekvensbedömningen i utkastet. I energi- och klimatstrategin ingår denna gång också politiska åtgärder inom markanvändningssektorn och effektivitetsgranskningar av dessa åtgärder.
Utlåtanden lämnades av ett stort antal aktörer i samhället, såsom ministerier, myndigheter, kommuner, landskap, företag, intresseorganisationer, forskningsinstitut och privatpersoner.
I utlåtandena betonades att strategin är ett viktigt dokument för att målen i klimatlagen och EU-förpliktelserna ska nås, men strategin ansågs till många delar vara på en alltför allmän nivå. Enligt remissvaren anses strategin vara viktig och i rätt riktning, men det anses att det behövs ytterligare preciseringar, konkretare åtgärder och en starkare styrning av genomförandet.
Strategins riktlinjer för att minska växthusgasutsläppen och stärka kolsänkorna gav upphov till många kommentarer. Enligt utlåtandena har markanvändningssektorn en kritisk betydelse. Många ansåg att det är oroväckande att skogarnas kolsänkor försämras och att åtgärderna för att minska utsläppen från torvmarker är otillräckliga.
Det delområde som fick flest kommentarer var främjandet av förnybar energi. Förnybar energi ansågs ha en central betydelse och en ökning av dess andel understöddes, med beaktande av investeringarnas konsekvenser för naturen och säkerhetsaspekterna. I utlåtandena understöddes en ökning av andelen förnybar energi på marknadsvillkor och betonades investeringssäkerheten och betydelsen av lokal acceptans.
Det ansågs att rätt regleringsmiljö gör det möjligt att göra investeringar i förnybar energi. Inställningen till havsbaserad vindkraft var positiv och strategin fick beröm för målen att öka vindkraften, men det åttafaldiga kravet på avståndet mellan höjden på kraftverket ansågs försvåra projekten. Utöver vindkraft och solkraft ansågs vattenkraft och biomassa ha en central betydelse som förnybar energi i Finland.
Flaskhalsar i elnätets kapacitet ansågs utgöra ett betydande hinder för investeringar med tanke på utvecklingen av energimarknaden. Denna uppfattning var vanlig särskilt i östra och norra Finland, där det är svårt att ansluta nya stora förbrukningsobjekt till nätet. De utvecklingsförslag som ansågs vara centrala handlade om att påskynda stamnätsbolaget Fingrids investeringar och överta ansvaret för anslutningarna till havsbaserad vindkraft.
Flera remissinstanser ansåg att det är viktigt att utveckla väteekonomin och bygga upp ett nationellt vätenät. Aktörerna inom transportsektorn betonade betydelsen av elektrobränslen och syntetiska bränslen när det gäller att minska utsläppen från luftfarten.
Stärkandet av energieffektiviteten fick brett understöd. Det ansågs vara det kostnadseffektivaste och snabbaste sättet att uppnå utsläppsminskningar. Även betydelsen av en tryggad energiförsörjning och skyddet av den kritiska infrastrukturen lyftes fram på bred front. Den gemensamma uppfattningen var att försörjningsberedskapen är strategins styrka men att det behövs ytterligare åtgärder.
Kärnenergins roll i att trygga ren energi och leveranssäkerhet fick brett understöd. En särskild förutsättning för att det ska vara möjligt att ta i bruk små kärnreaktorer (SMR) är att reglerings- och tillståndsprocesserna förtydligas och att myndigheternas resurser stärks.
Beskattningen fick delvis kritiska omdömen. Det ansågs att dess roll beaktas i för liten utsträckning, även om beskattningen ansågs vara ett centralt styrmedel för att främja en ren omställning. Flera remissinstanser föreslog att beskattningen bör stödja klimatmålen, till exempel genom att slopa skattestöden för fossila bränslen och prioritera utsläppsbaserad beskattning.
När det gäller påverkan inom EU fick strategin i huvudsak positiva omdömen. Lagstiftningen på EU-nivå ansågs ha en central betydelse. Finland bör främja en kostnadseffektiv omställning genom att vara en aktiv och initiativtagande aktör i EU:s klimat- och energipolitik. Särskilt i fråga om väteekonomi, förnybar energi och kolsänkor betonades behovet av att påverka regleringen och finansieringsmekanismerna på EU-nivå.
Efter remissbehandlingen kan strategins innehåll ännu bearbetas och kompletteras. Avsikten är att den färdiga energi- och klimatstrategin ska lämnas till riksdagen i form av en redogörelse i november.
Mer information:
Markku Kinnunen, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 064 792