Finländare är när allt kommer omkring ett företagsamt folk

Sysselsättningssiffrorna för mars ser svaga ut jämfört med året innan. Även om antalet arbetslösa har ökat endast lite sedan februari, väcker ökningen av antalet arbetslösa med högskoleutbildning oro.

Sysselsättningen för högskoleutbildade påverkas i allmänhet inte vid en så mild lågkonjunktur som vi nu upplever, och den reagerar inte lika lätt på konjunkturer som sysselsättningen för mindre utbildade. Sysselsättningsgraden för dem som fått högre utbildning är beroende på konjunkturläget cirka 10 procentenheter högre jämfört med dem som fått utbildning på mellanstadiet. I en lågkonjunktur ökar skillnaden normalt.

Samtidigt som antalet sysselsatta och sysselsättningsgraden har slagit rekord efter att de återhämtat sig från coronakrisen, har antalet arbetsgivarföretagare minskat med cirka 20 000 sedan 2015. Vid första anblicken ser det oroväckande ut. Å andra sidan berättar antalet arbetsgivarföretagare inte hela sanningen om sysselsättningsutvecklingen. Även om antalet företag som sysselsätter har minskat så kraftigt, behöver de återstående nästan 90 000 företagen allt mer arbetskraft. Särskilt små och medelstora företag har ökat sin arbetskraft betydligt.  

Ensamföretagandet har ökat kraftigt under 2000-talet

Även ensamföretagandet har ökat kraftigt. I själva verket är det den viktigaste förändringstrenden i arbetslivet under detta årtusende. En av förklaringarna till trenden är att transport- och logistiktjänsterna har ökat och att verksamhetsprinciperna har förändrats. Antalet ensamföretagare har ökat med över 60 000 under 2000-talet. För närvarande har vi cirka 230 000 ensamföretagare, vilket är 72 procent av alla företagare. Denna förändringstrend stärks ytterligare av att andelen ensamföretagare av de sysselsatta i Finland är den högsta i de nordiska länderna. Enligt OECD:s utredningar var vår andel 13,4 procent 2020, medan den i Sverige var 9,9 procent, i Danmark 8,5 procent och i Norge 6,5 procent. 

Andelen ensamföretagare, som är högre än i de övriga nordiska länderna, är minst sagt överraskande eftersom finländaren är mycket försiktig och undviker risker. Att bli företagare har inte varit särskilt populärt bland den vuxna befolkningen, men de unga har visat mer intresse. En betydande faktor som förhindrar att företagsverksamhet startas är rädslan att misslyckas. Dess andel är högst hos finländarna av jämförelseländerna, 49 procent, medan motsvarande siffra i till exempel Sverige är sju procentenheter och i Norge 17 procentenheter lägre.

Det finns tjänster som gör det lättare att bli företagare – högre tempo krävs

Det känns motsägelsefullt att finländarna är mest villiga att bli ensamföretagare men är allra mest rädda att misslyckas. Å andra sidan begränsas risken för ensamföretagande endast till företagaren själv och företagarrisken är inte stor om den inledande investeringen inte är särskilt stor. Å andra sidan har företagandet gjorts lättare än tidigare när det finns olika lättföretagartjänster och färdiga bokföringsprogram. Också skattemyndigheten stöder företagarna genom sina digitala lättanvända tjänster och framför allt genom sin servicevillighet.   

Men hur ska dessa nyckeltal göras till en framgångssaga om sysselsättningen och företagandet i Finland? Å ena sidan har vi många ensamföretagare, å andra sidan är vi rädda att bli företagare. Vi vet också att de företag som sysselsätter 10–100 personer har vuxit mest när det gäller arbetskraft och affärsverksamhet. 

Den första tröskeln för att öka företagsverksamheten är anställning av en ny arbetstagare vid sidan av företagaren. Den andra tröskeln är att öka antalet anställda så att det blir tvåsiffrigt. På båda nivåerna behövs det någon som driver på och uppmuntrar och även hjälper i praktiska frågor. 

Sysselsättnings- och näringstjänsterna håller på att förankras i kommunerna. Nu är det dags att förbereda sig på att rikta näringstjänsterna till både ensamföretagare och mikroföretag med tillväxtpotential. Åtminstone incitamenten för verksamheten är i ordning, eftersom framgång i detta ökar intäkterna från kommunal- och samfundsskatten samt minskar kommunens betalningsandel av arbetslöshetsförmånerna.    

Elina Pylkkänen
understatssekreterare