Frågor och svar om kommunernas organiseringsansvar

Den organiseringsansvariga aktören ska enligt kommunallagen i fråga om de tjänster och andra åtgärder som ska organiseras svara för lika tillgång till tjänsterna och åtgärderna, fastställandet av behovet, mängden och kvaliteten i fråga om dem, det sätt som de produceras på, tillsynen över produktionen och utövandet av myndigheternas befogenheter. 

I praktiken innebär detta att den organiseringsansvariga aktören bestämmer hur uppgifterna ska skötas inom dess område. I princip är det alltså möjligt att exempelvis överföra enskilda uppgifter till medlemskommunerna. Eftersom kommunerna är myndigheter är det också möjligt att den organiseringsansvariga aktören ingår avtal med dem även om skötseln av myndighetsuppgifter. Detta förutsätter ett beslut av den organiseringsansvariga aktören och att avtal ingås om detta med de berörda kommunerna.

Kommunerna får finansiering för uppgiften i form av allmän statsandelsfinansiering. Detta innebär att finansieringen styrs till varje kommun och att kommunerna för skötseln av uppgiften betalar den organiseringsansvariga aktören antingen som a) samkommunens medlemsandel eller b) den ansvariga kommunen som betalningsandel.

Så skulle det vara i idealläget. Kommunstrukturen är dock fortfarande så splittrad och en betydande del av kommunerna har så begränsade resurser att det inte är möjligt i en sådan tjänst som den här som överförs från staten och har en stark koppling till grundläggande rättigheter, utan genomförandet av tjänsterna måste tryggas genom samarbete mellan kommunerna. 

Kommunförsöken med sysselsättning fortsätter tills organiseringsansvaret för arbets- och näringstjänsterna överförs. Kommunförsöken skapar en god grund för bildandet av framtida områden för skötseln av sysselsättning. Bildandet av nya områden med organiseringsansvar förutsätter dock att samarbetsavtal ingås, det vill säga antingen ett avtal om ett gemensamt organ (modellen med ansvarskommuner) eller att samkommuner grundas. 

I sista hand är det statsrådet som har beslutanderätt i ärendet. Statsrådet utövar dock beslutanderätt i ärendet endast om kommunerna inte har ingått samarbetsavtal inom den tid som föreskrivs i lag. Då beslutar statsrådet om området så att de kriterier som fastställts för organiseringsansvaret uppfylls. 

Utgångspunkten är att de framtida områdena för skötseln av sysselsättning som har organiseringsansvar kommer att svara för sina egna upphandlingar. Det är dock önskvärt att gemensamma upphandlingar görs. 

Detta är en av de viktigaste frågorna i hela reformen. För att säkerställa likvärdiga tjänster fastställs kriterier för organiseringsansvariga aktörer för att säkerställa att tjänsterna genomförs. 

När organiseringsansvaret överförs till kommunerna, införs uppgiften samtidigt i den lagstiftning som gäller kommunerna till alla delar. I praktiken innebär detta att kommunallagens bestämmelser om kommunens verksamhet och tillsynen över den blir tillämpliga.   

Ett område för skötseln av sysselsättning omfattar många frågor som det är möjligt att komma överens om med den organiseringsansvariga aktören och medlemskommunerna. Det väsentliga är att den organiseringsansvariga aktören behåller möjligheten att i sista hand ansvara för tjänsterna som helhet. 

Förändringarna i arbetskraftsbasen ska beaktas och vid behov ska samarbetsavtalen ändras. I lagen kommer det att föreskrivas om en granskningsperiod på tre år. 

Statsrådet kan ge en kommun eller de kommuner som bildar ett sysselsättningsområde tillstånd att ordna arbetskraftsservice även om arbetskraften i kommunen eller det sysselsättningsområde som bildas understiger 20 000 personer, om

• det på grund av skärgård eller långa avstånd inte är ändamålsenligt att bilda en sådan funkt-ionell helhet som krävs för att ordna sysselsättningsservice, 
• det behövs för att trygga de finsk- eller svenskspråkiga invånarnas språkliga rättigheter,
• det behövs för att trygga de rättigheter som gäller samernas språk och kultur, 
• bildandet av ett sysselsättningsområde skulle förutsätta en sammanslagning av flera i Sta-tistikcentralens klassificering angivna pendlingsområden, eller
• att bevilja undantag är motiverat på grundval av andra särskilda faktorer som gäller region-alt ordnande av service och behovet av service samt kostnaden för servicen och ordnandet av annan service.

I fråga om alla undantag gäller kravet att kommunen eller sysselsättningsområdet har anvisat till-räckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att ordna sysselsättningsservice och att ser-vicenivån inte försämras till följd av undantaget. Kommunen eller sysselsättningsområdet ska an-söka om undantag hos statsrådet och till ansökan foga en plan för ordnande av arbetskraftsservice. 

Av de utredningar som gjorts under beredningen framgår det att gränsen på 20 000 personer möjliggör vad gäller personalresurser som överförs en servicehelhet där tjänster kan tryggas. Det skulle dock vara bra och önskvärt om områdena vore större än så.

Nej. Det har i detta skede av beredningen icke framkommit något som skulle kräva bestämmelser om en maximal storlek av något slag.

Vid beredningen av reformen måste man balansera mellan två krav som för åt olika håll – tillgodoseendet av de grundläggande rättigheterna och det kommunala självstyret: Uppgiften överförs från staten till kommunerna och har en stark koppling till de grundläggande rättigheterna. Samtidigt måste organiseringsansvaret överföras så att tjänsterna kan tryggas även framöver.

Ja, det kan den i princip. I detta skede av förberedelserna har man inte identifierat något som skulle utgöra ett direkt hinder för att ett område skulle kunna bestå av kommuner som är belägna i olika välfärdsområden. Detta kräver dock ett mycket effektivt samarbete mellan kommunerna, områdena för skötseln av sysselsättning och välfärdsområdena. 

I detta skede av beredningen har fastställandet av en dimensionering för personalresurser inte ännu behandlats.

Det är inte meningen att i bestämmelserna införa kilometerantal eller motsvarande. 

I detta skede av beredningen har det inte framkommit något som skulle förhindra det. 

Utnyttjandet av det kommunala ekosystemet är en fråga som man diskuterar och beslutar om inom samarbetsområdena. 

Det finns ingen gemensam definition för det kommunala ekosystemet och det är inte heller en term som till exempel används i lagstiftning.