Hur byggs EU:s långsiktiga strategi för låga utsläpp?

Att begränsa uppvärmningen av klimatet hör till mänsklighetens ödesfrågor. Övergången till en utsläppssnål och slutligen koldioxidneutral värld sker inte i en handvändning, utan den kräver förändringar inom alla livsområden. Europeiska unionen har en betydande roll både när det gäller att visa vägen och att erbjuda lösningar. Detta förutsätter en kunskapsbaserad, målmedveten och övergripande klimat- och energipolitik. Utöver ansvar för att sköta sin egen andel har Finland även möjlighet att främja framtagandet av hållbara lösningar. Detta blir ännu tydligare när Finland under senare hälften av nästa år är ordförande i Europeiska unionens råd och redan från början av året ingår i den trio som består av de tre följande ordförandeländerna.

I en färsk rapport av den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC betonas behovet av att begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 grader och betydelsen av snabba åtgärder i anslutning till det. I ett optimalläge kunde de globala växthusgasutsläppen fås att tydligt börja minska redan inom några år. Är det möjligt, och vad krävs för att det ska bli verklighet? På denna stora fråga söker även EU en lösning.

EU har av tradition varit ambitiös i sina klimatmål. Det långsiktiga målet har varit att till 2050 minska utsläppen med 80–95 procent från 1990 års nivåer. Till 2030 är målet en utsläppsminskning på minst 40 procent. I EU-lagstiftningen har det gjorts många ändringar: rättsakter om utsläppshandeln, den s.k. ansvarsfördelningssektorn och markanvändningen (LULUCF) har reviderats inom loppet av ett par år. När man till detta även adderar det energieffektiviseringsdirektiv och det förnybartdirektiv som nyss förhandlats fram ligger utsläppsminskningen till 2030 i praktiken redan på cirka 45 procent. Unionen går alltså starkt i bräschen på detta område.

En verkningsfull strategi förutsätter omsorgsfull beredning

Vad blir nästa steg? Ett effektivt genomförande av de nya rättsakterna är naturligtvis en central sak. En aktuell fråga är att hitta ett övergripande och genomförbart sätt att på lång sikt sträva efter koldioxidneutralitet. I detta syfte utarbetar Europeiska kommissionen för närvarande ett meddelande som innehåller en beskrivning av en långsiktig strategi (LTS) för att genomföra en utsläppsminskning som följer Parisavtalet.

Meddelandet, som kommer att offentliggöras i slutet av november, innehåller inte några utsläppsminskningsmål uttryckta i siffror, men strävan är att EU ska bli koldioxidneutral senast 2050. I samband med meddelandet har det utförts analysarbete om möjligheterna att minska nettoutsläppen inom olika sektorer, och det är kanske det mest värdefulla. Exempelvis energisektorn kan på lång sikt bli nästan koldioxidneutral, men inom t.ex. jordbruksproduktionen uppkommer oundvikligen utsläpp. Bland annat därför är det nödvändigt att upprätthålla och utöka de kolsänkor som i synnerhet skogar och mark utgör.

Samtidigt som kommissionen utför sitt arbete är EU:s medlemsstater via styrningssystemet för energiunionen förpliktade att utarbeta integrerade nationella energi- och klimatplaner som sträcker sig till 2030. Med hjälp av dem säkerställs att de ambitiösa målen nås. Planutkast ska utarbetas i år och de slutliga planerna före utgången av 2019.

Varje medlemsstat ska under nästa år också utarbeta en egen långsiktig strategi (”nationell LTS”), som sträcker sig till 2050. Det väsentliga i den är att presentera en vision för utvecklingen av växthusgasutsläppen och kolsänkorna fram till 2050.

Finland bereder de planer för 2030 och 2050 som EU förutsätter

Finlands nuvarande nationella energi- och klimatstrategi som sträcker sig till 2030 fungerar som en god grund för den energi- och klimatplan som ska lämnas till kommissionen. Ett mål är bland annat att öka andelen förnybar energi av den slutliga energianvändningen, halvera användningen av fossil olja och upphöra med energiutvinning ur kol. De metoder som behövs för att genomföra målen har redan till stor del skisserats upp, och en del av dem har även börjat genomföras. Det pågår redan samråd med grannländerna om utkastet till plan, och det färdigställda utkastet ska lämnas till kommissionen i december.

Det utredningsarbete som är nödvändigt för utarbetandet av den nationella långsiktiga strategin pågår för sin del inom ett för statsrådet gemensamt projekt som slutförs i januari. I utredningarna ingår Naturresursinstitutet Lukes uppdaterade beräkningar om skogstillväxten och kolsänkorna samt VTT:s scenarier för utsläppsminskning.

Vår egen LTS lämnas till kommissionen nästa år vid en tidpunkt som ännu ska övervägas separat på nationell nivå. I Finland ingår även ett parlamentariskt samrådsförfarande i processen. EU har satt den 1 januari 2020 som tidsfrist för inlämnandet av den nationella långsiktiga strategin.

Det kan även nämnas att den mer omfattande långsiktiga plan som ska upprättas enligt Finlands egen klimatlag blir aktuell för den nya regering som bildas efter riksdagsvalet i vår. Allt det ovannämnda strategiarbetet ska naturligtvis samordnas, och den samordningen har arbets- och näringsministeriet huvudansvaret för.

Kunskap samlas i Bryssel, men hela världen utgör spelplanen

Kommissionen offentliggör alltså snart i sitt meddelande synpunkter och analys kring LTS. Därefter preciseras hur strategiarbetet ska fortskrida inom EU. Det vore viktigt med ett övergripande åsiktsutbyte där olika EU-institutioner och ministerrådets olika konstellationer deltar. Den långsiktiga strategin för utsläppsminskning berör inte endast de rådskonstellationer som behandlar miljö- och energifrågor utan även dem som behandlar konkurrenskraft, transporter, jordbruk m.fl. sektorer, liksom även unionens ekonomi och yttre förbindelser. Denna diskussion behöver föras redan i början av 2019, under Rumäniens ordförandeperiod.

Under Finlands EU-ordförandeskap hösten 2019 vore det å sin sida naturligt att summera, precisera unionens mål för utsläppsminskning och – kanske ännu viktigare – skissera upp kostnadseffektiva och verkningsfulla metoder för att minska utsläppen på lång sikt. EU:s mål för utsläppsminskning behöver i vilket fall som helst uppdateras senast 2020 med tanke på internationella klimatförhandlingar.

Långsiktighet och förutsägbarhet är nyckelfrågor när det gäller att få till stånd investeringar som leder till ett koldioxidsnålt samhälle. Statsmaktens och EU:s styrningsinstrument är viktiga, men behövliga materiella och immateriella investeringar görs i regel av privata aktörer.

En absolut prioritet är att hitta metoder för att främja utsläppsminskning även i övriga delar av världen. Nyckelåtgärder i detta arbete är att förmånlig koldioxidsnål teknik utvecklas och tas i bruk, att det internationella finansieringssystemet riktas in på koldioxidsnåla investeringar och framför allt att det bedrivs ett tätt samarbete. I utvecklingsländer är det viktigt att satsa på bland annat lösningar som möjliggör låga koldioxidutsläpp på system- och infrastrukturnivå.

Särskilt utmanande är det att få det internationella handelssystemet att se och erkänna betydelsen av låga koldioxidutsläpp, t.ex. genom prissättning av varor baserad på produktionens kolinnehåll. De kortsiktiga effekterna på den internationella inkomstfördelningen är ett uppenbart problem. En systematisk förändring verkar dock vara nödvändig för att rädda klimatet, annars kommer det att finnas enbart förlorare i världen i framtiden.

Överdirektör Riku Huttunen är avdelningschef för energiavdelningen vid arbets- och näringsministeriet