Ändring av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa

För att arbetssökanden ska få arbetslöshetsförmån ska han eller hon aktivt söka arbete och delta i sysselsättningsfrämjande service. Arbetssökanden förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner för viss tid eller tills vidare, om han eller hon själv är orsak till sin arbetslöshet eller det att arbetslösheten förlängs. Det kan vara fråga om det sistnämnda till exempel när arbetssökanden vägrar att delta i arbetskraftsmyndighetens service i enlighet med vad som överenskommits i sysselsättningsplanen.

Exempel: Arbetskraftsmyndigheten och arbetssökanden har vid samtal om jobbsökning konstaterat att en uppdatering av yrkeskompetensen förbättrar arbetssökandens möjligheter att få arbete. Skyldigheten att söka fyra arbetsmöjligheter under månaden har inkluderats i jobbsökarplanen. Dessutom har man i planen kommit överens om att söka till en viss arbetskraftsutbildning för att uppdatera kompetensen.

Arbetssökanden söker arbetsmöjligheter och meddelar att han eller hon söker dem i nättjänsten. Saken är i ordning för denna del. Arbetssökanden söker dock inte till arbetskraftsutbildning och han eller hon har inte någon i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd giltig orsak att inte söka till arbetskraftsutbildning. Eftersom det inte finns några tidigare försummelser föreläggs arbetssökanden en tid utan ersättning, det vill säga s.k. karens.

Om arbetssökanden uppför sig på ett sätt som kan anses arbetskraftspolitiskt klandervärt, det vill säga inte söker arbete eller deltar i arbetskraftsservice enligt överenskommelse, kan följden bli tider utan ersättning, det vill säga s.k. karenser och skyldighet att vara i arbete.

Karenser innebär att man förlorar arbetslöshetsförmånen för viss tid. I lagstiftningen används termen tid utan ersättning om dem.

Skyldigheten att vara i arbete innebär å sin sida att man förlorar arbetslöshetsförmånen tills vidare. Efter skyldigheten att vara i arbete återfås rätten till förmånen, när personen till exempel har deltagit i vissa tjänster eller varit i arbete i minst 12 veckor.

För påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa gäller att påföljden inte föreläggs om arbetssökanden har en arbetskraftspolitiskt sett giltig orsak till sitt förfarande.

Påföljder hindrar inte erhållandet av arbetslöshetsförmån för de personer som anges i lagen om utkomstskydd för arbetslösa under tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service.

Påföljderna för försummelse att söka arbete eller delta i arbetskraftsservice föreläggs stegvis:

1. första försummelsen: ingen påföljd
2. andra försummelsen: tid utan ersättning på sju dagar
3. tredje försummelsen: 14 kalenderdagar utan ersättning
4. fjärde försummelsen (eller fler än fyra försummelser): 12 veckors skyldighet att vara i arbete 

Arbetssökandens förfarande i anslutning till jobbsökning och arbetskraftstjänster granskas under en granskningsperiod om ett år.

Syftet med reformen är att skapa klarhet i och förenkla påföljderna samt att effektivisera arbetssökandenas jobbsökning och deltagande i tjänster som främjar och stöder jobbsökning och sysselsättning.

För närvarande förekommer det många försummelser för vilka inga påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa föreläggs. I praktiken innebär detta till exempel att arbetssökande försummar sin skyldighet att delta i möten med arbetskraftsmyndigheten som ingår i serviceprocessen eller att de på tillbörligt sätt inte fullgör sin skyldighet att söka de arbetsmöjligheter som skrivits in i sysselsättningsplanen.

Reformen är en del av den helhet genom vilken statsminister Petteri Orpos regering förnyar den sociala tryggheten så att den blir mer sporrande och förpliktande.

Målet är att skapa klarhet i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa samt att effektivisera arbetssökandenas jobbsökning och deltagande i tjänster som främjar jobbsökning och sysselsättning.

En övergång från ett system i fyra steg till ett system i två steg skapar klarhet i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa. Hotet om att förlora arbetslöshetsförmånen minskar snabbare att personer försummar skyldigheterna och effektiviserar på så sätt jobbsökningen och deltagandet i service.

Enligt det lagutkast som är på remiss ska den graderade påföljdshelheten ändras så att arbetssökanden förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner redan vid den första försummelsen i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice. Enligt förslaget är tiden utan ersättning i dessa fall sju kalenderdagar. Ändringen betonar arbetssökandens eget ansvar för att aktivt söka arbete och delta i de tjänster som erbjuds honom eller henne.

Enligt förslaget ska påföljdshelheten bestå av två steg i stället för fyra steg. Om arbetssökanden fortsätter att försumma att söka arbete eller delta i arbetskraftsservice, leder den andra försummelsen till en skyldighet att vara i arbete i sex kalenderveckor. I praktiken innebär detta att arbetssökanden förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner snabbare än för närvarande om han eller hon fortsätter med sitt arbetskraftspolitiskt klandervärda förfarande.

Samtidigt har en arbetssökande som förlorat sin rätt till förmåner dock möjlighet att återställa rätten till arbetslöshetsförmån lättare än för närvarande, eftersom tiden för skyldigheten att vara i arbete förkortas till hälften jämfört med nuläget (från 12 kalenderveckor till sex kalenderveckor).

Tider utan ersättning och skyldighet att vara i arbete föreläggs om arbetssökanden försummar sina skyldigheter. Arbetssökanden förlorar alltså inte sin rätt till arbetslöshetsförmåner om arbetssökanden på tillbörligt sätt har sökt arbetsmöjligheter men inte valts till dem.

Om en skyldighet att vara i arbete dock föreläggs och jobbsökningen inte leder till sysselsättning, kan skyldigheten fullgöras också genom deltagande i sysselsättningsfrämjande service. En karens eller skyldighet att vara i arbete som gällde före deltagandet i servicen hindrar inte erhållandet av arbetslöshetsförmån under servicen. 

En arbetssökande som förlorat sin rätt till arbetslöshetsförmån kan ha rätt till andra förmåner som betalas ut av FPA. Arbetssökanden kan få allmänt bostadsbidrag för sina boendeutgifter, och som ekonomiskt stöd i sista hand kan arbetssökanden vara berättigad till utkomststöd.

Lagstiftningen om påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa har varit i kraft länge och bestämmelserna har ändrats flera gånger. Den nuvarande påföljdshelheten i fyra steg trädde i kraft vid ingången av maj 2022. Före det ledde en arbetssökandes första försummelse beroende på situationen till en tid utan ersättning på minst 15, minst 30 eller 60 dagar. Om arbetssökandens försummelser upprepades under en granskningsperiod om ett halvt år, förelades arbetssökanden en skyldighet att vara i arbete i 12 kalenderveckor.

Den helhet som är på remiss är alltså väsentligt lindrigare jämfört med de bestämmelser som gällde till ingången av maj 2022, även om arbetssökanden förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmån för viss tid redan vid den första försummelsen. Vid bedömningen av hur stränga påföljderna är ska man dock också beakta vilken servicehelhet som vid respektive tidpunkt har funnits tillgänglig för arbetssökandena och till exempel hur många arbetserbjudanden arbetskraftsmyndigheterna erbjuder arbetssökande som en förutsättning för erhållande av arbetslöshetsförmåner.

Ministerarbetsgruppen för sysselsättning och företagande fattade beslut om att inleda beredningen den 20 mars 2025. Därefter diskuterades helheten på trepartsbasis. Arbets- och näringsministeriet sände utkastet till regeringsproposition på remiss den 9 maj 2025. Remisstiden går ut den 19 juni 2025, varefter beredningen fortsätter som tjänsteuppdrag. Avsikten är att regeringen ska lämna propositionen till riksdagen i september 2025. Målet är att ändringarna ska träda i kraft i början av 2026.