FN:s kommitté för fredligt utnyttjande av yttre rymden höll ett fredligt möte i Wien

Rymdfrågor behandlas inom FN i kommittén för fredligt utnyttjande av yttre rymden, COPUOS (Committee for the Peaceful Use of Outer Space), som inrättades 1959.

I rymdkommittén utarbetades under 1960–1970-talet alla FN-avtal om rymden, och där diskuteras aktuella teman inom rymdområdet. Några nya rymdavtal har man inte fått till stånd under de gångna åren, men i kommittén har man berett flera icke bindande FN-resolutioner om viktiga frågor som gäller utnyttjande av rymden och rymdforskning. Kommittén sammanträder i olika sammansättningar tre gånger om året: i januari–februari samlas vetenskaplig-tekniska underkommittén (Science and Technology Sub-Committee), i mars–april juridiska underkommittén (Legal Sub-Committee), och i juni hålls kommitténs session.

Kommittén har 84 medlemmar. Finland är inte medlem i kommittén, trots att man under årens lopp flera gånger har övervägt medlemskap. Eftersom rymdverksamheten i Finland är på uppgång och nationell rymdlagstiftning bereds, vore det motiverat att bli medlem i FN:s rymdkommitté. I slutet av mars deltog vi som observatörer vid den juridiska underkommitténs möte i Wien. Mötet pågår i två veckor, men vi var där i tre intressanta dagar.

Diskussionen i kommittén var väl förberedd och artig, nästan meditativ. Först framfördes allmänna synpunkter och småningom gick diskussionen över till kommentarer och förslag till avgöranden i mer konkreta frågor. Diskussionerna om varje tema fortgick i flera dagar, så att medlemsstaterna skulle ha tid att förbereda sina anföranden. Tre teman fick särskilt utrymme i diskussionen.

To mine or not to mine

Rymdkommitténs juridiska underkommittés möte inleds i regel med ett aktuellt rymdrättsligt seminarium. Denna gång var temat för seminariet gruvdrift i rymden (space mining), som det redan nu ställs höga förväntningar på, trots att den teknik som behövs endast är i utvecklingsstadiet och finansieringen är öppen. Detta tema diskuterades under alla de tre dagar som vi var där. Medlemsstaterna var särskilt oroliga för hur man ska kunna säkerställa ett jämlikt utnyttjande av naturresurserna i rymden. Många betonade att det bör upprättas gemensamma internationella regler för att garantera en säker verksamhet, minimering av rymdskrot och ett hållbart utnyttjande av rymden. Särskilt dryftades huruvida gruvdrift bör tolkas som sådant fritt utforskande och utnyttjande av yttre rymden som är tillåtet enligt FN:s rymdfördrag eller om den bör tolkas som sådant besittningstagande av himlakroppar som är förbjudet enligt fördraget. Luxemburg och Förenta staterna, som är de enda länderna som har lagstiftning om gruvdrift i rymden, underströk att deras nationella lagstiftning överensstämmer med rymdfördraget. Alla var eniga om att frågan även framöver bör diskuteras i kommittén.  

Var börjar rymden?

Rymdkommitténs juridiska underkommitté har samlats till möten i över 50 års tid. Lika länge har frågan om var rymden börjar stått på agendan. Rymden definieras ju inte i något internationellt rymdavtal, och i rättslitteraturen går åsikterna om behovet av en definition isär. Även vid mötet fanns det olika åsikter i denna fråga. En del av medlemsstaterna ansåg att det vore viktigt att definiera i synnerhet rymdens och luftrummets gränser på grund av rymdturism och övrig verksamhet som sträcker sig nästan ända ut i rymden. Andra ansåg att man även hittills har klarat sig bra utan någon exakt definition, och att avsaknaden av definition inte har medfört några problem. Diskussionen fortsätter nästa år, och ingen torde förvänta sig något konkret slutresultat.

Små satelliter, stora bekymmer

Ett intressant diskussionsämne för Finland var också tillämpningen av internationella rymdavtal på små satelliter. Vid diskussionen betonades de möjligheter som små satelliter innebär för nya rymdstater, utvecklingsländer, små företag och universitet. Samtidigt uttrycktes oro för verksamhetens säkerhet och en ökad mängd rymdskrot. Ett gemensamt konstaterande var att små satelliter hanteras av nya aktörer som inte nödvändigtvis känner till de bestämmelser som ska tillämpas. Därför är det på staternas ansvar att med hjälp av tillståndsförfaranden och tillsyn sörja för säkerheten och för anvisningar till aktörerna.

FN:s rymdkommitté är på internationell nivå det viktigaste samarbetsorgan där det utarbetas internationell praxis för utnyttjande och skydd av rymden. När Finland blir en stat som har sänt upp satelliter i rymden, är det ännu viktigare än tidigare att landet deltar i den internationella diskussionen om principer som gäller rymden. Därför behöver Finland också bli medlem i FN:s rymdkommitté.

Maija Lönnqvist
Jurist
12.5.2017 

**************************************************************************************************************************  

Maija Lönnqvist är jurist på närings- och innovationsavdelningen vid arbets- och näringsministeriet.
Maija är sekreterare i arbetsgruppen som bereder den nationella rymdlagstiftningen. Dessutom är hon Finlands
delegat i ekonomi- och förvaltningskommittén vid Europeiska rymdorganisationen.

**************************************************************************************************************************