EU:s klimatpaket riskerar att bli lapptäcke
Europeiska kommissionen arbetar med ett rekordstort klimat- och energipaket. Författningarna som gäller paketet ges ut den 14 juli. Syftet med paketet som kallas Fit for 55 är att minska unionens växthusgasutsläpp med 55 procent från 1990 års nivå fram till 2030. Den största utmaningen handlar om att skapa en fungerande helhet som beaktar de enorma nödvändiga investeringarna och lagstiftningens kvalitet.
Lagstiftningen skärps och splittras
Kort sagt ska all EU-lagstiftning som är relevant med tanke på klimatet revideras. Denna l
Konsekvensbedömningarna och mängden annan text uppgår till tusentals sidor. Det centrala är bland annat att utvidga utsläppshandeln till att omfatta inte bara industrin och energin utan också andra branscher samt att skärpa energisektorns utsläppsmål.
För Finland är det särskilt utmanande att skärpa skyldigheterna inom ansvarsfördelningssektorn. I praktiken innebär det en kraftigare minskning av utsläppen från trafiken, jordbruket och boendet än planerat - och berör oss alla. Gulvästarnas protester i Frankrike för en tid sen visade hur svåra dessa åtgärder är.
Det kan bli dyrt med en överlappande styrning
Författningar utarbetas på olika håll i kommissionen och helheten kan också därför fördunklas. Förhandsinformationen från Bryssel tyder på detta. Det finns omfattande frågor redan i det stora hela. Transportsektorn är ett belysande exempel på detta: den hör till både ansvarsfördelningssektorn och delvis till utsläppshandeln, och särskilda skyldigheter ger bland annat direktivet om förnybar energi.
Detta leder inte bara till överlappande reglering, utan framför allt till ineffektivitet och konflikter. Den bästa riktlinjen är att man koncentrerar sig på väsentliga regleringsbehov och marknadsbaserade styrmedel.
Problemet är att man genom förslagen också försöker göra mycket annat än minska utsläpp på ett hållbart sätt. En stark försmak av detta ger EU:s taxonomi som är en av åtgärderna i EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt som i stället för teknikneutralitet behandlar även utsläppsfria energiformer rätt så godtyckligt.
Kommissionens förslag bör fokusera på kostnadseffektiva och resultatgivande sätt att minska utsläpp. Helt enkelt ska man minska utsläpp flexibelt där det är förmånligast. Tyvärr ser det inte ut gå till på det viset. De extra kostnaderna tär på tillväxten och företagens konkurrenskraft samt fördröjer klimatåtgärderna i strid med målet.
En vittomfattande reglering är också i sig en administrativ börda. I stället för att genomföra och övervaka direktiven bör man satsa på att främja ny teknik och öka det positiva koldioxidhandavtrycket.
Riku Huttunen är överdirektör vid arbets- och näringsministeriet och avdelningschef för energiavdelningen. I denna roll följer han nära beredningen av EU-lagstiftningen.
Kolumnen publicerades för första gången på Helsingin Sanomats åsikter 12 juli 2021
