Hoppa till innehåll
Media

Utgångspunkten är målet – kommunerna upphandlar samhällelig effekt

20.5.2021 9.43
Kolumn

Vad innebär upphandling av samhällelig effekt? Vilka redskap har kommunerna för att genomföra upphandlingen av samhällelig effekt? Lägesbilden av kommunernas sätt och förståelse för att upphandla är allt annat än entydig.

Kommunerna talar till och med överraskande mycket om upphandling av samhällelig effekt. Vi intervjuade representanter för 27 kommuner och i 2/3 av dem har upphandlingen av samhälleliga effekter varit mer eller mindre under diskussion. Men vad som avses med upphandling av samhällelig effekt varierar. Där en definierar upphandlingen av samhällelig effekt som en ny verksamhetsmodell som syftar till att spara kostnader genom att rikta resurserna på ett mer verkningsfullt sätt, betonar den andra upphandlingen av samhällelig effekt som en lösning på oangenäma problem, ser den tredje det däremot som ett sätt att skapa smidigare servicekedjor och ett bättre kundvärde och den fjärde som ett sätt att förlänga tidsspannet för utvärderingen av verksamheten.  

För närvarande genomförs upphandlingen av effekter huvudsakligen med hjälp av en SIB-modell. Dessutom har man i kommunerna internt dryftat enskilda möjligheter att upphandla effekter.  Att upphandla effekter, till exempel med hjälp av SIB-modellen (Social Impact Bond), är en process i flera faser och man kan inte överta en sådan process på ett ögonblick. De kommuner där upphandlingen av effekter genomförs med hjälp av SIB-modellen har fått djupgående inlärningserfarenheter av kraven på och de olika faserna vid upphandlingen av effekter. Å andra sidan finns det också kommuner för vilka tanken om upphandling av effekter är ny. På det hela taget varierar verkligen beredskapen och utgångspunkterna för upphandling av effekter i olika kommuner.

Ingen modell eller något genomförande kan ske separat från kommunernas verksamhetsmiljö. Därför är det viktigt att fundera över vilken jordmån och hur gynnsam jordmånen i kommunerna är för nya sätt att upphandla och genomföra upphandlingen. Kommunerna är i huvudsak mycket intresserade av nya sätt och möjligheter att utveckla sina tjänster. Kommunernas resurser varierar dock, i synnerhet framhävs detta vid en jämförelse mellan små och stora kommuner. Alla handpar i små kommuner är engagerade i det praktiska arbetet, medan en väl nätverksbaserad och sakkunnig grupp av utvecklare bildats i de största kommunerna. Utöver resurserna är det också fråga om vilken slags kompetens och information kommunerna har till sitt förfogande samt om klimatet för kommunernas beslutsfattande. En del kommuner vill vara bland de första att pröva nya möjligheter, medan andra hellre väntar på andras erfarenheter och agerar utifrån den information och de erfarenheter som fåtts.

Vad bör göras och ske för att upphandlingen av effekter ska bli allmännare? Kunskap och verksamhetskultur har en nyckelroll i detta. Kommunernas utgångslägen är mycket olika, därför behövs det riktade metoder för olika kommuner för att de ska kunna utnyttja upphandlingen av effekter. Dessutom behöver vi en gemensam begreppsmässig uppfattning om vad upphandlingen av effekter innebär och hur denna information förankras i kommunerna. Kommunerna ska skaka om sitt tänkesätt som är bundet till prestationer och serviceevenemang och skapa utrymme för ett långsiktigt förutseende och förebyggande arbete, där de olika professionernas visdom förenas. Vid upphandlingen av effekter handlar det framför allt om mänsklig välfärd, vars värde är betydande i det rådande världsläget. Den utmanande situationen syns också i trycket på den kommunala ekonomin och även ur detta perspektiv är det skäl för kommunerna att ta reda på vilken potential det finns för upphandling av effekter. En väsentlig fråga är hur vi ska kunna utnyttja våra gemensamma resurser så effektivt som möjligt. När verksamhetens mål ställs som utgångspunkt för upphandlingen av effekter, kan genomförandet planeras ur ett helt nytt perspektiv. Vid upphandling av samhällelig effekt är det fråga om en större ändring. I och med det nya verksamhets- och tänkesättet får kommunerna tillgång till verktyg som gör det möjligt att skaka och rikta om logiken i servicetänkandet.   

Anni Kyösti, forskare, Tammerfors universitet 
Jenni Airaksinen, universitetslektor, Tammerfors universitet  

Kolumn
Tillbaka till toppen