Utredning: Konsumenträttsliga metoder och självreglering inom elbranschen de mest lovande sätten att ingripa i dyra tidsbundna elavtal

I en rapport som publicerades den 7 juni 2023 har utredare som arbets- och näringsministeriet har tillsatt bedömt olika metoder för att göra villkoren för konsumenter med dyra tidsbundna elförsäljningsavtal skäligare.

Ministeriet kallade den 29 mars 2023 professor emeritus i obligationsrätt Juha Karhu och biträdande professorn i offentlig rätt Maija Dahlberg att utreda olika åtgärdsalternativ och bedöma deras genomförbarhet och funktion.

Utredningsarbetet föranleddes av ett uttalande som riksdagen godkände i mars, där det förutsattes att statsrådet skyndsamt vidtar behövliga åtgärder för att konsumenter med tidsbundna elavtal ska få skäligare villkor.

Utredarna bedömer åtgärdsalternativen i ministeriets uppdrag som kan bidra till att konsumenter som ingått dyra tidsbundna elförsäljningsavtal får skäligare villkor. Utredningen är till sin natur rättslig. Granskningen gällde de avtals- och konsumenträttsliga samt EU- och författningsrättsliga ramvillkoren för olika åtgärder.

”Jag tackar utredarna för deras utmärkta arbete, som ger en realistisk bild av situationen. Den ger också en grund för elbolagens frivilliga åtgärder och myndigheterna möjlighet att överväga fortsatta åtgärder. Därför har jag beslutat att snabbt sammankalla företrädare för Energiindustrin och elbolagen samt konsumentombudsmannen för att diskutera snabba åtgärder som kan underlätta kundernas situation”, konstaterar näringsminister Mika Lintilä.

Bedömning av åtgärdsalternativen i ministeriets uppdrag 

• Möjligheter att ingripa i tidsbundna elförsäljningsavtal på basis av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts eller genom att åberopa en kraftig senare sänkning av elpriset med allmänna avtalsrättsliga eller konsumenträttsliga metoder är begränsade. Dessa metoder grundar sig på rådande omständigheter i enskilda fall, t.ex. om en säljare kommit med vilseledande påståenden. De erbjuder således inte största delen av konsumenterna möjlighet att frigöra sig från sitt tidsbundna avtal.
• Skäligheten hos ett avtalsvitesvillkor som ingår i ett elförsäljningsavtal kan bedömas med stöd av 4 kap. 1 § i konsumentskyddslagen. Utredarna ser det som sannolikt att ett avtalsvite, vars belopp beräknas på basis av det fasta priset och den uppskattade förbrukningen till fullt belopp fram till utgången av den återstående avtalsperioden, överstiger det skäliga skadestånd som kan tas ut av konsumenten. Ett sådant avtalsvitesvillkor vore således inte bindande för konsumenten.
• Det är möjligt att åberopa att det fasta priset på ett tidsbundet elförsäljningsavtal är oskäligt när det har blivit dyrt jämfört med det sjunkande priset på börsel, men riktlinjerna för prövningen har ännu inte etablerats, och denna prövning som baserar sig på 4 kap. 1 § i konsumentskyddslagen görs alltid i sista hand från fall till fall också med beaktande av mängden elförbrukning och de totala kostnaderna. Konsumenttvistenämnden kommer dock inom kort att meddela sitt första avgörande i denna typ av ärende. Att framhålla det oskäliga priset är på det hela taget den mest lovande konsumenträttsliga metoden, även om prövningen till slut alltid görs från fall till fall.
• Riktad elkompensation är möjlig inom ramen för EU:s förordning om nödåtgärder under 2023, men förutsätter att elförsäljarnas förluster ersätts på ett skäligt sätt.
• Benådningslagen är också en möjlig metod som snabbt kan genomföras inom ramen för förordningen om nödåtgärder efter att den stiftats, men det ör också en mycket exceptionell metod som förutsätter noggrann konstitutionell och EU-rättslig prövning och motivering.

Utredarna tog ännu på eget initiativ upp självregleringen inom elbranschen som en femte metod. Detta kan erbjuda ett flexibelt lindringsalternativ värt att beakta som alltjämt kan skräddarsys för enskilda kunder. Som modell kan användas de villkor som dominerade i branschen före utgången av 2022, dvs. ett skäligt avtalsvite och en liten tilläggsavgift i utbyte mot att ett nytt långvarigare avtalsarrangemang kan ingås med kunden.

”Alla åtgärder som anges i uppdraget är förenade med synnerligen betydande juridiska problem. Därför anser vi att ett frivilligt avtal mellan elbolagen och konsumenterna om innehållet i och villkoren för dessa dyra tidsbundna elförsäljningsavtal är det bästa alternativet för att uppnå målet i riksdagens kläm”, påpekar utredarna Dahlberg och Karhu.

”Utöver elbolagens eventuella tillmötesgående måste också konsumenterna gå elbolagen till mötes på ett betydande sätt. Kärnan i den inre marknaden för el är nämligen konsumenternas rätt att välja den energileverantör som erbjuder dem det bästa priset och den bästa servicen, och i det här fallet borde konsumenterna ge avkall på denna rätt”, fortsätter utredarna. 

Bakgrund
Konsumentpriserna på el steg till en exceptionellt hög nivå under den senare hälften av 2022. Orsaken till detta var krisen på den europeiska el- och energimarknaden till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Konsumentpriserna på el började sjunka kraftigt i januari 2023 till följd av de åtgärder som vidtogs på EU-nivå och nationell nivå för att stabilisera marknaden. Ett stort antal konsumenter hade dock ingått tidsbundna elavtal då priserna var exceptionellt höga.

Enligt de prisuppgifter som Datarummet vid Statens ekonomiska forskningscentral samlat in var antalet tidsbundna elförsäljningsavtal där priset på elenergi översteg 20 cent per kilowattimme 420 000 i december 2022. Detta är cirka 13 procent av alla elavtal. Antalet avtal där priset översteg 30 cent per kilowattimme beräknas ha varit cirka 295 000.

Ytterligare information: 
Juha Karhu, tfn 040 069 8952, juha.karhu(at)ulapland.fi (frågor som gäller avtals- och konsumenträtt)                                  
Maija Dahlberg, tfn 050 442 3352, maija.dahlberg(at)uef.fi (EU-rättsliga och konstitutionella frågor
Arto Rajala, regeringsråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4828