Utveckling av medlingssystemet

Medlare i en arbetstvist kan vara riksmedlaren, en medlare med uppgiften som bisyssla eller en medlingsnämnd. 

En medlingsnämnd kan tillsättas för ett visst medlingsuppdrag. Riksmedlaren eller någon annan medlare som sköter arbetstvisten gör en framställning till arbets- och näringsministeriet om tillsättande av en medlingsnämnd, och arbets- och näringsministeriet förordnar medlingsnämndens ordförande och de övriga medlemmarna.

Med medlingsåtgärder avses ett medlingsförfarande under ledning av medlare som inleds för att lösa en arbetstvist.

Vid fullgörandet av medlingsuppgifterna är ett förslag till uppgörelse en sista utväg för att åstadkomma en uppgörelse. Medlaren kan för parterna lägga fram ett skriftligt förslag till uppgörelse om medlaren inte lyckas bilägga tvisten genom förhandlingar eller på annat sätt. Medlaren kan uppmana parterna att inom en kort, av medlaren utsatt tid godkänna förslaget till uppgörelse. Det är medlaren som avgör om ett förslag till uppgörelse ska läggas fram och som bestämmer innehållet i förslaget.

Nej. Beslutet att godkänna ett förslag till uppgörelse lämnat av medlare är parternas. Om parterna i tvisten inte godkänner förslaget till uppgörelse, ska medlaren överväga om medlingen ska fortsätta eller avbrytas.

Regeringens mål är att förbättra Finlands långsiktiga konkurrenskraft och samhällsekonomins bärkraft. De lösningar som uppnås inom medlingsverksamheten återspeglas i arbetsmarknadens och lönebildningen. En hållbar lönebildning är en av de viktigaste delfaktorer som stöder Finlands konkurrenskraft och samhällsekonomins helhetsintresse.

I propositionen föreslås bestämmelser i lagen om medling i arbetstvister och om villkor för vissa konfliktåtgärder enligt vilka medlare är ålagda att vid fullgörandet av sitt medlingsuppdrag och i syfte att trygga det övergripande samhällsekonomiska intresset förfara så att lönebildningen fungerar på bästa möjliga sätt och arbetsmarknadens funktionssätt inte äventyras. 

Med tryggandet av det övergripande samhällsekonomiska intresset avses att medlaren vid fullgörandet av sin medlingsuppgift ska beakta såväl parternas yrkanden i arbetstvisten som faktorer som inverkar på samhällsekonomins bärkraft och förutsättningarna att bevara Finlands konkurrenskraft. Medlaren ska vägleda parterna i arbetstvisten till att hitta lösningar som är väl avvägda med hänsyn till Finlands konkurrenskraft och en hållbar lönebildning och beakta dessa aspekter när förslaget lämnas till uppgörelse.

Enligt den gällande lagen ska medlaren eftersträva uppgörelse parterna emellan närmast på grundval av deras egna förslag och anbud, i vilka medlaren ska föreslå sådana eftergifter och jämkningar som ändamålsenlighet och skälighet syns kräva. Genom förslaget preciseras den prövning av ändamålsenlighet och skälighet som iakttagits i medlingsuppdraget. 
 

Det föreskrivs för närvarande inte i någon lagstiftning om de förfaranden som medlingsnämnden tillämpar. Det behövs bestämmelser som konsekvent gäller de förfaranden som ingår i det statliga medlingssystemet.  Medlingsnämndens avgöranden kan få långtgående följder som avspeglar sig i arbetsmarknaden och inverkar på medlarens förutsättningar att nå lösningar i kommande arbetstvister.

Det föreslås att man ska förenhetliga de tillvägagångssätt som ska följas av de medlingsnämnder som tillsatts för en viss medlingsuppgift. Riksmedlaren eller en av denne förordnad medlare är fortsättningsvis ordförande i medlingsnämnden. Därmed ska medlingsnämnden i sitt förfarande följa den reglering som styr medlarens verksamhet. Bestämmelserna i lagen om medling i arbetstvister om framläggande av förslag till uppgörelse ska också tillämpas på medlingsnämndens förslag till uppgörelse.

Genom ändringen införs i lagstiftningen beaktandet av samhällsekonomins helhetsintresse och lönebildningens i medlingsverksamheten. I praktiken har riksmedlaren beaktat dessa aspekter också tidigare, även om det inte föreskrivs om detta särskilt i en lag. Medlarna har redan i årtionden ansett sig vara bundna vid den s.k. allmänna linjen för lönejusteringar på arbetsmarknaden vid medling.

I och med de föreslagna ändringarna skulle förfarandet också gälla de förslag till uppgörelse som medlingsnämnden framlägger, och detta är en förändring jämfört med nuläget. En medlingsnämnd följer vedertagen praxis vid riksmedlarens byrå eller kommer överens om sin praxis när den inleder sitt arbete. Medlingsnämnder har dock tillsatts så sällan att det inte har uppstått någon etablerad praxis.

Medlaren ska i syfte att trygga det övergripande samhällsekonomiska intresset förfara så att lönebildningen fungerar på bästa möjliga sätt och arbetsmarknadens funktionssätt inte äventyras. Även förslaget till uppgörelse ska vara till stöd för arbetsmarknaden och får inte försämra lönebildningen inom andra avtalsområden.

Riksmedlarens centrala uppgift är att främja en välfungerande arbetsmarknad. Denna uppgift har medlarna fullföljt bland annat genom att iaktta tillvägagångssätt som blivit praxis på arbetsmarknaden, såsom den allmänna linjen på arbetsmarknaden. Den allmänna linjen på arbetsmarknaden påverkar lönenivån och nivån för effekterna av andra kostnadsgenererande bestämmelser inom olika branscher och under avtalsperioder. Enligt rådande uppfattning är det till stöd för det övergripande samhällsekonomiska intresset att man vid medling förstår vikten av en spelöppning i form av en avtalsuppgörelse inom en bransch som är utsatt för internationell konkurrens.

Att rådande praxis på arbetsmarknaden följs också i förslagen till uppgörelse skapar stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden och bidrar till att en spelöppning kan uppkomma. 

Medlaren ska i syfte att tillgodose det övergripande samhällsekonomiska intresset överväga hur yrkandena från parterna i arbetstvisten kan sammanjämkas med syftet att stödja Finlands konkurrenskraft, hållbarheten i de offentliga finanserna och en positiv sysselsättnings- och produktivitetsmässig utveckling. Förslaget till uppgörelse ska vara till stöd för arbetsmarknaden och får inte försämra lönebildningen inom andra avtalsområden.

Syftet med förslaget är inte att förhindra att branschspecifika eller uppgiftsspecifika särdrag beaktas i förslag till uppgörelse enligt medlarens prövning. Medlaren ska i förslaget till uppgörelse sträva efter att sammanjämka parternas yrkanden i den mån det är möjligt utan att äventyra det övergripande samhällsekonomiska intresset, lönebildningen eller arbetsmarknadens funktionssätt.

I förslaget till uppgörelse ska medlaren beakta lönebildningsprinciperna enligt en arbetsmarknadsmodell som är brett accepterad på arbetsmarknaden. Principerna stöder en fungerande lönebildning och det övergripande samhällsekonomiska intresset.

Nej. Ändringen gäller medlarens och medlingsnämndens medlingsverksamhet och innehållet i förslag till uppgörelse.

Finland är bland annat bundet av internationella förpliktelser som gäller facklig föreningsfrihet och kollektiv förhandlingsrätt. Av de internationella förpliktelser som är bindande för Finland kan det inte härledas något hinder för att medlaren vid framläggandet av förslag till uppgörelse beaktar frågor som hänför sig till allmänintresset, såsom hur lönebildningen fungerar eller olika samhällsekonomiska aspekter.

Förslagen gäller endast medlarens och medlingsnämndens verksamhet. Genom förslaget ingriper man inte i arbetsmarknadsparternas autonomi när det gäller att besluta om förhandlingsmål eller fackföreningarnas rätt att främja medlemmarnas levnads- och arbetsförhållanden. Förslaget ingriper inte heller i arbetsmarknadsparternas rätt att komma överens om lönenivån och andra arbetsvillkor. 

I Finland är en stor orsak till löneskillnaderna mellan kvinnor och män att det råder en kraftig yrkesmässig segregation på arbetsmarknaden. Den yrkesmässiga segregationen kan minskas bäst till exempel genom utbildningspolitiska metoder. På grund av medlingsförfarandets karaktär är de faktiska möjligheterna att ingripa i löneskillnaderna mellan branscherna för att främja jämställdheten rätt begränsade. Under medlingen medlar man i en arbetstvist i en enskild bransch utifrån parternas krav. Medlaren beaktar att förslaget till uppgörelse inte får leda till sådana arbetsvillkor som diskriminerar någon på grund av kön i branschen i fråga.

Medlaren ska pröva olika lösningar för de enskilda arbetstvisterna. Lösningen ska beakta det övergripande samhällsekonomiska intresset, praxis på arbetsmarknaden och områdes- och uppgiftsspecifika specialbehov. Medlarens prövningsrätt möjliggör lösningar som främjar lika lön och jämställdhet som en del av förslaget till uppgörelse.

Förslaget begränsar inte arbetsmarknadsparternas ömsesidiga avtalsrätt. 

En remissbehandling ordnades mellan den 8 november 2023 och den 9 januari 2024 av de föresatser i regeringsprogrammet som gäller den exportdrivna arbetsmarknadsmodellen och utvecklingen av medlingssystemet. Det kom in sammanlagt 71 utlåtanden.

Arbets- och näringsministeriet tillsatte en arbetsgrupp på trepartsbasis för tiden 1 februari–31 maj 2024 med uppdrag att bereda lagändringarna. Ordförande för arbetsgruppen var arbetsministerns statssekreterare Mika Nykänen. I arbetsgruppen ingick utöver arbets- och näringsministeriet även företrädare för Finlands näringsliv, Statens arbetsmarknadsverk, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Kyrkans arbetsmarknadsverk, FFC, STTK, Akava och en gemensam representant för löntagarnas centralorganisationer. Arbetsgruppen var inte enig i sitt arbete. I betänkandet antecknades avvikande mening för Finlands näringsliv rf, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT och Löntagarnas centralorganisationer Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Akava ry och Tjänstemannacentralorganisationen STTK.

Arbets- och näringsministeriet ordnade remiss för arbetsgruppens betänkande 4.6–30.7.2024. Det kom in sammanlagt 56 utlåtanden.

Ja. Som ett alternativ till lagstiftningsändringarna har regeringen uppmuntrat arbetsmarknadens parter till tvåpartsförhandlingar om den finländska arbetsmarknadsmodellen. Regeringens förhoppning är att arbetsmarknadens parter sinsemellan ska nå en överenskommelse om arbetsmarknadsmodellen. I juni 2024 ansåg man att det inte fanns förutsättningar för att inleda tvåpartsförhandlingar.

Förslaget hindrar inte arbetsmarknadens parter att ingå avtal om arbetsmarknadsmodellen och dess principer för lönebildning.

Enligt regeringspropositionen ska den föreslagna lagen träda i kraft den 1 december 2024.