Stor efterfrågan på utsläppssnål energiteknik ute i världen – vad har Finland att erbjuda?

För att den globala klimatförändringen skulle kunna fås att avstanna eller att ens framskrida långsammare förutsätts att växthusgasutsläppen minskas i en allt snabbare takt. Detta lyckas inte enbart med traditionell teknik utan det behövs också många nya lösningar. Vilken roll har Finland i detta innovativa talkoarbete?

I Paris klimatavtal har världens länder förbundit sig vid att begränsa klimatuppvärmningen till två eller helst till en och en halv grad jämfört med tiden före industrialiseringen. Därför måste man nu skrida till handling för att minska utsläppen, eftersom de nuvarande åtgärderna inte på långa vägar räcker till.

Internationella energiorganet IEA bedömer att utan några nya betydande politikåtgärder kommer användningen av samtliga fossila energikällor – råolja, naturgas och stenkol – att öka åtminstone fram till år 2040.

Europeiska unionen och industriländerna överhuvudtaget har börjat minska sina utsläpp, delvis också på bekostnad av den ekonomiska tillväxten på kort och medellång sikt. I utvecklande länder är utgångsläget ett annat när minskning av fattigdomen och höjning av levnadsstandarden dominerar de politiska strävandena. Ett allmänt tänkesätt är också det att västländerna ska bekosta kampen mot klimatförändringen.

På vilket sätt skulle man kunna överbygga denna klyfta i sättet att närma sig saken? Ett faktum är ju att när det gäller klimatförändringen finns det knappast några vinnare på lång sikt, varken i fråga om ekonomin eller i fråga om miljön. Svaret bör enligt min åsikt baseras på att klimatåtgärderna inte ens på kort sikt får medföra oskäliga extra kostnader jämfört med den traditionella handlingsmodellen.

Ett sätt att jämna ut de effektiva kostnaderna skulle vara t.ex. ett täckande globalt utsläppspris eller en utsläppsskatt som skulle konkretisera de negativa externa effekterna av växthusgasutsläppen. Man kan dock med fog fråga sig om detta någonsin kommer att vara politiskt möjligt.

Det är således ytterst viktigt att minska kostnaderna för koldioxidsnåla lösningar så att de utgör ett ekonomiskt mer lockande alternativ. Tekniska genombrott och investeringar i ren teknik behövs särskilt inom de närmaste årtiondena, för att utsläppen ska kunna minskas i tillräcklig utsträckning – ned på en mycket lägre nivå än vad som kan åstadkommas med den nuvarande takten - när den senare hälften av seklet börjar. Mycket kan dock åstadkommas också med den nuvarande tekniken.

Enligt IEA:s olika scenarier är det genomsnittliga värdet av årliga investeringar i energiproduktion och energianvändning 2,4 – 2,9 biljoner (= tusen miljarder) dollar. Om investeringarna riktas på rätt sätt skapar denna satsning grund för en väldig förändring inom energisektorn. Å andra sidan ger stora investeringar en möjlighet utan like för dem som utvecklar ny teknik.

Finland har ett bra utgångsläge: stabilitet, kompetens och partnerskap

Det är nödvändigt att upptäcka och förstå sambandet mellan den långsiktiga energi- och klimatpolitiken och den teknologiska utvecklingen. Vi i Finland har goda förutsättningar att aktivt delta i övergången till en koldioxidsnål framtid.

Vår egen energi- och klimatpolitik är konsekvent och ambitiös. År 2030 är hälften av den energi som används i vårt land förnybar energi. Andelen fossil energi är redan nu relativt liten och den minskar med fart. Vi har en mångsidig energimix, vilket innebär att vi också har omfattande kompetens. Sakkunskapen är i allmänhet stor inom många sektorer, inklusive digitala lösningar.

Också de energi- och innovationspolitiska incitamenten styr utvecklingen i allt högre grad mot utnyttjandet av ny teknik. Vid en närmare titt på enbart arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde avslöjas många starka sidor: VTT Oy bedriver forskning i världsklass på många olika områden av teknik. De incitament som Business Finland i dess nya form kan erbjuda stöder forskningen, utvecklingen och innovationen. De investeringsstöd (energistödet och stödet till spetsprojekt) som ministeriet beviljar är starkt inriktade på att främja ny teknik och demonstrationsprojekt. Energimyndighetens reglering uppmuntrar till utveckling av pålitliga och smarta nät. Geologiska forskningscentralens forskningsarbete bidrar bl.a. till utnyttjandet av den geotermiska energin.

Tyngdpunkten i politiken och finansieringen kan, och ska, dock flyttas också fortsättningsvis i riktning mot upptäckandet av nya lösningar. Detta stöder på längre sikt inte bara den koldioxidsnåla framtiden utan också den ekonomiska tillväxten. Väsentligt är också att företagen, forskningsinstituten och den offentliga makten förmås att hitta gemensamma utvecklingsobjekt och tillsammans satsa på dem. Här kan det krävas ökning av sådan finansiering som förnyar sektorn, men i många fall handlar det snarare om att hitta ett gemensamt intresse och gemensam vilja samt konsekventa åtgärder.

Det är också viktigt att man på den internationella marknaden snabbt kan skala både volymen hos och kvaliteten på produktionen och exporten. Företagen svarar förstås i sista hand för själva affärsverksamheten: det behövs både förmåga och vilja att verka på nya och växande marknader. Företagens samarbete i olika former är som vanligt i en nyckelställning. Stora företags betydelse som motorer för teknologiprojekt och skapare av kontakter kan inte underskattas. Också de behöver dock stöd från innovativa och smidiga små och medelstora företag som kan erbjuda lösningar av en helt ny typ.

Samarbetet kan ske i många olika former: partnerskap, underleveranser, forskningssamarbete etc. Statsgränserna får naturligtvis inte begränsa samarbetet; att hitta rätta internationella partner är tvärtom en central förutsättning för framgång.

När det gäller gynnsamma utgångspunkter kan man ännu konstatera att Finland verkar som aktiv och respekterad medlem på viktiga internationella energiforum. Finland har varit medlem av IEA sedan 1992. Det som är kanske ännu viktigare ur teknologisamarbetets synvinkel är att vi tillsammans med tre andra nordiska länder har fått tillträde till forumen Clean Energy Ministerial och Mission Innovation, vilka grundats av kärnan av G20-länderna.

CEM koncentrerar sig på politiken för ren energi och MI på främjandet av innovationerna inom sektorn i form av samarbete mellan den offentliga sektorn och den privata sektorn. Medlemmarna i MI – också Finland för sin del - har lovat att fram till 2022 rent av fördubbla sin offentliga innovationsfinansiering för ren energi. De nordiska länderna och Europeiska kommissionen arrangerar tillsammans nästa CEM- och MI-möten i Köpenhamn och Malmö i maj. Mötena erbjuder att verkligt skyltfönster för det nordiska kunnandet på energiområdet.

Vad bör då Finland egentligen satsa på?

Eftersom resurserna i ett litet land är begränsade ska vi fastställa tyngdpunkter åtminstone för den offentliga maktens åtgärder. Det är förståndigt att utgå från de befintliga starka sidorna när det gäller teknik. En av dessa har anknytning till värme: vi har exempelvis högklassig kompetens inom CHP och fjärrvärme, och byggnadernas energiprestanda är hög. Vi är skickliga också i utnyttjandet av olika slags trä/biobaserade bränslen. Skogsindustrins avfall och rester har redan under en lång tid tagits till vara och används inom energiproduktionen, och särskilt i fråga om kunnandet på området biodiesel befinner sig finländska företag i världstoppen.

Den öppna nordiska elmarknaden utgör en bra grund för utvecklandet av marknadsbaserade och innovativa lösningar. Finländskt kunnande ingår i bl.a. smarta elsystem samt i lösningar som erbjuder elasticitet när det gäller utbud och efterfrågan, vilket är ytterst viktigt när produktionen av vindkrafts- och solkraftsel ökar. Energisektorn är en pionjär i fråga om digitalisering. Fjärrdrift och fjärrövervakning av kraftverk, fjärravläsbara mätare och olika slags programvarulösningar inom branschen utgör Finlands starka sidor ute på den internationella marknaden.

Det finns också annan sorts teknik där vi representerar världstoppen. Exempel på teknik som befinner sig i kommersialiseringsskedet eller åtminstone i närheten av det är vågkraftsenergi, geotermisk energi och lösningarna på slutförvaringen av använt kärnbränsle.

För att exporten ska kunna främjas behövs åtgärder av staten, särskilt när det gäller att öppna dörrar i vissa länder. Typiska länder i detta hänseende är särskilt länderna i Asien. Enligt min mening är sådana växande marknader som Kina, Indien och Indonesien naturliga tyngdpunktsområden för Finland. Där utgör också återvinningen och utnyttjandet av avfall ofta incitament för införande av koldioxidsnåla lösningar, och t.ex. waste-to-energy utgör ett lovande samarbetsområde.

Man får dock inte glömma bort Nordamerika när man talar om ledande lösningar för ren energi. Vårt grannland Ryssland ävensom östra Europa utgör också ett stort potentiellt marknadsområde för exempelvis fjärrvärmelösningar. Den lokala närvaron, dvs. betydelsen och rollen av Finlands utlandsbeskickningar i kartläggningen och utnyttjandet av dessa och andra marknader, är naturligtvis viktig.

Det viktiga är att identifiera de mest lovande teknikerna och exportmarknaderna samt att rikta resurserna till dem. Det går att satsa på forskning och innovation här hemma, men köpare hittas i regel endast om man beger sig till ort och ställe och skräddarsyr lösningar efter kundernas behov. På denna punkt kan vi säkert förbättra oss, och på det satsar vi för vår del i större utsträckning inom både energiavdelningen och hela ANM-koncernen, tillsammans med våra intressentgrupper.

Riku Huttunen, överdirektör för energiavdelningen vid ANM