OECD publicerade i dag en utvärderingsrapport om invandrares sysselsättning och deras barns skolframgång i Finland. Utredningen gjordes efter att Finland framfört önskemål om en sådan. Vi vill säkerställa att vi har tillgång till de bästa metoderna i världen för att främja integrationen.

Ja, du läste rätt, de bästa metoderna i världen. Jag anser att målnivån för verksamheten varken nu eller i fortsättningen ska vara lägre än så. Rapporten gav det vi var ute efter: en halvtidsöversyn av de reformer vi gjort och ett flertal utvecklingsrekommendationer som vi nu ämnar undersöka och gå vidare med.

I internationell jämförelse har vi fortfarande relativt lite invandrare i Finland, men antalet har ökat snabbt. År 2015 var speciellt. Då sökte över 30 000 människor asyl i Finland. Regeringen gjorde då en analys av invandrarnas integrering och sysselsättning, och den bestyrks nu av OECD:s rapport. Redan då kunde vi konstatera att en central utmaning för integrationen är den låga sysselsättningsgraden bland i synnerhet invandrarkvinnor och invandrare med flyktingbakgrund. Det försvårar invandrarnas och deras familjers liv och är samtidigt en viktig fråga för hela samhället med tanke på tillgången på kompetent arbetskraft och den stigande försörjningskvoten.

Det reformerade systemet: Integration 2.0

Regeringen vidtog redan 2015 en rad åtgärder för att reformera integreringen av invandrare. Strävan var att både reformera systemet och stärka invandrarnas egen roll i integrationen. Namnet på det reformerade systemet kunde vara Integration 2.0, eftersom utvecklingsarbetet har varit mycket omfattande.

OECD bedömer att det utvecklingsarbete som gjorts i Finland har varit ambitiöst och gått i rätt riktning. En klar utgångspunkt för alla reformer som genomförts efter 2015 har varit att invandrarnas kompetens måste identifieras effektivare än tidigare och att sysselsättning ska vara målet redan från början av integrationen.

Vad innebär det i praktiken? Det innebär bland annat att integrationsutbildningen har reformerats så att den nu är klart närmare arbetslivet och stöder yrkesskickligheten bättre. Man har gjort så att invandrare snabbare ska kunna komma in på yrkesinriktad utbildning genom att slopa det riksomfattande språkkunskapskravet för att komma in på utbildningen, och mängden språkstudier under utbildningen har utökats. År 2016 tog vi ett initiativ som även i internationell jämförelse är helt exceptionellt: vi startade ett SIB-projekt för integration, som effektiviserar sysselsättningen av invandrare med hjälp av privat kapital. Dessutom är en regeringsproposition med förslag till ny lag om främjande av integration under behandling i riksdagen.

 

I reformen av de integrationsfrämjande insatserna har man beaktat att invandrarna har mycket olika utgångspunkter.

I reformen av de integrationsfrämjande insatserna har man beaktat att invandrarna har mycket olika utgångspunkter. För invandrare som behöver stärka sina grundläggande färdigheter har det skapats nya möjligheter att genomgå grundläggande utbildning för vuxna och att delta i läs- och skrivundervisning. Vi har också främjat högskoleutbildade invandrares möjligheter att komplettera och dra nytta av sin kompetens i Finland. Läroanstalter inom det fria bildningsarbetet kan dessutom från och med i år ordna integrationsutbildning för invandrare som sköter barn hemma, vilket ofta är mödrar.

Många av de reformer vi genomfört är så färska att det inte går att bedöma konsekvenserna av dem än. För närvarande bereder vi en utredning om hur integreringen och sysselsättningen av de invandrare som kom hit 2015 och beviljades asyl har framskridit. Jag har satt som mål att det i fortsättningen ska finnas tillgång till mer heltäckande information om de integrationsfrämjande insatsernas effekt och uppföljningen av dem.

Vi är på väg i rätt riktning, arbetet måste fortgå

Finland är inte det enda europeiska landet där integreringen av invandrare är ett viktigt utvecklingsområde. Finland placerar sig dock lågt ner i OECD:s jämförelse, när invandrares – i synnerhet kvinnors – sysselsättning samt invandrarbarns PISA-resultat jämförs med majoritetsbefolkningens.

Vi måste begrunda om det i det finska samhället finns sådana strukturer som avviker från de övriga OECD-länderna och som försvårar integrationen. Kan invandrares sysselsättning främjas bättre, om löner, den sociala tryggheten och inkomstöverföringar kan samordnas på ett bättre sätt? Borde arbetsförvaltningen ha ett större ansvar för integrationsfrämjandet, som sträcker sig även till de invandrarmammor som står utanför arbetskraften? Hur inverkar det finska familjeledighetssystemet på invandrarmammornas sysselsättning? Klarar man på den finska arbetsmarknaden av att i tillräcklig utsträckning identifiera kompetens som förvärvats annanstans?

Att främja integration är mycket mer än myndighetsinsatser. OECD:s synvinkel, där sysselsättningströskeln sänks genom att stödja både invandrare och arbetsgivare, tycker jag är bra. Även organisationer inom tredje sektorn har en betydande roll. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att invandraren själv är herre över sin egen integration. En stark egen motivation, tillräckliga tjänster och ett samhälle utan diskriminering främjar integrationen.

När jag blev minister med ansvar för integrationsfrågor visste jag att jag inte hade någon lätt uppgift framför mig. Invandring och integration väcker stort intresse och ibland starka åsikter. Min egen kompass i detta arbete är öppenhet och ett praktiskt förhållningssätt. Integration måste kunna diskuteras öppet och med ömsesidig respekt. Utmaningar lönar det sig att ta sig an på ett praktiskt och lösningsorienterat sätt. OECD:s rapport kommer att vara till hjälp i detta arbete.

Arbetsminister Jari Lindström