Vanliga frågor om lönesubventionsreformen

Lönesubvention är ett ekonomiskt stöd som är avsett för att främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande och som arbets- och näringsbyrån eller en kommun som genomför ett kommunalt sysselsättningsförsök kan bevilja arbetsgivare för lönekostnader. Arbetsgivaren kan få lönesubvention endast för anställning av en person som anmält sig som arbetslös arbetssökande.

Med hjälp av lönesubvention har arbetssökanden möjlighet att få även sådant arbete som hens yrkeskompetens inte räcker till för eller där hens skada eller sjukdom inverkar på hur hen klarar av arbetsuppgifterna.

Syftet är att hjälpa den arbetslösa arbetssökanden att komma in på arbetsmarknaden och att hjälpa arbetsgivaren att hitta en lämplig arbetstagare.

Syftet med regeringspropositionen är att främja sysselsättningen av personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden och att öka användningen av lönesubvention i synnerhet i företag.

Bestämmelserna om lönesubvention förenklas. Målet är att arbetsgivare bättre ska kunna förutse på vilka villkor de kan få stöd för anställning av en person och hur mycket stöd de kan få. Ett ytterligare mål är att processen för beviljande och utbetalning av lönesubvention ska bli snabbare. Detta lockar arbetsgivare, i synnerhet företag, att anställa arbetslösa arbetssökande med lönesubvention i större utsträckning än för närvarande.

Regeringen föreslår också att lönesubvention som beviljas på grund av skada eller sjukdom höjs till 70 procent från nuvarande 50 procent. Lönesubvention som beviljas på basis av brister i yrkeskompetensen ska höjas till 50 procent oberoende av arbetslöshetens längd (för närvarande 30, 40 eller 50 procent). Till exempel lönesubvention som beviljas på grund av brister i yrkeskompetensen hos en person som varit arbetslös i mindre än ett år är för närvarande 30 procent. I fortsättningen ska den vara 50 procent. Dessa stöd står till alla arbetsgivares förfogande.

I fortsättningen kan lönesubvention beviljas en annan arbetsgivare omedelbart efter den föregående maximitiden med lönesubvention, om villkoren för beviljande av lönesubvention uppfylls.

Alla arbetsgivare som för närvarande får 100-procentig lönesubvention kan få det även i fortsättningen. I stödet görs dock de ändringar som EU:s regler om statligt stöd förutsätter. Lönesubventionen till organisationer som bedriver omfattande ekonomisk verksamhet ska i fortsättningen begränsas så att organisationerna kan få högst 200 000 euro i 100-procentig lönesubvention under tre beskattningsår. Samtidigt innebär ändringen att nya organisationer börjar omfattas av 100-procentig lönesubvention.

Dessutom föreslår regeringen ett nytt sysselsättningsstöd som ska främja sysselsättningen av personer som fyllt 55 år.

Den långsiktiga sysselsättningseffekten av reformen har uppskattats till cirka 500–1 000 personer.

Lönesubventionsreformen är ett led i regeringens sysselsättningsåtgärder som syftar till att erbjuda alla en möjlighet att arbeta enligt sin egen arbetsförmåga. Sysselsättningsåtgärderna bildar en omfattande, sektorsövergripande helhet. En del av åtgärderna har en omedelbar effekt, andra påverkar på längre sikt.

Projekten inom programmet för arbetsförmåga gör tjänster som främjar arbetsförmågan till en del av välfärdsområdenas verksamhet. Avsikten är att öka användningen av tjänster i synnerhet till stöd för de personer som är svårare att sysselsätta. Det statsägda bolaget med specialuppgifter Jobbkanalen Ab anställer sådana partiellt arbetsföra personer som har det svårast på arbetsmarknaden. Bolagets verksamhet inleds stegvis under 2022.

I den nordiska modellen för arbetskraftsservice får den arbetssökande individuellt stöd för sin jobbsökning i ett tidigare skede och intensivare. Syftet med stöd i ett tidigt skede och personlig service är att förebygga långvarig arbetslöshet. Sakkunniga vid arbets- och näringsbyråerna och i de kommunala sysselsättningsförsöken ger råd i jobbsökningen, kartlägger kompetensen och erbjuder stödtjänster, till exempel utbildning, enligt arbetssökandens individuella behov. Vid behov kan den arbetssökande också hänvisas till andra tjänster, exempelvis social- och hälsovårdstjänster.

Läs mer om regeringens sysselsättningsåtgärder (på finska)

Sammandrag av lönesubventionerat arbete i olika situationer enligt de viktigaste förslagen:

* Arbetsgivaren ska alltid uppfylla de förutsättningar som gäller arbetsgivare i fråga om lönesubvention
* * Subvention kan dock beviljas högst för den tid anställningsförhållandet varar

Regeringens proposition lämnades till riksdagen den 19 september 2022. Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2023 och avses bli behandlad i samband med den. De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2023.

Regleringen förenklas genom att lönesubventionen begränsas till att huvudsakligen främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande med sämre förutsättningar eller nedsatt arbetsförmåga. 

Lönesubvention kan i fortsättningen beviljas för att främja sysselsättningen av 

• 15‒24-åringar 
• personer som fyllt 50 år 
• personer som endast har utbildning på grundstadiet  
• invandrare 
• personer som varit utan förvärvsarbete i minst sex månader 
• personer med nedsatt arbetsförmåga. 

Avgränsningen av målgrupperna baserar sig på EU:s regler om statligt stöd.

I fråga om läroavtalsutbildning kan lönesubvention beviljas också för lönekostnaderna för andra arbetslösa arbetssökande.

Grunden för beviljande av lönesubvention ska även i fortsättningen i regel vara brister i kompetensen. Sysselsättningen av personer som varit arbetslösa i mindre än ett år förutsätter även i fortsättningen att arbetslösheten bedöms bli långvarig utan lönesubvention.

När lönesubvention beviljas första gången på grund av skada eller sjukdom, bedöms inte arbetstagarens produktivitet i den arbetsuppgift som erbjuds. Huruvida subventionen fortsätter i samma anställningsförhållande ska bedömas i förhållande till arbetsuppgiften, på samma sätt som i dagsläget.

De förutsättningar för beviljande av lönesubvention som gäller arbetsgivare ändras så att det inte finns något hinder för beviljande av lönesubvention, om arbetsgivaren under de senaste 12 månaderna har anställt ett antal arbetstagare som motsvarar det antal arbetstagare som arbetsgivaren sagt upp av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker. Kravet är alltså inte att arbetsgivaren anställer samma personer utan samma antal arbetstagare. 

Välfärdsområdena kan beviljas lönesubvention (ingen förändring till nuläget eftersom man har kunnat sysselsättas i samma uppgifter inom kommunerna).

Hushållen kan i fortsättningen inte beviljas lönesubvention.

Lönesubventionens belopp höjs och förenhetligas. Den lönesubvention som beviljas på grund av brister i yrkeskompetensen ska i fortsättningen alltid utgöra 50 procent av lönekostnaderna. I nuläget varierar beloppet beroende på varaktigheten av den sysselsatta personens arbetslöshet och utgör antingen 30, 40 eller 50 procent av lönekostnaderna. 

Lönesubvention som beviljas på grund av skada eller sjukdom höjs från 50 procent till 70 procent.

Lönebikostnader eller semesterpenning som arbetsgivaren ska betala kan i fortsättningen inte täckas med lönesubvention. Dessutom görs det andra ändringar i de stödberättigande kostnaderna för att det nationella inkomstregistret ska kunna utnyttjas effektivare vid utbetalningen av lönesubvention.

Definitionen av stödberättigande kostnader ska preciseras så att som stödberättigande kostnader betraktas lön som utifrån arbetstid eller utförande av ackordsarbete betalas till en arbetstagare före innehållning av den försäkrades lagstadgade avgifter och skatter. Dessutom ska lönetillägg som hänför sig till den ordinarie arbetstiden och arbetsförhållandena räknas som stödberättigande kostnader.

Som stödberättigande kostnader räknas inte

• arbetsgivarens bikostnader
• semesterpenning
• anställningsförmåner
• skattefria eller skattepliktiga ersättningar
• mertids- eller övertidsersättning eller penningersättning som betalats ur en arbetstidsbank
• den del av lönen som bestäms utifrån resultatet av det arbete som den som anställts med subvention utför eller som baserar sig på arbetsgivarens resultat
• lön för den tid arbetsgivaren är berättigad till sjukdagpenning eller vissa andra förmåner

Lönesubvention ska kunna beviljas för fem eller tio månader beroende på hur länge arbetslösheten pågått före lönesubventionen. 

• Om personen har varit arbetslös i mindre än ett år, kan lönesubvention beviljas för fem månader. För närvarande är maximitiden för lönesubvention sex månader. Den som beviljar lönesubvention har möjlighet att överväga hur länge subventionen varar. I genomsnitt har subventionsperioderna varit cirka 5,1 månader långa. 
• Om personen har varit arbetslös i minst 12 månader under de senaste 14 månaderna, kan lönesubvention beviljas för 10 månader. För närvarande är maximitiden för lönesubvention 12 månader. Den som beviljar lönesubvention har möjlighet att överväga hur länge subventionen varar. I genomsnitt har subventionsperioderna varit något under 7 månader långa.
• Lönesubvention som beviljas på grund av skada eller sjukdom kan beviljas för 10 månader första gången och därefter för högst 24 månader åt gången i samma anställningsförhållande. I dagsläget kan lönesubvention beviljas redan första gången för högst 24 månader, men prövningen av beviljande av stöd är striktare än i den föreslagna modellen. 

Lönesubvention beviljas dock både för närvarande och i fortsättningen högst för den tid anställningsförhållandet varar.

Om arbetstagarens skada eller sjukdom i väsentlig grad och permanent eller varaktigt minskar hens produktivitet, kan perioden med lönesubvention förlängas efter 10 månader med högst 24 månader åt gången. 

Även i fortsättningen kan lönesubvention beviljas för en långtidsarbetslös som fyllt 60 år för högst 24 månader åt gången i samma anställningsförhållande.

För läroavtalsutbildning ska subvention på motsvarande sätt som i dagsläget beviljas för hela utbildningstiden. 

I dagsläget ska personen vara arbetslös i minst 10 månader efter maximitiden med lönesubvention innan hen kan sysselsättas på nytt med lönesubvention (s.k. pausregeln). I fortsättningen kan lönesubvention beviljas en annan arbetsgivare omedelbart efter den föregående maximitiden med lönesubvention, om villkoren för beviljande av lönesubvention uppfylls.

Lagen om sociala företag upphävs och således också de undantag som hänför sig till lönesubventionens belopp och varaktighet som har samband med den.

Arbetsgivaren kan överföra en person som är anställd med lönesubvention till uppgifter hos någon annan arbetsgivare (användarföretag). I stället för det nuvarande anmälningsförfarandet ska överföring i fortsättningen sökas hos arbets- och näringsbyrån eller det kommunala sysselsättningsförsöket. Under överföringen kan lönesubventionens belopp vara högst det belopp som användarföretaget skulle kunna beviljas om företaget själv ansökte om lönesubvention. Lönesubventionens belopp får dock inte vara större än det belopp som beviljats den egentliga arbetsgivaren. Lönesubventionens belopp ska beräknas för den tid överföringen varar, om användarföretaget är berättigat till mindre lönesubvention än den egentliga arbetsgivaren.

Målet är att förhindra att konkurrensen snedvrids och att säkerställa att arbetsuppgifterna vid användarföretaget är ändamålsenliga med tanke på utbetalningen av lönesubvention. Snedvridning av konkurrensen förebyggs dessutom genom att användarföretaget förutsätts betala gängse ersättning för den överförda personen. Som gängse ersättning kan betraktas ett belopp som gör att användarföretagets kostnader för arbetsinsatsen är minst lika stora som när användarföretaget själv ansöker om lönesubvention. Det är inte möjligt att exakt fastställa en övre gräns för den gängse ersättningen.

100-procentig lönesubvention kan beviljas en förening, en stiftelse eller ett registrerat religionssamfund (nedan organisation), om

• den person som sysselsätts har varit arbetslös i minst 24 månader under de senaste 28 månaderna och
• hens arbetstid motsvarar högst 65 procent av maximiarbetstiden i branschen. 

Till denna del motsvarar den föreslagna modellen nuläget. Den nationella lagstiftningen om lönesubvention måste dock ändras på följande sätt så att den ska överensstämma med EU:s regler om statligt stöd:

• 100-procentig lönesubvention kan beviljas en organisation vars verksamhet enligt en bedömning av arbets- och näringsbyrån eller en kommun som genomför ett kommunalt sysselsättningsförsök inte påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater (handelspåverkan). 
• Om organisationens verksamhet påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater, kan organisationen få högst 200 000 euro i 100-procentig lönesubvention under tre beskattningsår. Det är fråga om stöd av mindre betydelse, det vill säga de minimis-stöd enligt EU:s regler om statligt stöd. På årsnivå kan i genomsnitt 5 personer sysselsättas med 100-procentig lönesubvention.

Alla arbetsgivare som för närvarande får 100-procentig lönesubvention kan alltså få det även i fortsättningen. Ändringen begränsar användningen av 100-procentig lönesubvention för de organisationer som bedriver omfattande ekonomisk verksamhet. Samtidigt breddar ändringen organisationernas möjligheter att utnyttja 100-procentig lönesubvention. De organisationer som inte tidigare har fått 100-procentig lönesubvention kan i fortsättningen få subvention i form av de minimis-stöd.

Lite under 20 procent av alla som hittills sysselsatts med lönesubvention har sysselsatts med 100-procentig lönesubvention.

I fortsättningen kan 100-procentig lönesubvention beviljas en organisation vars verksamhet enligt en bedömning av arbets- och näringsbyrån eller en kommun som genomför ett kommunalt sysselsättningsförsök inte påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater. 

Om organisationens verksamhet påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater, kan organisationen få högst 200 000 euro i 100-procentig lönesubvention under tre beskattningsår. 

Vid bedömningen av handelspåverkan ska följande kriterier tillämpas:

• Värdet av de varor och tjänster som har sålts underskrider 200 000 euro per år.
• Det är inte möjligt att beställa varor och tjänster via nätet eller använda dem på nätet, med undantag av situationer där marknadsföringen sker på nätet men där varan ska hämtas från ett visst ställe eller tjänsten ska användas på ett visst ställe.
• Alla eller nästan alla kunder är fysiska personer som är bosatta i Finland eller juridiska personer som är registrerade i Finland.
• Varor och tjänster tillhandahålls endast inom en eller några kommuner som gränsar till varandra. Över 90 procent av de fysiska personer som är kunder är bosatta inom detta verksamhetsområde.

Grunderna för bedömningen baserar sig på Europeiska kommissionens beslut om bedömning av handelspåverkan.
 

Med organisationer avses föreningar, stiftelser och religionssamfund.

*Tabellen uppdaterades 21.10.2022 

I propositionen föreslås att ett sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år ska tas i bruk. Stödet ska beviljas utan ändamålsenlighetsprövning, om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls. 

Stödet beviljas om

• den person som sysselsätts har fyllt 55 år och varit arbetslös i minst 24 månader under de senaste 28 månaderna
• arbetstiden i arbetsavtalet är minst 25 timmar i veckan eller minst 65 procent av maximiarbetstiden i branschen
• de övriga villkoren för beviljande uppfylls.

Stöd betalas till ett belopp som motsvarar 70 procent av de stödberättigande lönekostnaderna för 10 månader, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. Som stödberättigande kostnader betraktas samma lönekostnader som i fråga om lönesubventionerat arbete.

Sysselsättningsåtgärderna uppskattas fokusera något mer än tidigare på partiellt arbetsföra, personer som integreras, unga, äldre personer och personer som endast har utbildning på grundstadiet. Dessutom blir fler arbetsgivare berättigade till lönesubvention.

De ändringar som gäller målgruppen och prövningen kan påverka antalet personer som sysselsätts med subventionen, men detta är i huvudsak inte möjligt att uppskatta numeriskt.

De ändringar som föreslås i de stödberättigande kostnaderna minskar beloppet på det stöd som betalas till kommunerna för arbete som ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten. Om samverkan mellan stödprocent och stödberättigande kostnader i fråga om annan lönesubvention:

• Lönesubventionens belopp ökar jämfört med nuläget i uppskattningsvis lite under hälften av lönesubventionsperioderna.
• I uppskattningsvis en fjärdedel av lönesubventionsperioderna förblir lönesubventionens belopp ungefär detsamma.
• I uppskattningsvis lite under en tredjedel av lönesubventionsperioderna är lönesubventionens belopp mindre än i nuläget.
• Högre subvention ökar efterfrågan på lönesubventionerat arbete och lägre subvention minskar efterfrågan. 

Syftet med förenklade villkor för lönesubvention och de ändringar som gäller utbetalningen är att göra lönesubventionen till ett lockande alternativ i arbetsgivarens ögon och på så sätt öka antalet personer som sysselsätts med lönesubvention. Därför är det inte möjligt att ge några numeriska uppskattningar om effekterna.

Reformen består av flera olika element och det råder en viss osäkerhet om vilka effekter de har. En del av ändringarna är ägnade att minska och en del att öka antalet personer som sysselsätts med lönesubvention. De element som ökar antalet sysselsatta gäller i synnerhet företag där lönesubventionerat arbete enligt undersökningar har mest positiva sysselsättningseffekter. På grund av detta beräknas det på lång sikt att antalet sysselsatta ökar med cirka 500–1000 personer efter subventionsperioden.

Förändringar i subventionsperiodernas längd kan leda till att det genomsnittliga antalet personer som sysselsätts antingen minskar eller ökar. Antalet personer som sysselsätts med lönesubvention beräknas minska med högst cirka 1 000 årsverken och öka med högst cirka 3 500 årsverken. Det är osannolikt att dessa ytterligheter förverkligas. Effekterna bedöms placera sig i mitten av ytterligheterna, vilket betyder att antalet personer som sysselsätts med subvention ökar måttligt.

Antalet personer som sysselsätts med 100-procentig lönesubvention kommer att vara uppskattningsvis cirka 60–70 procent av det nuvarande antalet.

En del arbetsgivare kommer sannolikt också att sysselsätta med lägre stödprocenter, så förändringen är inte nödvändigtvis så stor. Det uppskattas att antalet personer som sysselsätts med 100-procentig lönesubvention minskar med 900 personer och att 500 personer sysselsätts med en lägre subventionsprocent.

Alla de arbetsgivare som i nuläget får 100-procentig lönesubvention kan få det även i fortsättningen, och dessutom kommer antalet arbetsgivare att öka något. I de flesta fall påverkar ändringen inte arbetsgivare som sysselsätter färre än fem personer per år. På större arbetsgivare som utövar omfattande ekonomisk verksamhet inverkar ändringen så att antalet personer som sysselsätts med 100-procentig lönesubvention begränsas till i genomsnitt cirka fem personer per år. Ingen sådan begränsning tillämpas om den ekonomiska verksamheten är obetydlig. Ändringen påverkar inte möjligheten att anställa med en lägre subventionsprocent.