Vanliga frågor om lönesubventionsreformen

Lönesubvention är ett ekonomiskt stöd vars syfte är att främja sysselsättningen av en arbetslös arbetssökande. Arbets- och näringsbyrån kan bevilja stödet till arbetsgivaren för lönekostnader.Det är möjligt för arbetsgivaren att få lönesubvention endast för att sysselsätta en person som har anmält sig som arbetslös arbetssökande.

Med hjälp av lönesubvention har arbetssökanden möjligt att få även sådant arbete som hens yrkeskompetens inte räcker till eller hen har en skada eller sjukdom som påverkar hur hen klarar sig i uppgifterna.

Syftet är att hjälpa den arbetslösa arbetssökanden att komma in på arbetsmarknaderna och hjälpa arbetsgivaren att hitta en lämplig arbetstagare.

Regeringens mål är att förenkla bestämmelserna om lönesubvention och på så sätt öka användningen av lönesubvention i synnerhet i företag. På så sätt strävar man efter att öka slagkraften av lönesubvention och höja sysselsättningsgraden.

Syftet med reformen är att minska byråkratin i samband med lönesubvention genom att förenkla systemet med lönesubvention så att systemet är mer förutsägbart och processen för beviljande och utbetalning av lönesubvention är snabbare och lockar arbetsgivare, i synnerhet företag, att anställa arbetslösa arbetssökande med lönesubvention i större utsträckning än för närvarande.

Som en ny sak föreslås stöd för sysselsättning av personer som fyllt 55 år.

I lönesubvention görs förändringar som EU:s regler om statligt stöd kräver och lönesubvention på 100 procent begränsas för de största gemenskapen som utövar ekonomisk verksamhet. Förändringen ger även nya arbetsgivare möjligheten för lönesubvention.

Den långsiktiga sysselsättningseffekten av reformen har uppskattats till cirka 500–1 000 personer.

Regeringens propositionsutkast som gäller lönesubventionen är på remiss 1.4–27.5.2022. 

Regeringens proposition ska ges till riksdagen i september 2022. Propositionsutkastet hänför sig till budgetpropositionen för 2023 och avses bli behandlad i samband med den. De föreslagna lagarna avses träda i kraft 1.1.2023.

Systemet för lönesubvention ska enligt propositionen förenklas med att begränsa lönesubventionen att främja sysselsättning av sådana arbetslösa arbetssökande som enligt gruppundantagsförordningen i EU:s regler om statligt stöd har nedsatt arbetsförmåga eller arbetstagare som är i oförmånlig position. 

Lönesubvention kan i fortsättningen beviljas för att främja sysselsättningen av 

• 15–24-åringar 
• personer över 50 år 
• personer som endast har utbildning på grundskolenivå 
• invandrare och 
• personer som varit utan förvärvsarbete i minst sex månader samt 
• personer med nedsatt arbetsförmåga. 

I fråga om läroavtalsutbildning kan lönesubvention beviljas för lönekostnaderna även för andra arbetslösa arbetssökande.

I nuläget kan lönesubvention beviljas i princip för vem som helst som är arbetslös men av arbetssökandegrupper utanför gruppundantagsförordningen beviljas stöden som de minimis-stöd.

Grunden för beviljande av lönesubvention ska även i fortsättningen i regel vara brister i kompetensen. Sysselsättningen av personer som varit arbetslösa kortare tid än ett år förutsätter även i fortsättningen att arbetslösheten uppskattas bli förlängd utan lönesubvention.

På basis av en skada eller sjukdom beviljas subventionen första gången på grundval av att arbetssökandens skada eller sjukdom av permanent natur väsentligt försvårar personens sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. I fortsättningen skulle bedömningen inte göras i förhållande till arbetsuppgiften. Fortsättningen på stödet i samma anställning skulle emellertid fortfarande bedömas i förhållande till arbetsuppgiften.

De förutsättningar för beviljande av lönesubvention som gäller arbetsgivare ska enligt propositionen ändras så att det inte finns något hinder för beviljande av lönesubvention, om arbetsgivaren under de 12 föregående månaderna har anställt ett antal arbetstagare som motsvarar det antal arbetstagare som arbetsgivaren sagt upp av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker. Arbetsgivaren skulle inte krävas att anställa samma personer utan samma antal arbetstagare. 

Välfärdsområdena skulle kunna få lönesubvention (ingen förändring till nuläget eftersom man har kunnat sysselsättas i samma uppgifter inom kommunerna).

Avsikten är att hushållen i fortsättningen inte längre ska beviljas lönesubvention.

Systemet för lönesubventionen skulle förenklas med att standardisera beloppet på lönesubventionen. Den lönesubvention som beviljas på grund av brister i yrkeskompetensen föreslås utgöra 50 procent av lönekostnaderna. I nuläget varierar stödets belopp på varaktigheten av den sysselsatta personens arbetslöshet och är antingen 30, 40 eller 50 procent av lönekostnaderna.

Lönesubventionens belopp föreslås emellertid vara 70 procent av lönekostnaderna om en arbetslös arbetssökandes möjligheter att få ett lämpligt arbete har minskat avsevärt till följd av fysisk eller psykisk skada eller sjukdom som har konstaterats på behörigt sätt. I nuläget är lönesubventionens belopp beviljad på grundval av skada eller sjukdom 50 procent av lönekostnaderna. 

Lönebikostnader eller semesterpenning som arbetsgivaren ska betala kan i fortsättningen inte täckas med lönesubvention. Dessutom görs det andra ändringar i de stödberättigande kostnaderna för att det nationella inkomstregistret ska kunna utnyttjas effektivare vid utbetalningen av lönesubvention.

Definitionen på stödberättigade kostnader föreslås att preciseras så att även lön, som betalas för arbetstagaren på grundval av arbetstid eller utförande av ett ackord före lagstadgade avgifter av den försäkrade och före förskottsinnehållningen ses som stödberättigade kostnader. Dessutom ska man räkna med tillägg på lönen som baserar sig på regelbunden arbetstid och arbetsförhållanden.

I stödberättigade kostnader skulle inte räknas

• arbetsgivarens bikostnader
• semesterpenning
• anställningsförmåner
• skattefria eller skattepliktiga ersättningar
• tilläggs- och övertidsersättningar eller penningersättning för arbetstidsbank
• den del av lönen som bestäms efter arbetsresultatet av den som anställts med stöd eller som grundar sig på arbetsgivarens resultat
• lön för tiden då arbetsgivare är berättigad till sjukpenning eller vissa andra förmåner

Lönesubventionen ska betalas varje löneutbetalningsmånad. Maximalt stödbelopp ska definieras enligt lönebetalningsperiodens längd och det skulle regleras i en förordning. I nuläget ansöks lönesubventionens betalning i en, två eller tre månaders utbetalningsperioder.

Lönesubvention ska kunna beviljas för fem eller tio månader beroende på hur länge arbetslösheten pågått före lönesubventionen. En subventionsperiod på tio månader förutsätter att den arbetssökandes arbetslöshet har varat minst 12 månader under de föregående 14 månaderna eller att stödet beviljas på basis av en skada eller en sjukdom. Om anställningen är kortare än fem eller tio månader beviljas stödet för anställningens tid. Arbets- och näringsbyrån skulle längre inte ha prövningsrätt att definiera lönesubventionsperiodens varaktighet. 

Om arbetstagarens skada eller sjukdom i väsentlig grad och permanent eller varaktigt minskar hens produktivitet, kan perioden med lönesubvention förlängas efter 10 månader med högst 24 månader åt gången. 

Även i fortsättningen kan man enligt propositionen för en person, som är över 60 år gammal och har varit arbetslös minst 12 månader, bevilja en ny lönesubvention för samma anställning i högst 24 månaders perioder.

För läroavtalsutbildning ska subvention på motsvarande sätt som i dagsläget beviljas för hela utbildningstiden. 

Att bevilja lönesubvention på nytt för att främja sysselsättningen av samma person föreslås vara möjligt utan att personen varit arbetslös en viss tid, förutsatt att hen fortfarande hör till någon av målgrupperna för lönesubventionen och att förutsättningarna för beviljande av subvention i övrigt uppfylls. Subvention kan emellertid inte på nytt beviljas för en arbetsgivare som tidigare beviljats lönesubvention för lönekostnader som hänför sig till samma person. 

I nuläget ska personen efter en lönesubventionsperiod på maximal varaktighet vara arbetslös minst 10 månader före hen kan sysselsättas på nytt med lönesubvention. Om den maximala varaktigheten i det tidigare arbetet med lönesubvention inte har fyllts börjar räknandet av den maximala varaktigheten på nytt när det har gått 24 månader från den tidigare lönesubventionsperiodens slut. I nuläget har det inte begränsats med lagstiftning att samma arbetsgivare kan sysselsätta samma personer upprepade gånger med lönesubvention.

Lagen om sociala företag skulle upphävas och således skulle undantag på belopp och varaktighet av lönesubvention upphävas.

Den som får lönesubvention ska kunna överföra en person som är anställd med subvention till en annan arbetsgivares (användarföretag) uppgifter. I stället för anmälningsförfarandet ska man i fortsättningen söka på överföring och arbets- och näringsbyrån kommer att fatta beslut om överföringen. Syftet med förfarandet är att försäkra att samma förutsättningar som gäller för arbetsgivaren ska gälla för användarföretaget som om den söker själv på lönesubvention. Dessutom ska man förebygga förvridning av konkurrens och försäkra att arbetsuppgifterna i användarföretaget är ändamålsenliga med tanke på betalande av lönesubventionen. 

Man ska förebygga förvridning av konkurrens på så sätt att det förutsätts att användarföretagen betalar en duglig ersättning för den överförda personen med tanke på att den egentliga arbetsgivaren får lönesubvention för personen. Dessutom ska lönesubventionens belopp sänkas för överföringens tid ifall användarföretaget är berättigad till mindre lönesubvention än den egentliga arbetsgivaren. Subventionens belopp ska emellertid inte höjas för överföringens tid ifall användarföretaget kan få större subvention än den egentliga arbetsgivaren ifall denne själv söker på lönesubvention.

EU:s statsstödsregler ska tillämpas då när alla kriterier för statsstöd fylls:

1. offentliga medel kanaliseras till företag, det vill säga ekonomisk verksamhet (den juridiska formen spelar ingen roll vid bedömningen)
2. det är fråga om en selektiv fördel, det vill säga endast vissa företag gynnas
3. åtgärden förvrider eller hotar att förvrida konkurrensen genom att gynna stödmottagaren 
4. åtgärden påverkar handeln mellan medlemsstaterna

Beviljande av lönesubvention är kanalisering av allmänna medel och därför kommer utvärdering av regler om statligt stöd i fråga vid lönesubvention. 

I nuläget tillämpas inte regler om statligt stöd för beviljande av lönesubvention, gemensam upphandling av arbetskraftsutbildning, stöd för arrangemang av arbetsförhållanden och sysselsättningspolitiskt understöd i annat än verksamhet som ses som näringsverksamhet. I nuläget finns det tolkningsutmaningar i definiering av verksamhet som ses som näringsverksamhet, och tillämpningen motsvarar inte utvärderingen enligt reglerna om statligt stöd. I samband med reformen kommer man att förändra den nationella regleringen för att bli mer enhetlig med EU:s regler om statligt stöd. 

Gällande utbildningar i samordnad upphandling och stöd för arrangemang av arbetsförhållanden tillämpar man i fortsättningen regler om statligt stöd då när utbildning eller stöd riktas till arbetsgivaren som utövar ekonomisk verksamhet. Vid sysselsättningspolitiskt understöd och 100 procent lönesubvention tillämpas regler om statligt stöd ifall verksamheten av den som får understödet eller subventionen inte uppskattas ha inverkan på handel mellan medlemsstaterna. Om kriterier för uppskattning kommer att regleras noggrannare i statsrådets förordning.

100 % lönesubvention kan enligt förslaget beviljas till en förening, stiftelse eller registrerat religiöst
samfund (organisation) för en person som har varit arbetslös minst 24 månader under de senaste 28 månaderna för högst 65 % arbetstid av branschens maximiarbetstid. För denna del motsvarar den förslagna modellen nuläget.

100 % lönesubvention ska kunna beviljas som annat än statsstöd för en sådan organisation vars verksamhet inte har inverkan på handel mellan EU:s medlemsstater enligt uppskattning som görs av parten som beviljar lönesubventionen (handelsinverkan). I uppskattningen kommer att tillämpas följande kriterier:

• Värdet på sålda varor och tjänster är under 100 000 euro i året.
• Varor och tjänster är inte möjligt att beställa från webben eller använda på webben exklusive situationer då marknadsföring sker på webben men varan ska hämtas från visst ställe eller tjänsten konsumeras på visst ställe.
• Nästan alla eller alla kunder är personer som bor i Finland eller organisationer som är registrerade i Finland.
• Utbjudande av varor och tjänster sker endast inom området för en eller några kommuner som har gemensam gräns. Över 90 % av fysiska personer som är kunder bor på ovannämnda verksamhetsområdet och hemorten av andra juridiska personer som är kunder är där, eller om verksamhet endast sker på en kommuns område bor över 90 % av kunderna som är fysiska personer på området av denna kommun eller dess grannkommuner och hemorten av andra juridiska personer som är kunder är där.

Om organisationen utövar verksamhet som har handelsinverkan beviljas 100 % stöd som de minimis-stöd:

• Alla föreningar, stiftelser och registrerade religiösa samfund kan få 100 % lönesubvention
• För denna del begränsar maximibeloppet av de minimis-förordningen (i flesta situationer 200 000 euro under tre skatteår för en part som får stöd) mängden på dem som sysselsätts med 100 % subvention. Beloppet motsvarar sysselsättning av ungefär 14 personer på 100 % lönesubvention med genomsnittliga priser under 10 månaders tid.
• Beviljande av 100 % stöd ska även begränsas av eventuella andra de minimis-stöd.

I reformen föreslår man att man tar i bruk sysselsättningsstöd för personer över 55 år. Stödet ska beviljas utan ändamålsenlighetsprövning om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls. 

Stödet ska beviljas om

• den som sysselsätts har fyllt 55 år och har varit arbetslös minst 24 månader under de senaste 28 månaderna och
• personen som har anställts med stöd arbetar i tjänst för den som får stödet enligt arbetsavtalet minst 25 timmar i veckan eller minst 65 procent av maximiarbetstiden på branschen och
• arbetsgivaren utfäster sig att betala en lön som motsvarar minst lönen enligt kollektivavtalet som tillämpas för anställningen i fråga eller, om det inte finns ett kollektivavtal att tillämpa, en vanlig och rimlig lön för arbetet i fråga.

Med avvikelse från ovannämnda ska stödet inte beviljas om

• förutsättningarna som reglerats om lönesubvention gällande arbetsgivaren inte fylls eller
• lönen för personen som anställts med stödet ska basera sig endast på arbetets resultat eller personen anställs som alternerginsvikarie.

Förutsättningar för beviljande av stöd som gäller arbetsgivaren ska till stor del vara samma som i lönesubvention men arbets- och näringsbyrån ska inte ha prövningsrätt till exempel för skatteskulder utan skatteskulder skulle hindra beviljande av stödet. Gällande lönesubvention ska arbetsgivaren kunna efter prövning beviljas lönesubvention trots skatteskulder till exempel i en situation där arbetsgivare kan visa en betalningsplan och beloppet på skulderna är smärre. 

Stöd betalas till ett belopp som motsvarar 70 procent av de stödberättigande lönekostnaderna för 10 månader, emellertid högst för den tid anställningsförhållandet varar. Som stödberättigande kostnader betraktas samma lönekostnader som i fråga om lönesubventionerat arbete. 

Stödperioden ska kunna avbrytas om lönebetalningen avbryts för minst en månad till exempel på grund av permittering. Stödperioden ska fortsättas så länge som avbrytningen har varat om förutsättningarna som gäller arbetsgivaren och anställningen fortfarande fylls. I sysselsättningsstödet ska även tillämpas vad som regleras om hinder för att betala lönesubvention och lönesubvention i situation av affärsöverlåtelse.

Tyngdpunkten på sysselsättning uppskattas vara mer än tidigare på partiellt arbetsföra, personer som integreras, unga , åldrade och personer som har utbildning endast på grundskolenivå. Dessutom skulle fler arbetsgivare vara berättigade till lönesubvention.

Förändringarna som gäller målgruppen och prövningen kan påverka mängden på stödsysselsatta men detta är huvudsakligen inte möjligt att uppskatta numeriskt.

Förändringarna i stödberättigade kostnader minskar beloppet på stödet som betalas till kommuner för skyldighetssysselsättning. För annan lönesubventions del om samverkan av stödprocent och stödberättigade kostnader:

• Beloppet på lönesubventionen skulle från nuläget stiga i uppskattningsvis lite under hälften av lönesubventionsperioderna.
• Uppskattningsvis i ungefär en fjärdedel av lönesubventionsperioderna skulle beloppet på stödet förbli ungefär samma.
• Uppskattningsvis i knappt en tredjedel av perioderna skulle beloppet på stödet vara mindre än i nuläget.
• Större stöd ökar efterfrågan på lönesubventionerad arbete och mindre stöd minskar efterfrågan. 

Genom att förenkla villkoren för stödet och förändringar gällande betalningen strävar man efter att göra lönesubventionen till en lockande produkt ur arbetsgivarens synvinkel och genom det utöka mängden på personer sysselsatta med lönesubvention. För detta är det inte möjligt att uppskatta numeriska inverkningar.

Reformen består av många olika element och på inverkningarna av dem alla ingår osäkerhet. En del av förändringarna är ägnade för att minska mängden på personer sysselsatta med lönesubvention och en del att öka. Elementen som ökar mängden på sysselsatta personer riktas speciellt i företag i vilka lönesubventionerat arbete har enligt undersökningar mest positiva sysselsättningsinverkningar. På grund av det uppskattas mängden på personer som är arbetstagare efter subventionsperioden öka med cirka 500–1 000 personer på lång sikt.

Mängden på personer som är i lönesubventionerat arbete kan sjunka om element som sänker efterfrågan förverkligas starkare än element som ökar efterfrågan. Å andra sidan finns det mer element som ökar efterfrågan. Förändringar som har med stödperioders längd att göra kan även leda till minskning eller ökning av mängden på personer som i genomsnitt är sysselsatta. Mängden på personer som är sysselsatta med lönesubvention uppskattas kunna sjunka högst med cirka 1 000 årsverken och öka med högst cirka 3 500 årsverken. Det att ytterligheterna förverkligas är osannolikt. Inverkningarna uppskattas att mest sannolikt placera sig i mitten av ytterligheterna då mängden på personer sysselsatta med subvention skulle öka måttligt.

Mängden på personer sysselsatta med 100 % lönesubvention skulle uppskattningsvis vara cirka 60–70 % av den nuvarande volymen av 100 % stöd.

En del av arbetsgivarna skulle sannolikt sysselsätta även med lägre stödprocent så förändringen
i hela volymen skulle nödvändigtvis inte vara så stor. Man har uppskattat att 900 personer ska ingå den lämnande volymen och 500 personer ska sysselsättas med lägre stödprocent.

Alla de arbetsgivare som i nuläget får 100 % stöd kan få 100 % stöd även i fortsättningen och dessutom ska antalet arbetsgivare öka något. På arbetsgivare som sysselsätter under fem personer per år ska förändringen inte i flesta situationer ha inverkan. På större arbetsgivare än detta, som utövar omfattande ekonomisk verksamhet ska förändringen inverka så att mängden personer som sysselsätts med 100 % stöd kommer att vara begränsat till genomsnittligt fem personers nivå per år. Om ekonomisk verksamhet är smärre finns det emellertid ingen begränsning. Förändringen påverkar inte möjligheten att sysselsätta med lägre stödprocent.