Vanliga frågor om lönesubventionsreformen

Lönesubvention är ett ekonomiskt stöd som är avsett för att främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande och som arbets- och näringsbyrån eller en kommun som genomför ett kommunalt sysselsättningsförsök kan bevilja arbetsgivare för lönekostnader. Arbetsgivaren kan få lönesubvention endast för anställning av en person som anmält sig som arbetslös arbetssökande.

Med hjälp av lönesubvention har arbetssökanden möjlighet att få även sådant arbete som hens yrkeskompetens inte räcker till för eller där hens skada eller sjukdom inverkar på hur hen klarar av arbetsuppgifterna.

Syftet är att hjälpa den arbetslösa arbetssökanden att komma in på arbetsmarknaden och att hjälpa arbetsgivaren att hitta en lämplig arbetstagare.
 

Syftet med lönesubventionsreformen är att främja sysselsättningen av personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden och att öka användningen av lönesubvention i synnerhet i företag.

Bestämmelserna om lönesubvention förenklas. Målet är att arbetsgivare bättre ska kunna förutse på vilka villkor de kan få stöd och hur mycket stöd de kan få för att sysselsätta en person. Beloppet av den lönesubvention som beviljas på basis av brister i yrkeskompetensen förenhetligas till 50 procent av lönekostnaderna oberoende av arbetslöshetens längd (tidigare 30, 40 eller 50 procent). Det lönesubventionsbelopp som beviljas för en arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga utgör i fortsättningen 70 procent av lönekostnaderna (tidigare 50 procent).  Dessutom blir processen för beviljande och utbetalning av stöd snabbare. På detta sätt ska lönesubventionen locka arbetsgivare, i synnerhet företag, att i större utsträckning anställa arbetslösa arbetssökande.

Till exempel har lönesubvention som beviljas på grund av brister i yrkeskompetensen hos en person som varit arbetslös i mindre än ett år varit 30 procent. I fortsättningen ska den vara 50 procent. Dessa stöd står till alla arbetsgivares förfogande.

Lönesubvention kan beviljas en annan arbetsgivare omedelbart efter den föregående maximitiden med lönesubvention, om villkoren för beviljande av lönesubvention uppfylls.

Även i fortsättningen kan de arbetsgivare som får lönesubvention till 100 procent få stöd till 100 procent för annan verksamhet än näringsverksamhet. Om stöd beviljas för näringsverksamhet som enligt arbets- och näringsbyråns bedömning påverkar handeln mellan medlemsstaterna, beviljas stödet i form av de minimis-stöd som fås till ett belopp om högst 200 000 euro under en period av tre beskattningsår. Ändringen innebär att nya organisationer kommer att omfattas av 100-procentig lönesubvention i och med att de organisationer som bedriver näringsverksamhet kan ansöka om stöd för annan verksamhet än näringsverksamhet.

Sysselsättningen av personer som fyllt 55 år kan främjas med hjälp av det nya sysselsättningsstödet som inte förutsätter behovsprövning.   

Den långsiktiga sysselsättningseffekten av reformen uppskattas till cirka 500–1 000 personer.
 

Lönesubventionsreformen är ett led i Sanna Marins regerings sysselsättningsåtgärder som syftar till att erbjuda alla en möjlighet att arbeta enligt sin egen arbetsförmåga. Sysselsättningsåtgärderna bildar en omfattande, sektorsövergripande helhet.  En del av åtgärderna har en omedelbar effekt, andra påverkar på längre sikt.

Projekten inom programmet för arbetsförmåga gör tjänster som främjar arbetsförmågan till en del av välfärdsområdenas verksamhet.  Avsikten är att öka användningen av tjänster i synnerhet till stöd för de personer som är svårast att sysselsätta. Det statsägda bolaget med specialuppgifter Jobbkanalen Ab anställer sådana partiellt arbetsföra personer som har det svårast på arbetsmarknaden. Bolagets verksamhet inleddes stegvis under 2022.

I den nordiska modellen för arbetskraftsservice får den arbetssökande individuellt stöd för sin jobbsökning tidigare och intensivare. Syftet med stöd i ett tidigt skede och personlig service är att förebygga långvarig arbetslöshet. Sakkunniga vid arbets- och näringsbyråerna och i de kommunala sysselsättningsförsöken ger råd i jobbsökningen, kartlägger kompetensen och erbjuder stödtjänster, till exempel utbildning, enligt arbetssökandens individuella behov. Vid behov kan den arbetssökande också hänvisas till andra tjänster, exempelvis social- och hälsovårdstjänster.

Läs mer om regeringens sysselsättningsåtgärder

Sammandrag av lönesubventionerat arbete i olika situationer enligt de viktigaste förslagen:

* Arbetsgivaren ska alltid uppfylla de förutsättningar som gäller arbetsgivare i fråga om lönesubvention
* * Subvention kan dock beviljas högst för den tid anställningsförhållandet varar

Regleringen förenklas genom att lönesubventionen begränsas till att huvudsakligen främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande med sämre förutsättningar eller nedsatt arbetsförmåga. 

Lönesubvention kan i fortsättningen beviljas för att främja sysselsättningen av 

• 15–24-åringar 
• personer som fyllt 50 år 
• personer som endast har utbildning på grundstadiet 
• invandrare 
• personer som varit utan förvärvsarbete i minst sex månader 
• personer med nedsatt arbetsförmåga. 

Avgränsningen av målgrupper grundar sig på EU:s regler om statligt stöd och på den allmänna gruppundantagsförordningen (651/2014) som utfärdats med stöd av dem och vars avsnitt 6 handlar om stöd för arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder.
 

Grunden för beviljande av lönesubvention är i regel brister i kompetensen. Sysselsättningen av personer som varit arbetslösa i mindre än ett år förutsätter att arbetslösheten bedöms bli långvarig utan lönesubvention.

När lönesubvention beviljas första gången på grund av skada eller sjukdom, bedöms inte arbetstagarens produktivitet i den arbetsuppgift som erbjuds. Huruvida subventionen fortsätter i samma anställningsförhållande bedöms dock i förhållande till arbetsuppgiften, på samma sätt som i dagsläget.

De förutsättningar för beviljande av lönesubvention som gäller arbetsgivare ändras så att det inte finns något hinder för beviljande av lönesubvention, om arbetsgivaren under de senaste 12 månaderna har anställt ett antal arbetstagare som motsvarar det antal arbetstagare som arbetsgivaren sagt upp av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker. Kravet är alltså inte att arbetsgivaren anställer samma personer utan samma antal arbetstagare. 

Välfärdsområdena kan få lönesubvention.

Hushåll kan inte beviljas lönesubvention i fortsättningen.
 

Lönesubventionens belopp höjs och förenhetligas. Den lönesubvention som beviljas på grund av brister i yrkeskompetensen utgör i fortsättningen alltid 50 procent av lönekostnaderna. Före lagändringen har beloppet varierat beroende på varaktigheten av den sysselsatta personens arbetslöshet och utgjort antingen 30, 40 eller 50 procent av lönekostnaderna. 

Lönesubvention som beviljas på grund av skada eller sjukdom höjs från 50 procent till 70 procent.

Lönebikostnader eller semesterpenning som arbetsgivaren ska betala kan i fortsättningen inte täckas med lönesubvention. Dessutom görs det andra ändringar i de stödberättigande kostnaderna för att det nationella inkomstregistret ska kunna utnyttjas effektivare vid utbetalningen av lönesubvention.
 

Definitionen av stödberättigande kostnader preciseras så att som stödberättigande kostnader betraktas lön som utifrån arbetstid eller utförande av ackordsarbete betalas till en arbetstagare före innehållning av den försäkrades lagstadgade avgifter och skatter. Dessutom ska lönetillägg som hänför sig till den ordinarie arbetstiden och arbetsförhållandena räknas som stödberättigande kostnader.

Som stödberättigande kostnader räknas inte

• arbetsgivarens bikostnader
• semesterpenning
• anställningsförmåner
• skattefria eller skattepliktiga ersättningar
• mertids- eller övertidsersättning eller penningersättning som betalats ur en arbetstidsbank
• den del av lönen som bestäms utifrån resultatet av det arbete som den som anställts med subvention utför eller som baserar sig på arbetsgivarens resultat
• lön för den tid arbetsgivaren är berättigad till sjukdagpenning eller vissa andra förmåner.

Lönesubvention beviljas för fem eller tio månader beroende på hur länge arbetslösheten pågått före lönesubventionen. 

• Om personen har varit arbetslös i mindre än ett år, kan lönesubvention beviljas för fem månader i stället för sex månader som tidigare. I genomsnitt har subventionsperioderna varit cirka 5,1 månader långa. 
• Om personen har varit arbetslös i minst 12 månader under de senaste 14 månaderna, kan lönesubvention beviljas för 10 månader i stället för 12 månader som tidigare. I genomsnitt har subventionsperioderna varit något under 7 månader långa.
• Lönesubvention som beviljas på grund av skada eller sjukdom kan beviljas för 10 månader första gången och därefter för högst 24 månader åt gången i samma anställningsförhållande. Tidigare har lönesubvention kunnat beviljas redan första gången för högst 24 månader, men prövningen av beviljande av stöd är striktare än i den föreslagna modellen. 

Lönesubvention beviljas dock högst för den tid anställningsförhållandet varar på samma sätt som tidigare.

Om arbetstagarens skada eller sjukdom väsentligt och permanent eller varaktigt minskar hens produktivitet, kan perioden med lönesubvention efter 10 månader förlängas med högst 24 månader åt gången. 

Även i fortsättningen kan lönesubvention beviljas för en långtidsarbetslös som fyllt 60 år för högst 24 månader åt gången i samma anställningsförhållande.

Lönesubvention för läroavtalsutbildning kan beviljas för hela utbildningstiden på samma sätt som tidigare. 

Den så kallade pausregeln upphävs. Tidigare skulle personen vara arbetslös i minst 10 månader efter maximitiden med lönesubvention innan hen kunde sysselsättas på nytt med lönesubvention. I fortsättningen kan lönesubvention för samma person beviljas en annan arbetsgivare omedelbart efter den föregående maximitiden med lönesubvention, om villkoren för beviljande av lönesubvention fortfarande uppfylls. Arbetsgivaren kan däremot få lönesubvention för samma person på nytt först när det har gått tre år från att den tidigare lönesubventionen upphörde.

Lagen om sociala företag upphävs och således också de undantag som hänför sig till lönesubventionens belopp och varaktighet som har samband med den.
 

Arbetsgivaren kan överföra en person som är anställd med lönesubvention till uppgifter hos någon annan arbetsgivare (användarföretag). I stället för det tidigare anmälningsförfarandet ska överföring i fortsättningen sökas hos arbets- och näringsbyrån eller det kommunala sysselsättningsförsöket. Under överföringen kan lönesubventionens belopp vara högst det belopp som användarföretaget skulle kunna beviljas om företaget själv ansökte om lönesubvention. Lönesubventionens belopp kan dock inte vara större än det belopp som beviljats den egentliga arbetsgivaren. Lönesubventionens belopp beräknas för den tid överföringen varar, om användarföretaget är berättigat till mindre lönesubvention än den egentliga arbetsgivaren.

Målet är att förhindra att konkurrensen snedvrids och att säkerställa att arbetsuppgifterna vid användarföretaget är ändamålsenliga med tanke på utbetalningen av lönesubvention. Snedvridning av konkurrensen förebyggs dessutom genom att användarföretaget förutsätts betala gängse ersättning för den överförda personen. Som gängse ersättning kan betraktas ett belopp som gör att användarföretagets kostnader för arbetsinsatsen är minst lika stora som när användarföretaget själv ansöker om lönesubvention. Det är inte möjligt att exakt fastställa en övre gräns för den gängse ersättningen. Centralt med tanke på snedvridningen av konkurrensen är att den ersättning som användarföretaget betalar för arbetstagaren inte är vare sig oskäligt hög eller oskäligt låg. 

100-procentig lönesubvention kan beviljas en förening, en stiftelse eller ett registrerat religionssamfund (nedan organisation), om

• den person som sysselsätts har varit arbetslös i minst 24 månader under de senaste 28 månaderna och
• hens arbetstid motsvarar högst 65 procent av maximiarbetstiden i branschen. 

I princip kan alla arbetsgivare som för närvarande får 100-procentig lönesubvention få det även i fortsättningen. Enligt den antagna lagen fås 100-procentig lönesubvention för annan verksamhet än näringsverksamhet. 

Ändringen begränsar användningen av 100-procentig lönesubvention i fråga om de organisationer som bedriver sådan näringsverksamhet som enligt arbets- och näringsbyråns bedömning påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Dessa organisationer kan få stöd i form av de minimis-stöd.  Tidigare var det inte möjligt att få de minimis-stöd. 

Lite under 20 procent av alla som hittills sysselsatts med lönesubvention har sysselsatts med 100-procentig lönesubvention.
 

I samband med reformen införs ett sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år. Stödet beviljas utan ändamålsenlighetsprövning, om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls. 

Stöd beviljas om

• den person som sysselsätts har fyllt 55 år och varit arbetslös i minst 24 månader under de senaste 28 månaderna
• arbetstiden i arbetsavtalet är minst 25 timmar i veckan eller minst 65 procent av maximiarbetstiden i branschen
• de övriga villkoren för beviljande uppfylls.

Stöd betalas till ett belopp som motsvarar 70 procent av de stödberättigande lönekostnaderna för 10 månader, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. Som stödberättigande kostnader betraktas samma lönekostnader som i fråga om lönesubventionerat arbete.
 

Sysselsättningsåtgärderna uppskattas fokusera något mer än tidigare på partiellt arbetsföra, personer som integreras, unga, äldre personer och personer som endast har utbildning på grundstadiet. Dessutom är fler arbetsgivare berättigade till lönesubvention.

De ändringar som föreslås i de stödberättigande kostnaderna minskar beloppet på det stöd som betalas till kommunerna för arbete som ordnas på grundval av sysselsättningsskyldigheten. Om samverkan mellan stödprocent och stödberättigande kostnader i fråga om annan lönesubvention:

• Lönesubventionens belopp ökar jämfört med nuläget i uppskattningsvis lite under hälften av lönesubventionsperioderna.
• I uppskattningsvis en fjärdedel av lönesubventionsperioderna förblir lönesubventionens belopp ungefär detsamma.
• I uppskattningsvis lite under en tredjedel av lönesubventionsperioderna är lönesubventionens belopp mindre än i nuläget.
• Högre subvention ökar efterfrågan på lönesubventionerat arbete och lägre subvention minskar efterfrågan. 

Syftet med förenklade villkor för lönesubvention och de ändringar som gäller utbetalningen är att göra
lönesubventionen till ett lockande alternativ i arbetsgivarens ögon och på så sätt
öka antalet personer som sysselsätts med lönesubvention. 

Reformen består av flera olika element och det råder en viss osäkerhet om vilka effekter de har. En del av ändringarna är ägnade att minska och en del att öka antalet personer som sysselsätts med lönesubvention. De element som ökar antalet sysselsatta gäller i synnerhet företag där lönesubventionerat arbete enligt undersökningar har mest positiva sysselsättningseffekter. På grund av detta beräknas det på lång sikt att antalet sysselsatta ökar med cirka 500–1000 personer efter subventionsperioden.

Förändringar i subventionsperiodernas längd kan leda till att det genomsnittliga antalet personer som sysselsätts antingen minskar eller ökar. Antalet personer som sysselsätts med lönesubvention beräknas minska med högst cirka 1 000 årsverken och öka med högst cirka 3 500 årsverken. Det är osannolikt att dessa ytterligheter förverkligas. Effekterna bedöms placera sig i mitten av ytterligheterna, vilket betyder att antalet personer som sysselsätts med subvention ökar måttligt.