EU:s nya förordning om ömsesidigt erkännande börjar tillämpas i april 2020. Syftet med den är att förbättra den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad när varan redan säljs på ett medlemslands marknad och man vill föra ut den till ett annat medlemslands marknad där nationella krav har ställts på varan.

Utgångspunkten för principen om ömsesidigt erkännande är att varor kan röra sig fritt på den inre marknaden, om det inte har fattats ett separat beslut om att begränsa marknadstillträde för varor.

Den gamla förordningen har fungerat dåligt

Den föregående förordningen om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande har inte medfört förväntade fördelar varför det inte har funnits behov att uppdatera den. Förordningen är inte känd och myndighetssamarbetet har varit otillräckligt. Det har även funnits rättslig osäkerhet kring förordningens tillämpningsområde och tillämpningspraxis i fråga om principen om ömsesidigt erkännande ur både företagens och myndigheternas synvinkel.

Handeln inom EU med varor vars produktkrav inte harmoniserats på unionsnivå är inte så stor. Detta bedöms delvis bero på dåligt genomförande av principen om ömsesidigt erkännande. Ett förbättrat genomförande av det ömsesidiga erkännandet förväntas också ha positiva effekter på utvecklingen av den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden. Även konsumenter får tillgång till ett bredare och konkurrenskraftigare varuutbud när varorna kan röra sig friare på den inre marknaden.

Även konsumenter får tillgång till ett bredare och konkurrenskraftigare varuutbud när varorna kan röra sig friare på den inre marknaden.

Vad är nytt?

Den största förändringen är att myndigheternas förfaranden vid tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande kommer nu att regleras närmare än tidigare. Myndigheterna ska beakta skyldigheterna i förordningen i sin egen verksamhet till exempel vid bedömningen av varorna och i de beslut som gäller dessa. Det föreskrivs också närmare än tidigare om innehållet i myndighetens beslut. Det centrala i förordningen är att myndigheterna i alla medlemsländer ska handla enhetligt vid sina förfaranden. Detta effektiviserar tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande i praktiken och ökar därmed rättssäkerheten och transparensen.

I och med den nya förordningen kan företag även göra en så kallad egenförsäkran till myndigheten om att varan redan säljs i en annan medlemsstat. En egenförsäkran ökar öppenheten och förbättrar företagens möjligheter att visa att varan redan lagligen finns på marknaden inom EU. Företag kan även utnyttja problemlösningsnätverket för den inre marknaden Solvit för utvärdering av om myndigheten har tillämpat principen om ömsesidigt erkännande på ett korrekt sätt. SOLVIT är ett snabbt sätt med låg tröskel för företag att få hjälp med sina problem om företaget misstänker att myndigheterna omotiverat begränsar den fria rörligheten för varor.

Genomförandet har en nyckelroll

Det centrala är ett bra och effektivt genomförande av förordningen i alla medlemsländer och inom alla de varusektorer där förordningen tillämpas. Endast på detta sätt kan man tillräckligt väl uppnå de fördelar och möjligheter som förordningen medför. Det är också viktigt med samarbete mellan myndigheter och med kommissionen. När allt detta beaktas är vi på väg mot en bättre fungerande inre marknad.

Niina Etelävuori, specialsakkunnig

Nyhet: En ny EU-förordning om ömsesidigt erkännande träder i kraft i april 2020

Information till företag om bestämmelser om varor och tjänster