Den ökade skillnaden i utveckling mellan städerna och olika behov förutsätter en stark stadspolitik som baserar sig på genuint partnerskap och interaktion. Framtidens stadspolitik ska vara inriktad mot tillväxt mer balanserat än väntat och säkerställa livskraftiga och konkurrenskraftiga stadsregioner i olika delar av landet. Olika regioner och olika städer behöver också olika skräddarsydda åtgärder.

Städerna är motorer för tillväxt. Enligt prognoser sjunker antalet personer i arbetsför ålder. I framtiden har detta betydande konsekvenser för tillgången på arbetskraft, vilket för sin del påverkar näringslivets möjligheter att utvecklas i olika delar av landet. Tillväxt och innovationer samt bland annat omvärlden med sina fungerande digitala och fysiska infrastrukturer lockar internationella och nationella företag. 

Städerna är motorer för tillväxt

Utgångspunkten för utveckling är att identifiera och erkänna att regionerna och städerna sinsemellan är olika och att var och en har sina egna starka sidor. Endast på det här sättet är tillväxt möjligt. Olika regioners starka sidor utnyttjas också för att stärka en hög sysselsättning. 

Den finländska stadspolitiken är förhållandevis ung. Den vaknade verkligen i mitten av 1990-talet då bland annat en samarbetsgrupp för stadspolitik inrättades. Samtidigt ordnades det första stadsforumet i Åbo. Där samlades en bred grupp sakkunniga inom olika områden för att diskutera städernas utveckling. 

Stadspolitikens första skede som varade ända fram till 2010-talet skulle kunna beskrivas som programpolitikens tid. Program som skulle beredas var programmet för regional utveckling, programmet för kohesion och konkurrenskraft och programmet för kompetenscentra. 

Kommun- och servicestrukturreformen som inleddes våren 2006 förde med sig stadsregionplaner samt de avsiktsförklaringar som fastställdes om markanvändning, boende och trafik för stadsregionerna Helsingfors, Åbo, Tammerfors och Uleåborg i redogörelsen för kommun- och servicestrukturreformen. De följande åren i den finländska stadspolitiken ända fram till i dag kan också beskrivas som en avtalsbaserad tid eftersom MBT-avsiktsförklaringarna har fått sällskap av såväl tillväxtavtal som broavtal. 

Erfarenheterna av avtalen har varit positiva. Avtalsbaserad verksamhet är ett av de viktigaste verktygen för stadspolitiken även i fortsättningen, och det finns ett behov att fortsatt bedöma och utveckla det. Den avtalsbaserade verksamheten har skapat grunden för ett nytt slags partnerskap mellan städerna och staten. 

Avtalsbaserad verksamhet är ett av de viktigaste verktygen för stadspolitiken

Städerna har bland sina egna mål i regeringsprogrammet lyft fram ett jämlikt, långsiktigt partnerskap mellan städerna och staten som baserar sig på direkt interaktion som ett huvudmål. Staten eftersträvar detsamma. 

Det är viktigt med tanke på stärkandet av partnerskapet och dess funktionsduglighet att även staten ökar samarbetet mellan olika ministerier och politikområden för att staten ska se enhetligare ut i förhållande till städerna. Samtidigt bör staten tillsammans med städerna fundera över vilka förnybara samarbetsstrukturer som behövs i stadspolitiken, vilka de gemensamma arbetssätten är och vilka teman man för vidare tillsammans. Under den kommande perioden ska man också se till att stadspolitiken är ännu långsiktigare och att den utvärderas. 

Den finländska stadspolitiken står inför en ny era. Pådriven av den avtalsbaserade verksamheten är det dags att övergå till nästa fas, en tid av jämlikt partnerskap. Partnerskapet mellan staten och städerna ska vara interaktivt, närvarande och mer förutseende än tidigare. 

Det centrala målet för partnerskapet är att från första början tillsammans skapa ett gemensamt bord och gemensamma processer. 

Katja Palonen, konsultativ tjänsteman, arbets- och näringsministeriet