Stöd av mindre betydelse (de minimis–stöd)

Det administrativt lättaste sättet att beakta EU:s regler om statligt stöd är att bevilja stöd enligt regeln för stöd av mindre betydelse, s.k. de minimis-stöd (kommissionens förordning 1407/2013). Enligt den regeln är ett stöd som inte överstiger 200 000 euro och som beviljas ett företag under tre på varandra följande beskattningsår av så liten betydelse att det inte behöver anmälas på förhand till kommissionen.

I det maximala beloppet ska beaktas all finansiering som olika myndigheter i den berörda medlemsstaten har beviljat som de minimis-stöd under tidsperioden i fråga. I princip kan stödet vara avsett för vilka som helst av företagets kostnader, så länge det sammanlagda beloppet av det de minimis-stöd som företaget fått från olika källor inte överstiger maximibeloppet.

De minimis-förordningen tillämpas inom alla branscher, med undantag för jordbrukets primärproduktion samt fiskeri och vattenbruk. För de branscherna finns egna de minimis-regler. Dessutom tillämpas förordningen i begränsad utsträckning på företag som verkar inom förädling och saluföring av jordbruksprodukter.

Det maximala stödet till företag som tillhandahåller tjänster för transport av varor som vägtransport har begränsats till 100 000 euro under tre på varandra följande år, och stöd får inte beviljas för täckande av kostnaderna för anskaffning av fordon. De minimis-förordningen tillåter inte beviljande av exportstöd eller stöd som gör att inhemska produkter gynnas framför importerade.  

Stödmyndigheten måste före beviljandet av de minimis-stödet utreda vilka de minimis-stöd företaget i fråga har fått under det innevarande beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Stödbeslutet ska innehålla de uppgifter som anges i de minimis-förordningen. Uppgifterna om beviljandet av stödet ska bevaras i 10 år. De minimis-stöd behöver inte anmälas eller rapporteras till kommissionen.

Ytterligare upplysningar

olli.hyvarinen(at)tem.fi
liisa.lundelin-nuortio(at)tem.fi