Tydliga spelregler för nollavtal

Arbets- och näringsministeriet 14.12.2017 14.01
Pressmeddelande

Tydliga spelregler för nollavtal fås genom en regeringsproposition. Regeringen lämnade den 14 december 2017 till riksdagen en proposition om avtal med varierande arbetstid

I de så kallade nollavtalen har arbetstidsvillkoret avtalats som ett varierande antal arbetstimmar i stället för fast arbetstid. Dessa avtal med varierande arbetstid är förenade med missförhållanden som den till riksdagen lämnade regeringspropositionen syftar till att avhjälpa.

Propositionen avhjälper missförhållanden som är förenade med nollaval och andra avtal med varierande arbetstid

Det fastställs ett användningsområde för avtal om varierande arbetstid. Det får inte avtalas om varierande arbetstid, om arbetsgivaren har ett fast behov av arbetskraft. Bestämmelsen innebär att det finns ett inbördes beroendeförhållande mellan arbetsgivarens behov av arbetskraft och arbetstidsvillkoret. Om behovet av arbetskraft är fast ska även arbetstiden vara fast. Om behovet av arbetskraft varierar får även arbetstidsvillkoret basera sig på varierande arbetstid.

Den nedre gränsen i ett villkor om varierande arbetstid får inte överenskommas som mindre än vad det verkliga behovet av arbetskraft förutsätter. Om behovet av arbetskraft till exempel varierar mellan 20 och 30 timmar, är det inte tillåtet att ingå avtal med 0–30 arbetstimmar.

Bestämmelsen syftar framför allt till att förhindra kringgående av anställningstryggheten med hjälp av varierande arbetstid.

Preciseringar i lönen för sjukdomstid

I propositionen preciseras skyldigheten att betala lön för sjukdomstid vid tillämpning av varierande arbetstid. Enligt propositionen ska lön för sjukdomstid betalas när ett arbetsskift som infaller under tiden för arbetsoförmåga har antecknats i arbetsskiftsförteckningen, om det på annat sätt har överenskommits om arbetsskiftet eller om det med tanke på förhållandena annars kan anses vara klart att arbetstagaren skulle ha arbetat om han eller hon haft arbetsförmåga.

Ersättning för inkomstbortfall vid uppsägning

Syftet med uppsägningstiden är att ge den andra avtalsparten möjlighet att förbereda sig på konsekvenserna av att anställningsförhållandet upphör. I praktiken kan det hända att detta inte uppnås, om arbetsgivaren säger upp arbetsavtalet och samtidigt slutar erbjuda arbete.

I propositionen föreslås en bestämmelse där det föreskrivs att om det arbete som arbetsgivaren erbjuder under uppsägningstiden understiger den genomsnittliga arbetsmängden för de 12 veckor som föregick det sista arbetsskiftet, ska arbetsgivaren ersätta det inkomstbortfall som beror på underskridningen.

Arbetsskiftsförteckningen ger förutsebarhet

Varje arbetsplats ska ha en arbetsskiftsförteckning där det bland annat framgår när arbetstiden börjar och slutar. Arbetsskiftsförteckningen ska göras upp för så lång tid som möjligt och den ska ges en vecka innan tidsperioden i förteckningen börjar.

De ändringar som gäller arbetsskiftsförteckningen har två viktiga mål med tanke på arbetstagare med varierande arbetstid. För det första syftar ändringarna till att förbättra förutsebarheten och arbetstagaren får veta sina arbetsskift tidigare än i nuläget.  Ett andra mål är att skapa klarhet i det nuvarande rättsläget i fråga om huruvida arbetstiden räknas som ordinarie arbetstid eller mertidsarbete enligt arbetstidslagen.

Dessutom ska arbetstidslagen ändras så att en arbetstagare med varierande arbetstid i fortsättningen i sitt arbetsavtal inte ska kunna ge samtycke till mertidsarbete för en obegränsad tid.

Tydlighet i utkomstskyddet för arbetslösa  

Det är redan för närvarande möjligt att få jämkad arbetslöshetsförmån under tiden för nollavtal, om det erbjuds endast lite arbete. Den tidsperiod utan ersättning, dvs. karens, som eventuellt föreläggs på grund av att arbetstagaren säger upp ett nollavtal kan dock i vissa fall vara oskälig.

Enligt propositionen löses problem i samband med lämnande av arbetet så att en tidsperiod utan ersättning inte föreläggs, om arbetstagaren säger upp sig och det under de närmast föregående 12 veckorna inte någon vecka har erbjudits i regel minst 18 arbetstimmar. Timgränsen är samma som den timgräns som räknas in i arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning.

Avsikten är inte att skapa en allmän grund för att kunna lämna arbetet utan att det föreläggs en tidsperiod utan ersättning. På grund av detta har de fall där arbetstagaren garanteras ett visst antal arbetstimmar i arbetsavtalet lämnats utanför ändringen.

Ändringarna avses träda i kraft den 1 juni 2018.

Statsrådets beslutsmaterial

Ytterligare upplysningar:
Nico Steiner, äldre regeringssekreterare, ANM, tfn 029 504 9001
Juha Halttunen, arbetsministerns specialmedarbetare, tfn 050 574 0236